tisdag 17 juli 2018

Värmeslag? Migrän?

Det är ju över 30 grader för tillfället här där jag rör mig. Jag vill inte klaga på värmen för jag älskar sommaren men jag har knappt kunnat vara ute för att det har varit så varmt. Och efter att jag för några år sedan fick en ordentlig solsting som varade i några dagar under ett scoutläger vet jag att jag får det lätt igen (tips: se till att ni inte få solsting ordentligt en gång för då får ni det hela tiden igen, hade aldrig innan den här gången) så jag har verkligen försökt skydda mig mot solsting de här soliga dagarna. Ni vet hatt på huvudet, dricka mycket och så vidare.

Och jag har inte heller fått solsting men däremot hände något konstigt. Jag har fått världens otäckaste huvudvärk. Eller det är inte så farligt men har aldrig tidigare haft så här ont i huvudet. Har haft samma känsla några gånger under våren men då har det varat i typ 10 sekunder och sedan försvunnit. Nu håller det i sig i flera minuter och kommer med ganska korta mellanrum. Det är alltså en stickande känsla i tinningen som alltså gör så fruktansvärt ont att jag nästan vill skrika och inte riktigt kan göra någonting annat tills det är förbi. Och många gånger under veckoslutet. Vet någon vad det här kan vara? Funderar på värmeslag, har aldrig haft det innan men det kommer ju inte av samma saker som solsting och varmt har jag ju haft... Eller migrän, aldrig haft det heller så vet inte hur det känns... Nåja kanske onödigt att spekulera men lite mysko i alla fall.


<3 : Madde

måndag 16 juli 2018

This is Svenskfinland

Den här veckan kan ni förutom på mina andra medier (visst följer ni prinsessanmadde på Instagram?) följa med mig på Instagramkontot thisissvenskfinland. Jag kommer att Instagramma om min vardag på Västisjobbet, mina Tassuvahtijobb, lite Viljam och Baba. Jag kommer helt enkelt fylla kontot med en hel del djurbilder är det tänkt.

Tanken då jag ansökte om en vecka på kontot var egentligen att jag skulle visa en vecka som Tassuvahti, men så blev jag tilldelad en sommarvecka och jobbar ju inte så mycket på Tassuvahti just nu. Men det blir lite Västis och lite Tassuvahti och lite annat. Kolla in där och följ kontot för det brukar komma upp ganska roligt innehåll där. Och vad tycker ni att jag ska publicera för material där?


<3 : Madde

lördag 14 juli 2018

Att jobba på Hangöregattan

Jag har aldrig besökt Hangöregattan, den stora finlandssvenska seglingstävlingen och festhelgen, varken som tävlande eller som festare. Förutom då jag två gånger fått göra grej till tidningen om evenemanget. men då åker jag dit på fredag morgon, intervjuar några seglare och åker därifrån. Jag gjorde det här för två år sedan under min praktik, och igen nu i sommar på sommarjobbet. Rätt stor skillnad hur jag gjorde och allt det där. Men tänkte ta det i ett annat inlägg, ett inlägg där jag lite jämför vad som har hänt med mig som journalist under två år, för som tur märker jag att det är en hel del.


Jag åkte alltså ner till hamnen tidigt på morgonen, hade dagen innan talat med en kompis som tävlade och stämt träff med honom för att göra intervju. Fullt tillåtet att använda sina bekanta till det. I hamnen träffade jag dock några andra bekanta också, så tror inte att det skulle ha varit ett alltför stort problem att hitta intervjuobjekt utan förbestämda planer. Men tydligen stämmer jag in på den stereotypen att jag i alla fall känner ganska många som seglar, och visst seglar jag ju själv en del. Därför fick jag ju uppdraget, för att jag var den med mest kunskap om grenen på redaktionen.


Och förutom att jag hittade två riktigt bra case att intervjua fick jag leka med kameran och lyckades knäppa några riktigt bra bilder, ovanstående blev faktiskt omslagsbild. Och beröm av till och med tidningens fotograf, då har man väl lyckats med bilderna. Just på grund av att jag knäppte så trevliga bilder och så tyckte jag att den här jobbgrejen var värd ett inlägg här. Är ni intresserade av att höra mer om mitt sommarjobb så säg till! Hr skrivit väldigt lite om det under de sex veckorna jag jobbat på sommarjobbet. Bara två veckor kvar. Så njut av lite seglingsbilder, det enda negativa är att morgonen var väldigt grå och att alla bilder saknar ganska mycket färg på grund av vädret.


Båten Mariana som Igo seglade och vars ena besättningsmedlem jag också intervjuade.



<3 : Madde

fredag 13 juli 2018

Projekt Ines

Det här är boken som uppfyllde punkten om att läsa en bok som berörde första världskriget. I läsutmaningen det vill säga, 13 punkter kvar nu. Boken heter "Projekt Ines" och är skriven av Anna Lindholm. Hon fick inspiration efter att hon gjorde ett slutprojekt om sin släkting Ines från Snappertuna och om hur hon levde under inbördeskriget. Så fick hon inspiration att leta upp fyra andra kvinnor och berätta även deras historier i den här boken. Den består alltså av verkliga berättelser, men även mycket tankar och funderingar av författaren själv.

Då jag köpte boken som ett fynd på Akademen trodde jag att det skulle vara fem skilda berättelser men nej alla fem fortlöper samtidigt i boken i kronologisk ordning. Emellanåt lite råddigt men inte alls farligt. Författaren har gjort ett enormt jobb i sin research men på något sätt faller boken tyvärr lite platt i alla fall. Jag tycker ämnet är intressant och det är ju någonting alldeles nytt, eftersom kvinnorna i krig typ aldrig lyfts fram. Men det borde ha funnits lite mera information, vilket det antagligen inte finns att på tag på, för att göra den lite intressantare och sugande i läsningen. Det var inte en bok jag suktade efter att få läsa. Men viktigt ämne och läsvärd på det sättet.

Så skulle jag kanske ha önskat att den varit lite mera romanaktig och berättelseaktig då den nu lutar mera mot en forskningstext men det är ju bara mina läspreferenser. Men jag lärde mig absolut mera om inbördeskriget, det finns mycket mer att lära där ännu om vad som faktiskt har hänt i vårt land och hur hemlighållet allting varit. Kommer ännu läsa fånglägerhelvetet Dragsvik här i något skede så då lär jag få veta ännu mera.


<3 : Madde

torsdag 12 juli 2018

Ett sista jobbigt hejdå

I slutet på februari 2003 satt sexåriga jag i bilen på väg hem från en skidresa i Lappland med en åtta veckors valp bredvid mig. Jag tyckte han var ganska tråkig för han sov hela bilvägen och jag fick inte störa honom då. Då flyttade lilla Chili in till oss, för femton och ett halvt år sedan. Och nu på söndagen tvingades vi ta farväl av honom, en så fin hund. Därför har det varit lite tyst för det har varit så otroligt tunga dagar och jag har inte velat publicera några andra inlägg här emellan.




Och oj vad han har hunnit under sina drygt femton år. Han har rymt som en galning, haft oss legande sömnlösa efter att han var borta hela natten. Han har gett alla som träffat honom så mycket kärlek och alltid varit glad och ivrig på att följa med överallt. Så snäll, kärleksfull, vacker och väldigt mysig.



Han var även en så otroligt smart hund. Han drog som ung, och ännu upp till hög ålder faktiskt väldigt mycket i kopplet. Men någonstans i sin lilla hundhjärna förstod han att lilla sexåriga jag inte orkade hålla emot lika mycket som alla andra, så han drog med mig men inte alls lika hårt utan så att jag klarade det. Så jäkla fint! Och de senaste åren då han inte längre hörde lärde han sig att ligga så att han genom spegeln kunde se genom lägenheten så att han fortfarande hade koll. 



Och som den bushund han var har han även råkat ut för en hel del saker. Sin första sommar, för femton år sedan råkade han flyga in i en metallkran då de lekte med äldre hunden Dumle så att han fick hål i huvudet och blödde någonting otroligt. Och bara någon vecka före eller efter det var han lite för nyfiken på en geting och blev stucken så att hela nosen svällde upp massor. 


Vet helt enkelt inte riktigt hur jag i ord ska beskriva den här hunden. Så underbar, helt galen och tokig  och bara så fantastiskt fin. Ett långt och bra liv trots att han drabbades av väldigt svåra allergier för vete och i övrigt var väldigt känslig för allting. Det tog länge men då det hittades raw food åt honom försvann symptomen äntligen. 



En av hans saker var ju hans alldeles speciella tal. Han skällde aldrig men talade desto mer, om man kom hem, skulle gå ut, vaknade på morgonen eller gav honom mat då gav han i från sig ylande läten. Det gjorde han alltid och emellanåt nästan skrek han för att han blev så ivrig. Men andra bretoner jag har träffat talar på samma sätt men inte lika mycket så kanske det är så de gör.



Han hate alltid då någon packade eftersom han insåg att då åker man iväg. Han var inte gammal då han första gången satte sig på Nattes ryggsäck då hon skulle åka någonstans. Och varje gång då han bodde hos pappa och jag efter ett veckoslut där packade mina saker för att åka tillbaka till mamma kom han till mitt rum och gick i vägen och ville inte alls att jag skulle packa. Hans klassiker var att då man var på väg gå och lägga sig i kappsäcken eller samma sak då man kom hem och öppnade den. Han hatade helt enkelt då man åkte bort.



Tills han var sju år bodde han i Porkala med oss, sedan då mamma och jag flyttade till Grani flyttade han till pappa några år och sedan till Natte i Helsingfors. Landehunden blev plötsligt stadshund och det var inga som helst problem och han har alltid tagit förändringar bra. Han gick med alla och litade på att det blir kul dit man för honom.



På lördagen kom jag till Helsingfors på eftermiddagen och gick nästan direkt och köpte sushi till mig eftersom jag inte orkade laga mat och inte har ätit sushi på länge. Då jag steg ut ur restaurangen med min take away skickade Natte ett meddelande om att Chili blivit väldigt dålig under veckoslutet och att de tvingats komma hem från Hangö. Jag gick genast dit och var sedan hela kvällen med honom och dem. Han var alldeles slut och jag var bara hemma och sova och kom tillbaka söndag morgon. Då kom sedan veterinären och han fick somna in. 



Ett helt otroligt jobbigt dygn. Även om alla visste att han var väldigt gammal och att det kommer vara dags i något skede och trots att det inte fanns något annat allternativ var det väldigt väldigt jobbigt och tungt och så sorgset. Han har funnits med så länge och det känns alldeles overkligt att han inte längre finns. Det är aldrig en lätt sak.


Nu måste man bara tänka att han har det bättre så här, att han fick ett långt och bra liv. Oj vad jag kommer att sakna den yrbollen, som ända in i det sista försökte orka vara ivrig och viftade på svansen och ville komma och hälsa trots att benen inte bar. Finaste Chili, Chiuw, Chill, Chillen.


"Människan lever hela sitt liv för att läsa sig att älska alla och vara snälla. Hundar kan redan allt det där, så de behöver inte stanna lika länge som vi."
<3 : Madde

fredag 6 juli 2018

Gör din egen aioli

Dags för nästa sås, det vill säga aioli. Även det en väldigt god sås som passar till det mesta. Måste erkänna att receptet är snott av syster Natte och att jag ännu är väldigt nybörjare på att göra denna sås. Mitt första försök misslyckades totalt men ajg vet allvarligt inte vad som hände, för det skar sig nämligen inte utan blev bara inte till en tjock majonäs utan förblev rinnande. Men andra försöket lyckades och gav mig en fin dipp till mina räkor.

Du behöver två ägg (använder gulorna), olja, vitvinsvinäger (fungerar även med äppelvinäger förstod jag), dijonsenap och så vitlök för att göra majonäsen till aioli.

Lägg 2dl olja, en tesked dijonsenap och en matsked vinäger i en "mixerskål", lägg sedan i två äggulor försiktigt så att de hålls hela. Då jag googlade runt kunde man även göra med hela ägget men enligt Nattes recept bara gulorna och de måste vara hela.

Så för man ner stavmixern i bottnet på burken och försiktigt i stötar börjar mixa. Viktigt att mixern är i botten och att man mixar mer och mer stegvis. Det är här som en teknik måste tränas upp för att det ska blandas ihop till majonäs på rätt sätt. Ju mer majonäs det blir desto längre pulser man man göra med mixern, tills allting är blandat och har rätt konsistens. 

Därefter lägger man till vitlök. Och även här vill jag att ni, på samma sätt som i tzatzikin ska lita på mig och inte lägga för mycket vitlök, en klyfta räcker bra här med. Om man smakar av genast smakar det nästan inget och här blir många oroliga och lägger till mera vitlök men redan en halv timme senare har smaken spridit sig och hela såsen har en bra vitlökssmak som lätt blir för kraftig vitlök som tar över allting och inte är speciellt trevlig i munnen. För att ge aiolin en lite lättare och inte så fettig smak kan man blanda i lite creme fresh eller smetana, hade inte det hemma nu men tycker om hur såsen blir då Natte lägger i det här i slutskedet. Jag åt den här till mina räkor som jag tyvärr glömde fotografera, då jag var så ivrig att äta dem. Men det är ju som sagt en sås som passar till det mesta.

<3 : Madde

torsdag 5 juli 2018

iPhone X

Nu har jag haft min nya telefon i en vecka. Den gamla dog alltså då den smakade saltvatten under Vu-/Äs-lägret och det var bara att skaffa en ny. Och visst sved det i plånboken men jag visste trots det vad jag ville ha. Den nyaste iPhonemodellen var det självklara valet. Så jag köpte alltså en iPhone X, med 256GB utrymme. för med ungefär 150€ till fick man det i stället för 64GB, så jag kände att det lätt var värt det då själva telefonen ändå var så pass dyr. Hade egentligen tänkt köpa den i silver eller vit är den ju egentligen men det fanns bara svarta i Ekenäs och jag behövde telefonen då så nu har jag en svart. Men ska jag vara ärlig tycker jag inte direkt att någon av färgerna på den här iPhonen var så fina och överlag tycker jag inte att telefonen ser ut som en iPhone, speciellt inte på framsidan.


Men den är nog sjukt bra och en definitiv uppgradering från iPhone 6 jag hade innan den här. Måste nämna face-id som alltså öppnar telefonen med mitt ansikte. Det är sjukt coolt och även om jag var lite misstänksam och tänkte att det inte skulle fungera så bra så är det långt över förväntan. Den känner igen mig i alla lägen och till och med både med och utan glasögon! Till och med mitt i natten i ett mörkt rum har jag fått upp den, eftersom den läser av 3D figuren av huvudet och ansiktet. Sjukt, lite skrämmande och ganska coolt.


Annars fick jag allting som jag hade på min gamla telefon tillbaka via molnet, förutom tre senaste månadernas WhatsApp meddelanden. Det är lite tråkigt men om det var allt som försvann kan jag leva med det. Bilder jag hade tagit dagen innan fanns nämligen kvar, inte en bild jag hade tagit tidigare samma dag eftersom den troligtvis säkerhetskopierar på kvällen men den hade jag som tur skickat vidare till Crista så fick även den tillbaka. Så faktiskt ingenting annat än WhatsApp meddelanden från tre senaste månaderna försvann i olyckan.

Har haft den här bakgrunden riktigt länge, men shit vad jag älskar den!

<3 : Madde

onsdag 4 juli 2018

Pete & Kalle

Under midsommarhelgen följde jag med Ana och Pete till stallet två dagar i rad och det var faktiskt Pete som red en hel del. Det var en valack som Anan ridit tidigare och som Pete nu rider ibland. Jag hade kameran med och knäppte riktigt trevliga bilder på stallet och en del ridbilder. Kanske visar andra hästbilder därifrån i ett annat inlägg men i det här tänkte jag fokusera på Pete och Kalle, hästen alltså.

Det här är en personlig favorit men Pete tyckte själv att han har en konstig min på bilden.


Ja det är Ana som visar hur man tränsar, och inte tvärtom.

"Ta en bild när jag rider fritt utanför staketet och manegen"


Har inte själv ridit Kalle men han verkade både då Ana red honom och när Pete red som en ganska envis gubbe som vill testa lite och gå emot och göra lite som han vill. En busunge.






Hämtande i hagen och funderande över hur grimman nu skulle sitta igen.

Och Ana som läxar upp hagkompisen Bonte, som gärna skulle ha följt med oss in. Och som syns i vänstra nedre hörnet var även Vili med på stallet båda dagarna.


ä l s k a r    o b j e k t i v e t


Ett ordentligt bildinlägg i dag.
<3 : Madde

tisdag 3 juli 2018

Veckoslutsseglats

Vet inte om det kan räknas som en långseglats om man seglade tre dagar och sov två nätter i båten, men det var alltså första etappen av vår långseglats i år. Tyvärr den enda etappen jag kunde delta, men skönt att få lite segling i varje fall i år, njöt nästan varje stund ute på havet och en stor del av tiden i hamn.


På fredag eftermiddag då vi startade var det lovad riktigt ordentlig blåst och de mörka molnen såg oroväckande ut. Och vädret bjöd nog på en hel del överraskningar. Vissa stunder blåste det inget, andra kom det riktigt ordentliga pustar så att vi tvättade däcket några gånger. Emellanåt försökte solen skina lite för att himlen i nästa stund skulle öppna sig och ösa ner regn. Allt gick bra, men vi kanske skulle ha undvikit att vid en lugn stund tycka att vi ville ha mera segel då båten inte rörde sig någonstans. Vi fick snabbt ångra det då vi hade båten mer vågrätt än lodrätt. Poängteras kan att Tvesovla kränger väldigt lätt och mycket men i varje fall. Största delen åkte vi trots allt för motor då det blåste så infernaliskt mycket motvind. Men emellanåt blåste det så mycket att inte ens motorn ville orka mot vinden. Men bra kom vi trots allt i hamn på Barösund, dock hade vi en till situation då bensinen tog slut precis innan hamn.


Dag två bjöd även den på bra med vind men vi klarade oss utan några missöden och vädret var betydligt bättre. Solen sken i princip hela dagen och trots att det blåste kunde jag segla i top stora delar av dagen. Planen från början var att segla till Jussarö men på grund av vindarna bestämde vi oss för att inte fara och leka så långt ut, vi tog i stället i hamn i Rödjan på Älgö. En mysig liten hamn som dock låg i total radioskugga, vilket ju var en aning jobbigt ibland. Det fanns en naturstig på ön hade vi hört så vi bestämde oss för att gå den, dock hittade vi fel stig och gick egentligen bara på en normal skogspromenad, lite failat men i varje fall. Och så skulle vi kolla in sjön på ön och öni sjön, för det är coolt med en ö som har en sjö på sig och sjön har en ö i sig. Vi hade tänkt att vi skulle stanna och simma vid sjön eller någonting, men det var bara vass hela vägen runt sjön så det fungerade inte heller.


Men vi hade en riktigt skön kväll på ön, låg och läste någon timme, spelade lite frågesport och bara chillade. Barnen försvann flera timmar under kvällen och så insåg vi att de hittat ett ställe mitt på ön där det fanns internetuppkoppling, vilket förklarade en hel del. Men denna radioskugga var alltså också anledningen att jag inte kunde publicera något inlägg på lördagen. Alldeles intill hamnen fanns det också en hage med får och jag var ju i himlen och fick min terapidos där jag satt och myste med ett lamm som kom och lade sig vid mig och ville bli kliad. Myys!




Här kan ni även se hur min hand jag skadade ser ut nu, det har läkt bra och är endast lite uppskrapat kvar.

På söndagen styrde vi färden mot färdens slutpunkt, Hangö. Det blåste återigen bra och då vi skulle hissa segel gick det inte som på Strömsö, det blåste så hårt att motorn inte orkade hålla oss upp mot vinden så vi fick dra ner seglen igen och köra motor en stund. Under tiden revade vi om till tredje reven och i en skyddad farled drog vi sedan upp seglen. Vi seglade på så bra ett tag och mot slutet drog vi faktiskt ner förseglet och seglade med bara storsegel, och ändå var vår marschfart närmare 6knop (veckoslutets rekord 7,3 knop och marschfart där kring 6,5). Vi var alltså framme i Hangö redan vid klockan 13. Vi tog en glass och rundvandring i Hangö och åt ännu middag tillsammans alla på båten. Själv stannade jag kvar med den nya besättningen till klockan 21 på kvällen då jag tyckte att jag skulle ta mig till lägenheten här i Hangö för att orka med jobb nästa dag. Ville egentligen bara stanna kvar på båten, seglatser och scoutgäng är det bästa.


Under den här underbara bilden från solnedgången på Rödjan måste jag ännu skriva några ord om hur bra vår seglats faktiskt var. Jag skeppade då veckoslutet då seglatsens yngsta deltagare var med, vilket ju ofta betyder att samtalsämnena inte är det man vanligtvis snackar om, men oj vad fel jag hade. Med dessa fyra barn satt vi första kvällen och diskuterade böcker i två timmar, en alldeles underbar diskussion där de flesta deltog, hade åsikter och delade med sig av boktips och diskuterade böcker vi läst. Och för att toppa en sådan diskussion talade vi nästa dag medan vi seglade en hel del om pride, då det var prideparad i Helsingfors, om jämställdhet, om feminism och om världens ledare i dagens läge. Och dessa bra och intressanta diskussioner med tolv åriga barn, så jäkla intressant och bra och hur stolt blir man inte av att dagens barn verkligen funderar på dessa saker, ifrågasätter varför det heter "styrman" etc. Vad gjorde jag själv då jag var tolv, nå inte tänkte jag på om samhället var rättvist och hur mycket språket påverkar i alla fall.


Och på tal om att vara stolt över barnen måste jag även tillägga att känslan att få ta dem på deras första långseglats med övernattning är obeskrivlig. Att se hur de utvecklas från dag till dag om inte nästan från timme till timme. Hur de förstår hur saker på båten fungerar, styr i hårda vindar, lär sig att våga be om hjälp då krafterna inte hjälper och hittar balansen och inte är osäkra då båten kränger. Att se det här hända framför ögonen på en är bara fantastiskt. Och trots att mina smalben var mer blå än någon annan färg på grund av att jag varje gång slog dem då jag tog bojen. Trots att jag var mer än lovligt trött efter att ha rusat till hamnen på fredagen från jobbet och seglat hela veckoslutet för att sedan åka på jobb igen. Trots att det ibland gick riktigt mycket på nerverna, trots att jag valde att tillbringa mina sista lediga dagar innan en jobbstrike på 24 dagar (kanske mer om det senare) är det så värt det på grund av det jag just räknat upp. Det är en hobby som tar mycket men oj vad mycket mer det ger tillbaka. För vad är tappad energi och lite irritation när upplevelserna ger en allt det här.

Och för att avsluta inlägget en bild som beskriver precis hur galet scouting är. För det är ju alldeles normalt att dingla i ett bildäck för att fiska upp en vattenflaska som fallit i havet.

Nu är jag tillbaka i vardagen men i vår nyskapade snapchatgrupp för scoutledarna kan jag bli avundsjuk och drömma mig tillbaka då de som är på seglats nu skickar bilder. Medan Annica och jag sitter på jobb på varsitt håll och längtar tillbaka till havet.
<3 : Madde