Superhjälte -18

Eftersom jag i dag drar iväg på scoutseglats kommer jag att bjuda på ett inlägg om VU/ÄS-lägret för två veckor sedan. Där jag alltså skadade min hand. Temat var Superhjälte och jag fungerade som programchef. En rolig men lite utmanande uppgift eftersom jag verkligen inte hade någon ledig tid innan lägret, då jag borde ha fixat ihop allting. Hade ett programteam som skötte sina programpass bra, och framförallt ett helt ledarteam som hjälpte till och ställde upp speciellt då jag var begränsad av handen. Och som sade åt mig att jag skulle gå och vila mig och låta andra sköta saker. Hann i alla fall fotografera en hel del, och så underbart att jag är ivrig på att fota igen efter det nya objektivet. Jag kan inte säga hur mycket jag gillar det.

Söta Tira, som Vili är kär i och som är så trevlig att ha på läger

Ett lyckat lägerbål i kvällssolen med popcorn i mängder

Vi avslutade hela lägret med att ha Långvik FBK på besök, ett coolt och nyttigt programpass. Barnen var dock redan ganska trötta men de flesta orkade riktigt bra och många var modiga och släckte själva.

Även om jag var otroligt trött, inte alls skulle ha orkat, bara under min nattvaktstur klockan fem på morgonen kände att helvete varför håller jag på med det här. Trots att jag skrapade upp min hand, förstörde min telefon och på lördag kväll första gången på kanske tio år verkligen hade hemlängtan där jag låg ensam i mitt tält och egentligen bara ville att mamma skulle säga att allt ordnar sig. Som att mamma hade läst mina tankar skickade hon faktiskt ett sms trots att klockan var över midnatt och jag inte själv vågade messa henne och hon skrev att hon väntar på att jag kommer till Hangö nästa kväll innan hon åker. Trots allt det här var det ett lyckat läger, jag är nöjd med programmet och jag tror att barnen också uppskattade. Och nu bär det av mot nya äventyr, denna gång på havet.

Den här bilden tycker jag är så fin och på något sätt beskriver scoutingen och vänskapen hobbyn ger, redan från ung ålder.

<3 : Madde

Min midsommar 2018

I år kände jag faktiskt inför midsommar att jag inte alls var festsugen och trots att jag några veckor hade lite panik över att inte ha några planer och sedan blev bjuden till två fester valde jag ändå att fira hos Ana och Pete. På torsdagen körde jag dock hem till stan och hade en kväll och morgon ensam för mig själv, vilket var helt otroligt skönt. På fredagen åkte jag sedan till Porkala och hade en skön och rolig helg. Vi var nere till stranden och kollade lite på blåsten, åt gott och myste tillsammans med Viljam.

Blev årets första ordentliga grillmat och nog är det ju helst otroligt gott. Så hann vi bada riktigt mycket palju (badtunna) och faktiskt vara på stall två gånger. Jag red inte själv men jag trivdes ändå bra och fotade Pete då han red. Tänkte kanske visa det nästa vecka i ett inlägg.

En riktigt jäkla skön midsommar, precis som jag ville i år. Gick osminkad i mjukiskläder hela veckoslutet och hade det bra!
Hur var er midsommar?
<3 : Madde

Ett olycksaligt fall

Vet inte helt hur jag ska benämna det som hände lördagen under vårt scoutläger för de yngsta scouterna, men visst var det en liten olycka. Ingenting allvarligt som tur men rätt klantigt måste jag faktiskt säga, och visst var jag ganska arg på mig själv över min egen dumhet. Men jag ska ta berättelsen från början.

Jag var alltså på scoutläger, vi hade jollesegling under förmiddagen och jag stod och övervakade på stranden. Så hämtade Ana Vili till lägret under några timmars tid, precis som planerat. Han tyckte att det var väldigt roligt och jag var positivt överraskad över hur bra han skötte sig trots att där var en massa barn och en tikhund han är relativt förtjust i. Så hade vi skickat iväg ungarna i jollarna och jag lät honom vara lite friare i kopplet. Han hittade en käpp och blev överförtjust och som labradorer och han gör då de blir så glada att det inte vet var de ska göra av energin började han spinna runt sig själv några varv, och jag stod och skrattade åt honom för det ser ju roligt ut. Sedan tyckte han dock att han behövde springa av sig lite och stack iväg full fart rakt ut i havet. Minns att jag tänkte att det kommer att rycka i kopplet då flexin inte längre räcker, men jag hade inte tänkt på farten han hann få upp och hur kraftigt rycket var. Jag hade inte en chans att stå emot utan slets genom luften och landade med ett magplask i strandvattnet.

Paketet då jag just kunnat ta bort plåstren från tummen men de såren är ännu tydliga.

Tänkte att det var ju ganska klantigt men inte ändå så farligt. Steg upp, fortfarande kopplet i handen så klart, för reflexen att släppa ett rep eller liknande när det uppstår en situation finns liksom inte hons mig, och upptäckte att mina händer var alldeles blodiga. Tog telefonen ut fickan och den dröp av vatten. Fick order om att ge kopplet ifrån mig och själv gå upp till första hjälpen. De första stunderna var jag bara mest arg och oroad över telefonen, den sattes i havreflingor (för vi hade inget ris) samtidigt som jag plåstrades om. Sedan efter en stund insåg jag medan såren putsades att ja det gör nog ganska ont. Okej, nej det gör riktigt förbannat ont. Så småningom släppte allt och så satt jag och skrattade, svor och grät om vart annat. Det som hade hänt var alltså att båda knäna var uppskrapade, och ena handen helt, den andra bara lite. En riktigt klassisk skrubbsårsskada som då man var barn, förutom att hastigheten och fallet var lite hårdare än då man snubblade på grus som liten.

Kan vi ta en stund och fundera på mitt nya objektiv (ja det inlägget kommer också) med det korta skärpedjupet. Jag är lite förälskad.

Det här var alltså min olycka i detalj, det som var otroligt skönt var att det fanns en ordentligt första hjälp kunnig person på plats som jag tydligt märkte att kunde fixa det på bästa sätt. Vi bytte omband några gånger under veckoslutet och sedan lärde jag mig hur jag skulle sköta såren hemma. Lite mindre än en vecka senare kunde jag ta bort bandaget och de flesta såren var riktigt fint läkta. De såg bättre ut varje gång jag öppnade och putsade och allt läkte som det skulle. Det bästa under läkprocessen och som jag i fortsättningen alltid kommer att ha hemma i första hjälp utrustningen är fettlappar som man lägger på såret, som skyddar det från bakterier och som återfuktar i upp till ett par dygn. Det försnabbar läkprocessen av sår avsevärt och gör att det känns skönare, minskar ärrbildning och gör överlag att såret läker snyggare.

Hade lite problem med att använda högra handen i början, hur löjlig känner man sig till exempel inte då man inte kan öppna sin tandkrämstub själv eftersom små vridrörelser är det som gör allra mest ont.  Måndagen och tisdagen efteråt kunde jag inte skriva för hand, vilket ju är ett litet problem i jobbet som journalist, men fick vara på redaktionen och skriva notiser på datorn ett par dagar. Annars fick jag lite öva upp min vänstra hand och bara någon dag senare kunde jag nog försiktigt använda handen.

Blev ett långt inlägg, men det var allting om min lilla skada här en dryg vecka sedan.
<3 : Madde

Egeninskaffade födelsedagspresenter

Jag fick faktiskt lite mer än det jag visade i det här inlägget till födelsedagspresent då jag fyllde 22 år i maj. Så jag tänkte nu visa de presenterna som jag själv gick och skaffade med sponsorering jag fick i present. För det första hade jag kvar ett presentkort till Stadium från min förra födelsedag och innan det gick ut så gick jag och köpte mig lite sportkläder till present.

Först köpte jag en ny sport-bh från SOC. En svart i lite glansigt tyg med V-rigning och en snygg rygg. Den sitter otroligt bra och är både skön och snygg, stod en bra stund i provrummet då jag testade för att läsa igenom deras guide till att hitta en bra sport-bh, och den här stämde in på allt så den fick följa med.

Så här ser den alltså ut i ryggen med korsade band, skitsnyggt tycker jag. Den här har jag haft till exempel då vi har spelat volley boll på stranden. Känner mig bekväm i den samtidigt som den ger ett bra stöd då man ändå idrottar och man kan lugnt sola magen samtidigt.

SÅ hittade jag även ett par nya springbyxor, har en stund tänkt att ett par nya skulle passa bra och då jag hittade dessa från Nike på rea som det sista paret kvar i storleken var det nästan perfekt. Nike har ju bra kvalitet men oftast får man även betala där efter, men på rea var det riktigt överkomligt. 

 Och ja jag fick ju egentligen presentkortet för att köpa ett par svarta springbyxor och de här är ju allt annat än det men i varje fall. har ett par svarta vinterspringbyxor så det är ju alltid någonting. Vi kommer inte från att jag gillar mönstrade byxor riktigt mycket.

De här har nämligen nät på hela framsidan nästan, så de är perfekta nu till sommaren om man inte känner för att ha på shorts, vilket jag oftast inte gör om jag tränar inomhus men ändå inte vill dö av värmeböljan. Så ett bra par sommarspringbyxor.

I princip det enda jag önskade mig var ju ett visst objektiv, så jag fick en sponsorering till ett sådant, så då Rajala råkade ha "Digi-viikot" ett tag sedan med ett massa bra erbjudanden passade jag på att klicka hem det här 50mm 1:1.4 objektivet från Canon.

Jag är redan förälskad i det och känner att det så var värt det och att jag nog har vetat rätt vad jag vill ha. Ni kommer att få se mycket bilder tagna med det här i sommar, och ett inlägg med bilder och vad jag tycker kommer inom kort!

Med ett presentkort till Stockmanns varuhus gick jag faktiskt och fyndade på Akademiska bokhandeln. Och vilka fynd! Först hade jag svårt att hitta böcker jag ville köpa men tog sedan den understa och översta boken till ordinariepris och gick en våning upp. Där jag nästan i misstag hittade en hylla där de sålde böcker för två euro. Ja böcker för två euro på Akademen! Så med ett så fnuttigt pris fick de tre mittersta böckerna följa med mig hem, även om jag kanske inte annars hade köpt de böckerna.

Det blev alltså Veronica Roths nya bok, eftersom jag ju precis läst Divergent serien och älskade den. Sofia hade läst boken Istvillingar och fastnade inte själv så mycket för den, men jag tyckte den lät ganska spännande och bestämde mig för att ta någonting lite utanför min comfort zone. Boken projekt Ines berättar om fem kvinnor under finska inbördeskriget, sanna historier alltså. Lät spännande och för läsutmaningen måste jag ju läsa en bok om första världskriget så den är faktiskt redan päbörjad. Så blev det en bok om Cecilia Hagen, som länga jobbat på Expressen och intervjuat ungefär 800 personer, boken handlar om hennes intervjuer. Och överst här ligger en bok som tar upp ämnet med sexuella minoriteter, som ju är viktigt och intressant att läsa om tror jag.

Har faktiskt lite kvar på presentkortet men tänkte att det ändå är dags att publicera det här inlägget nu, så länge det har legat i utkastet och väntat.

<3 : Madde

Pausen, och varför den blev längre

För två veckor sedan bestämde jag mig för att ta en veckas bloggpaus, det gjorde jag också men sedan skedde det vissa saker som gjorde att jag behövde pausa en vecka till. Inget dramatiskt som senast då jag tog paus, men i varje fall. Om vi börjar med varför jag tog den första pausveckan. Där är orsaken rent ut skola, jag jobbade långa arbetsdagar och om kvällarna pluggade jag till min sista tentamen på Helsingfors universitet under kandidatskedet. Så gjorde jag även ett fotojobb till Tassuvahti och fixade samt var på ett scoutläger ett veckoslut. Den lediga tiden fanns helt enkelt inte, och jag somnade så fort jag lade mig varje kväll.

Så var ju tanken att jag efter scoutlägret skulle komma tillbaka och satsa hårt på bloggandet igen. Men scoutlägerlördagen innebar för mig del en liten olycka som ledde till en uppskrapad hand, ett uppskrapat knä och en trasig telefon. Så jag fick helt enkelt fixa allting som det orsakat och hade inte riktigt möjlighet till att blogga. Tänkte ta och skriva ett skilt inlägg om "olyckan" och lite hur allting gick efter det. Men så kan jag också för att det inte ska bli så tråkig stämning att min kandidatavhandling nu är inskickad för språkgranskning! Så nu gäller det att vänta några veckor, rätta det som kommer som feedback därifrån och sedan skicka in den slutligen. Äntligen, verkligen, men jag trot vi firar sedan då den är inne på riktigt.

Den här veckan kan ni alla fall se fram emot inlägg om olyckan, scoutlägret, lite mera födelsedagspresenter jag fått/skaffat, om min midsommar och ett nytt såsrecept. Själv kommer jag fortsätta jobba som vanligt, men även gå på en liten klassträff och åka på seglats under veckoslutet. En bra vecka hoppas jag!

Har ni några önskningar på inlägg så kommentera gärna!
<3 : Madde

Måste hålla bloggpaus

Inser nu att jag inte kommer att få ihop den här veckan bloggmässigt. Kanske får ihop det andra om jag pausar bloggen. I en vecka tänker jag mig, så får jag nu två dagar satsa på min sista tentamen, sedan kämpa på VU-läger under veckoslutet och sedan kunna satsa enbart på jobb, blogg och träning. I dag har jag jobbat och pluggat och bara känt att jag måste få vila lite. Så vi gör så här att jag tar bloggpaus en vecka för att få fixat det jag måste och struntar i alla icke-måsten och så hoppas vi på att jag från och med nästa vecka kan köra fullt ut igen. Hade så jäkla bra bloggflow i maj så vill egentligen fortsätta men tiden är inte på min sida den här veckan. Vi hörs!

I morgon ska jag åka hemhem för att på onsdagen skriva den där jäkla tenten, så får vi den ur världen.

<3 : Madde

Första jobbveckan

Nu har jag jobbat en vecka på tidningen Västra Nyland där jag sommarjobbar två månader i sommar. Alltså sju veckor till. Jag gjorde ju min praktik här för två år sedan (ivriga kan kolla i arkivet till höger från sommaren 2016) och det är ganska likt i alla fal än så länge. Stället är ju det samma och många av kollegorna likaså. Arbetet började genast och så småningom börjar jag minnas hur det är att jobba som journalist, hade en ganska lång paus här sedan jag senast jobbade med någonting journalistiskt senast. I veckan har jag fått åka med Västisbilen till Karis (minns att jag skrev om det senast att den inte är så trevlig att köra och den åsikten förblir samma), haft en notisdag, varit och kollat på stora rör i Koverhars hamn och gjort en större grej.

Har aldrig varit i Koverhars hamn även om man kört där förbi hundratals gånger och sett det från havet, men ganska coolt att se det på nära håll också. Nästa vecka blir det jag som gör tisdagens stora grej och den är redan klar, sedan har jag en mindre mysig grej till tisdagen men den är också mer än påbörjad så det borde inte vara några större problem. Trivs lika bra som tidigare på redaktionen och ser fram emot de kommande veckorna här. Hoppas på många intressanta och spännande artiklar i sommar!

Skriver om en liten fin skogsglänta med planterade blommor i Ekenäs. Dessa från Havsparken hemma i Helsingfors.

Jag är annars väldigt ledsen över att jag inte kunnat producera inlägg varje dag, berättar mer i ett annat inlägg men dygnets timmar räcker inte till just nu...

<3 : Madde

Lila

Lila är en labradoodle som jag har gått ut med då och då och nu under min sista vecka innan jobbet i Ekenäs började. Hon är ett och ett halvt år gammal och full av energi och älskar alla och allting. Labradoodle är en ras som jag inte varit bekant med tidigare, men labradorer är jag ju van vid. Jag tycker egentligen inte att hon liknar varken en pudel eller en labrador, som rasen alltså är avlad från. Numera räkans det i vissa länder som en egen ras och avlas helt som vilken annan ras som helst, Lila till exempel är högst troligen efter två stycken labradoodles.

Däremot kan jag nog hitta vissa likheter i beteendet till en labrador, till exempel vänskapligheten och ivern att lära känna allt och alla. Så älskar hon alla käppar hon hittar utomhus och är intresserade av allt som rör sig, men speciellt fåglar. Så vist märks det att det finns lite retriever i henne. Pudel är en ras som jag inte känner till så väl att jag kunde peka ut vilka egenskaper som nedärvts därifrån, men i alla fall den krulliga pälsen kommer ju därifrån, även om hon inte annars liknar en pudel.

På vintern hade hon betydligt mera päls och var mycket fluffigare men så här till sommaren är hon rakad och mycket mindre då pälsen är borta.

<3 : Madde

Snabba Hangöhälsningar

Just nu har jag rätt så fullt upp, min tredje arbetsdag på Västis ska snart börja, men eftersom jag börjar hemifrån har jag lite mera tid på morgonen. Men tänkte uppdatera lite om vad jag gör här i Hangö och senare får ni höra mer om jobbet. Jag jobbar alltså varje dag 9-17 och sedan kommer jag hem, tränar, lagar mat och sätter mig för att plugga. Nästa veckas onsdag har jag min sista tent på Helsingfors universitet i kandidatskedet, så jag måste verkligen komma igenom den. Men det blir rätt så tunga och låna dagar nu så en lite längre morgon var verkligen välkommet i dag. Jag ska nämligen och göra en grej till Koverhars hamn här i Hangö så därför fick jag ta det på vägen.

Annars kämpar jag med att även nu trots att jag har ett ganska stillsittande jobb gå mina 10 000 steg per dag, och de två första dagarna har det i alla fall lyckats. Igår steg jag dessutom upp en halv timme tidigare för att hinna gå en promenad på morgonen, och nu ska jag bege mig ut igen innan jag ska försöka göra en tielefonintervju här hemifrån. Jag är trött och somnar som en stock men mina obehagliga drömmar verkar lite vara tillbaka, riktigt störande faktiskt. I natt känns det som att jag drömde genom hela natten, hann drömma så många olika drömmar och långa sådana med mycket detaljer. Men ja, nu startar jag dagen och försöker hinna med så mycket som möjligt!

<3 : Madde

Vanor jag inte brukar tala om

Det finns vissa vanor jag har, som jag inte direkt skäms över men som jag väljer att inte tala om. Mest eftersom det brukar leda till att folk börjar övertala mig att det inte är värt att leva så som jag gör, och jag får överlag reaktioner jag inte vill ha. Och det här bra vanor jag håller på med. Till exempel vaknar jag klockan sju varje morgon på vardagarna, oberoende av när jag ska vara någonstans. I undantag så klart om jag ska vara någonstans innan klockan åtta, men ni fattar. Det här eftersom jag har märkt att jag är betydligt piggare och dessutom får jag betydligt mera gjort eftersom jag har märkt att som person är jag allra mest effektivt på förmiddagen, så därför har jag valt att i stället utnyttja någon timme extra på morgonen. Och då är jag även trött och somnar oftast lätt vid elva på kvällen. Det har helt enkelt blivit en dygnsrytm som visat sig passa mig bra.

Och det andra är att jag går i princip överallt då jag rör mig i Helsingfors. Är sträckan under två kilometer går jag i regel alltid. I ställe för att ta spårvagn, för jag vill försöka gå 10 000 steg om dagen så då känns det onödigt att inte utnyttja denna sträcka för att "samla" stegen. Men dessa två vanor i mitt liv är sådana som folk av någon anledning brukar störa sig på att jag gör. Och därför väljer jag oftast att inte berätta om det, för jag bryr mig egentligen inte om vad andra tycker men det verkar reta andra att jag gör dessa saker så då kan jag spara deras humör och låtsas att jag som andra snoozar så länge det går på morgonen och sedan sitter och halvsover på spårvagnen för att sedan sitta hela dagen. Upplever ni liknande saker med andra saker? Upplevde lite samma sak då jag var utan att äta socker i ett och ett halvt år faktiskt.

<3 : Madde

Några sommarlovsdagar

Efter att förra måndagen lämnat in kandidatavhandligen till min handledare för diskussion och att på tisdagen ha varit till studentservicen och diskuterat mina studier tog jag lite sommarlov. Och jag kunde ju inte ha valt en bättre vecka att spendera några sommarlovsdagar innan jobbet i Ekenäs som börjar i dag. Jag har varit och sprungit i hettan och sedan lagt mig på Eirastrandens klippor (favoritplatsen i Helsingfors) och solat i några timmar. Så har jag suttit på Carusells terass och druckit smoothie med Ville. Har även tillsammans med vår ordförande Challe besökt mitt gamla högstadium för att berätta om hur det är att studera journalistik. 

Har även hunnit rida Baba två gånger, ena gången blev det dock bara lite barbacka skritt i manegen eftersom hon dagen innan hade haft lite kolikliknande symptom och måste ta det lugnt. Nu är hon dock återställd men red ändå ett lugnare pass även på fredagen. Har även hunnit ligga på Hietsus strand i väntan på en volley boll plan och sedan spelat i en och en halv timme med ett gäng från skolan, samt vaktat labradoodeln Lila en hel dag. Nu när jag skriver så har jag ju nog jobbat lite och hållit på med lite ämnesföreningsgrejer men de här dagarna har verkligen känts som ett litet sommarlov. Antagligen har vädret påverkat den känslan en hel del och även brännan som börjar synas på kroppen och näsan.

Tjejen <3

<3 : Madde

Fräknar efter 20 år?

Jag har alltid älskar fräknar, tyckt att det är ett så fint drag i ansiktet och varit avundsjuk på de lyckliga vars näsa fylls av dessa prickar. Själv har jag inte haft en endaste en fräken i hela mitt liv, fram tills ifjol. Förra sommaren dök det upp några enstaka prickar på näsan, de såg ut som fräknar men jag tänkte att det kan det ju ändå inte vara, jag får ju inte fräknar. Har trott att jag inte kan få fräknar, men nu i maj i år har det återigen uppenbarat sig prickar på min näsa. Och inte vilka prickar som helst, utan dessa underbara fräknar, för nu inser jag ju att det inte kan vara någonting annat. Och nu finns det över 20 stycken på min näsa och kinder (ja jag har räknat för jag är så glad över deras uppenbarelse). Men jag förstår inte riktigt, kan man verkligen efter 20 år utan så mycket som antydan till fräknar plötsligt få sådana? Kan de bara dyka upp så där och vad gör att de bestämt sig för att via sig nu? Alltså jag fattar att de kommer fram i solen men så där överlag, från ingenting till faktiskt tydliga fräknar, har någon svar? Eller är det någonting annat än fräknar...

Visst ser ni? Inte så många men de finns där!

En lycklig bärare av fräknar
<3 : Madde