Vad betyder Halloween?

Jo att man får klä ut sig! Bara älskar att vi någon bara kan skriva på Facebook att hej det är Halloween på fredag, vi klär ut oss! Och självklart gjorde jag det, det är nog blad det roligaste jag vet. I år klädde jag ut mig till Jack Sparrow, och om jag får säga det själv var det här min bästa kostym någonsin. Och alla komplimanger och blickar jag fick, av folk jag inte vanligtvis talar med, alla tyckte att jag var så cool!

Jag, Zhacke och Leo

De flesta utklädda ABIn

L som i? LÄRKAN!

Did you say Jack Sparrow? Captain Jack Sparrow! Please!

<3 : Madde

Överloppsvara?

Hajssan! Jag har hål. Igen. Hur många hål har jag inte haft den här perioden? Förutom de två vanliga jag har brukar det dyka upp minst ett extra varje vecka. Som idag, får en ledig lektion för att jag är med på högskoledagen, precis som alla andra ABIn. Ja det är ju snällt men alltså, vem är ett sådant ljushuvud att de ger en ledig lektion mitt på dagen? Visst för all del men hellre slutar jag tidigare eller börjar senare, men vad kan man göra? Bara att ta tiden och läsa lite.

Snart är det jul
<3 : Madde

Bara i Lärkan?

Varför känns det som om vi i Lärkan har diverse temadagar och olika specialprogram mycket oftare än andra skolor? Men jag klagar verkligen inte, att få börja 10 denna onsdag är ju verkligen någonting jag uppskattar, då jag faktiskt inte har just någon sen morgon denna period. Så idag blev det frågesport och afrikansk dans i skolan och på eftermiddagen "Hallonbåtsflyktingen" på bio. Var kul och riktigt skönt med ett avbrott, tack att vi har så mycket sådant!

<3 : Madde

Avsnitt två

HÄR hittar ni avsnitt två av Merentutkijamestari. Och här är då min utvärdering av detta avsnitt. Jag är fortfarande inte helt nöjd men nog var det bättre än förra veckan. Det känns lite som att de tagit bort väldigt mycket action. Så lite springande de tog med och så vidare.

Första tävlingen i det här avsnittet var den tävlingen som vi verkligen tyckte minst om, den rent ut sagt sket sig. Det som stör mest är att vi egentligen visste vad det var, vi visste eller var 90% säkra på att det skulle vara det djuret som är Tvärminnes logo som var svaret, problemet var att vi inte visste namnet på den. Och då vi sedan inte hittade alla ledtrådar fick vi inte heller tabletten och kunde inte googla fram det. Något som stör är att tävlingsplaneraren efteråt sade att den andra ledtråden, som vi aldrig hittade och blev fast vid var på ett riktigt lätt ställe annars och att vi garanterat skulle ha hittat den, men kameramännen stod precis framför den hyllan så att man inte så någonting bakom. Ett annat lag hade också sin ena lapp där och kom inte heller vidare på grund av detta. Sådant som hamrar men vad kan man göra åt det då det märktes först efter tävlingen, tävlingarna togs inte på nytt. Som en parentes dessutom! Då de förklarar att vi inte hann utan måste ge bort en snäcka för att få svaret så syns en mikrofon i bild, ett grovs misstag i klippningen...

Avsnittets andra tävling var betydligt roligare, att få söka efter små djur i blåstång. Och att vi dessutom var överlägset bäst gjorde ju inte saken värre. Men här fanns ju också lite som inte togs med, en deluppgift där var att designa sitt eget akvarium och göra det, det tog de inte alls med. Vi hade för övrigt det väldigt bra uppdelat, Mäkelä tog alla kräk han bara hittade, gav dem till mig och jag kollade vad det var och namngav och så vidare, Dani gjorde vårt akvarium så hon syntes ju inte direkt så de inte tog med det.

<3 : Madde

Favoritdjur

Ja skirt i att det bara är mitt näst favoritdjur, hundar är nog bättre trots allt. Men i alla fall, bilder från fredagen. Vill helt enkelt visa upp magnifika hästar, finländska stjärnor på hästryggen och även kanske lite fotograferingsresultat. 

Anna-Juulia Kontio, alltid lika duktig trots sin unga ålder

Jag bara älskar den här hästens iver, den bara lyser om den innan den får starta

Riktigt gullig häst här!

Gillar att jag ändå fått hästen någorlunda skarp men att all bakgrund bara är helt suddig

Gillas bilden på Sebbe Numminen med häst

Tyvärr blev den här bilden tvärt om, skarpt hinder och suddig häst...

Nu är det över för i år 

<3 : Madde

Mörkt och kallt och blåsigt

Igår var jag på stugan med Jonathan hela dagen och natten. Det var en riktig höststorm och det var faktiskt ganska mysigt att sitta i en liten stuga vid havet och höra blåsten och vågorna. Det var så klart iskallt då vi kom dit, men redan efter en halv timme kunde vi leva normalt i köket och sovrummet, de andra rummen struntade vi i att värma upp på riktigt, fungerade som kylskåp så att man inte behövde gå ut i onödan.

Det var mörkt redan vid klockan 18 och eftersom vi tittade på kriminalfilmen Wallander var jag riktigt rädd (är fortfarande rädd för mörker ja). Jag var alldeles säker på att hela skogen nog var full av seriemördare och jag då jag gick ut för att hugga veden mindre skulle se att yxan var borta eller något liknande. Försökte länge övertala Jonathan att vi nog inte behöver gå i bastun, det är så långt dit (50m) och det är så mörkt. Han struntade i mig och sade att han i alla fall tänker gå dit. Och inte ville jag ju bli ensam i stugan heller så jag följde med. Och det vara riktigt bra, efter en stund kändes det mycket bättre och jag var sjukt nöjd över att ha övervunnit mina rädslor så fint.

Snurran gick på riktigt mycket hela tiden

Men visst är det lite konstigt, det är ju inte egentligen så bekvämt att komma till en iskall stuga, måsta elda hela tiden för att det ska hållas varmt och sedan vaknar man nästa morgon av att det är iskallt för att ingen så klart eldat under natten. Men vi gillar båda sådant, Juntti nog mer extremt än jag, jag skulle nog kunna komma till en varm stuga, jag hatar att måsta sitta inne med ytterrocken på den där första halvtimmen som stugan värms. Han var riktigt glad över att det blåste så hårt, han önskade på sommaren att vi skulle boka in en höststorm då vi var i Tvärminne, så blev det inte men det här var ju nästan lika bra i alla fall, höststorm vid havet i alla fall.

<3 : Madde

Kylig fredag

Jag är lite sen med att meddela detta men ja, det snöade här i södra Finland igår. Och kylan fortsätter idag, jag har tagit i bruk min varma vinterrock i alla fall för tillfället. Men det kändes i alla fall betydligt tryggare att veta att jag har vinterdäck under bilen, vi bytte nämligen dem med Jonathan på söndagen, Tuppen klar för vintern. Nu har jag just skrivit textkompetensprov, ochja det var rätt så tråkigt. Allvarligt, jag tycker inte att det är så svårt, men jag gillar inte det så mycket, bara fakta efter fakta, men tyvärr är det en del av studentexamen i modersmål så det är ju bra att kunna. Och dagens var faktiskt ur den bättre delen, helt roligt att analysera en argumenterande text, trots att jag nog hellre själv skriver den argumenterande texten. Idag blir det ännu matematik och sedan ska jag occh köpa en telefonladdare, min har tydligen gått sönder. Och hur ska jag säga det, en aning jobbigt att måsta ladda telefonen i datorn varje natt... Efter skolan teaterövningar och mot kvällen Horse Show!

<3 : Madde

Perfection

Min älskade fyrbente prins var idag exakt den hästen jag älskar att rida. Han bara gick som klockan, nog måste jag arbeta honom men det gick. Jag koncentrerade mig så mycket på att försöka jobba honom med enbart benen, samtidigt som jag är avslappnad i höften och rumpan (typ mitt största problem att jag inte förstår hur jag ska vara avslappnad i höften och samtidigt använda benen, de spänns ju samtidigt eller?). Och grejen är att det gav resultat, jag hade tänkt att han antagligen är rätt styv då det blivit kallare men han var så fin och bara var riktigt avslappnad och böjde sig och lyfte ryggen och så vidare. Vänstervarvet var som vanligt väldigt mycket jobbigare men även där hittade jag honom stundvis. Den här hästen älskar jag! Kan jag bara inte få ha honom och rida och jobba honom varje dag? Och även mysa mer med honom!

<3 : Madde

Brev

Igår damp det ner en lapp i brevlådan om att jag hade ett brev att hämta på posten. Avsändaren var Hong Kong och jag hade mina aningar om vad det kunde var, men var ändå osäker. Det hade gått så kort tid. Men idag på morgonen då jag gick och hämtade det visade det sig att jag nog hade rätt, trots att det bara gått ungefär en månad, då det vanligtvis tar ungefär tre från den här sidan.

Det var nämligen två SD- kort till kameran. Jag har redan använt slut ett kort som blev så odugligt att det skulle ha varit farligt att fortsätta använda de, eller man kunde lerig vara säker på om bilderna verkligen sparades. Nu har jag haft kortet jag köpte efter det ett tag och samma symptom börjar synas på det, jag har naturligtvis varit mycket försiktigare och ännu är det ingen fara, men om de små plast "stängslen" börjar lossna är det inte bra. Och det är inget att göra, men då man sätter in och ut kortet o datorn och kameran nästan dagligen slits det helt enkelt. Så därför köpte jag nu två nya, både för att ha då mitt nuvarande säger adjö men mest för att jag så många gånger tagit med kameran men på plats och ställe upptäckt att jag har minneskortet hemma i datorn. Med de här i kameraväskan minskas i alla fall risken.

Ett 8GB, likadant som jag redan har, och så ett 16GB i samma märke, så har jag även plats för fler bilder.

<3 : Madde

Glädjespridare

Det är de där små sakerna i vardagen som gör en lycklig, eller de behöver kanske inte ens göra en lycklig, men de får en att känna sig bättre. Och det varierar, en sak som en normal dag är alldeles självklart kan en jobbig dag kännas som att vinna på lotta tusen gånger om. Jag vill lyfta fram några alldeles små saker som gjorde min gårdag så mycket bättre.

Min gårdag började helt enkelt inte bra, och jag var väldigt ledsen då jag gick till skolan och även under första lektionen. Under pausen i första lektionen gick jag och kramade en vän, och han kramade mig tillbaka, bara det kändes styrkegivande. Men det som räddade allt var en annan vän, som stod bredvid. Han frågade hur det var med mig idag då och jag har ingen aning om varför men till honom berättade jag sanningen. Jag drog inte fram något "helt bra" utan jag sade att det inte är så bra idag. En halv minut senare blev några soffor lediga och vi gick och satte oss, så frågade han om jag vet varför och jag svarade att jag inte egentligen vet. Han frågade inget mer, han förstod att jag inte kunde eller orkade förklara mer. I stället lade han bara armen om mig och kramade mig ända tills läraren kom tillbaka till lektionen. Just innan vi gick in i klassrummet sade han "kom ihåg att du alltid kan prata med mig". Tack för det här, det var guld värt den här dagen.

Typ enda bilden av oss tillsammans 

En annan sak som förgyllde min dag var då jag efter att ha slutat lite tidigare satt och väntade på att teaterövningarna skulle börja (de var förresten en bra sak och sist och slutligen blev dagen faktiskt riktigt bra) scrollade jag lite på min dator. Först kollade jag Facebook, en massa likes på mitt inlägg om dumma och onödiga tankar, likes av människor jag inte känner. Så kollade jag bloggens statistik och även där ville jag nästan jubla av lycka, var detta möjligt? Och som socker på toppen hittade jag en hel hög underbara kommentarer av personer jag inte har en aning om vem de är. Positiva kommentarer om hur bra skrivet det var och hur sant allting var och hur fint inlägg det var. Jag blev verkligen överlycklig, jag bara älskar då folk gillar vad jag skriver, och det fick mig att få tillbaka en hel del blogglust.

Helt tydligt är det de tänkvärda inläggen som lockar mest här på bloggen, och faktumet är att det även är de jag själv gillar att skriva mest. Tyvärr finns det ett problem med det. De här tankarna bara dyker upp i mitt huvud då och då, jag kan inte beställa dem eller välja när det ska dyka upp ett bra ämne att skriva ett inlägg om. Så det gör ju att det alltid växlar lite mellan hur många sådana inlägg det kommer under en viss period. För jag vill verkligen skriva så många sådana som möjligt, men dyker det inte upp en bra tanke så fungerar det helt enkelt inte. Men jag är öppen för förslag och om ni har några idéer om ämnen jag kunde diskutera och skriva ett inlägg om med mina åsikter så lämna en kommentar vet jag! Det skulle vara riktigt roligt!

<3 : Madde

Strösseeeel!!!

Varje tisdag och torsdag samlar Lärkans ABIn in pengar med att sälja bakverk och liknande, vi får in otroligt mycket pengar på det, och alla behöver bara baka en gång. Med pengarna betalar vi bland annat vår middag tillsammans med lärarna. På torsdagen är det min tur tt sälja, och eftersom jag inte hinner baka imorgon blev det bakkväll idag. 

Jag hade bestämt mig för att baka mockarutor, för då får jag använda strössel, och jag bara älskar strössel, typ det bästa jag vet! Men detta är ingen bakblogg så jag tänker inte skriva något recept. Jag använde i alla fall detta recept, förutom att jag inte lade kaffe i glasyren och i bottnet lade jag till bitar av vit och mjölkchoklad. Här ovanför ser ni i alla fall en överblick av ingredienserna.

Smeten färdig förutom chokladen. Sedan åkte den ut på plåten och in i ugnen...

Och kom ut som en fin kaka, ganska tjock men mindre bitar bara så blir det bra!

Färdigt!

Strössel <3

<3 : Madde

"Men jag går aldrig på kaffe med någon..."

Jag har haft svåra tider i mitt liv, bland annat min högstadietid utan vänner. Men jag tänker inte tala om det nu, för det är en annan sak. I stället kommer jag berätta om en del tankar jag har fått veta att flera andra har. Rubriken är ett riktigt citat från en vän, då vi diskuterade popularitet och vänner, och hon verkligen sade exakt de tankar jag hade i huvudet.

För saken är den att gymnasiet ändrade mitt liv. Jag fick många vänner, folk vill göra saker med mig, pratar med mig och lyssnar då jag har något att säga. Jag säger det här för då kanske ni förstår lite bättre, i högstadiet var det absolut ingen självklarhet att jag kunde delta i en diskussion, eller att någon brydde sig om om jag lyssnade eller sade något. Men trots att jag vet att det alltid då jag kommer till skolan finns någon jag kan gå och tala med, det finns så många vänner i skolan att jag aldrig behöver känna oron i att tänk om det inte finns någon som jag kan vara med, och då måste jag sätta mig ensam och då tycker alla att jag är dum och konstig eftersom jag är ensam. Dessutom bryr jag mig inte längre om jag sitter ensam, för de få gångerna det inte finns någon i skolan, händer ibland nu när det är så många ABIn som har så lite skola, då sätter jag mig bara ner och gör någonting för mig själv. Om någon inte förstår att jag inte är ensam för att jag inte har vänner är det deras problem.

Men det jag har tänk på är, alla som gör saker med varandra efter skolan och så, inte gör jag det, jag åker hem efter skolan och är hemma vardagskvällar. Kompisar träffar jag på veckoslut, oftast scouter eller pojkvän i och för sig men i alla fall. Inte går jag bara på kaffe efter skolan för att bara tala, inte har någon någonsin frågat om jag vill komma med på något sådant. Så betyder det att jag bara har en massa halvbra vänner för att ingen någonsin frågar mig om jag vill hänga med på till exempel en kaffe? Att alla har någon annan vän den är bättre vän med?

Killen som deltog i diskussionen skrattade åt oss och frågade först hur vi vet att alla går på kaffe med varandra. "De lägger upp bilder på Instagram och Facebook" var det självklara svaret. Han himlade med ögonen och sade att vi var så dumma, ser vi inte vad sociala medier gör med oss? Att vi verkligen går på det, hur vet vi att de har det så bra för att de lägger upp en bild på två stycken kaffekoppar? Det förvränger allt och antagligen har vi betydligt bättre vänner. Vänner som förstår att ni är bra vänner, utan att behöva gå på kaffe och lägga upp bilder och bevisa för andra vilket socialt liv de har.

Och visst har han rätt, alldeles rätt! Jag vet ju nog att jag har vänner, bra vänner och jag vet att jag inte behöver gå på kaffe med dem eller tala med dem på flera veckor till och med och jag ändå alltid kan vara med dem normalt igen efter det. Men saken är ju den att jag fortfarande har de här tankarna i huvudet, om jag bara har halvbra vänner. Antagligen har jag också halvbra vänner, men jag vet att jag har många riktigt bra vänner. Jag vet att jag inte är ensam om att tänka så här, så snälla kan vi bara tillsammans försöka sluta tänka så här? Om ni försöker tänka om varje gång ni funderar och tänka på hur många bra vänner ni vet att det finns vid er sida så ska jag göra samma sak, och vi kommer kanske att sluta tänka att vi är sämre än vad vi är.

<3 : Madde