onsdag 28 februari 2018

Jag heter inte Miriam

Jag går nu under våren en kurs som heter "Samhälle och kultur i Sverige och Svenskfinland" och i den skulle vi välja en av tre skönlitterära böcker att läsa. Jag hade först tänkt läsa Selma Lagerlöfs bok "Doktor Glas" eftersom hon är en så känd och uppskattad författare, samt att boken verkade intressant och spännande. Dock verkade den inte finnas just på något bibliotek i närheten och inte heller den andra boken på runt 100 sidor. Så jag bestämde mig för att läsa den bockan som var 450 sidor lång, var nyast och jag inte hade hört talas om författaren tidigare.

Boken var Majgull Axelssons bok "Jag heter inte Miriam" och det visade sig att jag faktiskt gjorde ett riktigt kap att välja att läsa den. Eller så är det bara kurskamraternas smak som inte passar ihop med de andra böckerna, men de som jag har talat med har läst någon av de två andra alternativen och inte gillat dem speciellt mycket.

Boken handlar om Malika, som lever som romersk flicka under Andra Världskriget. Av en slump byter hon vid ett tillfälle kläder till judiska kläder och ändrar sin identitet till klädernas tidigare ägare, Mirjam. Det visar sig vara hennes räddning, hon överlever och kommer till Sverige efter kriget för att bli omhändertagen. Även om det inte är helt medvetet som hon ändrar sin identitet är det enligt mig alldeles galet att tänka att det är bättre för en rom att klä ut sig till jude, för att till och med de behandlades bättre under andra världskriget.

Boken utspelar sig egentligen i nutid då Miriam fyller 80 år och minns tillbaka på krigstiden, och för första gången berättar om vem hon egentligen är för någon. Det är en mycket gripande och intressant berättelse anser jag. Även om det inte baserar sig på verkligheten har alla stora händelser som det berättas om i någon form skett på riktigt samt har vissa personer i koncentrationslägren funnits på riktigt (till exempel Josef Mengele). Jag tror ändå att det ligger någon sanning i hur det kan vara, och man kan ju inte läsa om dessa händelser utan att bli alldeles tagen.

Emellanåt tycker jag boken hoppar lite för krångligt i tiden så att det blir lite rörigt. Jag förstår att det hoppar mellan nutid och dåtid, men då händelserna i dåtid inte alltid kommer i kronologisk ordning tycker jag att hoppen blir lite konstiga. Men jag tycker boken har ett bra språk och en berättelse som håller riktigt bra. Rekommenderar nog boken, en av de bättre jag har behövt läsa till en skoluppgift!

Jag räknade boken som enfärgad i årets läsutmaning, tycker ni att det är okej eller måste pärmen verkligen vara helt utan bilder, nyansskillnader och text?
Och blev lite störd på att en punkt på läsutmaningen är att boken ska beröra Första Världskriget på något sätt, här har jag läst en om Andra Världskriget.

<3 : Madde

måndag 26 februari 2018

9

Den här förmiddagen har jag startat med lite jobb med kandidatavhandlingen. Nu kan jag äntligen börja jobba med resultaten! Så småningom ska jag gå på ett kettlebellpass, första gången på länge och på kvällen blir det sits med after ski tema. På grund av kvällens festhar jag inga planer för förmiddagen i morgon. Ingenting före klockan 14 då jag ska på föreläsning. Sedan var det egentligen tänkt att vi skulle ha ett planeringsmöte för en fest i maj, men nu blev det flyttat till söndagen så jag tar och tränar ett lätt pass i stället.

På onsdagen ska jag fortsätta med skolarbete, jobb med kandidatavhandligen samt måste jag börja skriva på en essä. Jag går en kurs som heter TV-forskning och -historia, som är uppdelad i två delar som namnet säger. Och nu ska vi i båda delarna skriva en essä på 10 sidor. Alltså sammanlagt 20 sidor kursessä. Måste säga att jag faktiskt inte riktigt förstår då det i instruktionerna står att en essä för en 5 studiepoängs kurs är 10 sidor lång, men nu ska vi skriva två sådana för 5 poäng. Suck. Men ja, sedan ska jag gå ut med Både Totti och sedan även Chili. På kvällen blir det sedan teaterövning, vi börjar komma någonstans nu, replikerna börjar så småningom sitta och allt sådant. Fem övningar kvar, het galet.

På torsdag blir det träning, föreläsning och sedan ska vi på Marthornas matlagningskurs med J-Komm. Skoj, även om jag inte är en matlagare, men gratis middag i gott sällskap. På fredagen riden jag, ska försöka lämna bilen i Porkala och sedan komma till stan för vår traditionella blini kväll för att fira Natte som har födelsedag i dag. Tanken är sedan att jag åker med Ana och Pete tillbaka till Porkala på kvällen för att sedan vakta Vili resten ev veckoslutet. Jag kommer att rida lektion på lördagen, träffa Kyllis, kolla Melodifestivalen och som sagt planera festen.

Kylan och snövädret bara fortsätter, på samma sätt som min ständiga trötthet.

<3 : Madde

söndag 25 februari 2018

Era bästa vegetariska recept?

Jag har många vänner som äter vegetariskt eller veganskt, och jag tror att flera bland läsarna säker har alldeles toppen vegetariska recept. Jag skulle vilja börja äta lite mera vegetariskt, inte lämna bort kött helt men i alla fall, så småningom måltid för måltid äta med vegetariskt. Min orsak är etiska skäl och målet är att kunna använda animaliska produkter som jag vet är producerade på ett sätt som jag själv upplever etiskt rätt. Men mitt problem här är att jag är väldigt kräsen med mat. Och då menar jag riktigt riktigt kräsen. Så jag har ganska svårt att hitta vegetariska recept som jag tycker om. Och det anser jag ändå är viktigt med mat, jag vill tycka om det jag äter, för annars låter jag helt enkelt bli att äta det jag inte gillar.

Så om du har några bra vegetariska recept du tror att jag skulle gilla så dela gärna med dig! Jag kan försöka sammanfatta lite vad det är som jag absolut inte gillar. Jag gillar inte lök, men tillräckligt finhackatt grå det i en maträtt. Svamp går inte alls, det tycker jag är så äckligt, och samma sak med i princip alla färska ostar. Jag brukar säga att jag inte gillar vita ostar eftersom det övergreppar alla ostar jag inte gillar, men alltså mozarella, haloumi, feta och så vidare. Har märkt att jag har svårt med tofu och falafel har jag ännu inte smakat sådan jag skulle ha gillat. Gillar inte riktigt bönor, förutom gröna, men alla bruna vita och sådana bönor går inte hem och är inte heller speciellt förtjust i kikärter i någon form (nej jag gillar inte ens hummus, men det äter jag nog då och då).

Det finns nog andra saker jag inte heller gillar, men där är nu ändå en hel del, som jag dessutom upplever att finns i vegetariska recept. I de allra allra flesta finns det någonting av dessa saker jag helt enkelt inte gillar. Så nu, en utmaning till er som är bra på det här, hjälp mig!

Då vi åt supergoda vegetariska tacos, och ersatte köttfärsen med sojafärs. Mera sådant!

<3 : Madde

lördag 24 februari 2018

Ute hela dagen

Ingen har väl missat att vi första gången på många år har en riktig vinter även i södra Finland. Det har dessutom varit riktigt kallt några dagar. Graderna har legat mellan -10 och -20 grader en tid nu. Men med en hobby som ridning och ett jobb med hundar så går man ju ut i alla fall, även om kylan inte är min vän. Dock har det varit ganska fint och soligt väder så med tillräckligt kläder har jag även kunnat uppskatta det en hel del.

Igår var en ganska kall dag och jag skulle nästan kunna säga att jag var ute hela dagen. Jag hade tidig väckning för att klockan 9 vara i Munksnäs och rasta två stycken hundar. Genast därifrån åkte jag och tränade, dock inomhus, men sedan rakt till stallet. Och på grund av kylan får Baba inte ansträngas så vi tog bara en skrittur ute i skogen. Klar från stallet bar det av tillbaka till morgonens hundar för att ge dem en lång eftermiddagspromenad, blev bus ute på isen. Så hem en snabb sväng för att åka till Drumsö och rasta en labrador, snabbt hem igen och ännu på kvällspromenad med Munksnäs hundarna.

Det är länge sedan jag verkligen har haft en sådan vinterdag utomhus så här mycket, jag var ute största delen av den vakna tiden, och då jag var inne så gjorde jag också någonting aktivt. Därför tycker jag att jag förtjänt av en lugnare mysdag i dag (som ändå innehåller en rastning) med replikövning och snart Mello. Har ni njutit av vintervädret eller tycker ni att det är för kallt? Jag är någonstans där emellan, gillar inte riktigt vintern och hatar oftast kyla då jag fryser så lätt. Men sådana här fina dagar kan jag faktiskt uppskatta fina vinterdagar.

Det enda jobbiga är väl att hela min kropp blir så galet torr av den här kylan. På torsdag kväll var hela mina lår alldeles rödflammiga och nästan spruckna av torrhet. Jag fick helt enkelt ta och smörja hela kroppen med min hemgjorda salva, för nu behövs det fet kräm på hela kroppen.

Tessa och Netta, väldigt fina men krävande hundar!

<3 : Madde

fredag 23 februari 2018

Hur styrelsearbetet har börjat

Jag har nu då suttit i J-Komms styrelse ungefär en månad och fungerar som kommunikationsansvarig. Så jag tänkte lite reflektera över hur det har varit den första tiden. För det första tänker jag på att vi har en riktigt bra styrelse enligt mig, vi kände ju alla varandra sedan innan, eller i alla fall jag, så det gör ju att man ganska snabbt kan vara avslappnad med varandra. Men allting har ändå hållits på en vettig nivå tycker jag, så att man kan och vågar säga sin åsikt och diskutera saker men ändå så att allt har en trevlig ton. Vi skrattar mycket och så uppskattar jag att många andra har liknande drag som jag har i att ordna och fixa saker. Det är effektivt och alla sköter sina uppgifter känns det som.

Själva uppdrager med kommunikationen har varit ungefär som jag tänkte mig. Jag har gjort upp en plan för vad som kommer upp på sociala medier när och även om jag emellanåt på något evenemang har svårt att komma ihåg att plocka upp telefonen för att instagramma tycker jag det har fungerat bra. Jag har hållit vår Instagram aktiv, skrivit mitt första blogginlägg och även tagit ett första steg mot att få bloggen att se lite snyggare ut. Det visade sig vara ett projekt som inte var så snabbt att fixa till. Eller perfektionisten i mig gillar inte riktigt uppbyggnaden av den just nu, men jag ska nog försöka fixa till den också.

Ett annat uppdrag som jag har är även att vara seminariachef, och där har det inte hänt annat än att tema och datum är bestämt. Men inom den här veckan ska jag få ut mejl till eventuella gästpratare samt ett infomejl till föreningens medlemmar. Ni får tycka att jag är konstig men jag gillar verkligen att hålla på att organisera och planera så här. Samt att få förverkliga det visuella på sociala medier.

Vi tog styrelsebilder i måndags, Mathilda har fotograferat och Matilda har redigerat.

<3 : Madde

torsdag 22 februari 2018

Några tankar de senaste dagarna

Jag har bara lust att skriva ett ganska flummigt inlägg om en massa små saker jag har gått omkring och tänkt på de senaste dagarna. Så varsågoda!

Jag måste säga att jag är ganska stolt över mig själv då jag hittills i år läst 8 skönlitterära böcker, jag är ganska långt före i tidtabellen för att nå mitt mål på 33 böcker under hela året om man säger så. Men allt kan ännu hända och jag kan ju verkligen få en riktig läsdipp.

Vilka jäkla vitaminer ska man käka så här års för att hålla energi. Jag är seriöst trött dygnet runt känns det som. Testar regelbundna sömntider, äter d-vitamin och sover nästan 8 timmer per natt. Jag går ute varje dag, jag motionerar och allt det där. Och ändå är jag alldeles utmattad hela tiden.

Jag kunde inte komma in på bilderna på min telefon och bestämde mig för att uppdatera den. Det slutade med att den fick återställa hela telefonen och allt försvann. Alltså allt, den återgick till fabriksinställningarna. Bilderna lyckades jag få tillbaka, samt alla WhatsApp meddelanden utom från den senaste månaden (störigt men inte så farligt). Men alla mina traditionella sms är borta och likaså alla mina kontakter. De flesta kontakterna har jag fått tillbaka tack vare att de fanns i WhatsApp därifrån jag kunde spara ner dem igen, men självklart inte alla. Och jag vet ju inte vilka jag saknar, före jag saknar dem. Och alla sms som jag skickar till kunder, bestämmer allting via och har all information om jobbet i, borta. Men hur allting annat kunde vara säkerhetskopierat och fås tillbaka men inte dessa saker förstår jag inte.

Vi började i dag fundera över att träffas med vårt gamla tutorgäng igen. Så kul! Förutom att vi insåg hur änge det är sedan vi faktiskt var tutorer.

Nästa vecka är fullspäckad med program, kul men jag har inte en enda ledig kväll den veckan. Vilket kan bli lite stressigt.

Om det står på förpackningen till en ljusslinga att den är endast för inomhusbruk, hur farligt är det då att använda den utomhus? Till exempel på en balkong.


<3 : Madde

onsdag 21 februari 2018

Att ta emot kritik

Det här är ett inlägg som jag har tänkt skriva så länge, men aldrig riktigt fått grepp om kanske. Det känns lite som att det är en så viktig sak att tala om men som jag inte vet hur jag ska formulera. Jag vill alltså tala om det här med att få feedback. Hur viktigt det är att kunna ta till sig konstruktiv feedback men även hur svårt det är. För jag kan emellanåt bli lite störd på att människor ibland verkar ta åt sig lite väl mycket, men samtidigt vet jag att jag själv är riktigt dålig på att ta emot kritik.

Jag vet att man inte ska ta åt sig av kritiken, att det är bra att få den för att komma vidare med det man gör och även bli bättre. Men ändå kan jag emellanåt märka att jag själv är där at jag nästan känner att jag måste "försvara" mig mot kritiken och sedan efteråt får en dipp i självförtroendet och jag känner mig riktigt dålig. Samtidigt tycker jag att det kan vara riktigt störande att lyssna på någon annan som försvarar sig mot alla kommentarer hen får, det känns som att det blir en tävling mellan den som ger feedback och den som tar emot. Och det är ju inte det som är poängen med feedback.

Så ja, om ni har några tips på hur man ska bli bättre på att ta emot feedback och kritik. Hjälp mig och alla andra med samma problem.


<3 : Madde

tisdag 20 februari 2018

Kungens fånge

Tredje boken i fantasyserien jag har kommit att gilla starkt, nämligen Victoria Aveyards bok "Kungens Fånge" eller "King´s cage" som originalet heter. De två första böckerna i serien är "Röd drottning" och "Glassvärdet". Serien handlar om huvudpersonen Mare som lever i ett samhälle uppdelat i röda och silvrar, på basen av vilken färgs blod de har. Silvrarna är de som styr och all adel samt har speciella förmågor, dock visar det sig att det finns personer med rött blod med liknande förmågor. Det är en klassisk kamp mellan det goda och det onda, där de röda är trötta på att jämt bli så dåligt behandlade av silvrarna och vill ha fred i landet.

Jag vet inte hur mycket jag ska berätta om handlingen i den här tredje boken, för att inte avslöja för mycket om man inte läst de två första böckerna men om jag nu lite kort sammanfattar så är Mare tillfångatagen av rikets kung största delen av boken. Det handlar om att få henne fri, vilket inte är det lättaste.

Min ärliga åsikt om boken är att jag nog tyckte om den men att den absolut inte var lika bra som de två första böckerna. Jag tyckte kanske att det blev lite utdraget då hon sitter så länge som fånge, och även om det händer saker under tiden uppstod det inget sug att måsta läsa vidare. Men jag rekommenderar fortfarande hela serien och att man nog ska läsa alla böckerna oberoende om en inte är fult så bra som de andra. Vi får helt enkelt se om ett år vad den fjärde boken har att erbjuda.


<3 : Madde

måndag 19 februari 2018

En trött start och försvunna bilder

I dag hade jag väckning klockan sju, som jag nu förtiden ha på vardagar, förutsatt att jag inte har haft något väldigt sent program kvällen innan. Jag känner att jag blir effektivare och samtidigt får ta det lugnt på morgonen. Tar väl en stund att vänja sig men jag märker redan skillnad. Jag är inte där att jag kan vakna 5.30 som vissa för att maximera dagen, men i alla fall relativt tidigt.

I dag arbetar jag med lite självständigt arbete i skolan under förmiddagen, så är det dags för månadens styrelsemöte och sedan drar jag till stallet. Baba fick faktiskt ledigt igår, så fr se hurdan hon är i dag. Brukar föredra att inte rida henne efter en vilodag men gårdagens vila var mitt eget fel så att.

I morgon ska jag träffa en kund som jag kommer att bo hos en vecka i mars. Så har jag föreläsning och har planerat in ett träningspass. Nu tänker jag faktiskt strunta i att jag har känt i halsen varje morgon och att min röst inte riktigt har varit sig själv sedan fastlagstisdagen, jag är ju inte sjuk så jag kan väl träna. Onsdagen ser relativt ledig ut så då får jag också tid att jobba självständigt. Då tror jag det blir en hel del jobb med kandidatavhandlingen.

På torsdagen har jag återigen den där tunga fyra timmars föreläsningen, och efter den har vi manusmöte för höstens spex. På fredagen vill jag gå på core training och stretchpass, men så ska jag också rida. En lugnare pass kan jag gå samma dag som jag rider tycker jag.


På lördagen har jag också tänkt träna och så ska vi umgås lite med Vive. Jag skickade faktiskt ett meddelande lite i panik till henne, eftersom jag varje år har övat teaterrepliker med henne och nu inte tänkt att det går då hon är i militären. Men så måste jag kontakta henne och skriva att jag behöver henne till det ändå, så dagen före vi ska kunna allt utantill då ska hon öva med mig. För att det är dumt att bryta ett fungerande koncept. På söndagen är det då sedan den teaterövningen då vi ska öva utan papper för första gången. Och på kvällen deltar jag i ett möte med scoutledarna.

Jag hade tänkt förbereda så många bra inlägg igår och tog snygga bilder till dem på dagen då det var bra med ljus. Så var det en massa strul med att överföra bilderna till datorn (nej vi är inte helt vänner med 30D, men jag försöker använda den för att lära mig) och till slut försvann bilderna helt från kameran före de var överförda till datorn. Så ja, det är bara att fotografera allt på nytt.

Den ena var en fotografering i köket, som skulle starta en ny "serie" nämligen DIY här på bloggen. Suck, nu måste jag göra om allting.

<3 : Madde

söndag 18 februari 2018

Louise 23

Igår kväll var det födelsedagsfest som gällde. På vägen hem från att ha rastat en av mina stamkunder gick jag via Alko för att köpa en flaska åt finaste Louise och sedan till Alepa för att bidra med snacks till festen. Louise fyllde alltså 23 år och ordnade födelsedagsfest hemma hos sin pojkvän i Kronohagen. Jag gav henne en regnbågsfärgad skumppaflaska och en burk av min hemgjorda salva (skulle ni vilja ha ett inlägg där jag visar hur man gör den, världens bästa salva).

På kvällen åkte jag alltså till Kronohagen och kramade om födelsedagstjejen, en hel del kompisar från skolan, andra bekanta och faktiskt några nya ansikten också. Det var en riktigt trevlig kväll och även om jag var en av tre personer utan koppling till Österbotten och kände lite att jag inte hörde med i den gemenskapen hade jag en super kväll. Vi pratade, åt av hennes supergoda raw cake (var lite misstänksam mot kakan eftersom densom sagt var raw och det ganska sällan faller mig i smaken) och spelade olika spel under kvällen.

Planen var att efter att ha festat hemma gå ut och dansa, men då Jannica vid klockan ett var på väg att gå hem bestämde jag mig för att hänga på. Det blev en lämplig kväll, jag fick sällskap hemåt och kände kanske ändå inte för att dansa speciellt mycket. Så jag var nöjd med att tiden hemma drog ut på tiden, för det är faktiskt det jag gillar allra mest.

Typ den enda bilden jag har på Louise, från fotokursen vi gick under första studieåret.

<3 : Madde

torsdag 15 februari 2018

En berusad björn i Bergslagen

En av de två böckerna jag fick i julklapp var Petteri Nuottamäkis humoristiska bok "En berusad björn i bergslagen" och den läste jag riktigt i början av året. En bok som visade sig vara en perfekt bok att läsa i den sinnesstämningen jag befann mig i. Jag visste nämligen at just då orkade jag inte läsa om kärlek och relationer, varken lyckliga eller olyckliga.

Boken utspelar sig i en liten ort i Sverige, nämligen i Bergslagen. Orten är på bristningsgränsen (kan en kommun gå i konkurs för det är så det verkar i boken), inga turister kommer dit och all verksamhet håller på att dö ut. Alla verkar bara flytta därifrån. Till bokens huvudperson är ute i svampskogen med sin familj och får se en mystisk varelse. De tror att det är en björn, men någonting är konstigt med den och de drar slutsatsen att den har ätit jästa bär och blivit full. Sonen i familjen filmar den, lägger upp på YouTube och turismen i kommunen exploderar. Alla vill se detta mystiska "monster". Så går boken ut på att ta reda på vad det var de såg och sedan då de får reda på det, vad de ska göra med informationen för att skydda sitt rykte och få turisterna att fortsätta komma till bygden.

Boken är enkel och kravfri att läsa och har en väldigt humoristisk ton. Det var ingen bok jag bara älskade, men den var riktigt trevlig att läsa. Och som sagt, precis det jag behövde läsa just då. Jag skulle nog rekommendera den men det är ingen bok som jag tycker att du måste måste läsa. Men jo, en välskriven rolig bok som ger en kravlös läsning.


<3 : Madde

onsdag 14 februari 2018

En opeppig dag som blev en riktigt bra kväll

Igår var det fastlagstisdag, som för studerande betyder pulkaåkning och fest. Själv var jag inte alls speciellt ivrig eller taggad men tog mig ändå till pulkabacken på eftermiddagen. Åkte ner för backen en gång, tittade på kälkbyggartävlingen och umgicks med studiekamraterna. Efter bara någon timme där gick jag med några andra till skolan för att i princip vänta på kvällen då festerna skulle börja. Fortfarande inte alls taggad och övervägde faktiskt att inte alls gå till Nylle. Challe fick dock med mig dit och där hängde jag först en hel del med andra studiekompisar som redan var där. Vi kollade bland annat på karaoketävlingen men redan efter klockan 19 började jag känna att den här kvällen blir inte bättre. Jag var mest trött och hade inte alls iver.

Vid 20:30 bestämde jag mig för att nu går jag, jag har inte någon iver att festa, det är ganska tungt att träffa människor man inte sett på länge och gång på gång behöva tala om allt sm hänt. Jag var faktiskt två steg från garderoben för att gå hem då jag mötte Hena, Daniel och Anna som precis kommit dit. Jag blev övertalad att ta en drink med dem, blev faktiskt bjuden och sedan stannade jag där. Där någonstans vände feelingen, vi hade kul, pratade, spelade beerpong och dansade. Och får man mig och dansa, då är man nog skicklig, eftersom jag aldrig dansar. Så ja, dessa personer gjorde sedan att min kväll vändes till någonting betydligt bättre och jag var hemma först vid halv ett på natten. Jag talade med nya människor, träffade några som jag inte sett på en evighet och det blev helt enkelt en bra och rolig kväll till slut.


<3 : Madde

tisdag 13 februari 2018

Snöbus

Under veckoslutet skötte jag igen om Vili och på söndagen hade vi en riktig vinterdag. På förmiddagen tog vi en riktigt lång "promenad" med sparkstöttingen. Har inte åkt sparkstötting på hur länge som helst och hade glömt hur roligt det var. Även Vili gillade det men blev ganska trött på hemvägen. 


Några timmar senare tog vi på oss igen och gick ut för att busa i snön. Jag blev så galet taggad på att åka pulka (träning för fastlagstisdagen i dag) och åkte lite men det fanns inte riktigt någon tillräckligt lång och brant backe i närheten. Vili tyckte dock att det var galet roligt då jag åkte, sprang och skuttade runt och var helt galen. Så lekte vi självklart med hans uteboll och tog lite bilder.

Det snöade hela dagen, vilket gav en ganska rolig effekt på bilderna.






😋


<3 : Madde

måndag 12 februari 2018

Baba

Jag har ju nog nämnt tidigare här på bloggen att jag ska och rida, har varit på stallet och så vidare. Men jag har väl aldrig riktigt berättat vad det egentligen är som händer. Jag letade ju hyreshäst hela hösten, i november var jag och provred den andra hästen jag provred. Vi bestämde att jag skulle testa en gång till. Jag blev sjuk och vi sköt upp den andra provridningen. Ägaren blev sjuk och vi sköt upp igen. I mitten på januari blev det dock äntligen av och nu sedan dess har jag då hyrt den här hästen.

Så här söt kan hon faktiskt vara

Det är ett 16 årigt halvblodssto. Hon heter Baba och kan nog visa att hon är ett sto och att man måste fråga henne om saken passar sig. Hon är absolut inte den lättaste hästen och ibland känns det faktiskt lite som att jag har tagit mig vatten över huvudet och börjat hyra en för svår häst. Eller egentligen fungerar allt annars riktigt bra och jag får henne att gå fint, men galoppen fungerar inte. Inte alls egentligen, så fort hon tycker att någonting inte är rätt (vilket knappt är någonting av det jag gör då vi galopperar) så bockar hon. Och då man kommer i obalans för att hon bockar, bockar hon ännu mera. Jag rider alltså hennes galopp väldigt fel. Men samtidigt som jag emellanåt nästan vill gråta när ingenting fungerar så tror jag att jag kommer att lära mig mycket sedan då jag lär mig rida henne.

Oftast är hennes miner mera lik denna

I dag hade jag faktiskt äntligen min första lektion på henne. Väl behövligt, eftersom jag inte hittar en lösning på problemet själv. Först då vi började galoppera gjorde hon inget av det hon brukar med mig, så jag tänkte faktiskt att hur ska jag nu kunna få hjälp. Men så började bockningarna nog komma fram och det gick så att hon bockade sjukt varje gång i skulle galoppera på rakt spår. På en volt gick det faktiskt bra, men inte på rakt spår. Och ridläraren visste faktiskt inte vad det berodde på, och såg inte något fel som jag gjorde. Så vi får se hur det går, men jag fick i alla fall några övningar och rådet att bara galoppera på volt en stund framöver. Och jag tänker försöka göra precis så som jag gjorde under lektionen.

Bilderna är tagna av Louise som var med mig på stallet en dag

 <3 : Madde

12–18 Februari

Den här veckan börjar jag i Porkala, känns på något sätt som att veckoslutet blir så mycket längre om jag vaknar någon annan stans än hemma. På förmiddagen åker jag via Drumsö för en rastning, sedan ska vi gå på loppis med Louise och så har jag ytterligare två rastningar under eftermiddagen. På tisdagen är det ju fastlagstisdag och jag har inga tydliga planer för dagen, men det blir väl pulkabacken och så får man se var man hamnar.

På onsdagen har jag två rastningar och teaterövning på kvällen, och så ska jag försöka få in en del jobb med utbytet eftersom anmälan stänger på torsdagen. På torsdagen har jag som vanligt också lång föreläsning. På kvällen ska vi gå på teater med J-Komm. Det är generalrepetitionen av deras egna musikal "Stockmann, Stockmann".

Fredagen är faktiskt tom än så länge, men det lär ju inte förbli så. På lördagen ska jag passa en hund hela dagen, tills att det på kvällen är dags att fira Louise födelsedag. Och övriga planer för veckoslutet har jag inte.

Jag vet inte om ni gillar dessa inlägg där jag berättar vad jag ska göra under veckan, men jag gillar själv at skriva dem så mycket att jag nog kommer fortsätta med det.


<3 : Madde

söndag 11 februari 2018

Nana & Samppa

Den här veckan var jag bokad hela måndagen och fredagen med två stycken bichon friséer, tioåriga Nana och fyraåriga Samppa. Två lustiga prickar, där den ena sprang och gömde sig när man skulle gå ut men väl ute var ivrig och sprang omkring och lekte. Medan den andra snällt komoch blev påklädd för att gå ut, men ute inte var så ivrig på att promenera alls. Och skyndade man på hennes takt gick det bara ännu långsammare.

Samppa



Och Nana



<3 : Madde

fredag 9 februari 2018

TV i mängder och svensk kultur

Den här perioden går egentligen till största del ut på att jag skriver min kandidatavhandling. Jag är bra igång och jobbar hela tiden, håller på och skickar ut min enkät och allt sådant. men just nu de senaste dagarna har det stressat mig något otroligt att jag inte kommer att hinna. Men nog ska det väl gå bra. Men ja, förutom det läser jag två andra kurser, för att kunna lyfta studiestöd som jag vill.

Den första kursen heter "Samhälle och kultur i Sverige och Svenskfinland" och som namnet avslöjar går den ut på att vi får lära oss om kulturen och samhället i Sverige och sedan här hemma i svenskfinland. Dock är den inte alls så mycket jämförande som jag trodde och hade väntat mig. I åtta veckor läser vi om Sverige och sedan byter föreläsaren och vi läser 8 veckor om svenskfinland. Så ja, sedan kan man väl själv se och tänka på skillnaderna och likheterna. Det kan dessutom vara att jag läser svenskfinland delen bara som läskurs, det är möjligt för dem som har levt i svenskfinland hela sitt liv. Jag skulle inte annars göra det, men eftersom kursen går hela våren kommer den högst troligt att passa ganska dåligt in med Smocka och förberedelsekursen till det. Men då den delen av kursen börjar, och då layoutkursen börjar ska jag diskutera med båda föreläsarna och se vad som kan göras.

Så läser jag en kurs om Tv, halva kursen om televisionsforskning och halva om televisionens historia. Båda delarna av kursen är intressanta, föreläsarna är bra och jag får mycket information. Det enda problematiska är att det är fyra timmar föreläsning en gång i veckan. jag blir så mosig i hjärnan mot slutet att det är ganska svårt att hänga med just i slutet. Det är en kurs som går helt på finska, vilket inte i sig är ett problem, men klart att det inte gör det lättare den sista halvtimmen då jag reddan färdigt är alldeles slut. Men ja, jag är nog nöjd med att jag har tagit kursen och det känns skönt att den trots allt bara är två månader, och därför har så långa föreläsningar.


<3 : Madde

torsdag 8 februari 2018

Störigt #11

Långe sedan jag skrev ett störigt inlägg, och märkte att jag faktiskt har några nya saker på min lista. Så nu kör vi, saker jag irriterar mig på och inte förstår hur vissa gör.
  • Att folk alltid ska sjunga sången "Jag vill vara din Margareta" fel. Så för att göra det klart för alla, texten går så här: "Jag vill vara din ska du veta, bara vara din Margareta". Ändå sjunger alla Margareta först och ska du veta i nästa rad. Om ni fattar vad jag menar. Men nu har jag i alla fall upplyst er om hur texten verkligen går.
  • Att det finns människor (främst äldre personer) som säger WhatsAppen och Netflixen. Alltså lägger namnen i bestämd form. Det heter helt enkelt inte så, inte säger man heller "Där är Metten" utan man säger "Där är Mette". Så nej, säg inte namn i bestämd form, då man bara kan säga att "Jag använder WhatsApp".
  • Folk som bokstaverar högt då de skriver, samtidigt som de skriver. Bara så där att, jo jag tror nog att du skriver och litar på att du skriver rätt du behöver inte säga ut det medan du skriver för att du kanske tycker att det uppstår en pinsam tystnad medan du skriver ner. Allvarligt talat, så mycket självförtroende måste man ha att man kan skriva utan att säga ut det man skriver.
  • Folk med privata konton på Instagram. Ja jag förstår poängen, men jag vill ju kunna stalka personen och kolla igenom vad den har för bilder. Och inte är det ju som att jag kan börja följa den bara för att titta på personens bilder en gång. Och så börjar man också lättare följa någon om man först får se hens bilder och gillar dem. Nej, låt mig stalka!
  • Personer som säljer använd smink på internet. Jag har på senaste tiden hängt ganska mycket på diverse loppissidor på olika plattformar på internet och det är så mycket där som jag bara stör mig på otroligt mycket hur folk lägger upp. Kanske måste skriva ett helt eget inlägg om det. Men ja alltså jag stöter så ofta på folk som säljer smink som de "bara testat en enstaka gång". Låt mig förklara, om du en gång haft ditt finger, din borste eller din svamp i till exempel en ögonskugga eller ett rouge så är det redan snuskigt och det finns dina bakterier i det sminket. Och sådana bakterier sprids väldigt lätt via smink och det är bara snuskigt att sedan sälja det till någon annan. Sluta. 

<3 : Madde

onsdag 7 februari 2018

När kallar man sig en kvinna?

Det är ju tiden då man söker sommarjobb. Och även jag har de senaste veckorna suttit och skrivit ihop en del ansökningar, och det är då jag har börjat fundera på det här. Jag diskuterade dessutom det en del med Louise, eftersom hon råkade sitta bredvid mig i biblioteket då jag började fundera. Men det jag funderar över är alltså när jag ska börja skriva i mina ansökningar att jag är kvinna. Förut skrev jag alltid ungefär "Jag heter Mette, är en 17-årig flicka...." och så vidare. Men efter att jag fyllde 20 känns det lite som att man inte mera kan skriva att man är en flicka. Samtidigt som jag inte egentligen ser mig som en "kvinna" om ni förstår vad jag menar. Det är ju så vuxet, då ska man kunna saker och ha koll på sitt liv och allt det där.

var alltså min åsikt, och där hamnade jag i ett dilemma, som slutade med att jag inte alls skrev ut mitt kön. Vilket i och för sig ju var en riktigt bra lösning, för det känns egentligen som ganska onödig information att berätta, men jag har haft med det för jag tycker att meningsuppbyggnaden på det sättet har blivit bättre. Så diskuterade jag det här med Louise och hon blev chockad över att jag tänkte som jag gjorde, hon har nämligen kallat sig själv för kvinna sedan hon var 17-18 år och ser det som det mest naturliga i världen.


Det här gjorde mig igen alldeles ställd, jag tänkte nämligen att de flesta andra ju måste ha samma problem, men tydligen inte. Så nu funderar jag, tycker ni att det är en naturlig övergång vad man kallar sig eller har ni som jag gått omkring och grubblat över vad ni ska lägga för "titel" och "benämning" på en själva?

Och jag är medveten om att det här texten är ganska exkluderande, men jag tog det exemplet jag hade tänkt på, det som passar in på mig. Men oberoende av van man har för kön eller identitet, så är jag mest bara nyfiken på om det är andra som funderar på hur ni ska benämna er själva då ni presenterar er?


 <3 : Madde

tisdag 6 februari 2018

STHLMQUEENS: Simone

Tidigare i höst läste jag första boken i Denise Rudbergs nya ungdomsserie "STHLMQUEENS", där första boken heter "Disa". Nu då jag såg att den andra boken, "Simone" fanns på Nexory så tyckte jag att det var passande att läsa den också. Den här boken handlar då om Sinome, som är bästa kompis med Disa (som första boken handlar om) och Mercedes. I boken får man inblick i hennes vardag med en väldigt kontrollerande pojkvän som faktiskt till slut visar sig vara en riktig psykopat i förhållandet. Det är inte en lätt väg ut men med hjälp av vänner och familj gör hon det som behövs.

Precis som med den första boken gillar jag konceptet och tycker boken är väldigt skön att läsa. Går enkelt att läsa och är inte speciellt lång, avslappnande kravlös läsning. Det behövs mellan varven och jag uppskattar det oerhört mycket. Det här är den genren som det ofta ses ner på en hel del, någonting som jag inte riktigt förstår då det ändå ju krävs en hel del för att kunna skriva en bok, och skriver man dessutom bra och fängslande så varför ska det vara sämre. för att det tillhör en viss genre.

Vill du ha lite ungdomligare och avslappnad läsning där det ändå behandlas tunga och riktiga ämnen, då är det här bokserien för dig! Jag själv väntar med iver på att den tredje boken, om Mercedes ska släppas. Men ännu lyckades jag inte hitta någon preliminär tidpunkt för det, så det är bara att ha tålamod och vänta. Det blir ju så då man läser böcker i samma takt som de kommer ut. Det är lite som med serier för mig, att jag egentligen tycker om att titta på en serie först då alla avsnitt släpps för då kan jag titta i min egen takt och hur många jag vill på raken utan att måsta vänta på att det släpps. Samtidigt som det ju är lite mysigt att gå omkring med den där längtan efter det nästa.


<3 : Madde

måndag 5 februari 2018

En vecka med uppkavlade ärmar

Jag har ett så skönt veckoslut bekom mig. Jag tog det bara riktigt lugnt, pusslade (säger det någonting att jag pusslade ihop ett 1000 bitars pussel på fyra dagar), läste och så skötte jag lite om två katter. På lördagen hann jag dessutom både träffa Kyllis, vilket var galet härligt och roligt, samt kolla på första deltävlingen i Melodifestivalen för i år. Med Kyllis gick vi till butiken och lagade sedan en helt vegansk middag, vi fick skratta en hel del åt och med varandra och även tala om livet som pågår.

Men efter den helgen är det dags att sätta igång med allt som ska göras den här veckan. Dagens to do-lista är galet lång, men jag måste säga att imponerande många punkter är redan överstrukna. Jag skulle egentligen sköta två hundar hela dagen (och före det måste jag till katterna jag har skött om en sista gång) men jag fick gå därifrån redan före klockan 16, skönt. Under dagen har jag jobbat en hel del både med kanden, utbytet och J-Komms kommunikation, samt en annan skoluppgift. Nu ska jag ännu försöka få undan resten av punkterna i dag.

I morgon står det inget annat än en föreläsning och teaterövning i kalendern, men innan jag ska dit har jag återigen en hel del saker på listan. På onsdagen ska jag rida, men tror att jag ska försöka gå på något lätt pass på UniSport också där innan det. Får göra så om man har tajt med dagar man kan träna.


Torsdagen är en mötesdag ser det ut som. På förmiddagen ska jag gå och tala om mitt utbyte, bara för att kolla att allt nu stämmer. Så har jag fyra timmar föreläsning, och genast efter det årets första spexmöte. Jag måste ju var med allt vad jag kan nu i vår då jag inte kommer vara här på hösten. Och direkt från spexmötet ska jag möta upp andra journalister på månadens J-öl. Vi ska vara på restaurangen/baren där vi hade vårt första styrelsemöte, och jag är såld på stället.

På fredagen ska jag återigen vara en heldag med hundarna jag skötte i dag, men får se det kan ju vara att jag återigen kan gå tidigare. Men jag lär väl kunna jobba en hel del med sådant jag måste mellan promenaderna och matningen. På veckoslutet ska jag sedan vakta Vili, så det blir ett mysveckoslut på landet. Så ska jag rida en gång och gå på teater med några från teatergruppen. En hel del att göra den här veckan, men i alla fall i dag känner jag att jag har det där drivet som gör allt så mycket lättare.


<3 : Madde

fredag 2 februari 2018

Mina julklappar 2017

I det här inlägget tänker jag visa upp vad jag fick i julklapp. Mest för att dessa inlägg är uppskattade, och jag själv gillar att läsa sådana inlägg.

Jag fick en serie från Rituals, med duschtvål, skrubb, olja och hudkräm. Så söt och lyxig förpackning.

Lite mera skönhet i form av ett presentkort till Helsinki day spa och så en parfym.

"Burberry Spring"

Två böcker och ett litet skrivblock. Boken "En berusad björn i Bergslagen" har jag faktiskt redan läst och "Kalevala för lata" ska bli rolig att läsa.

Lite amerikanskt godis, Whoppers med smak av milk shake, en Hershey´s choklad i Oreo smak samt ett paket frukost flingor i regnbågens färger.

Världens sötaste kökshandduk från Nya Zeeland, små kivifåglar som representerar olika kaffesorter.

Den finaste väskan, jag hade önskat mig precis den här väskan från Helly Hansen. Det är deras duffel bag 2 i 50 liter. Och i färgerna vit, marinblå och pink. Den är så snygg att jag inte vet vad, men så klart har de vis ändorna redan samlat en hel del smuts. Men det får man ta och det går ganska lätt att torka av då materialet är sådant.

Vili gav mig en tygkasse för att jag skulle komma ihåg att han är min bästa vän. Även om jag sköter andra hundar. Och jag använder ju tygkassar hela tiden så den här har även den redan varit i flitig användning.

Tack alla som firade jul med mig!
<3 : Madde

torsdag 1 februari 2018

Norra Latin

Så fort jag hörde om den här boken i bokpodcasten "Mellan raderna" med Jeanette Öhman och Karin Jihde visste jag att den här boken måste jag läsa. Det är "Norra Latin" av Sara Bergmark Elfgren, som tillsammans med Mats Strandberg tidigare har skrivit "Cirkeln", "Eld" och "Nyckeln". Hon skriver fantasy som utspelar sig i ett veligt svenskt samhälle. Det här är hennes första egna bok och den utspelar sig på gymnasieskolan Norra Latin, som funnits i verkligheten men lagts ner. I boken är skolan dock ännu verksam och har bland annat en teaterlinje, där personerna man får följa med i boken går.

Huvudpersonerna är Clea, vars mamma är känt skådespelerska och som enda sedan hon var barn medverkar i produktioner både på teaterscen och i film, samt Tamar, som inte kommer från Stockholm och inte har någon bakgrund i teater. Hon bara älskar att skådespela och därför söker hon till skolan. Allt pågår i ett helt vanligt samhälle där människor inte tror på spöken eller övernaturliga krafter, tills Tamar får kontakt av mannen Erling Jensen. Jensen är en sägen och det sägs att han gick på Norra Latin tidigare, blir besatt av en speciell mask och utövar magi. Det visar sig att allt det här är sant och att han fortfarande lever kvar som ett sorts spöke på skolan. Tamar dras in i allting och det visar sig att hon till slut måste hjälpa både sig själv, Clea och Erling.


En riktigt spännande och välskriven bok. Det här är boken som jag har älskat men inte vågat läsa då jag är ensam hemma om kvällarna. Berättelsen är så bra och fängslande samtidigt som jag även älskar Saras Bergmark Elfgrens språk och sätt att skriva. Det är helt enkelt ett nöje att läsa "Norra Latin". Dessutom tar hon på något sätt boken så in i nutiden. Till exempel är Tamar förälskad i Clea, och det nämns i boken som vilka som helst förälskelse som helst, inte ett ord om att det är två tjejer. Så är det Tamars bästa vän, Sam som man inte i hela boken får veta könet på. Sam har ett könsneutralt namn och benämns endast med pronomenet hen. Och allt det här bara flyter på utan att man tar fasta vid det alls, precis som det ska vara!

Jag måste faktiskt säga att jag lite under den här hösten har funderat på vad jag skulle svara om någon frågade mig vem min förebild är. Nu vet jag, Sara Bergmark Elfgren är definitivt en förebild för mig. Hon skriver så otroligt bra, både språkligt och berättarmässigt och så det där med att hon verkligen placerar berättelsen i år 2017. Det känns inte som att så många författare ännu gör det, mera sådant tack! Vad kan jag annat säga än att läs boken "Norra Latin"! Själv får jag väl bara vänta på att hon ger ut en ny bok, eller kanske läsa om "Norra Latin".


<3 : Madde