torsdag 30 november 2017

Vad min studentuppsats borde ha handlat om

Här om kvällen då jag låg och tänkte på hur jag känner och mår och tänkte på att jag nog fortfarande har kvar en hel del ångest som kryper sig på ibland. Och att jag nog känner en hel del press, men det är en annan sak och om jag någon gång tar mod till mig skriver jag väl om det också, och faktiskt har ganska dåligt självförtroende. Det har blivit bättre och jag jobbar på det men jag är fortfarande osäker på mig själv och vill ha bekräftelse av andra. Så mycket det går.

Och så kom jag på att det ju antagligen finns ett samband till min stora tävlingsinriktning. Jag älskar ju att tävla, jag vill tävla i allt och ännu mer älskar jag att vinna. Det är bland de bästa känslorna, känslan av vinst. Det behöver inte vara en vinst i någonting stort, men känslan av vinst hör till det bästa jag vet. Och nu tänkte jag att det ju antagligen beror på just det där dåliga självförtroendet och pressen jag känner att jag har på mig. För om jag vinner någonting då har jag ju varit den som presterat bäst bland de sm varit med och tävlat och då kan ju ingen säga att jag är dålig eller att jag inte uppnådde ett tillräckligt bra resultat. För även om jag antagligen alltid hade kunnat göra saker bättre har jag ju gjort tillräckligt för att vara bäst just då. Och med någon menar jag mig själv och eventuella andra.

Min studentexamen i modersmål blev ju ett fiasko med min essä, som jag skrev om att vara tävlingsinriktad. Lärarna gav mig preliminära 45 poäng, som jag tyckte var dåligt, och studentexamensnämnden sänkte den till 30 poäng. Då om någonsin var jag ju besviken. Men nu tänker jag ju att jag borde ha skrivit om det här, vad tävlingsinstinkt kan bero på. Är det månne så att det beror på dåligt självförtroende eller press? Antagligen är det olika från fall till fall men det här var bara en tanke att det kan bero på sådant hos mig.

Och om man då tänker att de skulle bero på dessa saker är det värsta någon kan göra, som får mig att må ännu sämre, få ännu sämre självförtroende och känna ännu mer press är ju att då jag förlorat kommentera det på sätt som gör min frustration större. Någonting som folk alltid har gjort och gör, för att det är roligt att se mig bli surare och mer frustrerad över min förlust. Och visst förstår jag att det är roligt att se henne som vill vinna mest av alla förlora men samtidigt är det ju också delvis ett problem för mig, som inte alltid gör at jag mår speciellt bra. För sanningen är ju (även om jag brukar neka det) att det går inte att alltid vinna och att då vara driven av att få känna vinnarkänslan kan inte vara så bra. Så jag tror alltså att det att jag är väldigt tävlingsinriktad till stor del kan bero på att jag har så dåligt självförtroende och eventuellt känner press.


<3 : Madde

onsdag 29 november 2017

Materchef Porkala

Under veckoslutet hade vi vår höstförläggning. Temat i år var Masterchef och det lite speciella var att det var en individuell tävling, precis som i riktiga Masterchef. Det var tävlingar i lag, i par och individuellt och för varje tävling fick varje person i det vinnande laget en pins, den som hade flest pinser i slutet på förläggningen vann. Temat var roligt och flera av programpassen fungerade väldigt bra både ur deltager- och ledarperspektiv. Så ja speciellt för scouterna tror jag att det var ett toppenveckoslut.

Och samtidigt som jag försökte hålla program så bra som möjligt uppdaterade jag på sociala medier både för kårens och förbundets del. Den här bilden publicerade jag först men tog sedan en bättre reflexbild på alla barnen med sina reflexvästar. Sparade i stället den här åt mig själv för den var så gullig.

<3 : Madde

måndag 27 november 2017

Sista arbetsveckan

Nu har jag tre dagar kvar på Gainer, jag jobbar måndag, tisdag och onsdag, då jag har min sista arbetsdag. Läs om mitt beslut att sluta HÄR. I dag efter jobbet går jag direkt till Nemo, eftersom jag sköter honom den här veckan i stället för på torsdagen då jag har annat program.

Efter jobbet på tisdagen har jag en föreläsning och sedan teaterövning. Så helt fullspäckad dag också. Och på onsdagen ska jag sedan träffa en ny kund. På torsdagen ska jag sedan inte alls tänka på varken jobb eller skola för på förmiddagen ska jag sätta mig i Jessis bil som tar mig till Åbo. Det är dags för den studieevenemanget Glöggrundan. Så i Åbo möter jag upp Jonathan och förhoppningsvis har vi en riktigt rolig eftermiddag och kväll.

På fredagen efter att vi ätit frukost på motellet (som är en båt) där vi sover tar jag tåget hem till Helsingfors. Och den dagen har jag inga speciella planer för då jag högst antagligen är relativt trött. För veckoslutet står det sedan "hemma med kantin" i min kalender. Och det eftersom jag snart ska ha hopsamlat tolv sidor i den för att kunna presentera nästa veckas fredag. Men högst antagligen åker jag till Porkala till Anan och Vili på lördagen för att hjälpa till lite där. Men jobb på landen är ändå vad som gäller. Och söndagen är en hel kand-dag. Så att veckans höjdpunkt är torsdagen är ju inte speciellt svårt att räkna ut.


<3 : Madde

söndag 26 november 2017

En inblick i de rika stockholmsungdomarnas liv

För en dryg månad sedan läste jag först boken i Denise Rudbergs nya bokserie STHLM Queens. Första boken heter Disa och ger läsaren en inblick i huvudpersonens, med samma namn, liv. Hon har två bästa kompisar, och tanken är väl den att varje bok behandlar en av kompisarna. De bor i Stockholm och lever ett lyxigt ungdomsliv med mycket fest och utgångar.

Disa har alltid haft det lite struligt och har svårt för att ta tag i vissa saker. Det enda hon är riktigt bra på är att ordna fester, bra och välorganiserade fester. Men att plugga klarar hon inte alls och bland annat att öppna brev som kommer hem. Hon ska precis börjat på ett nytt jobb, hon ordnar en födelsedagsfest, träffar en kille som hon precis som alltid inte alls vill ha någonting mera med och så börjar allt att strula till sig. Arbetsuppgifterna är överväldigande, hon börjar få känslor för killen och husbolaget stänger av elen i hennes lägenhet på grund av att hon inte betalat elräkningen.

Det blir helt enkelt ett kaos att ta sig ur. Boken är enkel och lätt att läsa, behövs inte mycket koncentration och en ungdomsbok med mycket tankar och problem. Till exempel den bästa kompisen som har en alltför kontrollerande. Den Personen tror jag att man får följa med i del två i serien, den fanns dock bara som ljudbok på BookBeat så jag valde att vänta med den.

Men boken är enligt mig väldigt trevlig att läsa, bra skriven men ändå skön och enkel. Tror att jag läste ut den på tre eller fyra dagar. Jag har nog tänkt att jag ska läsa de andra delarna i serien, tror det bara har utkommit två ännu men i alla fall. Rekommenderar boken för personer runt min egen ålder som önskar något lättsamt men som ändå har ett budskap och som är bra skrivet.


<3 : Madde

fredag 24 november 2017

Husdjursmässans inköp

Black Friday till ära tänkte jag visa vad jag köpte på husdjursmässan för någon vecka sedan. Ja jag var på husdjursmässa, kollade på djur, stod i Tassuvahtis stand och så vidare. Men allt jag köpte hittade jag på outlet området, så det är inte djurrelaterat.


Till först en liten kastrull. Standard, som man kommer att behöva, en bra kastrull till ett lågt pris. Och jag tänkte att varför inte slå till, så småningom ska jag ju ändå flytta hemifrån. Och nu har jag både stekpanna och kastrull så det är väl bra.


Resten är smink, en eyeliner som har en hjärtformad "stämpel i andra ändan. Vet inte när jag skulle använda stämpeln men eyelinern är bra, gör tunna streck, torkar snabbt och håller bra. Jag har hittills brukat använda den att lägga alldeles i fransade mellan fransarna. Ger ett intryck av en mera sammanhängande frontlinje och ögonen ser lite större ut utan att man ser enormt sminkad ut. Ett tips för andra som också har glesa fransar.

Måste testa den nyaste trenden, en sminksvamp i silikon. Som inte suger åt sig någon produkt, inte samlar bakterier och fördelar produkten bra. Har inte använt den jättemycket än men betydligt fräschare än min Beautyblender är den ju.

Och så kom jag över en galet billig och bra ögonskuggspalett. Ett bra sampel av massa färger i både skimmer och matt. Älskar paletten, den har bra pigment och resultatet blir verkligen bra!

Min favorit hittills har varit den skimmriga kopparfärgen och någon skugga åt det lila hållet.

<3 : Madde

onsdag 22 november 2017

Ny häst och tidig julmat

Både måndag och tisdag har haft med sig riktigt bra händelser den här veckan. Och det känns som att jag hunnit med mycket fastän det bara är onsdag. På måndag efter jobbet åkte jag till Kyrkslätt för att provrida en eventuell hyreshäst. Ett 15-årigt halvblodssto och jag tyckte att hon var riktigt rolig att rida. Har ju haft ett halvt års paus och kände mig nog lite rostig, men alltid är det underbart att sitta på hästryggen. Ägaren verkade också riktigt schysst och dealen verkar bra, billigt pris och jag får rida några gånger i veckan, de dagar jag själv känner för. Så vi bestämde att jag kommer och provar den en gång till och sedan ser vi hur vi gör, men i alla fall nu är jag ganska tänd på den. Och även om många hade varnat för lång väg till stallet tyckte jag inte alls att det var speciellt farligt. Men nu är jag på antibiotikakur på grund av influensan så jag måste i alla fall vänta ut den innan jag kan åka dit på nytt. Speciellt nästa morgon märktes det att jag inte ridit på tt halvt år och dessutom inte kunnat träna på en månad, efter en halv timmes ridning kändes det både här och där av träningsvärk i kroppen.

Så igår bjöd mamma mig och systrarna på blinier och rom eftersom hon och Igo åker på en lång resa i morgon och Natten sedan åker bort över julen, så de hinner inte se varandra mera innan jul. Så vi åt det godaste från julbordet och satt och talade hela kvällen. En riktigt lyckad kväll det också även om det kanske kändes som att jag fick lite för lite sömn då väckarklockan ringde i dag.


Bilden från Horse Show i år.
<3 : Madde

tisdag 21 november 2017

Spex over and out

Det är redan nästan två veckor sedan vi hade den sista spexföreställningen med middag och fest efteråt. Men jag tänkte ändå sammanfatta lite och berätta om hur det var, speciellt sista föreställningen. Och nu har vi alltså fått bilder från Emmi Piippo som var och fotograferade. Alla bilderna är alltså tagna av henne. 


Jag spelade alltså Daniel Wullf, mera känd som vargen. En kille Rödluvan träffade av ett misstag, blev desperat förälskad i henne och ja faktiskt till slut fick henne också.


Morgonscenen, där Vargen och Rödluvan hade ganska olika bilder av vad läget mellan dem var.

Mitt danspar i en dans och spexets koreograf Anna. Sjukt duktig är hon och klarade av att dansa med mig även om jag från början inte alls är speciellt bra och sedan dessutom spelade rollen som vargen, och han kunde inte dans alls.

Det var nästan så att det låg någonting magiskt över den sista föreställningen. Alla körde fullt, vi hade galet bra fiilis på scenen, publiken var med, allt bara stämde och var underbart. Efteråt åt vi en så god middag, chips och dip samt burgare och glass till efterrätt. Trots att man egentligen gett all energi man hade på scenen dansade vi ändå loss in på natten. Dock slaskade det och jag var ju fortfarande sjuk så jag kände att jag inte tänkte gå hem så jag gick för att hinna med sista spårvagnen. Ett relativt skönt beslut. 

Det kan ju nog bli rätt så skrämmande att sitta i fängelse med Jari och Jari (Aarnio och Sillanpää), och vargen var ju inte jättetuff.

Som sagt, hur gör man det där med dans?

Oj vad groggarna var starka!


Så ser man ut då man snackar om sliskiga hankeiter...

Slutdansen, i vilken jag faktiskt pussades på scenen. Första gången och visst är det en sak att stryka från listan.

Hela vårt underbara gäng! Även om man inte blir supertajt, så där som man blir med sin riktiga teatergrupp man övar med och träffar nästan året om, så har vi spenderat många timmar under kort tid på Nypolen för att öva. Och det går inte riktigt att undvika att lära känna varandra, det måste man ju för att kunna stå på scenen tillsammans. Och visst fanns där en riktigt bra gemenskap. Om saker går enligt planerna kommer jag då förhoppningsvis att sitta i publiken nästa år, för det är nog nästan värt en trip hem från grannlandet.

För att citera Vargen: Aaauooooooooooo
<3 : Madde

söndag 19 november 2017

Nemo

Min nyaste stamkund via Tassuvahti är borderterriern Nemo. En fyraårig kille med energi som inte verkar ta slut. Han är verkligen en underbar hund med en så fin personlighet. Jag går ut med honom en gång i veckan och väntar sedan hemma med honom tills hans ägare kommer hem. Han bor tillfälligt med sin familj i Helsingfors och tycker att det är ganska stressande med alla ljud som hörs i ett höghus, så därför klarar han inte riktigt av att vara mer än en halv dag ensam.


Han kan en massa trix och älskar att lära sig nya och bli aktiverad på det sättet. Annars så tycker han om att iaktta saker och är super att ha med på till exempel ett café. Jag har varit och ätit middag på vårt lokala sushiställe med honom och snällt låg han bredvid stolen och kollade på vad som hände i restaurangen. Då var där inte så mycket människor men jag tror inte att det heller hade varit ett problem.



Han har egenskapen som jag tycker är nästan viktigast hos en hund, han älskar människor. Han vill verkligen vara allas kompis och jag tror inte det är många som kan motstå hans charm. Jag har i alla fall inget emot att spendera min lördagskväll (sköter honom ibland annars också då hans ägare har något kvällsprogram till exempel) med honom, en bra film och en kopp te.


En mycket hund och personlighet i ett litet paket. Mycket att jobba med och aktivera men även en hund som ger så mycket tillbaka tror jag.
<3 : Madde

lördag 18 november 2017

När livet börjar om

Jag har läst många av Lucy Dillons böcker, skön läsning och även om berättelserna inte direkt handlar om hundar finns de alltid med i en central roll. Så jag tog och läste hennes nyaste bok på BoobBeat.

Boken heter "När livet börjar om" och handlar om ett par som tar över ett hotell som mannens föräldrar har drivit i många år. En dag sker en bilolycka precis utanför hotellet och en kvinna blir påkörd. Hon förlorar sitt minne och kan inte ens komma ihåg sitt eget namn. Således kan hon inte heller säga vem som är hennes anhörig och kan ta med henne hem. Den enda som kommer och hälsar på henne på sjukhuset är hotellägaren och det visar sig att de snabbt kommer bra överens. Så går boken egentligen ut på att få hotellet att gå runt samt att få tillbaka kvinnans minne. Och som jag redan tidigare nämnde finns det flera hundar som betydelsefulla karaktärer.

Jag gillar boken, enkelt att läsa men ändå med ett fint budskap på något sätt. Kräver inte full koncentration, och klassas antagligen som "chicklit" men det används oftast i ett så nedvärderande syfte att jag undviker att använda det. Dillon skriver bra både språkligt och berättelsemässigt. Det är helt enkelt en bok som jag skulle läsa då jag annars har mycket i livet och helt enkelt inte orkar läsa någonting väldigt avancerat men ändå vill ha en bra läsupplevelse. Rekommenderar alla hennes böcker och så även denna.


<3 : Madde

fredag 17 november 2017

Jag ska sluta

Det är kanske en månad sedan jag tog beslutet. Och i början på månaden meddelade jag min chef. Och nu har jag fem arbetsdagar kvar på Gainer. Två nästa vecka och tre sista veckan i månaden. Jag har alltså bestämt mig för att sluta upp med mitt jobb på telefon-marketingfirman Gainer. Och orsaken är helt enkelt tidsbrist.

För tillfället känns det helt enkelt omöjligt att ha två jobb, få ihop 45 studiepoäng det här året, skriva kandidatavhandlingen, spela teater, vara aktiv scout, träna och skaffa hyreshäst. Jag har rullat det här nu i tre månader och helt enkelt kommit fram till att jag inte hinner eller klarar av det, så jag måste välja bort någonting. Och tanken med att fortsätta jobba där under hösten var ju i princip för att ha råd att flytta hemifrån och ha en lägenhet. Men än så länge ser det väldigt tyst ut på den fronten så därför känns det inte heller nödvändigt. Och det gör ju också att jag kan ta flera Tassuvahti jobb, någonting jag älskar att göra.

Det handlar alltså inte om att jag inte skulle trivas eller någonting sådant utan bara det att jag inte riktigt kommit igång med min kandidatavhandlig på riktigt ännu och det verkligen är dags att kavla upp ärmarna med den nu. På självständighetsdagen, den 6 december ska jag nämligen ha inlämnat 12 sidor, det vill säga i princip halva avhandlingen, så för att nå dit är det bara att sätta igång. Och då kan jag inte riktigt ha ett jobb som tar upp lite för många timmar i veckan för mig.


Min chef tog det dock helt otroligt bra, han sade att han på något sätt känns på sig att ett sådant samtal skulle komma inom en snar framtid. Men att han verkligen inte hade sett fram emot det och tyckte att det var riktigt tråkigt. Men han var förstående och sade att han nog själv skulle ha gjort exakt samma sak om det handlade om att jobba eller att bli klar med sin utbildning. Så det kändes verkligen bra efter samtalet och dessutom sade han att jag när som helst jag vill och känner får komma tillbaka dit. Och hur skönt känns det inte att veta att om någonting händer och jag plötslig behöver ett jobb har jag åtminstone ett ställe dit jag kan vända mig.

Men för att sammanfatta ska jag alltså sluta på mitt ena jobb efter den här månaden. Vilket kommer att ge mig över 50 timmar mera tid i månaden (oj vad mycket det låter då man säger det så där) och de ska jag lägga på min avhandling, en möjlig hyreshäst och eventuellt mera jobb från Tassuvahti. Och allvarligt måste jag säga att jag i alla fall nu är väldigt nöjd över beslutet jag tagit. Och nu kan jag checka av att ha sagt upp mig från ett jobb från listan.


<3 : Madde

onsdag 15 november 2017

Hektiskt och frustrerande

Jag hade planer på att skriva ikapp lite blogginlägg, vara sjukt produktiv i dag och faktiskt inte nämna att jag inte skrivit någonting på en vecka. Men nu känner jag att det är det enda jag orkar och vill göra. Jag har inte haft tid, mitt liv är sjukt hektiskt just nu och jag har lite för mycket program helt enkelt. Så att uppdatera bloggen har jag kanske inte hunnit och orkat med så mycket. Och till råga på allt kom influensan lite tillbaka i dag. Igår kväll hade jag huvudvärk, i morse vaknade jag med totalt täppt näsa. Och ja, det är nästan fyra veckor sedan jag fick influensan, varje dag har jag hostat, varje dag har jag haft slem i halsen, varje dag har min röst inte fungerat 100% men det har ändå känns som att det går mot det bättre. Men i dag har det verkligen kännas som ett bakslag med det och jag känner mig återigen.

Så de sakerna jag har gjort i dag är:

  • Jobbat
  • Ringa och kolla upp nya ringar till bilen
  • Packat upp och städat
  • Gjort två uppgifter i socialpsykologi
Och det jag hade planerat till i dag men inte hunnit/orkat med:
  • En tredje uppgift i socialpsykologi
  • En uppgift i informationssökning
  • Mejla om en hyreshäst
  • Kolla upp läget med mina studiepoäng för i år
  • Skriva tre blogginlägg

Så nej, jag känner mig inte som den bästa människan i dag och som att jag är så oproduktiv. Men det har bara inte gått och nu måste jag sova för att kanske vara lite friskare i morgon.
<3 : Madde

tisdag 7 november 2017

150cm

Nu tänkte jag då visa några av bilderna jag tog på Helsinki International Horse Show ur 150cm klassen på fredagen där. Sista klassen orkade jag helt enkelt inte fotografera eftersom jag mest ville följa med den spännande tidshoppningen på 140cm. Men jag tycker ändå att jag lyckades knäppa några lyckade bilder från den här klassen.

En vit häst vid Finland 100 hindret, ganska snygg placering.


Jag måste bara säga att så söt häst! Alltså jag menar, en skäck med gråa fläckar. Aldrig sett någonting liknande förr och så gulligt!

















Så härligt att vara där igen efter en paus på två år. Det är verkligen så härlig stämning på evenemanget och jag kan ju säga att min längtan efter att rida och vara med hästar inte minskat precis.
<3 : Madde

måndag 6 november 2017

Fest jobb plugg

Den här veckan inleder jag med att jobba på Gainer måndag och tisdag. Dessutom måste jag under dessa två dagar skriva en slutessä till en kurs jag gick förra perioden, så början av veckan innebär jobb och skolarbete. På tisdagen ska jag även gå på första föreläsningen i socialpsykologi. Jag och en massa gulisar men det ska väl gå bra. På måndag kväll ska jag rasta Affe, ett tag sedan jag skötte honom och på tisdagen blir det sedan teaterövning. Jag har missat två övningar på grund av influensan och känner mig verkligen ganska borta med det då mina tankar enbart legat på spexet men som tur är vi ju ännu bara i början där.

På onsdagen har jag planerat in en dag då jag jobbar med min kandidatavhandling, i princip fram till att jag ska bege mig till Nypolen för att förbereda mig för den sista spexföreställningen. Och efter det blir det självklart middag och efterfest. Festerna efter sista föreställningar hör till det bästa. I alla fall om man tänker på de erfarenheter jag har av sådana fester från tidigare.


På torsdagen har jag på grund av festligheterna på onsdagen inget annat planerat än en föreläsning och sedan ska jag ha min första skötsel av borderterriern Nemo på eftermiddagen. På fredagen flyttar jag sedan återigen hem till taxarna Aatu och Ludde som jag skötte även denna helg. Mot kvällen kommer sedan Jonathan hit och vi ska styra mot J-komms årsfest. Den ser jag verkligen fram emot massor.

I övrigt så bjuder veckoslutet på en del jobb med kandin, på lördag kväll födelsedagsmiddag för i princip alla i Jonathans närmaste släkt som fyllt år på hösten. På söndagen ska jag sedan åka på husdjursmässa tillsammans med Wilma. Och där har Tassuvahti dessutom ett stand där jag kommer att hänga en del av tiden. Så kul, den roligaste mässan enligt mig!


<3 : Madde