Gulisfiilis och tutorkärlek

Två dagar av introveckan förbi, det vill säga hälften kvar. Jag är så utmattad att jag inte trodde det var möjligt. Jag ger mitt allt hela dagarna då vi leker lekar, jag vill ju köra med 110% energi för att få alla andra peppade och visa att man ska våga och hålla på. Men samtidigt är det så mycket att hålla i huvudet och så många frågor som regnar ner från alla håll, saker som jag inte själv har helt koll på. Och man känner sig lite dålig då man inte kan svara eller fixa saker men det är bara att fortsätta och sedan sova ut på veckoslutet.

Men vår gulisgrupp är fantastisk. De verkar precis som vi redan ha skapat en trevlig gemenskap och jag tror att de kommer att bli en bra grupp och ha väldigt roligt tillsammans. De är dessutom väldigt lätta att göra saker med, de skrattar men på ett bra sätt och är med i alla lekar och kanske inte lika fullt som jag så ändå. Och i dag fick vi höra med Ville att vi båda är extremt snälla, bästa gulisarna! Nu har jag kommit hem, veckans tidigaste kväll nog, efter picknicken som vi höll inomhus och tror jag ska köra ett litet muskelpass och sedan kanske ta en promenad och eventuellt äta någonting. Var så trött i dag att Ville gav mig en kram och sade åt mig att gå hem, äta och träna om jag orkar då de gick vidare för att träffa utbytesstudenterna. Bara två gulisar kvar då, så det var lugnt. I morgon blir det hård fest så jag hoppas att jag orkar bättre då. Nästa natt kommer att bli kort.

Från min egen gulisintagning, tycker det var alldeles nyligen och nu är det jag som ska ordna för de som börjar ett år senare (kan inte säga yngre då de flesta är äldre än jag).

<3 : Madde

En drömtjej

Jag svävar fortfarande lite omkring på rosa moln efter torsdagens ridlektion med fina lilla P. Hon hade varit ute i terrängen föregående timme och ridläraren hade haft henne som häst. Hon var helt enkelt suverän, uppvärmt och villig. Kan inte säga annat än att hon gick som en dröm. En gång spände hon sig ordentligt en stund men resten var hon så fin som hon aldrig varit. Lilla hästen så fin.

Red sedan efter det en hopplektion igen, på Cassu igen. Fick lite bortom då ingen tydligen hade gjort i ordning honom trots att jag skrivit och bett om det. Förra gången fungerade det men inte nu... Slängde sedan på utrustningen på under två minuter tror jag. Lektionen var sedan riktigt bre. Cassu är ju trevlig, hoppar bra och kan bli lite ivrig så där finns att göra med att hålla in och så. Men av någon anledning finner jag ändå honom lite tråkig. Han går fint och är rolig att rida och så men på något sätt saknar han lite personlighet. Och jag rider hellre en häst med lite mera personlighet än talang. Han var dessutom ganska jobbig då han rycker i tyglarna väldigt mycket så det blir tungt att sitta utan att ryckas fram av honom hela tiden. Men ja, riktigt trevlig lektion var det också.

<3 : Madde

Sådan är jag...

På restaurangen...
Jag äter hamburgare eller någonting dyrt som typ räkor eller en fin biff. Vi har diskuterat det med Jonathan att jag gillar sådant som inte kostar någonting och är typ skit och sådant som är fint och dyrt, väldigt lite där emellan.

På stranden...
Jag simmar, spelar spel, rör på mig. Jag klarar inte av att ligga stilla. Om jag gör det så läser jag, men helst vill jag typ spela volleyboll eller om det är varmt i vattnet leka där med typ bodybords.

På krogen...
Jag sitter helt vid ett bord med några goda vänner och pratar, är inte typen som dansar mycket.

På efterfesten...
Vet faktiskt inte om jag varit på någon ordentlig efterfest, men det beror på. Antingen är jag trött och lite småsur eller så har jag roligt och syns och hörs mycket.

En hel dag hemma...
Kollar på YouTube, bloggar, läser, tränar osv. Om jag har en hel dag utan några planer så brukar jag sällan försöka hitta på program med någon annan. Sådant vill jag ofta planera i förväg, är ganska kass på spontanitet även om jag skulle vilja vara bättre. Och så har jag sällan en hel dag utan NÅGOT program så de dagarna brukar jag ta det ganska slappt.

I ett förhållande...
Antagligen ganska jobbig och ställer en hel del krav, blir ledsen ganska lätt. Men samtidigt är jag ganska förlåtande då det handlar om någon som verkligen betyder mycket och så är jag även en väldigt omtänksam person. Jag ser hellre att jag själv blir sårad och mår dåligt än att någon annan gör det, det är ingen bra egenskap jag vet.

4 år gammal bild

På morgonen/kvällen...
På morgonen vill jag stiga upp tidigt, eller i alla fall vakna. Sedan kan jag ligga länge i sängen men jag vill vara vaken jag får stress av att sova länge för då missar jag hela dagen. På kvällen är jag oftast ganska trött, och jag vill gärna mysa, fast det vill jag dygnet runt.

 <3 : Madde

Att inte vilja prata om träning

Fortfarande med träningsvärk från tisdagens kettlebell pass och på väg på nästa träning om några minuter passar det här inlägget att läggas upp. Ämnet kom jag på en dag får några veckor sedan då jag hade varit ute och springa med Jonathans mamma. Hon tycker om att prata om att hon springer och berättar alltid hur långt hon sprungit och så vidare. Så när vi kom tillbaka frågade hon mig efter en stund hur jag inte sagt någonting om springturen. Vet ni vad svaret är? Jo jag gillar helt enkelt inte att prata om träning. Jag tycker om att träna och jag tränar, men det är min egen grej. Därför tror många inte att jag tränar lika ofta och regelbundet som jag gör. Nej jag tränar inte jätteofta, ungefär tre gånger i veckan, men folk verkar tro att jag tränar betydligt mindre eftersom jag inte talar om det.

Och varför jag inte talar om det? För jag hatar uppståndelsen kring allt träningssnack. Jag vill bli bättre, men jag vill det för min egen skull, om jag springer en minut snabbare än föregående dag känner jag mig bra själv och blir glad, men jag skulle aldrig berätta det åt någon självmant. Ridning kan jag tala om, det är "min" sport och där kan jag faktiskt mera se framgångar och så. Men jag vill helt enkelt inte och är inte helt bekväm med att berätta för människor när och vad jag tränar och hur länge och hur mycket och så vidare. Men visst om någon frågar vad jag gjort eller ska göra under en dag så kan jag ju nog säga att jag har tränat eller ska träna och jag kan fråga om vi kan ses en annan tid då det går ett träningspass jag skulle vilja delta i just den tiden. Men resultat, övningar eller någonting liknande vill jag helst inte prata om och definitivt inte ta upp själv. Jag känner att det enda som spelar roll är att jag själv vet hur mycket jag tränat.Och alla är olika och det här är bara så som jag känner. Därför talar jag ganska lite om träning i bloggen också, det gör jag ibland men betydligt mer sällan än vad jag tränar.

<3 : Madde

372km

Jag har länge tänkt att det här antagligen är ett ämne som intresserar många. Jag har funderat om jag borde skriva om det eller inte, mest för att jag ogärna vill tala om det alls. För då jag talar om det känns det ännu värre. Det handlar självklart om att min kille nu har flyttat till Vasa för att studera. Det senaste halvåret har jag fått frågor som "Hur ska det gå?" "Hur känns det?" och "Hur har ni planerat att göra med distansen?" och jag tycker allvarligt att det är skitjobbigt att få de frågorna. På riktigt, vad vill folk att jag ska svara? Svarar jag som det är, att det känns som ett rent helvete och att jag oroar mig och mår dåligt över det och har gråtit flera liter på grund av den flytten tycker folk ju att jag är jobbig och ska börja med att förklara hur tågen går och så vidare. Ja jag vet att tågen går, men det kräver väldigt mycket planering, det tar väldigt många timmar och det kostar väldigt mycket pengar. Ingen av oss har varken tid eller råd att åka så ofta, jag vet att vi kommer att ses betydligt mindre.

Och visst det kanske inte är så farligt i ett par månader, kanske ett år kanske till och med mer än ett år. Men det handlar om fyra år. Fyra år är en otroligt lång tid känns det som, för tillfället är det en femtedel av mitt liv. Och jag ska försöka se det positivt hur roligt det sedan är att träffas då man träffas. Men nej det är ju inte så det fungerar, om det skulle vara roligare att träffas då man inte ses ofta och att det skulle vara bättre att bo långt ifrån varandra, då skulle väl fler göra det bara för att det är "roligare". Nej det slutar ofta med att vi båda svarar någonting i stil med "Ja men det löser väl sig", mest för att man inte riktigt orkar med en medlidande och att andra febrilt ska försöka hitta på lösningar åt en och för att jag faktiskt allvarligt talat inte är säker på att jag klarar av att tala om det utan att bli väldigt ledsen.

Och jag vet att många före oss har klarat det, med betydligt längre distanser och jag skriver inte det här för att få medlidande eller för att jag tycker att det är väldigt synd om mig. Utan för att det är så här jag känner, och jag tycker att jag får känna så. Jag tycker att det känns jobbigt, och visst försöker jag göra det bästa av situationen, absolut, men det gör ju inte att jag tycker det känns jobbigt. Ja, så ni som vill veta och är intresserade, ja det känns svårt och ja jag har mått dåligt över det flera flera gånger.

<3 : Madde

Drömmar om misslyckanden

Som många vet drömmer jag väldigt mycket under nätterna, jag kommer ihåg vad jag drömt och kan uppleva väldigt verkliga drömmar. Det stör mig inte vanligtvis, jag är van och tycker mer det är spännande att tänka på och prata om drömmar. Få vill tyvärr lyssna på vad jag drömt. På senaste tiden har jag drömt om en hel del scenarion där jag misslyckas med någonting. Förra natten drömde jag till exempel att jag inte fick platsen som bloggare för Scandinavian Outdoor och att flera jag kände fick platser och dessutom fick göra sådant jag hade föreslagit i min ansökan. Och nu då jag tänker är jag ganska säker på att dessa personer inte ens sökt platsen. Så det känns ju lite dumt då jag vaknade och trodde att allt var kört. Fast samtidigt ganska skönt att känna att jag faktiskt har en chans ännu.

Och för några nätter sedan drömde jag att min mamma plötsligt köpte hästen Patsy, som jag rider, åt mig. Och samma vecka som jag fått henne skulle jag tävla i Seahorse Week i Hangö, min mamma hade anmält oss till tävlingen. Och till saken hör att jag aldrig hoppat ett hinder med den här hästen, bara några bommar och jag är inte alls säker på henne med hinder. Och hela grejen är ju helt absurd, ingen köper ju en häst åt någon utan att fråga och berätta det först och samma sak med tävlingsanmälan. Och det går ju alltid att stryka sig ur tävlingen. Ändå vaknar jag med stress över att jag måste tävla i en hög klass med enhäst jag aldrig hoppat med. Det känns också väldigt dumt.

Sådana här drömmar har jag mycket av just nu, jag misslyckas eller ska göra omöjliga saker och alla tycks tycka att det är en enkel match att klara av. Det är ju lite en lättnad också att inse att det var en dröm men det är oftast inte en speciellt bra känsla jag vaknar med.

Här var misslyckandet ett faktum då vi efter att ha lett hela tävlingen förlorade efter att allt avgjordes på tur, kanske inte helt havsforskningsmästare som utnämndes på det sättet.

<3 : Madde

En blöt resa

I dag på morgonen kramade jag Jonathan hejdå då han gick till skolan tillsammans med de andra han bor med. Sedan började jag min egen vandring mot tåget, mot Helsingfors. Två och en halv kilometer, visst inga problem. Men det ösregnade. Då jag steg på tåget var jag seriöst så blöt som jag inte varit på länge, man kunde vrida vatten ur mina strumpor. Som tur hade jag ju alla mina saker så jag kunde byta till torra strumpor. Hoppas bara att mina skor hinner torka tills jag kommer fram till Helsingfors. Ja, så nu sitter jag alltså på ett tåg, och åker den resan som antagligen kommer bli alltför bekant. Har kollar klart OS finalen i hoppning, verkligen en tävling värd att se, får sådan lust att rida själv så som tur har jag två lektioner inbokade på torsdag.

Från artikeln jag skrev inför Seahorse Week

<3 : Madde

Mys

En sen morgon (något jag blivit förvånansvärt bra på senaste veckan), det regnar och är grått ute. Morgonmål runt ett litet köksbord och sedan krypa ner under en filt i soffan och kolla på barnprogram på Tv med Jonathan. Jag själv ligger fortfarande i soffan, Jonathan fixar en trasig cykelring och hans rumskompis bygger ihop sina klädskåp. Jag kan faktiskt inte neka att allting för stunden är ganska bra. Snart kanske jag ska fortsätta kolla på hoppfinalen i OS, min ridlärare tyckte att vi ska se minst en runda från någon ridtävling i OS. Igår dagen efter att alla tävlingar är över satte jag igång för att kolla på finalen, jag vet ju hur det kommer att gå men det är ändå spännande. Men tar sådan tid at jag har tagit en hel del pauser. Ha en skön söndag allesammans!

<3 : Madde

Att berätta eller inte

Det här är en sak som jag funderat länge på om jag borde berätta eller inte. För det kommer kännas jobbigt om jag sedan inte lyckas, men nu berättar jag i alla fall. Scandinavian outdoor, en butik med en massa bra utrustning för vildmarksliv och scouting och liknande söker nu scoutbloggare. Det vill säga sådana som kommer att blogga om scouting på deras sidor. Och nu har jag skickat iväg min ansökan till dem. För det är någonting jag verkligen skulle vilja göra, och jag hoppas verkligen att de gillar min ansökan. Skrev bara en text, men satsade en hel del på den så hoppas att det räcker.

Vill ni veta en fun scout fakta om mig? Jag har aldrig lyckats vara i samma sovsäck med någon annan med dragkedjan stängd, det ryms inte! Och nej att sova i samma sovsäck som någon är inte alls så snuskigt som det låter, alla gånger jag delat sovsäck har det varit med en kompis som glömt sin egen.

<3 : Madde

Österbotten: första intrycket

Igår kväll kom vi till Vasa, med Jonathan och en hel del saker. Nu har han flyttat hit 372km från mig. Och jag har varit mitt första dygn i Österbotten, nej har aldrig besökt det tidigare. Mina första intryck? Att det snöar här i augusti tydligen. Nej jag vet att det var hagel, men de var riktigt stora och mycket så det såg ut som snödrivor vid vägkanterna och bilar slirade i kurvorna då det blev så halt. Och det regnade så mycket att vägbrunnarna inte han med och gator svämmade över. Så var det då vi körde in i Vasa. Jag stannar här till måndag morgon och åker sedan hem för att förbereda mig inför introveckan för de nya studenterna. Jag kan inte neka att jag är nervös för att inleda ett distansförhållande, men första gången blir det bara två veckor som vi är från varandra.

Hade tänkt blogga i bilen igår då vi hade WiFi i bilen och jag kunde använda datorn, men fick inget vettigt skrivet. Och ja, jag har fått ett par brillor, par nummer två har även de anlänt äntligen men skriver mer om hela den cirkusen senare.

<3 : Madde

Praktik på Västra Nyland

När jag nu sitter här på den här färjan mellan Åland och Finland en vecka efter min sista praktikdag passar det sig väl inte bättre än att lite sammanfatta praktiken, så som jag lovat.

Jag gjorde min sommarpraktik på Västra Nyland i Ekenäs. Så jag bodde i Hangö och körde in till Ekenäs så gott som varje dag, några enstaka dagar jobbade jag i Hangö. Då jag kom på min första dag sattes jag genast i jobb och sedan dess hade jag oftast någonting på gång och att göra. Det blev ändå aldrig stressigt tycker jag och jag hade god tid på mig att sköta allting, ibland kändes det faktiskt som att det fanns lite väl mycket tid. Jag kände i alla fall aldrig av det som man genast tänker på då man tänker på journalistiskt jobb, deadlines. Visst fick jag deadlines men det var aldrig svårt att hålla den tycker jag.

Jag har fått testa på väldigt mycket, väldigt roliga och inspirerande grejer och mindre roliga, jobbiga och tråkiga grejer. Jag tyckte att det var väldigt roligt att få skriva om sjöbevakarna, och trafikregler med hästar och hästtävlingar och det var riktigt intressant att intervjua Helena Ranta. Mindre roligt var att läsa igenom protokoll från kommunfullmäktigemöten och sammanställa det till någonting vettigt, eller läsa komplicerade texter på finska och få det till någonting bra. Men genom att göra mycket varierande och olika uppgifter har jag lärt mig massor och fått mycket erfarenhet av allt det här. Dessutom fick jag jobba några dagar i slutet på praktiken som webredaktör, inte det roligaste men även det intressant och lärorikt att se hur det fungerar, hela tiden ha någonting på gång och följa med vad som händer, ringa upp polisen och bevakningscentralen tills de blev störda på mig för att jag ringde så ofta.

Jag har mest positiva tankar om min praktik, jag blev väl bemött, blev medfrågad på lunch, fick göra mycket olika grejer och allt sådant var väldigt bra. Om jag ska säga någonting negativt var det kanske att jag ibland upplevde att det fanns för mycket tid och att jag flera gånger inte hade någonting att göra och att det inte heller fanns någonting. Och så fick jag feedback för allt jag gjort under hela sommaren under min sista vecka. Det kändes lite som att jag skulle ha fått mer ut av feedbacken om jag fått den i mitten på praktiken, då skulle jag ha hunnit tillämpa den mera under själva praktiken. Men överlag är jag väldigt nöjd med min praktik och är glad över att jag hamnade på en lokal redaktion även om jag från början ville vara i Helsingfors. Och jag har lärt mig massor, det är nog behövligt med praktik i dessa studier.

<3 : Madde

Öllyktor

Jag berättade ju om hur vi har försökt göra dricksglas av glasflaskor utan desto mera framgång. Så nu har vi flera avkapade flaskor som vi inte vet vad vi ska göra av. Igår då jag redan gått och lagt mig säger Jonathan till mig "Mette kan du komma hit och vara fotograf". Då hade han lagt värmeljus i dessa flaskor och det blev väldigt fint då etiketten lystes upp och det annars var mörkt. Så jag gjorde ett provisoriskt stativ av ett par böcker och fotade sedan med lång slutartid. riktigt nöjd med bilderna faktiskt, inte de lättaste förhållandena att få på bild men jag tycker jag har lyckats.

Jag vet inte om det här är ett helt fungerande koncept eftersom jag tror att flaskorna blir väldigt varma av ljusen, vilket kan leda till farliga situationer. Vi hade ett grytunderlag under dem för säkerhets skull.
<3 : Madde

Flaskglas

En ny trend sprider sig över internet, så kallade bottle glasses. Och jag älskar dem och tycker de är otroligt tuffa. Det är alltså dricksglas gjorda av glasflaskor, snygga flaskor som för det mesta har "etiketten" målad på sig. Har börjat fantisera om att ha en uppsättning sådana glas gjorda av Absolut flaskor. Dricker själv väldigt sällan Absolut men flaskorna är otroligt fina enligt mig. 

Så under tiden vi tillbringat här på Sottunga har vi googlat och testat oss fram för att göra egna sådana här glas. Vi har inga riktigt så snygga flaskor, men för att öva sig går de bra. Vi har fått dem att spricka, dock inte rakt eller perfekt, men i alla fall. Och egentligen har vi kunnat konstatera att det är svårt att få dem att spricka rakt genom att bränna ett snöre runt dem och sedan lägga i kallt vatten. 

Det här är den mest lyckade, men även den sned och har en liten pigg vid kanten. Kanterna slipar man så klart men stora ojämnheter är svåra att slipa bort med sandpapper, det är mest för att göra dem runda så att man inte skär sig på dem.

AV flaskhalsdelen kan man göra ganska fina snapsglas om man lyckas skära dem bra. Någonting vi inte ännu lyckats med.

Jag hoppas på att Jonathans familj skulle ha någon form av glasskärare så att man kunde testa det. Om det fungerar och blir bra är det väl bara att be folk spara och ge sina Absolut flaskor till mig.

Någon annan som testat?
<3 : Madde

Så lite gör så mycket

Jag tänkte då det här hände runt klockan fyra på natten då vi hade tutorträff att jag måste nämna det på bloggen, eftersom det gjorde mig så glad. En av de andra tutorna, har faktiskt inte umgåtts så mycket med henne kom fram till mig och sade bland annat just att vi inte sagt hej på riktigt. Så skakade vi hand och presenterade oss, även om vi nog visste varandras namn och så vidare. Så sade hon att hon läser mig blogg ibland, och att hon inte läser många bloggar men att hon gillar mig. Att hon gillar att den är så ärlig, att jag skriver precis så som det är rakt av utan att kringla mig och försöka få någonting att verka perfekt och så vidare.

En sådan liten kommentar gjorde mig verkligen otroligt glad. Även om båda avnjutit en hel del alkohol den kvällen och så, men det gör ingenting. Jag ville bara säga att det var en så liten grej men det gjorde mig riktigt glad och jag har flera gånger efteråt tänkt på det hon sade och blivit glad igen. Mera sådant! Tack!

<3 : Madde

De ser alltid små ut på bild

Igår och i dag hr det blåst näst intill stormstyrkor här på ön. Då jag var ute och gick med Vili i dag trodde jag att det regnade, tills jag insåg att det bara var vågstänkt. Men storm vid havet betyder tuffa bilder eller hur? Förutom att det är galet svårt att få vågorna att fastna fint på bild och att de alltid ser så mycket mindre ut än i verkligheten. Här är några av de mest lyckade jag tog.

<3 : Madde

När vardagliga saker skapar ångest

Många vet att jag har ganska mycket ångest. Jag är ofta en väldigt glad person, men jag är även ofta en person som mår ganska dåligt, ibland så dåligt att jag inte vet vart jag ska ta vägen med smärtan det skapar. Och ibland får jag ångest av väldigt konstiga saker, saker som faktiskt är livsviktiga för alla levande varelser. Sömn är till exempel någonting jag lätt får ångest över. För det första får jag ofta ångest då jag ska somna, för att jag inte kan somna eller för att jag börjar tänka på en massa jobbiga saker då jag ska somna.

Men d¨är det oftast ändå inte just sömnen specifikt som ger mig ångest, nej ångesten som beror på sömnen får jag på morgonen. Jag vaknar alltid tidigt, här på Åland brukar jag sova lite längre, till nio eller max till tio. Det ger mig lite dåligt samvete faktiskt att sova så länge. Det är någonting jag måste kämpa emot väldigt mycket för att inte må dåligt av att jag sovit så länge. Jag får dåligt samvete och mår dåligt för att jag känner att jag sovit bort hela dagen. Försöker verkligen intala mig själv att det är helt okej då man är ledig, och att jag faktiskt inte sover bort hela dagen, som vissa som sover till sent på eftermiddagen.

Jonathan däremot är en person som gärna sover länge och väl då han är ledig, lätt till elva tolv och ibland längre än det också. Och jag får lite smått panik och ibland ångest också av att han sover så läge. Jag har ingen aning om varför, jag kan ju göra saker medan han väntar och det stör inte honom att han sover bort dagen men jag känner ändå att jag mår lite dåligt av det. Och det är inte helt okej tycker jag. Jag vet inte vad jag ska göra åt det, jag tycker överlag inte så mycket om att sova. Eller jo det är skönt men för mig är det så mycket runt det som är så otrevligt helt enkelt.

<3 : Madde

Kvällspromenad

Vädret här på stugan har inta varit det bästa. Det har varit molnigt och blåst ordentligt så det har egentligen varit ganska kallt. Hösten och stormarna är på väg det vill säga. Men igår då vi Vili och jag var på kvällspromenad på Korsviks bergen (lärde mig igår att de hette så) hade jag med kameran och knäppte några riktigt fina och trevliga bilder enligt mig själv. Jag gillar ljuset i bilderna och en hund i skärgården blir nästan aldrig fel. Ganska snabbt blev det dock sör mörkt och jag fick packa ner kameran igen. Men här är bilderna.

Då det inte går att få en rak horisont för att man ser jordens rundning

Så hittade vi skelettet från en svan

Godnatt

<3 : Madde

Fö att varför nöja sig med ett pass

Efter min ridlektion på torsdagen bytte jag bara snabbt häst och så var det nästa lektion som var en hopplektion. Fick rida Cassu, en trevlig men väldigt stor häst. Vi hoppade bara lite smått, studs och så, övade balansen utan händer. Stigbyglarna två hål kortare än normalt och utan tyglar, krävde verkligen balans, plus att hästarna inte hoppat på ett tag och speciellt Cassu var väldigt ivrig och pigg. Men allt gick bra, jag hölls på ryggen även om det i mellan åt gick lite väl fort.

Han var en riktigt trevlig häst att rida, kände verkligen styrkan han har i sin kropp, men gick väldigt fint och lyssnade bra. Även om han gick fort då han blev ivrig, svarade han genast då jag bromsade in honom. Och även om han går väldigt fint i dressyren också tror jag inte att det är en häst jag skulle vilja rida så mycket, på något sätt kändes han lite för perfekt. Visst är det klart att det alltid går att jobba och det finns saker att jobba på men jag kände lite att det blev lite opersonligt, och jag älskar ju och söker personligheter hos hästar. Men kan definitivt tänka mig att hoppa med honom igen.

En old but gold bild på mig och Rella

<3 : Madde

Fina P

På torsdag hade jag säsongens första ridlektion. Fick sitt upp på Patsy igen, märkte nog att jag saknat henne. Först var hon lite fjantig som vanligt, ville inte alls riktigt och var till och med lite lat. Hon tyckte nog att det var riktigt tungt att komma tillbaka från semestern. Så efter en stund tog jag spöt i handen och förvandlingen var nästan skrattretande. Jag vet inte om det sitter i mitt eller hennes huvud men det räckte att jag hade det i handen så började hon sköta sig och gick sedan mot slutet av lektionen riktigt fint och avslappnat trots att vi red ute där hon oftast är väldigt spänd. Det är lite jobbigt då jag mitt eget spö är för långt för att använda på henne och om jag har det blir hon bara irriterad och spänd. Så det kräver oftast att det vid planen eller i stallet fins ett i pysslig längd. Men så är det när man börjar rida en liten häst, mitt spö var perfekt då jag red Galant.

Hälsade på G igår också

<3 : Madde

10 000 om dagen

Jag har en ny app, en stegmätare. Jag har hur många gånger som helt testat diverse olika stegmätare, men de första dåliga skilda apparaterna var jobbiga att använda, mätte steg på bara ena benet och så vidare. De fungerade med skakningar. Men alltså denna app fungerar verkligen bra. Du behöver inte ha den öppen eller någonting, den mäter vartenda steg du tar och registrerar det. Men ja du måste ha telefonen med dig för att den ska registrera, det är trots allt inte magi. Men oftast har i alla fall jag det och det är suveränt. Det började med att jag läste att man ska gå 10 000 steg om dagen för att må bra och att denna mängd steg om dagen gör stor skillnad för kroppen. Jag hade ingen hum om hur mycket det är, och jag tycker faktiskt det är riktigt roligt att följa med.

Så ser det ut i appen, i mitten antalet steg du gått, under hur många procent det är av ditt mål. Sedan tar den även upp hur lång sträcka det är och hur länge du sammanlagt gått. 

Så kan du gå tillbaka till olika dagar och se hur bra du lyckats. Här är en dag då jag lyckades med målet. 10 000 steg är drygt 7 kilometer, men man tänker inte på det så då det hela tiden samlas steg.

Är det lätt eller svårt att få ihop till denna mängd steg. Jag ska inte ljuga, 10 000 är ganska mycket, fast ändå inte. En vanlig dag på jobbet nu under sommaren gick jag ungefär 2 000 steg till exempel. Och det känns ju ganska mycket då jag ändå mest sitter still, och det är ju en femtedel. Men jag medger nog att utan en promenad når jag inte upp till det. Nu då jag har Vili samlas stegen hur lätt som helst, och är jag på stallet är det inte heller svårt. Nej den mäter inte då man rider men man går ändå en hel del runt omkring där. Jag är lite ledsen över att jag inte hade telefonen på mig då jag bar hinder på torsdagen, där skulle det ha samlats steg. I Hangö försökte jag om jag inte tog en springtur att ta en promenad, och kunde ju då kombinera det med att vara på Pokémonjakt, smart eller hur. Jag försöker verkligen gå dessa steg varje dag, appen heter så enkelt som Steps.

<3 : Madde

Åland, äntlig

Det blev visst inte så mycket här på bloggen denna vecka. Tidtabellen var tight, jag gjorde massa och så. Men nu mina vänner har jag min första semesterdag. Jag vaknade kvart före fem i dag på morgonen, Vili tyckte det var på tok för tidigt och nog alla andra också men det hjälptes inte då det bara var att packa in oss i bilen och styra mot Åland. Runt klockan två på eftermiddagen backade vi ut på Sottunga. Vi åt en glass med mamma och Igo som var här med båten bara på ett kort stopp. Och sedan lade vi oss i solen en stund men trots att solen skiner är det inte jätte varmt. Det blåser rätt hårt, och så fick jag tråkigt. Så jag packade ur bilen och fixade upp modemet och nu sitter jag och bloggar. Desto mera planer har vi inte, hoppas kanske på att få se några stjärnfall i kväll, fick tips o det.

Då vi väntade på färjan och Vili kollade in två golden retrivers, han var bara för stunden framme och myste med mig egentligen åkte han i bakluckan.

<3 : Madde

Kraftsamlande helg

Jag har tillbringat helgen i Porkala, och mest tagit det ganska lugnt. Två veckors jobbraka tog på krafterna och fest där emellan så ja. Jag har hunnit träffa min gudmor, seglat och hjälpt till lite med att packa skåpbilen med saker som i morgon åker upp till Vasa. Nu har jag fyra arbetsdagar kvar och sedan blir det Åland med två favoritkillar. Jag hoppas på att det blir allt från vedhuggning till båtutfärder till hund-, kossa-, och pojkvänsmys (så klar i den viktighetsorningen). Men innan Åland måste jag hinna packa ner mitt liv från två månader i Hangö, baka någonting till min sista arbetsdag, sköta hund några dagar, rida terminens första ridlektion, träffa Dani och så vidare. Mitt schema för veckan är fullproppat, hoppas det betyder att den går fort, jag riktigt längtar till bilresan  och färjan som tar oss till Finlands minsta kommun.

<3 : Madde

Är mina drömmar för stora?

Ibland undrar jag. Jag är en mästare på att drömma, om stort och smått, men ibland undrar jag om det jag tycker är små drömmar egentligen är väldigt stora drömmar. Jag menar, jag har kompisar som drömmer om att publicera en artikel i HBL, medan jag själv vill så ut till typ hela världen med min text. Minst få en artikel publicerad i en svensk tidning, ha en åtminstone nationellt känd blogg, helst större.

Jag drömmer om en herrgård på landet med ett stall och flera hundar. På en journalistlön, skratta inte. Jag vet att det inte finns jobb och om det finns så att det inte är speciellt bra betalt. Nej men drömma kan man alltid. Och hur jag skulle ha tid att sköta herrgården och stallet om jag jobbar som journalist? Jobba hemifrån och ha någon anställd i stallet så klart. Ja vännen, du kanske drömmer lite väl stort.

Men och andra sidan, det kanske man får göra? Eller? Ja bara du inser att det antagligen inte kommer att vara möjligt och att du högst antagligen inte når dina drömmar. Att du lika bra kan sluta arbetslös i en liten lägenhet med en hund om du har tur. Men sådan är jag, och har jag fått in någonting i hjärnan hjälper det inte hur mycket jag försöker intala mig att inte hoppas så hoppas jag så in i norden. Och jag blir besviken då det inte lyckas. Även om jag vet att jag inte presterat bra någonstans blir jag ändå alltid förhoppningsfull vid prisutdelning, fast dummer du vet ju att det inte finns en möjlighet till det. Framtiden är oviss men som sagt, drömma kan man alltid.

<3 : Madde

Vad tufft du har ett riktigt journalistblock!

Det är så roligt vad folk tycker att är tufft i jobbet jag gör. Till exempel är det många som faktiskt reagerar på blocket men skriver i då man intervjuar. Jag menar det är en bunt pappersark men jag tror att många tror att det bara är så det är i filmer, men nej vi skriver ner saker i avlånga block med sidor vi river ut. Men det är det som är coolt, och att ens texter publiceras i tidningen, inte det att jag får uppleve allt möjligt häftigt och träffa intressanta personer. Det kan helt enkelt vara de allra vardagligaste sakerna som folk reagerar på.

Har märkt samma sak i mina hobbyer. Till exempel har jag alltid mina ridsaker i bilen och jag vet inte hur många gånger jag fått höra skämtsamma kommentarer och frågor om vad jag har för fetischer då folk ser ridspön i min baklucka. Nej de är oftast inte så seriösa men det märkt att de tycker det är lite konstigt faktiskt. Och samma sak som att jag har en kniv i min skrivbordslåda, det är ett redskap som jag behöver i min scouthobby, den bara råkar ha hittat en bra plats i min skrivbordslåda. Även om det kan tros att jag väntar på att någon anfaller mig mitt i natten eller att jag är psykopat eller någonting. Nej allting är helt normalt och i sin ordning.

<3 : Madde

Lära mig använda Bloglovin

Ni vet portalen där man enkelt kan samla alla de bloggar man vill följa och sedan kommer de upp i ett flöde, alltså Bloglovin. Många vet säkert vad det är för en portal och jag vet inte hur jag ska förklara det mer än så. Jag har haft ett konto där länge, men aldrig riktigt börjat använda det. Jag har följt bloggar på Blogger och haft dem på samma sida som jag sköter min egen blogg från. Men jag började bli lite trött på att fler och fler bloggar inte gick att följa via den och det var en massa krångel. Så nu har jag bestämt mig att med våld börja använda Bloglovin. Än så länge tycker jag det är lite krångligt och det finns en hel del funktioner jag inte riktigt tycker är så bra. I flödet kommer ju det upp nya inlägg, och klickar man på länken kommer man till inlägget. Men bara till det inlägget och det inlägget på Bloglovin. Om jag vill se inlägget på bloggens egna hemsida måste jag klicka på ett kryss och om jag vill se hela bloggen och inte behöva klicka skilt på varje inlägg krävs det ytterligare ett klick. För det som på Blogger tar ett klick behövs alltså tre på Bloglovin. Det låter ju ologiskt att jag i så fall skulle använda Bloglovin, men som sagt alla bloggar går inte att följa via Blogger. Men vad tycker ni? Använder ni Bloglovin och vad tycker ni om det?

Här kan ni hitta mig på Bloglovin

<3 : Madde

Smutsig, trött och mygggbiten men lycklig som sällan

För en vecka sedan på tisdag smet jag lite tidigare från jobbet, slängde i mig en fryspizza, bytte kläder och susade mot Täktom. Jag skulle äntligen äntligen på rida igen. Något jag inte gjort på hela sommaren, och det var fantastiskt. Fick höra då jag sagt att det är så synd att jag inte ridit på så länge att tänk hur kul det är då du äntligen får göra det. Och det var det, jag var så lycklig. Jag fick rida tjockisen Raffe, som är lite slö och inte har så mycket livsglädje alltid.

Har ridit honom förr men denna gång var det faktiskt näst intill kärlek mellan oss. Fick order av att sätta igång honom ordentligt från första steget så att han skulle fatta, detta gjorde jag och lathet kände jag inte av hos hästen. Två och en halv timme var vi ute i skogen, red till Sandö, galopperade över ängar och på skogsvägar, travade genom skogen och städ med bromsar och myggor. Min sadel ville inte riktigt hålla fast vi båda spände den och ändrade och sadlade om, efter varje galopp satt den snett och höll på att glida runt igen. Det var antagligen för att formen på hästen är som en cylinder och att han svettades som bara vad, man skulle lätt ha kunnat tro att vi varit och simmat med sadelgjorden efteråt.

Rocker som nyfiket kollade på mig då vi sadlade om en av otaliga gånger

Jag har varit lycklig över ridturen i en vecka. Tänkt tillbaka på språnget han tog över ett litet dike som han tvekade så länge på och på känslan då han drog med en enda tanke, att vinna över Rocker. Han har nämligen en tävlingsskalle och tydligen ska man låta honom vinna för då tycker han det är roligt att vara med. Perfekt match eller hur?! Och att luta sig framåt vifta lite med spö på sidan om honom och mana på för att hinna ifatt de andra, det är en härlig känsla. Insåg bara att man inte kommer från det att jag verkligen är hästtjej och att jag måste få göra sådant här.

Och det är ju bara för härliga landskap att rida genom, kola på kalvar bland annat.

<3 : Madde