Bästa "arbetsplatsen"

Jag vet att jag inte behöver och så men jag vill faktiskt ge en förklaring på varför bloggen varit så tyst några dagar. Jäkligt mycket i skolan, inga föreläsningar men ett projekt som heter nyhetsjakten. Den går ut på att vi delades upp i tre redaktioner och ska sedan hitta nyhetsmaterial för att skriva en artikel och två notiser var. Deadline är idag klockan 17 och skönt nog har jag allt mitt inlämnat. Men så har jag även haft en hel massa program under veckoslutet, lillajulsfest, lillajulslunch, teater, scouter och sådant. Jag har inte haft tid och ork för bloggen. Men imorgon smäller det hör ni.

Så med både idag och imorgon ledigt från skolan så åkte jag till Porkala för att skriva här och mysa med Vili. Utanför viner stormen och elen är borta till och från. Träd har fallit över vägen men det är ändå här jag trivs bäst.

<3 : Madde

Matskål? Sovplats?

Jag har köpt en ny vatten-/matskål åt Molly. Hade tänkt ge den i julklapp åt henne, men hon behövde den nu och vad vet hon om det är en månad i förväg eller inte. Dessutom är det en skål som ska hjälpa min gamla dam att äta. Förut kunde man bara släppa lös alla syrsorna hon skulle ha som mat i terrariet, hon var så snabb att hon fångade dem innan de han springa och gömma sig. SÅ är inte fallet längre, hon har blivit både gammal och lat och redan om man i misstag sätter in två samtidigt hinner oftast den ena gömma sig. Men i den här skålen kan man servera syrsor utan att de rymmer. Kanten är designad så att de inte kan klättra ut, och hoppar gör de väldigt sällan. 

Jag testade först att bara lägga in koppen. Som jag förutspått blev hon lite skärrad, som med allting nytt och var lite rädd. Visade sedan tydligt vad jag gjorde så att hon förstod att det fanns två syrsor i skålen. Hungern tog över rädslan och hon åt dem därifrån utan problem. Hon måste klättra lite men inga problem. Sedan hände det underligaste jag varit med om. Eller nej men konstigt i alla fall. Hon rullade ihop sig i skålen och lade sig ner där, först med huvudet inne och sedan så att hon lutade hakan mot kanten och hade utkik. Låg så en bra stund och gick sedan bort. Fick ingen bild på det då jag inte ville skrämma henne, men ska se om hon gör det igen och är mera trygg så ska jag försöka ta bilder.

Jag lade i de två sista syrsorna, fick henne lurad till skålen igen och hon åt den ena. Den andra märkte hon inte och jag kunde inte längre lura henne. Så gick hon och gömde sig och låg och tittade på skålen. Det slutade med att jag slängde ut syrsan ur skålen framför henne och hon åt den. Nu har jag fyllt den med vatten och tagit bort den andra vattenskålen. Så jag antar att hon vänjer sig, tror inte hon tänker törsta ihjäl. Hon är ännu lite reserverad med skålen men jag tror nog det ska gå bra och bara hon förstår att det brukar dyka upp mat i den ska det väl gå bra.

<3 : Madde

Ensam liten

Har börjar promenera en hel del med mamma på kvällarna, för att jag ska sova bättre. På söndagen blev det en dags promenad i stället och jag tog med kameran. Vi stötte inte på så mycket intressant, utom den här ensamma svan ungen. Hoppas den hinner bli flygklar innan isen kommer, och hoppas inget har hänt eftersom föräldrarna övergivit den. 

<3 : Madde

Att göra denna vecka

Nu har jag satt ner mig med datorn vid skrivbordet. Jag har kokat en kopp te åt mig och gjort mig klar. På min högra sida på bordet ligger två ark papper med det jag redan gjort av kursdagboken i vår nyhetskurs och instruktionerna till den. Bakom mig i min ryggsäck ligger boken om statskunskap som jag lånade idag, där ligger den och gör mig medveten om att jag har två essäer att skriva i ämnet. På min vänstra sida ligger till slut den röda mappen med mina teaterpapper. Uppslagen på en sång, en sång jag ska kunna till på söndag. I stort sett kommer min vecka att snurra runt de här projekten. Men dessutom har jag på onsdagen en skoldag från klockan 13 till 21 och så drar något nytt projekt i skolan igång. Nyhetsjakten heter det, inte koll på vad det innebär men det låter ju lite som något tidskrävande. Och så skulle jag gärna få in några träningspass i kalendern också.

På fredag eftermiddag har deadlinerna för i princip allt gått så det ska bli en lugn kväll i sällskap av den bruna fyrbenta. På lördagen firar vi lite lillajul med klassen, är med och ordnar men får se vad det blir av det. Lillajulsfirandet fortsätter på söndag med lunch hos syster med lite släkt och på kvällen även på teaterövningen. Veckan avslutas sedan med årets sista scoutmöte. Tycker faktiskt det är skönt, för tillfället känns det här med att leda scoutmöten lite för jobbigt, och så är det bara en vecka till förläggning. Och den kommer att bli kul!

Dags att sätta igång
<3 : Madde

23 - 29 november

En insikt kommer som från ingenstans och gör ett ordentligt nedslag i ditt liv, kära Oxe. Medan du försöker reda ut vad du känner inför dramatiken, så driver din produktiva sida på dig av sig själv, och du får mycket gjort nu. En positiv ekonomisk nyhet ger dig tillfälle att ge dig själv en high-five, men du får också en hel del andra goda nyheter på temat materiella ting, investeringar, skulder och känslor av vad som tillhör dig. Intima samtal om livet kan göra det lite grusigt mellan dig och en vän, men det är viktigt för dig att du sätter upp gränser som fungerar för dig och är tydlig med dina känslor. Ingen kan köra över dig denna vecka.

Ett nedslag känns väl aldrig kul, men jag behöver verkligen få mycket gjort den här veckan så det är ju bra. En positiv ekonomisk nyhet är ju alltid kul, aldrig tackar man ju nej till mera pengar. Och jag hoppas att jag får goda nyheter om allt möjligt, känner inte på mig någonting speciellt men jaa. Att intima samtal är negativt gör mig lite orolig, eftersom jag älskar sådana samtal. Men bra att ingen kan köra över mig, det ska ingen göra.

<3 : Madde

First snow

OMG! SNÖÖÖ!! Första snön för i år har alla ni som fått den antagligen märkt. Facebook och alla övriga sociala medier svämmar över. Men jag har en sådan perfekt hår dag. Ni vet de där som man har typ en per år av. Självklart infaller det på en söndag, så jag får vara snygg på teaterövning och scoutmöte i alla fall. Men det plus den första snön gjorde att jag bestämde mig för att ta lite bilder på mig själv, och jag är verkligen nöjd. Tycker jag fick till just den much stämningen jagville, tröjan, snön och håret. 

Lite ledsen över att de första bilderna blev bäst, där jag hade glömt att gömma undan min topp jag har under tröjan

<3 : Madde

The Mockinjay part 2

Nu är det slut, Hungerspelen trilogins sista film hade premiär på onsdag och jag gick och såg den på fredag med Jonathan. Vi har sett alla filmerna tillsammans så det var inte mer än rätt tycker jag. Eftersom filmen just kommit ut och det är en populär film som många tänker se tänker jag inte avslöja någonting, bara berätta om min egna upplevelse.

Har ni läst boken blir ni inte besvikna, det är den filmen som är mest lik boken i serien. För mig är det här positivt eftersom jag älskar böckerna, och egentligen har tyckt att filmerna är så mycket sämre. Viktiga detaljer har fallit bort och vissa saker är helt förändrade. Men den här filmen fungerade verkligen bra till boken.

Dock är det trots att den är en bra film inte en trevlig film. Jag grät och satt på helspänn så gott som hela filmen. Lyckades tydligen klösa sår i Jonathans tumme även om jag bara minns att jag skulle ha kramat den så det blev för hemskt eller skrämmande. Har man läst böckerna och sett de andra filmerna är det ju definitivt ett måste att se, men också annars tycker jag nog den är värd det. Men man måste nog se de övriga filmerna, annars förstår man inte. Och så rekommenderar jag att se Mockinjay part 1 för att fräscha upp minnet, vi hann inte det men det skulle ha varit bra. Vi satt emellanåt och frågade varandra varför någonting var på ett visst sätt, och kom sedan fram till att vi inte minns tillräckligt. Det är trots allt fyra år sedan jag läste böckerna.

<3 : Madde

"Akta nu kommer stora hästen"

Citatet av min förra rektor som jag stötte på i stallet på torsdagen. Ler varje gång jag tänkte på set han sade åt sina barn, Patsy är ju faktiskt en väldigt liten häst. Nästan ponny till och med. Men ja fröken P på torsdagen alltså. Lille tösen vad kan jag annat säga, en vecka igen emellan att jag ridit henne. Märks direkt, plus att jag var lite sen, plus att hon var grå i stället för brun så jag fick inte bortom men jag hade inte all tid i världen att få henne trygg. En lite mindre lyckad lektion så att säga. Nej men helt kul men störande att hon inte kunde slappna av och tyckte att små ponnyns var extra skrämmande då. Glöm att göra bra hörn eller att ens få henne att gå på den kortsidan, och i form? Aldrig. Nästa vecka är det då hoppning, blev framskjutet, så både positivt och negativt. Jag gillar att hoppa, och sade att jag inte vill rida ett sto då så vi får hoppas på det bästa. Men samtidigt händer samma sak med Patsy, paus och hon kommer att vara ur fokus om två veckor.

<3 : Madde

"Mina" podcaster

Har tidigare gjort mina favorit bloggar, YouTubers och Instagrammare så nu tyckte jag att det var dags att skriva ett inlägg om mina favorit podcaster. Eller egentligen så följer jag inte lika många podcaster som på YouTube eller bloggar, så jag listar upp alla jag prenumererar på, säger vad jag tycker om dem och i hurdana tillfällen jag lyssnar på dem.

Fredagspodden med Hannah & Amanda
En podcast med snart 200 avsnitt, har själv lyssnat igenom drygt 160 stycken. Hannah och Amanda är syskon och pratar om allt som händer i deras liv, om känslor, familjen, resor, ångest de lider av, sitt företag de grundat tillsammans och så vidare. Jag gillar dem (annars skulle jag väl inte ha lyssnat 80 timmar på dem) men även om det finns avsnitt kvar för mig att lyssna på måste jag emellanåt varva med att lyssna på andra. Ibland blir jag trött på dem, men samtidigt återvänder jag alltid. Gillar att de är så personliga, skäms inte för sig själva utan bjuder på sig och så. Även om jag kanske är lite i yngsta laget för att känna igen sig i dem tror jag att det för personer i samma livssituation eller ålder får just en sådan känsla. De är 35 och 40 år ungefär tror jag.

En B-pod
En podcast med ännu bara två avsnitt, började lyssna på den för att den ena av dem som talar är YouTubern BinaHoney som jag följer. Och jag gillar verkligen de två avsnitten som publicerats, mest har det handlat om relationer och egna erfarenheter. Namnet tycker jag är fyndigt, båda heter någonting som börjar på b, Bina (heter egentligen Sabina men kallas Bina) och Ben, och så är de båda lite av b-kändisar från YouTube. Enda minuset är att just efter att de startade podden åkte Ben iväg på något hemligt uppdrag och därför har uppdateringen inte riktigt hållit och det har varit tyst några veckor. Jag vill ha mera.

Ännu en podd
Även det här en podcast av två stycken YouTubers, följer ingen av dem på YouTube själv dock. Manfred och Johannes intervjuar sina YouTube kolleger, en per avsnitt. Alltså en podcast väldigt mycket runt YouTube. Helt okej pod enligt mig, prenumererar på många andra betydligt bättre podcaster så den här använder jag ganska mycket till att lyssna på då jag somnar. Jag upplever att det inte gör någonting om jag somnar och inte hinner lyssna hela avsnittet. Det behövs sådana också, eller jag behöver. Minus är att deras intro/mellan musik är otroligt hög, och talet ganska lågt. Man måste hela tiden sänka och höja volymen, störande.

Ridpodden
Som det hörs på namnet är det en podcast om hästar. Produceras för Sveriges P3. Tillsammans diskuterar en av Sveriges bästa hoppryttare Lisen Bratt Fredricson och producenten Ulrika Lindqvist olika områden inom hästvärlden och ridningen. Dessutom har de i varje avsnitt en gäst som är expert på området som diskuteras. En trevlig pod för någon som gillar ämnet och vill lyssna på lite mera fakta och få lite aha-upplevelser inom ämnet. Senast fick jag reda på att det vanligaste felet då man rider en hoppbana är att man glömmer att andas. Aldrig tänk på det, men spännande.

Ted & Kaj
Vår alla finlandssvenskars älskade Kaj Korkea-Aho och Ted Forsström, kända från Radio Pleppo och som andra radiopratare. Diskuterar om livet med humor i fokus. Och ingen ansträngd dåliga påtvingade skämt som inte egentligen är roliga, de är roliga på riktigt. Ganska ny podcast, jag har lyssnat två av ungefär 10 avsnitt som kommit ut. Ett avsnitt i veckan, rekommenderar starkt. Alla gillar väl Ted och Kaj.

Mellan raderna - en podcast om läsning
En podcast där Karin Jihde och Peppe Öhman diskuterar böcker och litteratur. Elva avsnitt publicerade, nytt varje vecka. Har bara lyssnat på ett än så länge och även om de talade mest om poesi gillade jag det. För någon som gillar att läsa är det definitivt en pod jag rekommenderar. Man får tips på böcker och hur kul är det inte att diskutera böcker, om här kommer man ganska nära den känslan. Även om man inte själv är med och diskuterar.

 <3 : Madde

En dröm

Enda sedan jag startade min blogg, för snart fem år sedan, har jag ju självklart haft en dröm om att den ska bli stor. Det är inte därför jag bloggar, jag älskar ju att blogga och därför gör jag det, men samtidigt tycker jag att det är fel att det finns en sådan tabu kring att säga att man vill att bloggen ska växa. Det är klart jag skulle villa bli nominerad i "Galan 2015", bara som exempel. Det är alltså en finlandssvensk bloggala som ordnas om ungefär en månad. Jag själv är inte på väg så jag har inte ens en orsak att bli nominerad men i alla fall. Om det skulle finnas så många som tyckte det jag gjorde var tillräckligt bra. Skulle göra mig så lycklig. Och nu blev det här lite för mycket sådant och det finns inte i mina tankar att bli nominerad så det får ni inte tro.

Men någon gång i framtiden finns den drömmen nog. Min blogg har ju gått i vågor ganska mycket, först två år väldigt oregelbundet bloggning. Sedan väldigt mycket och det var nog bloggens höjdpunkt, jag hade besöksrekord efter besöksrekord och det kändes verkligen som att det härifrån skulle kunna växa. Sedan började ABI-året och skolan tog upp mera tid och bloggen hann helt enkelt inte med. Under det året hade jag flera längre pauser och statistiken på bloggen sjönk ju där efter. Nu har det sakta börjat gå uppåt igen. Jag hinner fortfarande inte blogga lika mycket som då (glöm fyra inlägg per dag liksom) och jag når inte heller samma siffror. Men jag känner att kvaliteten på texten är bättre nu, och att jag skriver mer "riktiga" saker. Bildernas kvalitet har blivit sämre då jag fotograferar mindre mer kameran än förut men det hoppas jag nog ännu ska komma tillbaka. Hoppas att jag hittar en läskrets som ska passa in på det jag skriver och som prioriterar kvaliteten på texten framom inläggsbombning.

Men som jag sade, jag drömmer om en större, eller kanske till och med en stor blogg i svenskfinland och jag tycker man ska få säga det. Man ska inte blogga för att bli känd och få gratis saker och så utan för att det är roligt men det är inget fel med att hoppas och drömma om att det en dag kommer att vara så att folk känner igen en från bloggen.

<3 : Madde

16 - 22 november

På grund av att jag natten mellan söndag och måndag knappt sov alls var jag alldeles för trött igår. Jag kunde knappt hålla ögonen uppe och mest ville jag bara storgråta. Kvällen blev ändå rätt mysig, med några parti rummikub och en promenad i regnet med mamma. Men därför får ni veckans horoskop idag.

Ett socialt sug vaknar denna vecka, kära Oxe, och du törstar efter att få umgås mer, gärna med helt nya individer. Du sätter gärna igång och engagerar dig i något nu, en ideell organisation eller något som är mer fokuserat på ett specifikt intresse du har. En vänskapsrelation som varit frånvarande dyker upp igen. Viktiga samtal mellan dig och en bästis eller partner sätter också prägel på veckan, och du blir tvungen att blotta några läskiga känslor som du helst hållit inom dig. Släpp fram allt – att erkänna dessa känslor ger dig styrka i längden.

För tillfället har veckans första dag inte visat att jag vill vara social, men det beror antagligen på tröttheten igår. Att engagera mig i något kan jag tänka mig är antagligen förläggningen under självständighetsveckoslutet som jag ser fram emot, har mycket roliga uppgifter där. Eller så ett bloggprojekt i december, där har ni också någonting att se fram emot. En vänskapsrelation som varit frånvarande och dyker upp igen handlar definitivt om Vive som jag ska träffa på lördagen. Saknar henne. Viktigt samtal kan vara både med Vive eller Jonathan, träffar båda under veckoslutet. Som vanligt ska jag släppa fram känslor, som att jag inte gör det. Jag tror ingen vill att jag ska visa mera känslor.

<3 : Madde

Misslyckade lövbilder

Då jag fotograferade min nya rock tänkte jag att det blir ju fina bilder med höstlöven och så vidare. Det blev det ju också, om jag lät dem ligga på marken. Testade nämligen att plocka upp och leka lite med dem. Resulterade inte i något användbart. Men kanske något man kan skratta åt och göra ett blogginlägg av.

<3 : Madde

Litteraturutmaningar

Det börjar vara en trend med olika utmaningar varje månad, speciellt de med 30 dagar är populära att göra 30 dagars utmaningar i. I november har jag lagt märke till två utmaningar som harmed text att göra, och självklart deltar jag i båda. Nämligen att läsa 30 sidor litteratur varje dag och att skriva 50 000 ord under månaden. Skrivar utmaningen handlar egentligen om att skriva en roman på en månad, men jag har ändrat det till att bara skriva så många ord. Bokutmaningen går bra, jag ligger rätt långt före, dock finns det dagar jag inte läst men jag har ändrat även den lite till att läsa 900 sidor uder november. Femtonde november idag vilket betyder halvvägs. Läsningen går som sagt bra, har läst över 500 sidor så över hälften, där känner jag mig lugn. Värre är det med skrivandet. Jag som tänkte att jag skriver så mycket i skolan att det borde gå bra. Halvvägs och jag ligger just under 7 000 ord. Vi kan ju bara säga att det verkar som att jag inte kommer upp i 50 000. Men jag har ändå några skoluppgifter med deadline i november så de kommer ju med, plus några andra texter. Och här räknar jag inte med allt jag skriver med telefonen, som textmeddelanden och sådant. Har tänkt att om jag når ens lite nära 50 000 så kan jag säga att resten har jag under månaden skrivit i sådan form, plus anteckningar för hand på föreläsningar. Men som sagt, antagligen uppnår jag ju inte det. Men jag fortsätter räkna i alla fall.

<3 : Madde

Inte okej

Gårdagens kväll blev betydligt längre än jag tänkt mig. Jag har ett av de lugnaste veckosluten på länge, viker jag tycker är skönt. Jag skulle lägga mig tidigt, se på film och läsa min bok. Någon gång under kvällen började jag tala med Lukas i vår MTM storytelling chat (det vill säga vi kommunicerar i regel endast med ljud meddelanden). Vi talade väldigt länge om en massa, jag förstår inte hur man med viss människor bara kan tala hur länge som helst och man tröttnar aldrig på det och samtalsämnena ta aldrig slut. Så bestämde jag mig i alla fall vid elva tiden på kvällen att nej nu ska jag sova, jag skulle lägg mig tidigt. Men ungefär direkt då jag lade ifrån mig telefonen plingade telefonen till en en annan chat, nämligen vår klass-chat. Ville skrev någonting i stil med att journalister vakna, terrordåd i Paris. Det första jag gjorde var kollade upp Helsingin Sanomat. Där stor det än så länge väldigt lite men att åtminstone 18 personer hade dött och att det skjutits på flera ställen.

Vår chat började gå vilt och alla kollade upp på en alla tänkbara ställen, bland annat BBC hade live uppdatering som jag följde med, kollade på Twitter där jag inte varit inloggad på kanske två år. Så småningom började det gå upp för mig hur stort och fruktansvärt det var. Jag följde med det till två på natten, då jag kände att jag ändå måste sova lite. På morgonen då jag vaknade kollade jag meddelandena jag fått efter att jag somnat, hela saken hade bara vuxit och vi hade fått mer fakta och det blev bara hemskare och hemskare. Kollade upp medierna på telefonen och blev chockad över dödssiffran.

Jag låg inte kvar och myste i sängen som jag vanligtvis alltid gör på veckoslutet, tog inte ens upp datorn. Jag var uppe före någon annan och gick efter tidningarna, jag var intresserad över om nyheten hade hunnit med till papperstidningen. HBL kunde jag ju glömma, tanken att de skulle ha med något som hänt så sent på kvällen fanns inte i mitt huvud. Men jag blev faktiskt lite glad då Helsingin Sanomat hade med det, de hade hunnit och de hade tänkt rätt och allt det där. Jag visste inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta då jag såg HBL:s pärm, den största nyheten verkade vara att Finlands bästa marathon löpare är 17 år. Visst det är ju intressant och kul och så, men så kan en tidning inte se ut när världen brinner och rasar omkring en. Det känns bara så jätte fel.

Attacken var ju antagligen planerad flera månader i förväg men det känns ändå på något sätt så konstigt. På torsdagen hade vi föreläsning om krisjournalistik hela dagen, en föreläsning som påverkade mig väldigt mycket. Den var väldigt bra men jag visste ju att jag inte kommer att kunna göra sådant, jag är helt enkelt för känslig. Och det som hände igår kväll var ju ett scenario som verkligen stämde in på allt vi fick lära oss under den föreläsningen. Och igår, samma dag var vi på studie besök till Helsingin Sanomat. Allt verkade ganska lugnt där på redaktionen, visst alla hade lite bortom att få saker undan inför helgen men i alla fall, inget extra. Vi fick veta att där är någon varje dag till ungefär två på natten. Det känns så absurt att ingen då visste att om ungefär tolv timmar kommer stämningen på det här stället var totalförändrat. Ingen gick hem tidigt antar jag, många var antagligen kvar hela natten och det måste ha varit otrolig kalabalik där. "Vad händer?" "Ska vi skicka någon dit? Vem?" "Varför och hur?" En massa sådana frågor ställdes nog och de måste få svar snabbt.

Jag har så mycket att säga, det påverkar mig mycket för att vi just i skolan talat om sådant och jag vet att det har varit ett otroligt tufft dygn för en massa människor, även för journalisterna. Det är aldrig kul, det kan inte vara lätt att bestämma sig för om man ska filma det som händer, fly själv eller försöka hjälpa på något sätt. Men jag vill skicka styrka till alla som påverkas och hoppas verkligen att sådant här inte händer igen. Det det ju som en lite korkad önskan, men jag vill ändå tro att saker kan bli bättre. Sprid kärlek, #prayforparis.

<3 : Madde

My prince charming

På torsdagseftermiddagen åkte jag i vanlig ordning till stallet. Så många veckor har det nu stått Patsy på listan intill mitt namn att jag inte förväntar mig något annat (förutom på hopplektioner så klart). Så när jag ser att det namn på hästen jag ska rida börjar på G och slutar på alant tar mitt hjärta ett skutt. Ett riktigt stort skutt, jag blev väldigt förvånad men samtidigt så lycklig. Jag har oroat mig för att byta tillbaka eller ens prova honom igen, det kändes väldigt skönt att någon annan gjorde valet för mig. Jag tror att även om Gallis är en riktig mysboll tyckte han att det blev lite väl många pussar och kramar i boxen, har inte umgåtts med honom på så länge att jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen.

Ridlektionen är en annan sak, jag var överlycklig, riktigt löjligt lycklig att sitta upp på honom och börja skritta runt med långa fina steg. Men ganska snabbt i början hände någonting, vet inte om det var den nya dörren i manegen eller en väska på läktaren som någon av hästarna blev skrämd för och sedan smittade det av sig. Alla var väldigt pigga och vimsiga, och jag hade verkligen glömt bort hur stark Gallis verkligen är då han lägger den sidan till. Helt okej gick det ändå och jag hoppas så mycket att jag fick godkänt av läraren. Jag har nämligen en tanke i bakhuvudet att jag fick rida honom en vanlig lektion nu för att jag kanske får hoppa med honom nästa vecka, det är bara som jag hoppas och tror men vi ska se. Hoppas bara att det att han var rätt så på och jag hade lite problem inte gör att jag inte får hoppa honom. Väldigt stor skillnad till Patsy är han ju, kanske helt bra att jag rider två så olika hästar. Med P behöver jag aldrig tänka på att hon skulle dra iväg med rå styrka, drar hon iväg är det för att hon blir skrämd och det är inte så att hon rycker tyglarna ur mina händer.

<3 : Madde

Fredagen den 13

Otursdag, lite så har det nog varit för mig. Inga större katastrofer, med det har helt enkelt inte varit en speciellt bra dag. Det började med att jag vaknade ur en dröm, en dröm där jag drömt att Jonathan var skit elak mot mig. Jag var alltså fly förbannad då jag vaknade och det första jag gjorde var att skicka iväg ett mess åt honom att han skulle sluta vara elak, utan att jag knappt mins själv att jag skickade det. Att vara arg och ledsen då man vaknar är aldrig bra, inte för mig i alla fall.

Så hade vi ett riktigt lyckat studiebesök på Helsingin Sanomat faktiskt och en trevlig lunch. Men sedan, vi fick ut våra intevjutexter. Eller vi läste igenom varandras och skulle ge feedback. Och jäklar vad dåligt det gick. Vet inte om jag någonsin fått så mycket dålig feedbakc. Och jag fick feedback jag aldrig brukar få. Jag skrev talspråket och jag hade klumpiga meningar och konstig struktur och jag vet inte vad. Jag som kände att intervjun hade gått bra och att jag dessutom hade lyckats skriva en bra text utgående från den. Dessutom hade mitt intervjuobjekt själv läst igenom den och gett mig tips på förbättringar. Jag hade följt dessa rekommendationer och trodde att den blev ännu bättre. Jag ska ta och läsa igenom den skriftliga feedbacken och se vad som egentligen var fel. Slarvfel kan jag ta, där är det ju bara att skärpa sig, det går ju lätt att fixa med lite extra tid. Men jag som alltid fått höra att jag har ett starkt språk, aldrig behövt tänka på uppbyggnaden i en text. Vad gör jag nu då? Jo, tar några djupa andetag tar till mig responsen, rättar mig och blickar framåt. Alla uppgifter kan inte lyckas perfekt (och jag kan glädjas åt att jag i de två första kurserna jag har fått resultat från så fick jag högsta och näst högsta vitsord, och den andra var faktiskt statskunskap!)

Det blev bättre efter skolan då jag gick på träning, via Punnitse&säästä och köpte naturgodis till fredagskvällen. Hade en lyckad träning och lagade en god middag hemma och satte mig sedan i fåtöljen med "gayfilten" (jag vet inte varför vi i vårt kompisgäng kallar sådana där väldigt mysiga filtar med lurv på ena sidan så), mina nötter och sådant, datorn och min bok. Har kollat igenom YouTube och bloggvärlden, skrivit själv och tror att jag snart ska försjunka mig i boken.

<3 : Madde

Nacke, rygg och foam rolling

Tre dagar den här veckan har jag gått till Unisport för någon aktivitet (imorgon kommer jag också att gå dit för min halv timmes stretch). På måndagen började jag veckan efter intervjun med foam rolling. Det vill säga "rulla upp" knutar och spänningar i musklerna med en så kallad foam roll. Riktigt skönt och nyttigt och jag hoppas att det passar in i mitt schema oftare (kan säga att det inte är så mycket som gör det med våra föreläsningstider). Tanken om att skaffa en egen rulle hem har också lite snurrat i huvudet, men tror nog det får vänta ett tag i alla fall.

På tisdag och så idag gick jag på ett pass som heter nacke-rygg. De var i olika byggande med olika tränare, och de var galet olika. På tisdagen var det lugnt, vi satsade på en god hållning och att få rörelse i ryggen och stretch och så. Idag var det mera snabb takt, mycket rörelser med musik, men även en längre del i slutet med enbart stretch. Jag vet faktiskt inte vilken jag gillade bäst, båda var bra på väldigt olika sätt. Efter tisdagen kände jag mer att det blev på en bra hållning och jag gick rek i ryggen kändes det som i alla fall. Idag var det mera muskler, muskler och väldigt mycket magen och benen också, eftersom de stöder upp ryggen. Så jag tror inte alls det var dåligt att gå på en timme med samma namn två gånger samma vecka. Även den här ska jag försöka gå på oftare.

<3 : Madde

F.R.I.E.N.D.S TAG

Såg den här TAG:en på YouTube och tänkte att osm ett F.R.I.E.N.D.S fan måste jag ju svara på frågorna.

1. Favorit vän?

Älskar ju alla men tror jag väljer Ross i alla fall, han är bara för härlig!

2. Favorit säsong och avsnitt?

Mitt eller det blir ju mina favoritavsnitt är då de åker till Phoebes beach hus för att hon ska träffa sin mammas kompis som visar sig vara hennes biologiska mamma. Och jag har inte en favoritsässong, de där Ross och Rachel är ihop i så fall.

3. Favorit line?

"Why is it inside out?!!!" Joey om Rachels hårlösa katt

4. Vilken vän är du mest lik?

Tror det är Phoebe. Vill alla väl men är lite för korkad

5. Favorit setting?

Lägenheten eller Central Perk så klart, eller så beach huset...

6. Favorit pojkvän eller flickvän som någon haft?

Om jag då inte får säga Ross, om det måste vara någon som inte är en av de sex säger jag nog Mike, som var tillsammans med Pboebe.

7. Var Ross och Rachel on a break eller inte?

Ja de var det tycker jag, för jag älskar Ross så mycket att jag måste ta hans parti. Även om jag också skulle ha blivit arg, men samtidigt får väl Rachel skylla sig själv för hon sade trots att orden att de ska ta en paus.

8. Favorit Phoebe-låt?

Jullåten om alla vännerna, och då hon inte hittar någonting som rimmar på Chandler eller Rachel.

9. Karaktärs looks, minst/mest på en tjej och en kille

Gillar Rachel mest med halvlångt rakt hår. Av killarna Ross mest med ganska kort och gelat hår. Minst Ross som ung, och Monica med sitt kortaste hår.

 10. Favorit biroll?

Gunther, han är så random och hör inte ihop med någon på något sätt men han är alltid där.

<3 : Madde

Lång dag - inte i skolan

Idag hade vi en lite annorlunda dag. Morgonen började med ett studiebesök på MTV3:s nyhetsredaktion, den förbannade bussen var försenad men jag han tack vare en kort springtur i regnet på morgonen. Och faktiskt på grund av att jag känner till Böle så pass bra att jag kunde trotsa reittiopas och stiga av en hållplats tidigare, kortade väg till slutdestinationen och dessutom gav det ju mig mer tid eftersom jag kom ur bussen tidigare. besöket var i alla fall riktigt intressant och roligt. Inte desto mera om det, men jag känner verkligen att jag är på rätt bransch (någon som räknat hur många gånget jag sagt det under hösten hittills?).

Efter lunch på Böle tågstation bar det av mot Arcada, där vi fick se på deras mediautrymmen och bekanta oss med studerande från kulturproducent och mediekultur linjerna. Intressant även det men det var en väldigt intensiv dag med mycket information och snabb takt. Plötsligt var dagen slut och det var riktigt skönt att sätta sig i en soffa och spela alias (gissa vem som nöjt sitter här som en vinnare? Tillsammans med Johanna) på deras kårhus. Efter en evighetslång bussresa till Böle station och en springtur för att inte missa tåg två på grund av att det tog från A till Ö att köra rakan intill tågstationen damp jag ner hemma. Nu ska jag koka en kopp te och se om jag ska börja fixa några skoluppgifter. Får se hur mycket jag orkar, men att skapa mig en överblick vore i alla fall bra.

Bara för att vi idag på lunchen talade om att jag nog är klassens enda biologinörd och at jag faktiskt lite saknar de tiderna. Men jag umgås ju fortfarande med både mitt älskade MTM gäng och med mina kompisar från Lärkan, och då kan vi dra biologiskämt och diskutera om huruvida fiskar blir sexuellt förvirrade så att de vill byta kön eller inte. Jag är inte på riktigt så här konstig mina nya studiekamrater, men jag gillar verkligen biologi, och jaa som Mäkelä så fint sade under havsforskarna "Plankton är så jävla sexiga!!".

<3 : Madde

Om att intervjua

I alla fall nu i början av utbildningen känns det som att vi får göra ganska mycket intervjuer och öva oss på det. Dessutom har jag gjort en hel del intervjugrejer till saker utanför skolan också så en hel del sådant. Mycket tycker jag går ut på att vi egentligen får öva oss, gå ut och göra intervjuer och sedan efteråt diskuterar vi igenom och får tips och så vidare. Vi ska helt enkelt gå ut och göra våra misstag och läsa oss.

Igår gjorde jag den intervju jag hittills varit mest nervös inför. Vår uppgift var att intervjua en alumn, det vill säga någon som tidigare studerat, från Soc&Koms journalistiklinje. Med ett tips från mamma ringde jag och bestämde en intervju med Paula Salovaara, med 30 år av arbete inom media bakom sig. Hon verkade ha mycket att berätta och jag antog att det skulle bli en bra grej av det. Men då jag på måndagsmorgon klockan nio gick hemifrån fanns det en klump i magen, ett knip som inte ville släppa. Jag hittade bra och väl utanför dörren drog jag ett par djupa andetag så att jag inte skulle verka alltför andfådd efter att ha gått fyra våningar i trappor, kollade klockan så att jag inte var för tidig och så ringde jag på.

Efter bara några minuter började nervositeten sedan släppa och intervjun blev enligt mig riktigt trevlig och intressant. Jag är nöjd med texten jag just lämnade in, även om det var svårt att få med allt på 3000 tecken. Enda problemet var min röst som helt enkelt inte höll tillräckligt då jag satt i en mjuk soffa. Jag måste lära mig att på något sätt kunna prata med kraft och tydligt även när jag sitter, för då jag står fungerar den bra.

Ett annat intervjuprojekt jag har gjort är en gallup om ledarskap till scoutposten. Min uppgift var att ställa fyra frågor till en från varje åldersgrupp, det vill säga fyra personer. Bara någon dag efter att jag hade gått med på att göra den grejen sade vår föreläsare att barn är de allra svåraste att intervjua. Inom mig suckade jag högt och undrade hur det skulle gå, och jag blev nervös över att jag inte skulle lycka göra någonting bra. Den första jag intervjuade var Cappe, som inte kan räknas som ett barn och som jag intervjuade sittandes hemma i hans säng. Inga problem alltså. Nästa var en vargunge, alltså den yngsta. Jag var nervös men tog min föreläsares tips och försökte ta mig ner till hennes nivå, jag satt på knä på golvet och talade. Och det gick hur bra som helst, jag fick de allra bästa svaren av henne tror jag faktiskt. Även om hennes ordförråd inte helt räckte till för att beskriva det hon ville gick det bra.

Nästa var en spejarscout, också så gammal att hon förstod hur man blir intervjuad, inga problem. Problemet kom till den sista, äventyrsscouten jag intervjuade. Jag hade spänt mig så mycket för intervjun med den yngsta att jag helt hade glömt bort att det faktiskt bara skilde något år mellan dem. Tyvärr fick jag sedan inte riktigt något ordentligt svar av honom, och han var väldigt motvillig hela intervjun. Men helheten blev ändå helt bra enligt mig, har inte sett den tryckt ännu men. Här borde jag ha tänk mera på att den näst yngsta också är liten och gått till väga på samma sätt som med den yngsta. Men som sagt, man lär sig av misstagen och nu vet jag till nästa gång.

Andra intervjuer jag gjort, och också varit nervös inför är en med en utbytesstuderande och en med Kumppis. Henne var jag nervös för att intervjua på grund av att allt skulle gå på engelska. Men det gick riktigt bra och jag staplade inte just alls med språket. Kumppis var jag nervös inför mest för att jag känner honom så bra, jag föredrar faktiskt nästan att intervjua någon jag inte känner. Det blir helt enkelt bättre tycker jag. Även om intervjun med Kumppis också blev bra bara vi började, men det var mycket annat tal där också så klart. Och så är det ju mycket svårare att veta vad man ska ta med eftersom han ju nog berättade sådant som han berättade i kompis syfte och inte i intervjusyfte. Men hittills har jag inte haft några jätte stora misslyckanden.

<3 : Madde

Husdjursmässa

Söndagen spenderade jag med Natte och Battan i mässcentret, där det var husdjursmässa (och en hel del annat också). En massa gulliga djur att hälsa på och mysa med. Natte som var lite tveksam i början tyckte det var riktigt roligt också. Låter bilderna tala.

Den här grisen älskade att bli kliad på magen, den bara låg där och njöt

Natte hittade en bästis, en liten liten kalv som inte ännu hade tänder, den kom och sög på våra fingrar. Världens sötaste.

Vi fick se en koutställning, någonting som vi inte helt förstod oss på, det verkade inte så kul för korna

Vissa av hundarna blev väldigt trötta av att hälsa på alla så då fick de vila medan någon kompis tog över showen

Kaninhoppningen gav oss definitivt dagens skratt

<3 : Madde