Hästen är en Grinch

Sista ridlektion för i år var igår. Utom om jag lyckas få en extra lektion, som jag egentligen borde eftersom jag har en som jag missade men inte kunde ta igen. Nå i alla fall var det traditionsenligt kadrilj som blev bara kaos som gällde. Patsy hatar nog julen, hon tycker allt är lite för skrämmande. Att gå kadrilj hatar hon för hon tycker inte om att vara nära andra hästar, det skrämmer henne, hon är alltid lite rädd att någon ska springa över henne. Så det värsta är då hon måste vara mellan väggen och en annan häst, stackars får sådan panik då. Så hon var väldigt stressad under hela lektionen.

Hela lektionen började egentligen med att lektionens vanligtvis lugnaste häst blev alldeles skräckslagen då han för första gången i sitt liv fick glitter runt halsen. Han stegrade, slet loss sig och rusade flera varv runt manegen, och alla andra hästarna flippade ju också lite. Men allt gick bra, jag fick nerlugnat Patsy som dansade omkring med mig på ryggen. Hästen fångades och efter flera minuter lyckades de få bort glittret, stackars darrade av skräck hela hästen och var ännu i slutet av lektionen väldigt spänd och skraj.

Största hästen på lektionen hade lite för mycket energi och då det varit så halt ute i hagarna och hästarna inte kunnat galoppera av sig ordentligt där tyckte han att det var fantastiskt att kunna ta stora språng och sticka iväg med jämna mellanrum. Vilket så klart ledde till att de övriga hästarna hängde på, skuttade och sprang och höll på. Patsy, som annars också tycker han är lite för stor och skrämmande var livrädd för honom nu, även efter lektionen då han var lugn och vi ledde hästarna ville hon inte vara i närheten av honom. Stackars tjejen.

Och så var det lilla ponnyn som tyckte att det var galet roligt att sticka iväg hon med så så fort hon såg sin chans att fara iväg tillsammans med någon stack hon och bockade dessutom. Hennes ryttare var nere två gånger från henne. Det roliga här är det att den yngsta hästen som inte är färdigutbildad ännu var den som var lugnast och minst skraj. Han förstod helt enkelt inte riktigt vad som pågick så han var bara lite förvirrad och förstod varken att bli rädd eller att hänga på de andra.

Så det var ett kaos, helt roligt men jag tyckte verkligen synd om Patsy. Tjejen. När man så tydligt märker att hon avskyr det och att hon är så himla rädd. När vi gick tillbaka till stallet märkte jag att hon andades väldigt häftigt och var riktigt stressad. Så talade jag lite lugnande med henne och det var som att hon själv märkte att oj vad häftigt jag andas, och så blev hon lite lugnare. Men stackars henne. Jag har verkligen tagit henne till mitt hjärta och hon liknar ingen annan häst jag gillar. Men ibland sker sådant.

<3 : Madde