Böcker jag läst 2016

Eftersom jag inte lyckades med min utmaning förra året om att läsa 30 böcker under året tog jag samma mängd i år. I år har jag dock misslyckats ännu hårdare. Och jag börjar faktiskt överväga om att min utmaning nästa år ska vara bara 25 böcker, för vilken skön känsla det varit att klara utmaningen. Jag tänker i alla fall, som jag gjorde förra året lista alla böcker jag läst under året.

• "Ja jag har mens, hurså?" av Clara Henry (4/5)
• "Brev från min pulpet" av Anna Lena Bengelsdorff (2/5)
• "Underfors" av Maria Turtschaninoff (4/5)
• "Blodssystrar" av Celia Rees (3/5)
• "Häxa" av Celia Rees (3/5)
• "Någonstans inom oss" av Kajsa Ingemarsson (2/5)
• "Svallgränden 5" av Mathias Rosenlund(1/5) 
• "Expert på att rodna" av Katarina von Bredow (5/5)
• "Syskonkärlek" av Katarina von Bredow (4/5)
• "Gå inte ifrån mig" av Inger Skote (2/5)
• "Cirkeln" av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren (5/5)
• "Räcker det om jag älskar dig?" av Katarina von Bredow (3/5)
• "Eld" av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren (5/5)
• "Nyckeln"  av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren (5/5)
• "Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans" av Anna Gavalda (2/5)
• "Nätterna vid havet" av Nicholas Sparks (2/5)
• "Och så levde de lyckliga" av Lucy Dillon (4/5)
• "Bitterfittan" av Maria Sveland (2/5)
• "Glassvärdet" av Victoria Aveyard (5/5)
• "Harry Potter och det fördömda barnet" av J.K.Rowlning, Jack Thorne och John Tiffany (5/5)

För tillfället är det ju 20 böcker, men jag har ju skrivit inlägget innan resan så jag antar att jag där hinner läsa någon bok ännu på den här sidan av året. Intressant att se även att endast fem manliga författare finns med, även om jag verkligen inte alls ägnar en tanke åt vilket kön författaren till en bok jag läser har.

<3 : Madde

Livet med hund

Såg listan på Saras blogg och tänkte att jag bara måste fylla i listan. Kan det finnas en lista som är mera passad för mig? Nu har jag ju inte någon egen hund men vi har alltid haft hundar i familjen och båda mina systrar har ju hund som jag sköter ganska ofta och så jag svara på frågorna utgående från dem.

1. Hur många hundar har du, och hur många planerar du att skaffa?
Som sagt ingen egen hund, men sköter om mina två systrars hundar, de har en var. Jag planerar att skaffa hund, om ett tag. Då jag om ett och ett halvt eller två år kommer tillbaka från mitt utbyte tänkte jag börja planera det lite mer. Beroende på hur livssituationen ser ut då och så vidare.

2. Ett redskap/verktyg som är hundrelaterat och som är ett måste?
Räknad hundgodis? För det krävs för att träna och dessutom blir man snabbt kompis med de flesta hundar.

3. Något du älskar att göra med din hund?
Gå på långa promenader, mysa och leka.

4. Hur har ditt liv förändrats sedan du fick hund?
Sedan Ana tog Vili har det ju inneburit att jag oftare får sköta och "ha hund" vissa dagar och perioder då de är utomlands. Hund har vi haft i familjen hela mitt liv.

5. Favoritaffär att shoppa saker till hunden i?
Faunatar, mest för att jag känner till den bäst och dit får man dessutom ta med hunden.

6. Vad är det bästa med att vara matte?
En hund är ju den bästa kompisen man kan ha. Det är någon som alltid finns där, alltid är glad när du kommer hem och att helt enkelt ha någon som älskar dig villkorslöst.

7. Någonting mindre roligt med att vara matte?
Jag kan tänka mig att tidsplaneringen blir ännu viktigare och det finns ännu en sak att ta i beaktande då veckan, dagen och året ska planeras. Hunden behöver dig, eller någon annan varje dag. Och att städa spyor och diarré precis då man vaknat hör kanske inte heller till favorituppgifterna.

8. Har du alltid velat ha hund? Varför/varför inte?
Vi har haft hund i familjen hela mitt liv, och då jag som trettonåring inte längre bodde i samma hus som hundar visste jag att så fort jag har möjlighet kommer jag skaffa hund. Hundar är en så stor del av mitt liv att jag helt enkelt inte skulle kunna leva utan dem.

9. Ditt bästa tips för en ny matte?
Helt enkelt att ta hjälp av mera erfarna personer och att fråga hundratals och åter hundratals frågor.

10. Visa en bild på dig och din hund?

<3 : Madde

Reselistan

Tänkte att nu när jag är på resa tänkte jag att en liten lista om vad jag skulle prioritera om jag tvingades välja att ta med ena saken. Som tur är ju inte det fallet, men det är ändå roligt med dessa listor.

Tandborste eller deodorant?

Båda borde ju lätt gå att köpa, så det skulle inte vara hela världen att glömma någon dera. Men om jag ska välja så väljer jag nog att ta med tandborsten.

Passet eller pengarna? 

Det beror på, om jag reser ensam känns pengarna viktigast och med dem skulle jag ju kunna lösa problemet att vara utan pass. Men reser jag med familjen som nu, kanske passet är viktigare och så kan jag låna pengar.

Dina hörlurar eller dina solglasögon? 

Hörlurar alla gånger! Går inte utanför dörren utan dem, och allvarligt glömmer jag solglasögon lite för ofta...

Solkräm eller diarrémedicin? 

Solkräm. Brukar inte ha så mycket problem med magen (kommer säkert få det nu då jag skrev det där) och att bränna sig är inte kul. 

Smink eller rena strumpor? 

Tror jag skulle ta rena strumpor, för fy att inte kunna byta strumporna efter att ha vandrat långt. Skoskav lär det bli av det. Och jag har faktiskt inget större problem med att gå utan smink.

<3 : Madde

Hur jag känner för att fira jul utomlands

I år är vi ju i Vietnam över julen, även på julafton. Och det här är en grej där åsikterna skiljer sig väldigt mycket. Många reagerar med "Jag skulle aldrig någonsin kunna vara utomlands på julafton", så jag tänkte berätta lite vad jag tänker, tycker och känner.

För det första så tycker jag mycket om att fira jul hemma, jag älskar stämningen speciellt på kvällen efter att man ätit och sitter tillsammans, öppnar paket och allt det där. Samtidigt är julafton för mig ofta en ganska stressig dag fram till middagen för mig. Vi har mycket program och är igång hela dagen. Jag tycker om det också, men det kräver en hel del planering. Och det känns inte så jobbigt att inte uppleva varje år. Även om det är en tradition och hör till kan det vara skönt att slippa den härvan med att åka/köra runt med bilen från ställe till ställe för att hinna med allt.

Julmaten saknar jag inte, då jag inte egentligen gillar den. Jag tycker om förrätten, men det är för oss lax och rom och sådant som nog äts även vid andra tillfällen är julen, så därför känns det inte farligt att inte få äta det på julen. Och hela sällskapet följer ju med på resan så vi är ju ändå tillsammans, så inte heller det känns så farligt.

Det som jag nog saknar mest är den där stämningen med att sitta inne, ha en massa ljus och så småningom kanske byta till myskläder. Men jag tycker faktiskt inte det är så farligt att inte vara hemma på julen, men samtidigt gör det ju att jag längtar till att vi firar hemma nästa år betydligt mer. Så nej, jag tycker inte att det är en katastrof att fira jul utomlands, jag tycker det kommer bli väldigt skönt att var utomlands men jag tror att jag nog på julafton och nyårsafton kanske längtar hem lite. Och faktiskt mer på nyårsafton om jag alls upplever det på samma sätt som då vi var i Cuba och även då var borta båda. För på julafton är jag ju ändå med samma personer jag skulle vara om jag var hemma, men på nyårsafton är jag inte det och i Cuba minns jag att jag längtade hem och efter Jonathan extra mycket just på nyårsafton.

Dessa små tomtar reser med oss då vi är borta över julen, de är medpackade så klart!

<3 : Madde

Om internet och elnätverket i Vietnam

Hej på er! Jag befinner mig andra dagen i Vietnam. Här på första hotellet i största staden Saigon, där vi stannar till måndag, har vi gratis WiFi endast i hotell lobbyn, så varje gång man är på väg någonstans kan man om man hinner gå lite tidigare ner för at kolla telefonen och skicka ett Whats App meddelande och en snap hem. Då vi sedan är på strandhotellet i tio dagar borde det vara gratis även på rummet så det känns riktigt skön. Inte samma oro att vara helt isolerad i två veckor, det är ändå kul att lite kunna ha kontakt. Så jag kanske kan blogga lite från telefonen också, tog beslutet att inte ha med datorn hit så det har jag inte tillgång till. Och varannan dag har jag inlägg som publiceras automatiskt och jag försöker länka dem på Facebook då jag minns och hinner. Så det var lite uppdatering på läget, mer om vad vi gör bloggar jag nog sedan om då jag kommer hem. Till slut två bilder på hur elledningarna här i staden ser ut, det är galet!

<3 : Madde

Första hösten på distans

Nu är hösten förbi, den har gått ganska snabbt tycker jag. Tänk att Jonathan har bott i Vasa i flera månader redan. Jag tänkte skriva ett inlägg hur jag har upplevt det, och eventuellt komma med några tips. För det här är ett sådant inlägg som jag själv gärna skulle läsa om hur andra klara distansen.

Jag var väldigt orolig innan, trodde inte vi skulle ses alls mycket och att vårt förhållande skulle förstöras typ. Efter att jag var med och flyttade upp honom och sedan åkte hem grät jag varje dag i en vecka. Det gjorde verkligen väldigt ont och jag trodde aldrig någonsin att jag skulle klara det. Under den första tiden var det verkligen så att om jag inte gjorde någonting så grät jag, därför planerade jag även in så mycket program till hösten som bara möjligt. För att tänka på annat.

Efter ett par veckor, då min skola också kört igång och jag hade fullt upp kändes det mycket lättare. Visst saknade jag honom, jag saknar honom hela tiden. Men sällan så mycket att det gör ont längre. Och det är väldigt skönt, för det är hemskt att ha det så. Jag ska inte försköna det, för det är verkligen inte roligt, och visst suger det att bo så långt ifrån varandra, man kan sällan träffas spontant eller bara bli en natt till hos den andra. Och genom att jag är en person som planerar väldigt mycket och han vill planera så lite som möjligt har det uppståt en hel del diskussioner där. Jag tror att om vi inte har inplanerat när vi ska ses nästa gång kommer det att dröja väldigt länge. Medan han tycker att det nog löser sig.

Och sanningen är att det inte har varit jättelånga pauser. han har varit mycket i södra Finland och oftast kan man träffans ens en dag eller en stund trots att han har annat program. Och den längsta tiden vi varit ifrån varandra den här hösten är tre veckor. Och ja tre veckor känns väldigt länge och under den där tredje veckan saknar jag nog väldigt mycket. Men några längre pauser än det har det som tur inte varit och det har ändå känts skönt. För skulle det vara ännu längre mellan att vi ses skulle det nog vara riktigt mycket jobbigare.

Jag själv känner att det är väldigt viktigt att hålla kontakten varje dag. Även om man inte har mycket tid så är jag av den åsikten att ett god natt sms skickar man varje dag (och en snap per dag för att inte bryta striken). Och jag skulle dessutom tala i telefon åtminstone en gång i veckan, helst flera. Det håller Jonathan inte riktigt med om och han tycker det är lite jobbigt att tala i telefon då det binder en betydligt mera och ofta tar ganska länge. Men det har jag nog försökt förklara och be om att vi skulle tala lite mera.

Så för att summera, det har varit jobbigt, klart att det har. Men det har ändå gått bättre än förväntat och det blir ju ännu viktigare då man väl träffas. Men jag skulle ändå hellre träffas oftare så att det inte varje gång man träffas fanns sådan press på att verkligen ha roligt och ta ut allt av tiden tillsammans för att det kan dröja veckor innan man ses nästa gång. Men jag är betydligt positivare inställd än i augusti och september. Jag tror nog det kommer fortsätta gå bra.

<3 : Madde

Hästen är en Grinch

Sista ridlektion för i år var igår. Utom om jag lyckas få en extra lektion, som jag egentligen borde eftersom jag har en som jag missade men inte kunde ta igen. Nå i alla fall var det traditionsenligt kadrilj som blev bara kaos som gällde. Patsy hatar nog julen, hon tycker allt är lite för skrämmande. Att gå kadrilj hatar hon för hon tycker inte om att vara nära andra hästar, det skrämmer henne, hon är alltid lite rädd att någon ska springa över henne. Så det värsta är då hon måste vara mellan väggen och en annan häst, stackars får sådan panik då. Så hon var väldigt stressad under hela lektionen.

Hela lektionen började egentligen med att lektionens vanligtvis lugnaste häst blev alldeles skräckslagen då han för första gången i sitt liv fick glitter runt halsen. Han stegrade, slet loss sig och rusade flera varv runt manegen, och alla andra hästarna flippade ju också lite. Men allt gick bra, jag fick nerlugnat Patsy som dansade omkring med mig på ryggen. Hästen fångades och efter flera minuter lyckades de få bort glittret, stackars darrade av skräck hela hästen och var ännu i slutet av lektionen väldigt spänd och skraj.

Största hästen på lektionen hade lite för mycket energi och då det varit så halt ute i hagarna och hästarna inte kunnat galoppera av sig ordentligt där tyckte han att det var fantastiskt att kunna ta stora språng och sticka iväg med jämna mellanrum. Vilket så klart ledde till att de övriga hästarna hängde på, skuttade och sprang och höll på. Patsy, som annars också tycker han är lite för stor och skrämmande var livrädd för honom nu, även efter lektionen då han var lugn och vi ledde hästarna ville hon inte vara i närheten av honom. Stackars tjejen.

Och så var det lilla ponnyn som tyckte att det var galet roligt att sticka iväg hon med så så fort hon såg sin chans att fara iväg tillsammans med någon stack hon och bockade dessutom. Hennes ryttare var nere två gånger från henne. Det roliga här är det att den yngsta hästen som inte är färdigutbildad ännu var den som var lugnast och minst skraj. Han förstod helt enkelt inte riktigt vad som pågick så han var bara lite förvirrad och förstod varken att bli rädd eller att hänga på de andra.

Så det var ett kaos, helt roligt men jag tyckte verkligen synd om Patsy. Tjejen. När man så tydligt märker att hon avskyr det och att hon är så himla rädd. När vi gick tillbaka till stallet märkte jag att hon andades väldigt häftigt och var riktigt stressad. Så talade jag lite lugnande med henne och det var som att hon själv märkte att oj vad häftigt jag andas, och så blev hon lite lugnare. Men stackars henne. Jag har verkligen tagit henne till mitt hjärta och hon liknar ingen annan häst jag gillar. Men ibland sker sådant.

<3 : Madde

Var finns kramarna?

Före jag börjar skriva det jag tänker skriva vill jag säga att jag älskar min klass, det är skitfina människor och jag vill inte att någon ska ta åt sig av någonting. För jag menar inget negativt mot någon utan det är bara en sak jag tänk på  och funderar över. Och alla är inte som jag, och tur är väl det för tänk hur världen skulle vara då.

Men det jag egentligen funderat på, det är inget jag tänkte på länge. Eller jag har säkert vetat det länge men jag har egentligen aldrig förstått vad det är. För nu har vi gått ett och ett halvt år tillsammans, vi har roligt jag trivs och det är en fantastisk klass med väldigt fina människor som är väldigt olika. Men det är någonting som jag känt att jag kanske lite saknat. Eller jag skulle inte beskriva det som saknad, men jag har haft en liten känsla som jag inte kan beskriva riktigt.

Och på senare tid har jag insett att jag saknar kramar. Och när jag fattat det är det så självklart, och jg förstår känslan så jäkla bra. Ingen i min klass kramas typ någonsin i skolan i varje fall, någon enstaka gång om man inte har setts på länge, någon har födelsedag eller så men det är inte någonting vardagligt. Eller så upplever jag det, det kan ju också vara så att jag bara inte råkar se det och att ingen vill krama mig (ta det där sista som ett skämt). Men jag har en känsla av att det faktiskt är så att vi kramas väldigt lite. Och jag vet inte vad det beror på, kanske är de andra inte så kramiga av sig.

Eller så är det jag som är väldigt kramsjuk, 24 timmar om dygnet. Men det är egentligen ganska självklart att jag saknar det lite. Tänk bara på hur det var i gymnasiet. Lärarna berättade ju på vårt ABI-år att de talat om att vi var en årskurs som var väldigt fysiska med varandra, det vill säga vi kramades mycket och myste helt enkelt. Och det är så sant, det ver nog en ovanlig dag för mig om jag inte kramade någon i skolan. För var man kramsugen, vilket jag är så gott som hela tiden, var det bara att gå fram till någon och slå armarna runt den, och kramen blev besvarad. Det var så himla mysigt och jag tycker världen borde vara mera så. Och samma sak är det ju då jag umgås med de flesta vänner som inte är från skolan, eller på scoutevenemang eller någonting. Man kan kramas och man gör det mycket. Så visst saknar jag att inte ha det i min vardag på samma sätt.

Jag har faktiskt ingen aning om varför det är på det här sättet, men så är det. Och jag tror inte att det går att ändra på och antagligen ska det inte heller ändras på med den här gruppen, men jag tycker det är lite fascinerande och konstigt hur olika det kan bli. Och våra gulisar nu tycker jag är en klass som kramar betydligt mer än vi till exempel. Och dessutom har jag fått höra att jag är en person som man bra får sådan himla lust att krama, någonting som gör mig väldigt glad. Så jag antar att det bara av någon anledning blivit så trots att vi är bra vänner.

En gammal bild som jag fortfarande tycker väldigt mycket om, även om vi är väldigt små med Kyllis

<3 : Madde

Bibeln för nästa år är här

För tredje året i rad har jag köpt och beställt och designat min egen kalender från personlig almanacka. Jag är mer nöjd med vissa saker och mindre nöjd med vissa jämfört med förra året. Men det här året har jag inte heller lagt alls lika mycket tid på att designa den så det kan också vara en orsak till att den inte är så jätte speciell.

Pärmen är en av mina favoritbilder från två somrar sedan tror jag, den finaste solnedgången på Jurmo under en långseglats.

På baksidan måste jag så klart ha de här två.

Kanske mitt motto, men i alla fall en mening jag tycker väldigt mycket om och det finns så mycket sanning i den.

Insidan är återigen rosa, men denna gång en lite större ruta för "träning" (ändrar det till dagens blogg och där planerar jag sedan mina blogginlägg). Träningen har jag i verkligheten nere till vänster. Den större rutan varje dag ledde tyvärr till att klockslagen bara går till 20 på kvällen, och 17 på veckosluten så det är lite synd tycker jag.

Några färgläggningssidor...

...och några sidor sudoku för riktigt långa dagar.

Men största delen av de valfria sidorna är faktiskt bara vanligt rutpapper för jag tycker det är så himla bra och använder det riktigt mycket.

Nytt för i år är att man får med en massa små och söta och roliga klistermärken som man sedan kan klistra in var man tycker i kalendern. Roligt tycker jag och jag har redan dekorerat min egen födelsedag lite.

<3 : Madde

Duktig studerande!

I dag känner jag mig väldigt duktig och produktiv, jag var i skolan strax efter klockan 10 och så skrev jag på min vetenskapliga assä, skrev så att den är ungefär tre och en halv sida. Sedan hittade jag en bok som jag borde kolla upp och troligen hitta bra material från, och turen var på min sida och den fanns på universitetsbiblioteket. Så jag bestämde mig för att för stunden släppa essän och på hemvägen gå där via och låna boken för att sedan fortsätta en annan gång. För jag tror nog jag får en sida material ur den och sedan skriver jag mina slutsatser och så är min essä klar. Så jäkla skönt, är verkligen betydligt mindre stressad nu då jag har koll på den och en klarare plan.

Så då det ännu var en dryg timme till att min föreläsning skulle börja gick jag ner, letade upp ett nummer av Österbottenstidning och räknade alla kvinnor och män i hela tidningen. En uppgift för genuskursen, nu måste jag bara göra samma sak med ytterligare ett nummer och sedan är även den uppgiften klar. Och efter föreläsningen i "Medier, kommunikation och genus" där vi kollade en film gick jag hem, via biblioteket och sedan via senatstorget. Luciakröningen hade precis börjat inne i domkyrkan och på senatstorget streamades allt på en stor skärm och genom högtalare kunde man höra allt som hände inne i kyrkan. Jag stannade och kollade några minuter och gick sedan genom julmarknaden på torget och hem. Det var en härlig stämning där vid domkyrkan, det blev jag riktigt glad av.

Och för att vara extra extra duktig räknade jag dessutom uppgifter i statistiken här hemma nu på kvällen. Jag tycker faktiskt att jag har orsak att känna mig nöjd med dagen och hur produktiv jag har. Det är inte mycket kvar av dessa två uppgifter och efter det är det bara en kursessä på 3-5 sidor som är ganska fritt formulerad hur den ska göras. Och sedan är det jullov, det börjar verkligen kännas som att det inte är så jobbigt mycket kvar, betydligt annorlunda känsla än för ett och ett halvt dygn sedan.

På fredag kommer dessutom Jonathan hem och på lördagen ska jag vara med den här fjanten som här dyker med huvudet före ner i snön efter sin boll.

<3 : Madde

Jag vann en mugg

Det börjar vara en månad sen redan då jag såg ordet tävling på min Facebook wall. Ni vet alla att det där ordet får det att tändas i min hjärna, det hör till det bästa jag vet. Jag lade till mitt namn och vilken av muggarna från E Lithen jag helst ville ha. Så dagen efter Glöggrundan i Åbo då jag vaknade bredvid Jonathan i hans pappas lägenhet såg jag att jag hade fått en Facebook notification. Jag hade tydligen vunnit muggen jag ville ha. Även om det "bara är rn mugg" blir jag alltid väldigt glad då jag vinner. Det är den bästa känslan, det kan vara en utlottning, ett spel eller någon annan tävling. Det känns alltid bra att vinna. Så när Jonathan ännu egentligen sovande råkade öppna sina ögon lite halvt och kolla på mig kunde jag inte låta bli att säga "Jag vann just en mugg!". Han tyckte inte det var så roliga nyheter och upplevde det som att jag väckt honom för att berätta det. Och det visade sig dessutom att muggen fanns i Vasa så då jag var där under helgen kunde jag personligen gå till butiken och hämta den utan att hon behövde skicka den per post.

Den är vit med texten "Building my Empire" i guld

Jag tycker den är snygg och dessutom tycker jag texten är så bra och jag vill bara inspireras av budskapet i den.

Dessutom så hade de tydligen under hela december i butiken att alla som besökte dem fick en liten julklapp. Så det fick jag också och ur den packade jag upp ett litet måttband med deras logo.

En liten men rolig sak hela grejen.
<3 : Madde

Hörlursstrul

På fredag då jag inte fick sömn så tänkte jag som vanligt ta och lägga en podcast i öronen och somna till det. Men ur hörlurarna hördes inget ljud. Inte trots att jag gjorde vad. Jag brydde mig inte så mycket då, somnade riktigt bra ändå och kollande närmare på hörlurarna på lördag. De fungerade inte nu heller. Jag tänkte att då har de väl gått sönder, och på söndagen promenerade jag sedan in till centrum och köpte mig ett par nya hörlurar. Gladeligen öppnade jag paketet, stoppade in dem i telefonen lade lurarna i öronen och tryckte på play. Inget ljud hördes. Det var alltså inte hörlurarna det var fel på, utan telefonen och det är ju ett betydligt större problem. Så jag började med att putsa hörlursuttaget, så som apples hemsida föreslog (det var det enda tipset jag kunde använda mig av där) men inte började det höras någonting trots det och trots att jag pillade ut en hel del damm därifrån.

Jag suckade flera gånger och tänkte att jag måste gå till en Applebutik i dag för att i alla fall försöka lösa problemet. Så i dag på morgonen kände jag mig ganska uppgiven och tänkte testa en gång till. Pluggade i lurarna, lade den i örat och tryckte på play. Och plötsligt hörde jag hur de berövade prata om hundar i mina lurar. Jag trodde nästan inte det var sant, men någonting har hänt under natten och nu fungerar det tydligen. Nu hoppas jag bara att det kommer att fungera under åtminstone hela resan, det är nästan en mardröm att inte kunna lyssna. Jag lyssnar så mycket, inte på musik men på någonting, flera gånger per dag.

Men mina nya hörlurar är galet snygga i varje fall!

<3 : Madde

Dagar med ont i musklerna

Efter att jag tagit vaccin på torsdagen sade de ju att det kan vara ont i flera dagar och det är helt normalt. Det som väntade mig var jag ändå inte förberedd på. Jag kände inget samma dag. Men under den natten vaknade jag flera gånger av att jag snurrat över på min vänstra arm. Det gjorde nämligen så ont att jag inte kunde ligga på den sidan. Under fredagen blev det sedan värre, det gjorde ont att lyfta armen ens lite och armen svällde upp ordentligt och gjorde helt enkelt väldigt ont. Och så var det sedan hela helgen, den armen var dessutom alldeles varm för den var så irriterade, där nålen stuckits in såg nästan ut som något slags myggbett. Till natten tog jag värkmedicin för att kunna sova. Nu är det bättre, det känns men är inte farligt. Men de gjorde alltså ont i nästan tre dygn efter att jag tagit vaccinet. Så konstigt och inte alls speciellt trevligt tycker jag.

Min arm som den är normalt

<3 : Madde

Kras sade det om mina drömmar

Jag har talat om det en hel del här på bloggen, jag har i flera år haft det som plan. Jag har varit inställd på att åka till Sverige nästa höst för att studera ett år etologi. Jag har satt igång processen den här hösten och handledarna har sagt att det nog ska gå att ordna. I dag gick jag dit för att få hjälp med att välja universitet jag ska åka till. Jag fick svaret "det går inte". Tydligen är etologi på de flesta universiteten (läs alla min skola har samarbete med) en specialiseringslinje, som man kan välja efter cirka 90 studiepoäng i biologi. Och det finns tydligen ingen möjlighet att åka på utbyte till universitet vi inte har samarbete med.

Jag höll på att börja gråta där inne på handledarens kontor, allt gick verkligen i kras. Jag som lagtupp en plan för hur jag vill göra, och nu kommer ingenting att fungera. Och jag skulle i så fall om jag inte läser hela biämnet (som jag måste välja helt om) utomlands i alla fall, vilket jag antagligen inte gör, borda ha läst någonting den här hösten. Jag har seriöst drömt om det här sedan mitten av gymnasiet och så här snabbt kunde det krossas. Jag var medveten om att det inte var vanligt, och att det kunde bli komplicerat men jag hade aldrig trott att det var omöjligt.

Och dagen blev inte bättre av att jag åkte och tog vaccin mot stelkramp inför resan och sedan fick beskedet "du får inte idrotta i dag". Jag sade att jag har ridlektion på kvällen, och nekades att åka på den. Jag som hade tänkt att den lilla furen i hörnboxen ens skulle få mig på lite bättre humör. Men nej, henne fick jag inte träffa i dag. Så i kväll ska jag försöka ta det lugnt och sedan börja se mig om efter andra alternativ och skapa en ny plan.

Jag undrar bara, hade ingen jag talat om det här med under dessa två år sagt att det kanske inte går, alla har bara sagt att det nog kommer att fungera.
<3 : Madde

En självständighetstradition jag inte gillar

Igår firade vi Finlands självständighet, 99 år. Traditionsenligt hör det ju till att kolla på slottsbalen, det är helt roligt och fint tycker jag. Studenterna i Helsingfors brukar gå ett fackeltåg, är inte så insatt men det verkar också som en trevlig tradition. Men de senaste åren har en annan tradition vuxit fram och den ogillar jag skarpt. Det handlar om traditionen att demonstrera. Igår var det åtminstone tre olika demonstrationer, bland annat en nynazists och så en mot det. Och jag förstår allvarligt inte varför dessa ska hållas på självständighetsdagen. Dagen då vi ska vara stolta över vårt land och fira att vi är ett eget land. Går det inte lite emot det här att demonstrera mot saker man tycker är fel i landet. Och hur rätt är det att jag ska känna mig orolig och nästan rädd då jag tar mig hem från tåget, inte ens sent på kvällen. Och det här på landets självständighetsdag! Nej, jag tycker inte att självständighetsdagen är en dag man ska demonstrera på!

Lånade Christas bild på en flagghissning från kårens Fscebooksida

<3 : Madde

Tillbaka i vardagen

Så var långhelgen slut och skolan börjar med veckans tidigaste föreläsning och med statistik. Jag kan ju säga att väckning klockan sju inte har varit någonting som hört till det normala de senaste dagarna. Som tur är det bara en och en halv vecka kvar till jullovet, och tenten som vi har har jag inte möjlighet att skriva eftersom jag kommer sitta på flyget då de andra skriver. Så jag får på riktigt ta jullov då. Före det är det bara ganska många uppgifter kar. Men tiden är inte så lång så med ett sista ryck borde det gå och sedan kan man njuta med gott samvete. Bara att köra på.

<3 : Madde

Turistat

I går tog Jonathan ut mig på lunch. Vi körde till Replot, över bron och åt lunch där med utsikt över den och så körde vi hem. Bron var riktigt fin och jag knäppte den snyggaste Instagrambilden på länge i mitt flöde. På kvällen fick jag dessutom uppleva det omtalade Ollis, "populäraste baren i Vasa". Och ja, det var en bra sista hel dagen i Vasa. Nu sitter jag på tåget på väg hem och det är lite ledsamt, som alltid. Egentligen finns det en hel del skolarbete att göra, och tåget skulle ju vara ypperligt men vi får se om jag pallar.

Glad självständighet förresten 

<3 : Madde

Vad jag önskar mig i julklapp

Det här året kommer vi ju att vara på resa under julen och jag tror överlag att det blir ganska få julklappar i år. Men en liten önskelista har jag nog för det. Här är den.

Det som mest snurrat i huvudet på mig är en prenumeration på Bookbeat. En ljud- och e-bokstjänst som vad jag har förstått ska vara bland de bästa. Den kostar drygt 16€ i månaden och det blir ungefär 200€ i året. Och hur mycket jag än skulle vilja känns den summan lite olustig att betala just nu.

Så skulle det ju vara kul med någon bok kanske. Har ingen speciell i sikte men just nu är jag lite inne på feelgood böcker som inte kräver ansträngning. Bland annat Lucy Dillon skriver väldigt mysigt och lätt tycker jag. Och just nu orkar jag inte riktigt läsa på anat språk än svenska.

I flera år har jag haft tankar i bakhuvudet om en ny kamera, men det känns kanske inte ändå som den där grejen jag vill önska. Så även om jag är sugen tror jag att jag inte prioriterar den så högt på önskelistan.

Saker som alltid går hem hos mig är ju te och springbyxor. Det får jag inte tillräckligt av. Hade egentligen tänkt ha tre saker på denna punkt men kom inte på en tredje. Egentligen önskar jag mig inte så mycket speciellt just nu, men jag tycker om att bli överraskad och så. Och jag gillar ju det mesta, jag kan ju bli hur glad som helst över någonting litet och roligt eller någonting stort och fint, allt gör mig glad. Och det största är ju självklart resan till Vietnam!

<3 : Madde

Så galet att jag nästan saknar ord

Tillsammans med Jonathan såg vi filmen "Fantastic beasts and where to find them", en ny film som utspelar sig i Harry Potter världen men som inte handlar om samma personer. Dessutom utspelar den sig i New York i stället för i London, så man får se trollkarlssamhället där. Först var jag lite tveksam mot det, tänkte lite att kan inte den världen få stanna i Storbritannien men det fungerade riktigt bra trots allt.

Det handlar alltså om Newt Scamander, som spelas av Eddie Redmayne, som har en kärlek till all sorts kreatur i trollkarlsvärlden. Han samlar på dem och försöker bland annat rädda utrotningshotade arter. Den som inte blir lite småkär i honom tror jag ljuger, för han är väldigt gullig och charmig, och så har han förmågan att se någonting gott i alla. I alla fall i djuren, och det är ju det viktigaste.

Ungefär halvvägs in i filmen tänkte jag att det här filmen är så otroligt bra, jag älskar den! Tänk en film som utspelar sig i Harry Potter samhället och dessutom handlar om djur. Låter som typ det bästa för mig. Och jag måste faktiskt fundera om det bara är den bästa filmen jag sett på väldigt länge eller om den faktiskt kan klassas som en av mina absoluta favoriter. Den tävlar faktiskt lite med orginalfilmerna, men eftersom storyn är så utarbetad i dem och böckerna är det bästa som finns tror jag att de vinner. Men ja, jag gillade filmen väldigt mycket. Väldigt mycket.

Då vi kom ut ur salen var jag nästan ordlös. Jag kände bara en sådan enorm lycka inuti mig och alldeles salig vände jag mig till Jonathan och sade att jag tyckte den var så otroligt bra. Han svarade att det var ju kul, och då märkte jag att han inte alls har samma åsikt. Sanningen är att han inte riktigt gillade den alls. Men så har man olika åsikter och jag skulle ändå rekommendera att ni skapade er egna åsikt, för den kan ju vara samma som jag har. Och tycker ni om den ens en tiondel så mycket som jag gör är det värt det, definitivt. I väntan på de följande filmerna bara.

Tre studiestäder under samma vecka

Hej från Vasa. Jag är här. Och jag tycker inte om att ingen annan är vaken. Okej och nu till roligare saker. På torsdags efter skolan hoppade Anna och jag in i hennes bil och styrde mot Åbo. I Åbo deltog jag sedan i sällskap av Jonathan, hans kompisar och mina i Glöggrundan. Som för de som inte vet är en barrunda för studerande. En massa finlandssvenskar som gick runt i staden helt enkelt. Var riktigt kul, det går ut på att samla stämplar på varje ställe och sedan bli en viss grad, och varje år kan man få en högre grad. Så eftersom det var första året för oss skulle vi ha åtta stämplar och bli kandidater, vilket vi blev.

På fredagen tog jag sedan buss upp till Vasa tillsammans med Jonathan och här ska jag nu stanna till tisdagen. I går på kvällen gick vi ut på en drink och planen var egentligen att jag skulle se det omtalade Ollis. Men så är ju grejen den att där tydligen alltid är väldig kö, och jag avskyr att köa. Så hur bra ett ställe än är kände jag inte riktigt för det så vi skippade det. Jag antar att jag nog kommer att uppleva det. I kväll ska vi gå och se "Fantastic beasts and where to find them" på bio. Det ser jag fram emot riktigt mycket. Man kan aldrig få för mycket av Harry Potter världen ju.

Inte härifrån men det finns sjukt mycket snö i Vasa och mera kommer hela tiden.

<3 : Madde