Kaffe

En av veckoslutets kunder har varit labradoren Kaffe. Han är den största hunden jag hittills rastat via Tassuvahti och självklart är det någonting extra då det handlar om en labrador. Och dessutom en brun. Jag gick ut med honom på fredag kväll och på lördag morgon då hans ägare var borta över natten. Otroligt söt och så glad båda gångerna jag klav in genom dörren, även om han är lite ouppfostrad och gärna ville hoppa ganska mycket och dra i kopplet under promenaderna. Men som den labrador han är gick vägen till hjärnan och lydnaden via magen och så fort hans godis, jordnötter dök upp lydde han väldigt mycket bättre.

På morgonpromenaden tog jag med kameran men jag gick så tidigt att det inte var speciellt ljust ännu så det blev inga suveräna bilder men några söta i alla fall.

Dreglet avslöjar visst att jag använde mig av godis för att få en söt fotomin.

<3 : Madde

Spextider

Det är mindre än en månad kvar till höstens spex. Och eftersom jag för tillfället inte befinner mig på andra sidan Östersjön på utbyte ska jag då alltså även stå på scenen i år i vårt spe, som har premiär dagen före vår årsfest. Övningarna har inletts den här veckan och rollerna är utdelade. Får inte säga så mycket ännu, men jag fick den rollen jag önskade mig och ville ha. Vilket innebär att jag kommer att ha mycket övningar, stå mycket på scen och, tro det eller ej, även ha en egen sång igen. För tillfället känns det lite hopplöst att det är så lite tid kvar, men och andra sidan hade vi inte mera tid förra året, så nog ska det väl gå. Samtidigt känds det ganska skönt på något sätt att det intensiva arbetet kring spexet med övningar och så vidare håller på en månad och sedan är det över. Missförstå inte, jag vill ju göra det och älskar det med samtidigt är det ju någonting som tar mycket tid och krafter och då det kommer att vara sorgligt då det är över kommer det nog samtidigt att kännas skönt. Och dessutom börjar mina andra teaterövningar två veckor innan spexpremiären så på ett sätt avlöser de varandra ganska smidigt. Den här veckan innebär spexet till exempel tre övningar och då är vi alldeles i början, så får se hur det är i slutet.

Förra årets plansch, och jag kanske kommer hamna på årets plansch också.

Tagga spex, 5.11 och 8.11 har vi föreställningar!

<3 : Madde

Gregor från ovanjord

De senaste veckorna har jag läst en serie av Suzanne Collind, alltså författaren till Hungerspelen som jag älskar. I princip har hennes tanke varit att skriva en fantasyserie för barn. Och visst är de lättlästa, huvudpersonen är en tolvårig pojke och så vidare men de är otroligt bra och vissa saker i dem är nog ganska råa att läsa som barn skulle jag säga. Och de är faktiskt så bra att i alla recensioner jag läst står det att vuxna även gillat serien.

Serien består av fem böcker, "Gregor från ovanjord", "Gregor: Dödens labyrint", "Gregor: Blodets förbannelse", "Gregor: De hemliga tecknen" och "Gregor: Krigarens död". Huvudpersonen är då den tolv år gamla pojken Gregor som bor i New York. I första boken har hans pappa varit försvunnen i över två år och det har varit en väldigt tragedi för familjen. En dag då han är nere i husets tvättrum tillsammans med sin lillasyster Boots faller de ner genom en ventilationslucka och hamnar således i Underjord. Stället där böckerna utspelar sig, ett land som ligger långt under markytan under New York. Där lever människor och andra varelser. 

Det visar sig att Gregor kommer att ha en betydande roll som "krigaren" i Underjord och han finns nämnd i flera olika profetior som skrivits då staden Regalia grundades. Sammanlagt handlar det om fem profetior och därmed finns det alltså fem böcker. Men för att inte avslöja för mycket tänker jag inte berätta vad profetiorna handlar om. Men Gregor hjälper bland annat Underjord från krig och sjukdom.

Jag gillar böckerna mycket, de var lätta att läsa då de är skrivna för barn men ändå är det nog helt ordentlig läsning, även om det går ganska snabbt. Och som sagt finns det ganska brutala och hemska händelser som jag upplevde att kanske inte helt lämpade sig för speciellt små barn. Och jag tycker nog att gillar man fantasy men kanske inte är den ivrigaste eller snabbaste läsaren är det här en serie jag skulle rekommendera. Och en annan sak jag tyckte var positivt att böckerna inte blev sämre ju längre fram i serien man kom, som det oftast är. Enligt mig var det kanske andra eller tredje boken jag gillade minst. Men jag ville ändå läsa igenom hela serien för att få ett slut på storyn och förstå allting, det hänger ihop så mycket.

En lättläst fantasyserie med en bra berättelse och mycket detaljer och händelser.
<3 : Madde

My baby is back

Jag har tidigare talat om att min dator har varit överfull och långsam och att jag har funderar på att föra den och rensas. Ett tag sedan fick jag dessutom antagligen en så kallad RAT i min dator, det vill säga i princip att någon kapade min dator och för att jävlas med mig öppnar en massa konstiga hemsidor näst som helst och hela tiden. Så då kände jag att nu är det verkligen dags. Så i dag förde jag den, först till iTapsa som sedan skickade mig time mcare. Där lämnade jag sedan min dator för att rensas och fixas och de sade att antagligen går det till nästa vecka innan den är klar. Så jag gick därifrån, lite funderande över hur jag ska klara mig då länge utan dator. Gick en sväng på stan och satt sedan under en halv timme på skolan innan jag fick ett mejl om att min dator var klar och att jag kunde komma och hämta den. Jag var lite osäker på om det verkligen stämde då de hade sagt att det skulle ta så länge men sant var det och jag fick tillbaka min dator bara två timmar efter att jag lämnat in den.

Och den är som ny, allt är resetat och nya uppdateringar är gjorda. Allt fungerar smidigt och bra och det bästa av allt är att det finns över 100GB tomt minne. My baby is back helt enkelt.

<3 : Madde

Klättring med Kyllis

Jag vet inte hur många gånger jag har sagt det här på bloggen, men alla behöver en Kyllis i sitt liv. På måndagen åkte jag för att träffa honom och vi hade bestämt oss för att klättra en stund. Då både han och jag kom direkt från jobb så började vi ändå med att äta och helt enkelt tala om det mesta i våra liv. Jobb, skolarbeten, kandi, spex och att jag inte fick lämna potatisarna jag inte orkade äta ur min portion (Kyllis som som inte kan slänga mat åt upp både mina potatisar och min lök som jag lämnade kvar). Brist på samtalsämnen verkar vi aldrig ha och vi skrattade mycket hela kvällen. Då vi var mätta i magen, kanske till och med lite för mätta begav vi oss för att utmana väggarna. Vi klättrade en lång stund i själsäkrande så att båda kunde klättra. Så klättrade jag även två rutter så att Kyllis säkrade mig och han avslutade även med en stunds bouldring, men då jag var riktigt slut och inte gillar bouldring speciellt mycket satt jag och pustade ut i stället.

Som sagt hade jag en helt otrotroligt rolig kväll och timmarna uppe på väggarna bara flög förbi. EN så rolig träningsform, men kostsam självklart också och tidskrävande. Men svettig blev jag och visst kändes det i de flesta musklerna i kroppen efteråt. Rekommenderar klättring och sådana kvällar med kompisar!

<3 : Madde

Ett dygn med Noora och Djibi

Dessa hundar har jag berättat om och skött en gång tidigare och på fredagen fick jag ett meddelande om att de skulle behöva skötsel från lördag eftermiddag till söndag dag. Och trots att jag hade tänkt ha lördagen nästan helt ledig så tog jag ändå jobbet eftersom ägarna uttryckligen hade önskat mig som skötare och att hundarna dessutom är underbara. Det är bretonen Noora och franska bulldoggen  Djibi. De är båda otroligt glada och mysiga och även om jag såklart har det där lilla extra för en breton försöker jag fördela mitt mys så jämt som möjligt. Men det blir kanske mera så att Noora får ligga i min famn då jag kollar på film eftersom Djibi har fått ryggen opererad och får därför inte hoppa upp i soffan. Så med honom tog jag sedan stunder på golvet då vi kelade. Och han är även mera framfusig medan Noora är försiktig och väldigt känslig så då ger hon automatiskt plats åt honom när han kommer farande. 

Med dem spenderade jag alltså nästan ett helt dygn och även om det var jobb så kunde jag ju i princip göra helt det som jag annars också skulle ha gjort, bara med skillnaden att jag var hemma hos dem och att jag gick ut samt gav dem mat några gånger. Och på något sätt blir det så bra bilder på dem att jag därför vill skriva ett inlägg om dem. Och självklart är det lättare att fotografera mera då man sköter dem under ett dygn än om man bara går ut på en promenad med dem.

<3 : Madde

Bara två dagar jobb – fullt upp i alla fall

Jag är sjukt taggad inför den här veckan, har en massa program men det allra mesta är riktigt roligt. I dag har jag jobbat fyra timmar och varit och träffat en kund inför veckoslutet. Kommer skriva mer om den sedan, helt underbar! Nu ska jag riktigt snart efter en liten paus hemma ta mig till min stamkund Affe för att rasta honom igen och rakt därifrån ska jag åka för att träffa Kyllis. Planen är främst att åka och klättra lite och före det få i oss någon sorts mat. Sjukt länge sedan jag klättrat men tillsammans med Kyllis kan det ju inte bli annat än kul. Ja tungt också så klart, men det ska det väl vara.

I morgon har jag skola först klockan 14 men trots det har jag tidig väckning. Redan 8:30 ska jag vara för att träffa en kund med två taxar jag ska sköta torsdag till söndag den här veckan. Därifrån ska jag vandra iväg mot Kronohagen för att ställa upp på en intervju. Det är cancerstiftelsen som ska intervjua mig om att jag under sommaren ringde och samlade månadsdonatorer åt dem. Och redan en halv timme senare ska jag faktiskt vara på skolan för spexövning. Det har börjat och jag kommer att ha en hel del övningar som är specifika för mig, som den här till exempel. Berättar mer om spexet senare i veckan. Så har jag som sagt skola och även rastning av Affe.

På onsdagen har jag jobb igen, fyra timmar på Gainer och sedan på eftermiddagen har vi spexövning för hela gänget. Eller det är en sångövning, som ju inte är det jag gillar mest i teatersammanhang men det är ju också viktigt och måste övas.På torsdagen inleder jag sedan dygnspass skötseln av två taxar och då har jag även föreläsning i min översättningskurs. På eftermiddagen ska jag faktiskt få agera modell åt Matilda som är helt galet bra på att fotografera. Det blir spännande, men ännu mer spännande är det att jag på kvällen ska åka iväg till Evitskog för att kolla på och provrida en häst som jag eventuellt ska börja hyra.

På fredagen har jag skola på morgonen och har tänkt gå på ett träningspass på eftermiddagen. Så mycket andra planer har jag inte, men det lär ju bli en hel del hundmys då jag bor hos taxarna. På kvällen ska jag dessutom rasta hunden jag var och hälsade på i dag. Och honom rastar jag även lördag morgon. För veckoslutet har jag egentligen inte speciellt mycket planer, har tänkt mig en springtur och så måste jag antagligen göra lite skolarbete då också. På söndagen blir det återigen spexövning och på kvällen scoutmöte.

Sällan har ett inlägg om veckans planer blivit så här långt. Men det visar ju bara att jag har mycket att göra, och många olika saker.

<3 : Madde

Att ändra ett tankesätt från ett halvt år tillbaka

Den senaste månaden har jag flera gånger sagt, och ännu fler gånger tänkt tanken "Jag borde ju inte vara här i Finland, jag borde vara på utbyte". Och även om jag har accepterat att jag inte åkte till Sverige i slutet på augusti, även om jag fortsatte mitt liv här och även om jag positivt tänker att jag åker om ett år så är visa saker fortfarande ganska jobbiga med det. Och det finns liksom undermedvetet så det är svårt att verkligen hitta orsaken, som jag har gjort nu.

Det handlar om att vissa saker helt enkelt inte känns lika roliga eller motiverande att göra. Saker som jag tidigare älskat att göra eller i alla fall gillat mycket. Nu känns en del saker mest jobbiga och påtvingade. Och förra veckan slog det mig, jag tror att jag har hittat orsaken. Jag tror det beror på att jag så länge, åtminstone ett halvt år gick och ställde in mig själv och därmed min hjärna på att jag kommer att lämna vissa saker i mitt liv på paus under ett års tid. Min hjärna har helt enkelt varit så inställd på att jag inte kommer att göra en del saker så nu då jag har fortsatt med det i varje fall känns det ganska konstigt. Det känns helt enkelt lite fel på något sätt.

Jag kan egentligen inte beskriva känslan speciellt bra men jag är ganska säker på att det är på grund av det här som vissa saker inte känns så kul längre. För tillfället är det bland annat scoutingen som känns så för mig. Tidigare älskade jag att göra allt som hade med det att göra, träffa scoutledarkompisarna, hålla möten för barnen och se dem lära sig någonting nytt. Allt var liksom någonting roligt som jag såg fram emot. Men just nu känns det mesta faktiskt lite jobbigt. Jag tycker det är tröttsamt att gång på gång få påminna barnen om att koncentrera sig på rätt sak och jag ser faktiskt inte ens fram emot scoutiga evenemang.

Och det känns så konstigt, det är den hobby som jag egentligen älskar, som har gett mig så mycket och som på något sätt också varit ett galet stort stöd då jag behövde det i mitt liv. Stället där jag träffat flera av mina allra bästa vänner, till och med kärleken. Och nu känner jag inte ens mig speciellt motiverad att åka dit. Men som sagt tror jag att det beror på att min hjärna har varit så inställd på att ha en paus därifrån och att jag nog snart kommer att hitta glädjen i att hålla på med det igen. Och även andra saker som jag känner likadant inför, bland annat studierna för tillfället.

<3 : Madde

När är det okej att börja läsa nästa bok?

Jag läser mycket, och jag har alltid en bok på gång. Och då man läser böcker läser man ju ut boken och sedan ska man börja läsa nästa. Där har jag alltid ett litet dilemma om jag läser ut en bok någon gång tidigt på kvällen. För det är ju oftast alltid som mest spännande i slutet på boken och då man läst ut den vill man ändå bearbeta lite och tänka på handlingen och berättelsen. Men samtidigt kanske man har några timmar kvar innan man ska sova och under de timmarna brukar jag i alla fall delvis läsa. Och då känner jag ibland att nu måste jag ju börja en ny bok, men samtidigt har jag inte bearbetat klart den förra boken. Förstår ni vad jag menar? Det är inte så att jag sitter och tänker en massa djupa tankar om boken utan jag bearbetar samtidigt som jag gör annat och liksom låter berättelsen lägga sig lite. Men om jag då för snabbt börjar läsa nästa hinner det inte göra det.

Så hur ska man göra? Vänta tills nästa dag på att börja läsa nästa bok eller bara strunta i känslan och gå rakt på nästa. Jag har funderat så mycket på det här. För samtidigt som man vill smälta den föregående boken är man ju oftast just då inne i ett bra läsmode och vill bara fortsätta läsa. Oftast slutar det med att jag går och tar en kvällsmacka och sedan börjar på nästa. Att stänga en bok för att öppna nästa det går bara inte direkt.

<3 : Madde

Puppy Parade

Förra veckoslutet gick jag tillsammans med Wilma på Puppy Parade, som ordnades i Brunnsparken. Konceptet går ut på att alla som vill samlas med sina valpar (men det finns ingen övre åldersgräns så det fanns nog hundar i alla åldrar), så får man bekanta sig med dem och de med varandra och så går de en parad genom en gång av publiken. Man får alltså titta på och gosa med hundar, ett ganska så lyckat evenemang så att säga. För att citera något vi hörde bland folket där "One day in paradise". Nu har jag äntligen fått tillbaka min kamera som jag glömde hos Natte och även redigerat bilderna därifrån. Blev så glad bara av att titta på bilderna då jag redigerade, så här kommer ett bildbomb varsågoda!

Det fanns flera labradorvalpar och till och med en brun, men de hade alla väldigt bråttom så svåra att fånga på bild.

Jag vet inte vad det här var för en ras men jag tycker den var helt underbar, ser ju lite ut som en breton i tricolour men jag vet inte.

En så sör tollervalp som inte kan ha varit speciellt gammal.

Hundar är verkligen det bästa som finns, besök evenemanget nästa år om ni bara har möjlighet!
<3 : Madde

Affe

Min första egentliga stamkund via Tassuvahti är en parson russel terrier och heter Affe. Han har egentligen blivit min stamkund mest för att han bor så nära mig och hans familj nu som då behöver hjälp med att rasta honom, och då är det ju lätt då jag finns nära till hands. Han är en riktig terrier med mycket vilja och egna tankar.

På tisdagen till exempel tyckte han att det var betydligt mer underhållande att kolla på vågor än att promenera alls.

Det är en ras jag inte har haft jättemycket med att göra före det här, men jag har ändå bekantat mig med någon enstaka parson. Det som förvånar mig allra mest är kraften i hunden, det är ju en liten hund, han väger kanske 10kg och jag får verkligen använda kraft för att hålla emot då han drar. Det går men är riktigt tungt med bara en hand faktiskt. Men oftast går han snällt bara vi kommer ut och vi inte möter så många andra hundar. Senast verkade han ha lite en sådan dag att han ville bråka med alla hundar vi mötte, vilket var lite jobbigt. Men jag tycker om att gå ut med honom och på något sätt, med sin egna personlighet, är han ganska så rolig att ha att göra med.

<3 : Madde

Jobba, plugga, träna

Eftersom jag förra lördagen, då jag hade planerat att blogga inför den här veckan, göra skolarbete och så vidare var så otroligt trött att jag inte gjorde speciellt mycket alls den dagen har det blivit några tomma dagar här på bloggen. Jag har helt enkelt jobbat, både på Gainer och Tassuvahti, varit i skolan och gjort skolarbeten och även försökt träna lite. Nästa vecka borde bli lite lugnare, eller jag har i alla fall bara jobb två dagar (Tassuvahti nästan varje dag) men sådan som jag är så börjar även den veckan fyllas med annat program. Bilderna från Puppy Parade ligger fortfarande i kameran och jag ska föröka ta tag i det så fort jag orkar bråka med datorns minne helt enkelt. Resten av veckan innebär mera jobb, skola och träning, på fredag är det dags för årets första sits och därefter blir lördagen lugn i sällskap av skolarbete och så. På söndagen kör spexövningarna igång på riktigt och kvällen avslutas med scoutmöte.

<3 : Madde

Att ta en nap – inget för mig

Ni vet när man är helt otroligt trött en dag och ingenting fungerar för att man bara är så trött. Och oftast handlar det ju om att man sovit för lite natten innan, men oavsett orsaken så är det inte skönt att gå omkring och vara för trött om dagen. Jag hade en sådan dag i dag. Vi var på kräftskiva hos kusinerna igår kväll och även om det inte blev så väldigt sent var klockan en bra bit över midnatt när vi gick och lade oss. Och på grund av att Jonathan skulle iväg och segla i dag måste han åka iväg strax efter klockan åtta och för att få tillbaka min bil, som vi lämnat kvar igår måste jag åka dit med hans skjuts. Och dessutom väckte Chili mig redan efter klockan sju så det kändes helt enkelt som att natten inte blev tillräckligt lång.

I dag har jag ändå inte gjort just någonting och mest tagit det lugnt, förutom en rastning på förmiddagen och så ska jag tillbaka till samma kund ännu i kväll. Och så tänkte jag faktiskt att jag skulle ta och göra någonting som jag gör ytterst sällan, som andra människor nästan verkar ha som en del av sin vardag. Nämligen att ta en nap mitt på dagen för att piggna till lite. Så jag lade mig i sängen tillsammans med Chili och sov faktiskt en halv timme eller så tror jag. Och så insåg jag varför jag inte powernappar. Det fungerar inte för mig. Jag var så galet mycket tröttare då jag vaknade och om det hade varit tungt innan kändes det nästan omöjligt att göra någonting nu. Och så här går det varje gång jag försöker ta en tupplur mitt på dagen. Jonathan är ju expert på det och har försökt lära mig det, men det slutar alltid i ett fiasko.

Den senaste gången han skulle ha mig och ta en tupplur på holmen då vi var där ungefär ett år sedan slutade det med att jag sov i tre timmar och vaknade då det var mörkt ute. Och visst, som han sade "kanske jag var i behov av sömn då" och då var jag visserligen utvilad men samtidigt gjorde det mig helt otroligt stressad att ha sovit bort en så stor del av dagen. Och jag vet att jag borde lära mig att sova bättre och uppskatta sömn och inte ha dåligt samvete över att jag sover men det är någonting i mig som helt enkelt gör att en tupplur inte är rätt sak för mig att göra. Det har helt enkelt inte den effekten som det borde, förutsatt att jag inte sover bort hela dagen då. Nej, jag blev helt enkelt påmind över varför jag hellre går omkring och är trött och sedan går och lägger mig lite tidigare i stället. I morgon har jag dessutom inget program före klockan 14 så jag tänker sova så länge det bara är möjligt, och jag inte blir väckt av en hungrig hund.

<3 : Madde

Att gå en kurs på en annan fakultet

Den här hösten går jag förutom de kurser jag ska gå i journalistik under mitt sista år en extra kurs i översättning. Mest för att samla ihop tillräckligt med studiepoäng men också för att det verkar intressant och jag antagligen kommer att ha nytta av det i det journalistiska jobbet. Och självklart i annat också. Den här kursen går inte på mig egen skola Soc&Kom utan på andra sidan gatan i fakulteten där man läser Nordiska språk. Och jag tänkte skriva lite om det här, hur det är att läsa en kurs på någon annan fakultet. Då det dessutom inte är ett biämne utan bara en lösryckt kurs.

För det första ska man ju först hitta rätt. Jag hade inget problem med att hitta byggnaden, då den ligger så nära och vi ofta går dit och äter lunch och så vidare. Men att sedan hitta rätt sal. Det stod bara sal 37, och byggnaden har sex våningar. Som tur fanns det en lista över var alla salar finns. Och det visade sig faktiskt att salen där kursen går ligger högst uppe i byggnaden, så det lönar sig att inte komma helt i sista minuten eftersom jag sedan måste vandra upp sex våningar för att komma till föreläsningen.

Så där överlag verkar det riktigt intressant, vi är bara7 studenter på kursen och sitter i en minimal klass men det är väl ganska mysigt. Det som var lite konstigt var att ingen riktigt verkade ha koll på om jag verkligen får gå kursen som studerande utifrån fakulteten. Men det verkar så och jag hoppas att jag får stanna kvar och får studiepoängen för kursen. Ingen har i alla fall ännu slängt ut mig därifrån.

Hittills är jag i alla fall nöjd med att ha valt att gå kursen, och det verkar dessutom inte vara så farligt svårt och så farliga uppgifter att göra.

<3 : Madde

Att klä sig i gult igen

Studieåret börjar verkligen komma igång nu och även om det fortfarande mest handlar om gulisevenemang (saknar så då jag två tidigare år har verit delaktig i det) börjar även studielivet för oss äldre studerande så småningom. Shit att jag typ kan kalla mig gamyl också. Igår var det i alla fall gulisintagning och på grund av mitt tajta schema trodde jag att jag bara skulle gå via J-komms punkt för att säga hej. Men då jag efter jobbdagen kände att nu är min hals inte alls glad så strök jag dagens träning och kunde i stället hänga med i parken en stund längre. Och att hänga där i min fina gula haalare med mina fina studiekompisar var så kul. Även om jag inte hade någon speciell roll var det bara mysigt att hänga där en stund. Och Märta, som hade sin kamera med och som är helt galet duktig på att fotografera var gullig och knäppte två bilder åt mig och jag älskar dem båda. Tack för dem!

Lite av förra årets tutorkärlek

<3 : Madde