Moderkänslor

Jag vet att hon är en liten ödla. Jag vet att hon inte är speciellt social. Jag vet att hon inte är så mycket till sällskap. Jag vet att hon egentligen är ett väldigt löjligt husdjur. Men hon är ändå min bebis. Det är jag som är hennes matte. Och ja, hon känner igen mig, min röst och mina rörelser. Så mitt hjärta fylls av glädje då hon lyckas och klarar någonting. Samtidigt som jag mår dåligt av att se henne rädd och försök att fly.

Kollar på prydnaden utanför, nyfiken 

Projektet har haft lite växlingar. Efter att hon inte brydde sig då prydnads ödlan var utanför terrariet satte jag in den och hon kom modigt fram till den, snusade, slickade och undersökte den. Och så var hon alldeles lugn. Hon stod bara kvar vid den utan att bry sig och när hon gick tillbaka, alldeles lugnt lämnade jag kvar den inne i terrariet. Och nästa gång sköt jag den som alla tidigare gånger igen  mot henne. Men då var hon inte längre lugn, hon verkade nervös men slickade och undersökte ändå prydnaden. Men så lyfte hon blicken och såg den öppna terrariedörren. Och så rusade hon mot den. Jag hann stänga den så att hon inte rymde. Men det var inte kul och jag vet inte vad som hände.

Det ända jag vet är att jag såg skräcken i hennes ögon och jag såg hur mycket hon ville bort, ville fly. Samtidigt som jag en halv timme tidigare sett den lugna fina ödlan som undersökte en nu sak i sin omgivning. Min duktiga flicka.

Min duktiga flicka <3

Jag blev så chockad och bakslag är aldrig kul så blir inga fler test idag, imorgon ska jag prata med läraren och se hur jag ska gå vidare. Mollys hälsa och vältillstånd är trots allt viktigare än det här projektet. Men jag kan bara inte förstå hur det först gick så bra och sedan bara ett sådant bakslag...

Hej kompis

Och sedan gick det snett, vad hände?
<3 : Madde