Jag heter inte Miriam

Jag går nu under våren en kurs som heter "Samhälle och kultur i Sverige och Svenskfinland" och i den skulle vi välja en av tre skönlitterära böcker att läsa. Jag hade först tänkt läsa Selma Lagerlöfs bok "Doktor Glas" eftersom hon är en så känd och uppskattad författare, samt att boken verkade intressant och spännande. Dock verkade den inte finnas just på något bibliotek i närheten och inte heller den andra boken på runt 100 sidor. Så jag bestämde mig för att läsa den bockan som var 450 sidor lång, var nyast och jag inte hade hört talas om författaren tidigare.

Boken var Majgull Axelssons bok "Jag heter inte Miriam" och det visade sig att jag faktiskt gjorde ett riktigt kap att välja att läsa den. Eller så är det bara kurskamraternas smak som inte passar ihop med de andra böckerna, men de som jag har talat med har läst någon av de två andra alternativen och inte gillat dem speciellt mycket.

Boken handlar om Malika, som lever som romersk flicka under Andra Världskriget. Av en slump byter hon vid ett tillfälle kläder till judiska kläder och ändrar sin identitet till klädernas tidigare ägare, Mirjam. Det visar sig vara hennes räddning, hon överlever och kommer till Sverige efter kriget för att bli omhändertagen. Även om det inte är helt medvetet som hon ändrar sin identitet är det enligt mig alldeles galet att tänka att det är bättre för en rom att klä ut sig till jude, för att till och med de behandlades bättre under andra världskriget.

Boken utspelar sig egentligen i nutid då Miriam fyller 80 år och minns tillbaka på krigstiden, och för första gången berättar om vem hon egentligen är för någon. Det är en mycket gripande och intressant berättelse anser jag. Även om det inte baserar sig på verkligheten har alla stora händelser som det berättas om i någon form skett på riktigt samt har vissa personer i koncentrationslägren funnits på riktigt (till exempel Josef Mengele). Jag tror ändå att det ligger någon sanning i hur det kan vara, och man kan ju inte läsa om dessa händelser utan att bli alldeles tagen.

Emellanåt tycker jag boken hoppar lite för krångligt i tiden så att det blir lite rörigt. Jag förstår att det hoppar mellan nutid och dåtid, men då händelserna i dåtid inte alltid kommer i kronologisk ordning tycker jag att hoppen blir lite konstiga. Men jag tycker boken har ett bra språk och en berättelse som håller riktigt bra. Rekommenderar nog boken, en av de bättre jag har behövt läsa till en skoluppgift!

Jag räknade boken som enfärgad i årets läsutmaning, tycker ni att det är okej eller måste pärmen verkligen vara helt utan bilder, nyansskillnader och text?

Och blev lite störd på att en punkt på läsutmaningen är att boken ska beröra Första Världskriget på något sätt, här har jag läst en om Andra Världskriget.

<3 : Madde