Det jag vill skriva om

På senaste tiden har jag uppskattat att skriva lite längre inlägg där jag förklarar någonting, berättar min åsikt eller någonting liknande. Och jag har ju märkt att ni som läser också uppskattar dessa inlägg mera, de får betydligt mer visningar än andra inlägg. Det är ju roligt eftersom de inläggen är mer satsade och har tagit längre tid att lägga ihop. Men samtidigt känner jag lite att jag mest vill göra och skriva sådana inlägg, men det går ju inte helt ihop. Dels finns det ju kanske inte tillräckligt med ämnen för att fylla alla dagar med sådant, men även om det fanns hinner jag ju inte fixa så många inlägg att ett sådant kunde komma upp dagligen.

Och därför har det på senaste tiden ofta blivit tomma dagar här på bloggen, en eller flera dagar då jag inte publicerar någonting, mest för att jag har planerat att skriva något snabbt, enkelt och lite ytligt eftersom jag inte den dagen har tid att skriva ett så utförligt inlägg. Så vad göra? Skulle ni vilja att jag publicerade typ var annan dag och då ett utförligare inlägg eller försöka fortsätta som förut med utförliga inlägg då jag har inspiration, tid och ämnen och lättare inlägg där emellan? För samtidigt skulle jag väldigt gärna publicera varje dag, så jag vet inte. Tror jag för tillfället fortsätter att publicera varje dag och skriva utförligare alltid då jag hinner och har ett ämne. Men säg till om ni har en åsikt om hur ni skulle vilja att jag gör?

<3 : Madde

SMOCKA: Layout

Den här veckan har jag fungerat som layoutare på SMOCKAs tidning och alltså suttit och redigerat och klippt ihop vår 20 sidor långa tidning. Då jag kom till skolan på måndagen var jag nog nervös och kände bara att nej, jag kommer inte ihåg någonting jag vet inte hur man gör. Så började vi smått, delade mest upp vilka sidor vi skulle jobba med under veckan och så under måndagen. Vi gick hem tidigt då det inte fanns mycket at göra, eftersom inget material till tidningen ännu var klart.

På tisdagen började jag med mitt ena uppslag, vårt uppslag som heter "Världskollen" och består av en stor världskarta med ungefär fem olika små grejer från hela världen. Det kan vara ganska random saker och jag hade då i uppgift både att hitta sakerna och layouta sidan. Det var roligt men dock ett knepigt uppslag som jag fick hålla på med hela tisdagen och lite på onsdagen också. Men roligt att jobaa med emojis, försöka hitta saker från hela världen som ändå hängde ihop på något sätt och så. Blev i alla fall nöjd.

På onsdagen fanns sedan materialet klart för mitt andra uppslag, det sista där vi har en kolumn samt tre tips från redaktionen. Det var också ett roligt uppslag att layouta ihop och som gav bra med utmaning. Var egentligen nästan klar med mina uppslag redan på onsdagen, eftersom materialet kom relativt tidigt till dem och så. Men i början på torsdagsturen tog jag det ganska lugnt innan innan vi sedan började sammanställa tidningen. Vi trodde att vi var bra i tiden men det slutade ändå med att klockan nästan var ett på natten då vi gick hem på torsdagen. Vi hade bråkat lite (väldigt lite faktiskt i jämförelse med de andra veckorna) med printern i skolan. Läst igenom och korrat allting flera gånger, gått in och ändrat och så vidare.

Är riktigt nöjd med slutprodukten, lyckades rädda omslagsbilden som vid första anblick var väldigt mörk och gav mig lite skräck, vi spelade musik i redaktionen, diskuterade viktiga frågor och tog ett glas vin för att orka till slutet. Egentligen var det ganska mysigt att sitta och jobba mitt i natten i skolan, jag tror det handlar om en attityd att inte stressa över vad klockan är. Så vi var snälle med printern, lät den ta tiden den behövde, och så hittade vi ett bra system för att sätta ihop tidningarna. Jag själv stod vid stansen och stansade ihop tidning efter tidning då de kom från printern och gav sedan dem vidare för att vikas.

Natten blev för kort då vi var nio i skolan nästa morgon och dessutom sitsade jag ju på fredag kväll, så det blev några dagar med helt för lite sömn men annars tyckte jag att det var suveränt att layouta. Kan bra tänka mig att jobba med det någon gång, så roligt. Och kul att upptäcka nya områden inom sin utbildning och sitt yrke som jag kanske inte först hade tänkt att jag skulle gilla så mycket.

Läs tidningen och titta på min layout HÄR!
<3 : Madde

Det vände på ett halvt dygn

På torsdag kväll, eller man kan väl nästan kalla det natt då vi med layoutteamet satt i SMOCKAs redaktion och försökte få ihop tidningen fick jag mejlet jag inte ville ha. Jag hade inte fått jobb på Åland, jobbet jag verkligen hade hoppats på, ville ha och tyckte att jag var riktigt kompetent för var inte mitt. Svor några gånger och tänkte att ja, jag får väl i sommar köra ganska fullt på att ta så mycket jobb via Tassuvahti som möjligt och sedan gå tillbaka till Gainer och jobba ungefär halvtid där hela sommaren.

Efter en för kort natt efter att ha gjort klart tidningen, varit hemma efter klockan ett på natten var jag på plats på skolan igen klockan nio för genomgång av veckan. Hemma lade jag mig i sängen en stund för att föröka samla lite krafter för att orka festa på kvällen, och mitt i mitt YouTube tittande ringer min telefon. Ett främmande nummer, så jag harklar mig lite och svarar sedan. Det var ett samtal jag inte alls väntat mig men det var besked om ett sommarjobb jag redan gett upp tanken på då jag tyckte att andra som redan hade jobb här fått veta om det för länge sedan. Men efter en paus på nästan två år kommer jag att göra comeback på Västis! Jag kommer att jobba på tidningen Västra Nyland i sommar, där jag gjorde min praktik för två år sedan. Ganska overkligt men så roligt, och en sommar i västnyland blir ju också kul, inte helt det miljöombytet jag hade tänkt men ändå lite att komma bort från Helsingfors.

Det betyder ju också att jag kan fortsätta rida under sommaren och annat sådant. Måste ju se lite, kommer knappast att kunna jobba speciellt mycket med Tassuvahti medan jag är i Ekenäs/Hangö och så kanske jag måste se över om jag kan åka med på långseglatsen som tänkt. Nu väntar jag på exakta tider för när jag ska jobba och sedan börjar jag planera min sommar på allvar. Lättnaden är så stor och roligt och skönt att få göra någonting journalistiskt igen efter en ganska lång paus. Nu slutar jag oroa mig över sommaren!

Bra dag igår, nöjd med tidningens layout (ett inlägg om det i morgon), sommarjobb fixat och på väg på fest.

<3 : Madde

De andra

I denna veckas läslust lyfter jag upp en bok läste till en kurs i skolan. Boken heter "De andra" och handlar om klass i Finland, främst svenskfinland. Jag vet inte riktigt hur jag ska definiera boken, det är ett antal skribenter som fått skriva ett eget kapitel om deras syn på klass, men jag har funderat på om det kan räknas som en novellsamling (för läsutmaningen ju) men det kan det kanske inte... Bland skribenterna finns i alla fall en hel del riktigt stark namn, till exempel Kjell Westö, Sofi Oksanen, Sauli Niinistö och Merete Mazzarella, för att nämna några. Förhoppningarna var alltså ganska höga inför den här boken, eller i alla fall att den skulle vara bra då ämnet är intressant och skribenterna duktiga eller intressanta de med.

Men det var en riktig besvikelse och jag måste faktiskt kämpa för att ta mig genom boken, och skulle jag inte ha måsta läsa den till skolan skulle jag aldrig ha läst ut den. Men jag tycker ändå den kan klassas som någon sorts skönlitteratur och därför räknas som den en av böckerna jag läst i år (dit till exempel kursböcker inte räknas). Men texterna var helt enkelt inte bra, orsaken är antagligen att de flesta är översatta då skribenten inte har svenska som modersmål men man tycker ju inte att det ska påverka. Nu påverkar det tyvärr och inte ens de som har skrivit på svenska och är författare till yrket har skrivit en speciellt intressant eller fängslande text. Jag vet allvarligt inte hur det kan gå så fel, men boken var tråkig rent ut sagt. Synd, och tyvärr kan jag inte riktigt rekommendera den alls, om man inte vill läsa texter av stora namn i Finland, som sedan inte motsvarar ens förväntningar.

<3 : Madde

Att jobba som Tassuvahti

Jag fick för länge sedan en önskan om att skriva lite mera om Tassuvahi och hur det är att jobba där. Det här är inget samarbete med dem eller någonting, utan jag tänkte bara beräta lite om företaget där jag jobbar. För dem som inte vet är Tasssuvahti ett företag för husdjursskötsel där jag jobbat i snart ett år. Om ni vill läsa mera om företaget och tjänsterna hittar ni mera på hemsidan tassuvahti.fi och i det här inlägget jag har skrivit på deras blogg kan ni läsa mer om hur idén startade. Jag skriver för tillfället en bloggserie till Tassuvahti, serien heter #VårStory och jag har träffat olika personer och deras djur för att dela lite speciella sätt att få in djur i sitt liv. Jag har till exempel träffat en rescue hund från Ryssland och en blind katt.

Men till vad jag främst gör då jag jobbar för Tassuvahti. Jag sköter alltså om andra människors husdjur, främst hundar men även katter ibland. Oftast handlar det om en rastning, då går jag ut och går med hunden i 45 minuter så att dess dag inte blir så lång och den får komma ut en stund på dagen också. Så finns det timpass, då jag är hemma hos hunden så många timmar den behöver. Till exempel var jag nyligen hemma hos valpen Pipsa en hel dag och höll henne sällskap, eftersom hon är så liten och inte kan vara ensam hemma. Så då ägarna jobbade hela dagen var jag där i stället.

På samma sätt som timpass fungerar även dygnspass, då jag bor hemma hos hunden så länge som det behövs, här handlar det oftast om att ägaren åker på resa och då får hunden fortsätta bo hemma och jag flyttar in för att ta hand om den. I dessa fall sköter jag självklart all skötsel sm djuret behöver under den tiden som jag är där. Jag går ut så många gånger som ägaren önskar, ger mat enligt instruktioner och så vidare. Så i princip åker jag och sköter hunden enligt hur ägaren vill. Till exempel bodde jag hos Bogi i en dryg vecka förra månaden.

Till katter gör vi hembesök, och här har jag till exempel mina stamkunder Molly och Olle och under ett hembesök ger jag mat, städar kattlådan och tar hand om katten på andra sätt som ägaren önskar. Till exempel brukar jag försöka borsta Molly och Olle om de bara är på rätt humör och liknande.

Det här är alltså praktiskt det jag gör, sedan brukar jag träffa nya kunder en gång före skötseln, för att gå igenom allting kring just det djuret och annat praktiskt kring skötseln. Tänkte att jag kanske kan skriva ett skilt inlägg om vad jag brukar tänka på då jag träffar en kund första gången, om det uppskattas. Det är ett jobb som oftast inte alls känns som ett jobb då jag får mysa med hundar och gå långa promenader. Det har lett till att jag alltid bär med mig hundgodis, bajspåsar och en klädrulle för att kunna putsa bort hår från mina kläder. Dessutom är det ju ett jobb som ger tacksamt underbara bilder till bloggen.

Rescue hunden Amos som jag fotade till Tassuvahtis blogg.

Om det är någonting annat runt jobbet som Tassuvahti kan ni ställa dem under det här inlägget så tar jag upp dem i ett annat inlägg sedan!
<3 : Madde

Stressperiod

Hej på er. Jag är sjukt stressad, det är faktiskt länge sedan jag har varit så här stressad. Antagligen var det under sista året på gymnasiet, och nu är jag ju i princip i slutet på mina studier (plus ett år utbyte då) så det är väl normalt eller. Nej, men kandidatavhandligen stressar mig, att jag ska göra tillräckligt rätt och få den klar (ska skriva ett skilt inlägg om den senare kanske). Dessutom har jag en kurs kvar att avlägga över nätet, men där är det också lite otydligt om det verkligen bara är den kursen eller hur det fungerar. Och så har jag en sista tent i maj ännu. Plus att utbytet stressar mig otroligt, har inte vågat säga någonting riktigt, men diskuterar för tillfället via mejl med en person från SLU för att fixa allting. I början på juni ska resultatet komma, och jag är alltså livrädd att det inte kommer att lyckas i år heller.

Den här veckan layoutar jag dessutom SMOCKA och det kommer ju att ta upp mycket tid och desutom är jag orolig att jag kanske inte har lärt mig tillräckligt under layoutkursen. Som tur är vi flera som hjälps åt och jag tror bra om vårt layoutgäng. Min vecka kommer i stort sett bestå av layoutandet på kvällarna och eftermiddagarna och sedan jobba med det andra skolarbetet på förmiddagen.  Två gånger ska jag normalt hinna rida, bland annat lektion på lördagen. Så jäkla skönt att det känns bra och roligt att åka till stallet igen efter två lyckade veckor med tösen. På torsdag ska jag göra den sista intervjun till Tassuvahtis blogg för den här gången. Denna gång blir det ett äldre par med en westie som jag ska intervjua, och sedan skriva ihop texten. På fredagen är det äntligen sitsdags igen och det är dags för gamylsits. Sjukt att jag räknas som gamyl och kommer att sitsa med de andra som studerar tredje året och uppåt. Och andra planer har jag faktiskt inte eftersom det från och med nu två veckor framåt handlar om skolan.

<3 : Madde

En riktigt bra lördag

Jag började gårdagen tidigt, hade sovit hos Ana och Pete för att hålla Vili sällskap på fredagskvällen. Jag vaknade, gick ut med Vili och åkte iväg före någon annan hade vaknat och var på stallet redan vid klockan 9. Red ett riktigt bra pass i manegen. Just nu känns det som att vårt problem med galoppen börjar fixa sig ganska bra. Efter att torsdagens lektion gått så bra hade jag bestämt mig för att jobba med galoppen på egen hand, och det slutade med att jag galopperade mycket, ordentligt och bra. Och utan en enda bockning! Nu känns det som att jag kanske fattar lite mera hur jag ska rida henne. Som jag trodde i början verkar jag nog lära mig en hel del av att rida Baba trots allt, här emellan har jag faktiskt gått och trott att hon är för svår, men så känner jag inte längre.

Alla bilderna är från omklädningsrummet precis innan föreställningen, och bilderna på mig är tagna av Nicke på denna bild

En snabb sväng via Helsingfors där jag skötte ett hembesök, åt lunch, packade och sminkade mig klar för kvällens föreställning. Så körde jag hem till Rasse, dumpade en del saker där och så begav vi oss ett gäng ner till föreningslokalen för att spela en sista föreställning. Föreställningen gick bra och vi hade roligt på scenen och spexade till det lite som sig bör på sista föreställningen. Efteråt fixade vi till oss och åt en god pizzamiddag tillsammans. Vi fick alla en present och några ord sagda om oss själva, en mysig middag med alla, före en del började styra mot Helsingfors.

En sista gång klädde jag ut mig till en chauvinistisk och sur tant från 1930-talet och gjorde en bra föreställning

Vi hade en skojig bilresa in till centrum och tog oss sedan till en nyöppnad bar för att dricka lite drinkar. kvällen fortsatte med flera drinkar och dans på ett annat ställe. Lite nattmat och taxi hem till Rasse där vi somnade nöjda efter en lyckad kväll. Vi kunde inte annat än att konstatera att det är ganska roligt att vara ute med någon som jobbar i bar. Vi kom in gratis och fick allting väldigt billigt. Söndagen innebar en riktigt lång brunch och mycket snack med gänget hemma hos Rasse. Teatergänget är nog så fint och vi har så roligt. Nu är säsongen över, men trots att vi kanske inte på en stund spelar teater tillsammans kommer vi nog att ses och ha kontakt. För det är ju så mycket mer än att spela teater det här!

Maj-Britt over and out!

<3 : Madde

Önskelista

Jag fyller ju faktiskt snart år, om mindre än en månad. Är lite nervös för vad och hur jag ska göra och om och med vem jag ska fira och så vidare. Men nu ska vi inte tänka på det utan mera på vad jag önskar mig i födelsedagspresent. För man får faktiskt skriva en sådan lista, och jag kan tänka mig att det även kan uppskattas av nära personer.

Ett 50mm 1.4 objektiv, ett Canon eller av andra märken som går i kameran.

Ett presentkort till Nextory, det och objektivet är det jag önskar mest i år!

Så blir jag alltid glad av smink- och skönhetsprodukter. Och självklart blir jag glad av saker som doftljus, accessoarer, och annat lite roligt och fint.

Okej, jag vet att jag är typ sämst på att skriva långa listor, i år önskar jag mig egentligen två saker riktigt mycket och att sedan försöka fylla på listan bara för att känns lite fel.

<3 : Madde

Divergent trilogin

Nu har jag äntligen läst slut även den tredje boken i Veronica Roths trilogi Divergent. Läste andra och tredje boken i vinter, "Insurgent" och "Allegiant" och kan nog direkt säga att det lätt var värt det och att jag rekommenderar serien åt alla. I korthet handlar det om ett samhälle som är uppdelat i fem olika sorters människor, så kallade falanger.

Den andra boken "Insurgent"

Första boken handlar främst om huvudpersonen Tris val i att byta falang. Så småningom drar ett uppror igång, som utvecklas i den andra boken och berättelsen avslutas i den tredje. Jag vill inte berätta allt för mycket om handlingen i de senare böckerna eftersom det då lite tappar idén. Men speciellt i den tredje boken förstår man att serien verkligen är samhällskritisk och visar kritik mot det samhället vi lever i idag. Lite som Hungergames serien, men på ett helt annat sätt ändå.

Det är bra fantasy, en bra story skriven på gott språk. Den första boken är överlägset bäst enligt mig och så skulle jag kanske säga att den andra och tredje är lika bra, och väldigt bra de också. Skulle kanske säga att första boken får 5/5 och de två andra 4/5, så riktigt bra betyg hela serien. Tycker det är roligt att jag hela tiden verkar hitta flera bra fantasy serier, trots att det här serien inte heller på något sätt är ny är det först nu jag tar mig tid att läsa den. Det har gjorts filmer på alla böckerna, jag har sett den första och väntar nu med spänning på att se de två andra.

<3 : Madde

Fartfyllt men bra!

Jag hade ridlektion med Baba i dag. Förra veckan var hon så fin då jag red henne själv så jag hade höga förväntningar då jag kom till stallet. Dock var hon riktigt sur då jag hämtade henne ur hagen, alltså surare än hon någonsin varit och det fortsatte bara. Jag satt upp och hon vägrade att gå framåt ungefär, det visade sig att hon har brunst på gång, och alltså inte är så trevlig. Dock har jag ju full förståelse för det egentligen men i alla fall inte så roligt.

Fick hjälp av ridläraren och första delen koncentrerade vi oss bara på att hon skulle gå fram, vilket inte alls var speciellt lätt. Resten av tiden var det att öva på galoppen som gällde. Jag var skitnervös eftersom alla Babas bockar har lett till att jag faktiskt blivit lite rädd att galoppera henne. Och visst bockade hon några gånger i dag, men det var uteslutande då jag i misstag gjorde någonting fel och genast efteråt fortsatte hon snällt att galoppera som normalt. Vi kunde till och med galoppera runt hela planen utan problem, fina tjejen!

Så vågade jag även ta i henne lite och märkte att det är inte det som är problemet och hon bockar inte för att jag tar i tygeln eller lägger på skänkel, hon bockar då jag gör något av dessa på fel sätt. Och det är det jag har varit så försiktig med att jag har blivit för överförsiktig. Nu slutade jag dessutom inte galoppera trots at hon bockade och jag hamnade ur balans utan drev på i stället och kunde återgå till en bra galopp. Ska definitivt öva mera på dessa saker även då jag rider ensam. Svårt bara att minnas allt själv då det inte står någon som säger att nu måste jag höja mina händer, eftersom de lätt faller ner och hon inte tål att man rider henne med låg hand. Det går långsamt men det GÅR framåt! Efteråt var både Baba och jag dränkta i svett och hon fick mycket godis för hon var så duktig. Och jag måste nog säga att jag själv också var ganska duktig, men jag har inte ännu fått något godis. Får se om det finns någonting på eftermiddagens manusmöte.

Från vintern då hon bara var riktigt jobbig, jag knappt orkade åka till stallet för jag visste att det inte skulle gå att galoppera henne. Någonting som resulterade i att jag ganska mycket vandrade omkring i skogarna runt stallet. I dag kunde jag inte sluta le mot slutet och efter lektionen. Jag var utmattad för det var jäkligt tungt men samtidigt var jag så himla lycklig!

<3 : Madde

Pipsa

Jag började veckan med att vakta den här lilla en hel dag. Hon heter Pipsa och är en tio veckor gammal Cavalier King Charles spaniel. Mest sov hon under dagen och där emellan for hon omkring, bet på allting och var en virvelvind. Och även om vi gick ut ofta hände det misstag här och där, eftersom hon ute inte riktigt kunde koncentrera sig på att göra sina behov.

Då det är frågan om sådana här jobb handlar det mest om att bara vara på plats så att hunden inte är ensam. Som sagt sov hon mest och då gör jag ju vad jag gör, skolarbeten etc. Sedan ska hon föras ut, ges mat och lekas med under den vakna tiden. Och det här om och om igen. Som det är med valpar. Det var en riktigt bra och underbar dag med en liten charmör.

<3 : Madde

Det var visst ett bra veckoslut

Jag hade faktiskt inte så höga förväntningar inför veckoslutet, inte just någonting planerat och tänkte väl mest göra skolarbeten och ta det lugnt. Men nu då jag tänkte tillbaka på veckoslutet hände det så mycket bra. Det började på fredagen med en teaterföreställning. Den tredje av fem. En föreställning som gick riktigt riktigt bra, och så var det roligt med bland annat Ana och Pete i publiken på första raden som skrattade så att det hördes i hela salen och bakom kulisserna flera gånger. Efter föreställningen åkte jag hem till dem och åt tacomiddag och drack skumppa.

Var dessutom innan föreställningen och rida och då jag kom till stallet möttes jag av en Baba som låg ute och njöt i solen. Sötis!

På lördag morgon hade jag väckning, gjorde mig klar och körde ner till en riktigt solig Porkala Marin. Vi hade båttalko i det finaste vädret, hoppades på att jag skulle få lite färg i ansiktet till och med. Men som Caroline sade så var det nog tyvärr bara målfärg den här gången, än fastnade inte solstrålarna där. Jag åkte sedan hem via min stamkundskatter och tog det ganska lugnt hemma. Till jag ca femtiden sminkade mig snabbt och bytte kläder för att vandra iväg till Kronohagen. Det kändes så absurt att i det fina vädret då solen sken och det var galet varmt gå till en bar. Jag mötte upp Ville där och vi samlades ett litet gäng för att delta i pubtävlingen "Baaripähkinä" en frågesport som ordnas överallt i landet på olika ställen varje dag. Till en början gick det riktigt bra för oss men till slut hade vinnaren nästan dubbelt mer poäng än vi. En riktigt rolig grej i alla fall, trots att jag inte kunde något av svaren. Och så måste jag nog säga att jag förstår varför olika ålders människor går på olika barer. Det är ju inte så trevligt att bli stirrad på som att du stod där naken då du ska beställa en lonkero i baren. Drog mig sedan lite närmare killarna i vårt gäng då jag inte alls kände mig bekväm. Annars en lyckad kväll som slutade tidigt efter frågesporten. Var hemma redan vid 22.

På söndagen skulle jag jobba med kandidatavhandligen efter att jag på förmiddagen skötte en snabb fotografering. Vid mitt på dagen skickade Kyllis meddelande att han var på väg till stan om jag ville ses. Så lämnade jag skrivarbetet och gick ut och lunchade med honom på FAFA´s. Det är helt otroligt hur den människan alltid kan få mig på gott humör och alltid ger mig då mycket energi. Vi umgicks bara någon timme men det var underbart att krama om honom. Och tydligen gav han mig krafter på riktigt eftersom jag då jag kom hem satte mig och skrev allt jag planerat att skriva under två dagar på ungefär en timme. Så nu har jag skickat in det jag har för att tala med min handledare på fredagen, än är det jobb kvar men på fredagen skulle jag vilja få konkretiserat vad jag ännu ska göra för att den ska bli klar. Nu känns det verkligen som att det kan bli till någonting med den där avhandlingen.

Och hunden Tira var med på talko, det blir alltid bra med hundar!

Så ja, det blev ju ett riktigt bra veckoslut!
<3 : Madde

Det här med reality TV

Jag är ganska trött på att bli dömd och att folk ser ner på mig på basen av vilka TV-program jag väljer att titta på. Jag är en sann reality-TV junkie och tittar på det mesta i den vägen. Just nu följer jag "Are You the One Sverige", "Ex on the Beach Sverige", "Wahlgrens Värld", "Selviytyjät Suomi", "Robinson", "Temtation Island Suomi" med flera. Och så kollar jag ju på bland annat "Paradise Hotel" då det sänds, men ja ni fattar jag kollar på mycket reality. Och varje gång det nämns att jag kollar på något av dessa känns det som att folk suckar, och som att jag blir lite mindre trovärdig i deras ögon.

Men alltså allvarligt, är det faktiskt så mycket bättre att kolla på någon annan serie? Serier om zombies och hur man mördar folk, eller typ Simpsons som många i min ålder kollar på vad jag har fattat det som. Man kollar ju på TV-serier för att det är underhållning. För mig är att kolla på TV-serier då jag kopplar av, kan skratta eller följa med någonting spännande, inte någonting jag gör för att bli mera intelligent eller lära mig nya saker. Jag tittar på serierna för att jag finner dem underhållande, jag suckar åt människorna som är med som verkligen ibland kan vara så jäkla korkade att man inte tror att det är sant. Jag är väl medveten om att mycket är iscensatt och att det genom att klippas på ett visst sätt gör så att det ska se ut på ett visst sätt. Det är ju vinklat. Men det är samma sak där, jag bryr mig inte speciellt mycket, jag tycker det är viktigt att veta det men finner man ändå programmet underhållande ska man absolut kolla.

Mina favoritprogram för tillfället är just "Selviytyjät Suomi" och "Are You the One Sverige", det är helt enkelt bra produktioner som gjort ett underhållande och spännande program. Och jag kräver egentligen inte så mycket mer än just det, att bli underhållen och f¨följa med någonting under spänning. Jag har verkligen otroligt svårt att förstå varför man ska bli så otroligt dömd för vad man kollar på för TV-serier. Jag vet allt det där med skev bild på människor och speciellt kvinnor i vissa av de här programmen, men jag kan och antagligen alla som känner mig också, säga att jag har en bra syn på hur man behandlar människor och vet mycket om jämnlikhet och så vidare. Så nej det påverkar nog inte mig negativt. Att jag den ena timmen stänger av hjärnan för att slappna av gör mig inte mer korkad eller någonting annat resten av tiden.

Och jag förstå absolut att alla inte gillar samma sorts program som jag, men det är en helt annan sak. För jag struntar faktiskt i om du gillar "Simpsons", "The Walkning dead" eller "Game of Thrones" även om det kanske inte är serier jag själv skulle titta på och uppskatta. Så låt mig titta på reality, och sluta döm mig som människa eller min intelligens på basen av vad jag tittar på. Tack! Skulle ni annars vara intresserade av ett inlägg där jag jämför "Selviytyjät Suomi" med nyaste säsongen av "Robinson" från Sverige som också sänds just nu? Och kanske lite veta varför jag faktiskt tycker bättre om den finska produktionen den här gången, även om min universala åsikt är den att svenska TV-programär av bättre kvalitet.

<3 : Madde

Tydliga vårtecken

Jag behövde några dagars paus, för livet är riktigt tungt just nu. Jag tänker inte gå in på det men jag mår inte speciellt bra alls och har inte haft krafter att orka blogga då heller. Men nu tänkte jag i alla fall sammanfatta en lista med saker jag har märkt som har varit bevis på att det verkligen är vår, hur otroligt det än låter.

Det första tecknet var då klockorna flyttades till sommartid och klockan i manegen flyttades, så att den nu går rätt tid och inte är en kvart försenad som den har varit hela vintern. Skönt.

Min bil Tuppen, som alltså är svart börjar vara galet varm då man sätter sig i den och den har stått i solen. Det är någonting som inte är så positivt med svart bil på sommaren men just nu är det ännu ganska skönt och det tyder tydligt på att det är vår.

Hästen Baba var riktigt trevlig, glad och pigg igår och hon bockade inte en enda gång. Det är så roligt att hästarna alltid verkar förändras totalt då det blir vår.

Fiskmåsarna skriker. De är ju inte speciellt trevliga fåglar och speciellt i Helsingfors centrum är de ju riktigt fräcka och orädda, men deras skrik betyder verkligen sommar och vår.

Jag kan återigen jobba i gympaskor. Så mycket skönare för fötterna och kroppen att kunna gå promenader med ordentliga skor i stället för att måsta ha på sig klumpiga vinterskor.

Vi har båttalko på lördagen! Det om någonting betyder väl att det är vår och snart seglingssäsong.

Jag har nog mäkrt flera saker och tänkt saker jag ska ha i den här listan men jag har aldrig skrivit ner sakerna då jag tänkt på dem så därför nu dessa. Vad är det tydligaste vårtecknet enligt er? Förutom torra trottoarer, solsken, blommor som ploppar upp och så vidare.

<3 : Madde

10 anledningar att se "Godset–En släktkrönika"

NU är det två dagar till premiär, pirrigt och så jäkla underbart. Men då är det dags för mitt traditionella inlägg där jag berättar varför det lönar sig att komma och se årets pjäs. Evenemanget och anvisningar för hur du bokar biljetter hittar du HÄR! Nu kör vi.

1. Det här är en produktion där alla bjuder på sig själva samt testar och utmanar sina gränser. Vi har nya personer med i gänget och några har även testat helt nya uppdrag i processen.
2. Gillar du att se mig spela roller du inte kommer att tycka om och faktiskt fundera på om jag verkligen egentligen är en riktig bitch, ja då lär du inte bli besviken i alla fall. Och i övriga fall så kan jag trösta att jag är betydligt trevligare som mig själv.
3. Väldigt många av oss sjunger solo i år! Inte jag, och det ska ni vara tacksamma över, men faktiskt de allra flesta som står på scenen. Och till och med jag sjunger faktiskt någon rad duett!
4. Du kommer att få uppleva flera mysterium och gnugga dina tankeknölar för att komma på hur alla karaktärerna hänger ihop med varandra.
5. Vi har ett coolt dansnummer som börjar sitta ganska bra i kroppen nu. Vi faktiskt både danar och sjunger samtidigt.
6. Vi har alla tagit till oss och övat in oss i två olika karaktärer så du kommer att få se en stor variation på scenen, och en rolig omställning i pjäsen.
7. Du kommer att få vittna några av de största händelserna som ett liv kan innehålla. Både lyckliga och sorgsna. Och även se hur krångliga saker ibland kan vara. 
8. Det är ju alltid roligt att gå på teater, och genom att dyka upp gör du mig och hela teatergruppen väldigt glada. Det blir en winwin situation, både du och vi i teatergruppen får njuta!
9. Du får äta hemlagade mockarutor, mums!
10. Jag kommer att ha höga klackskor som nästan mördar mina fötter på mig, så låt mig inte lida i onödan utan kom och kolla!

Ledsen att det blir samma bild två inlägg i rad, men kom på teater!
<3 : Madde

Premiärvecka

Igår var jag lite orolig över att det inte alls känns i kroppen att det är premiär på lördag. Efter i natt gör det definitivt det, har drömt stressdrömmar hela natten. Egentligen är jag nog mera stressad över J–Semi som jag fixar i dag. Att gästerna kommer som de ska, vad jag gör om publiken är för passiv och jag måste hålla diskussionen vid liv och så vidare. Men drömmarna i natt har egenligen ändå bara handlat om teatern. Jag drömde till exempel att jag hade både teater- och spexpremiär på lördagen och inte hade insett det, så måste jag bestämma vem jag gör besviken genom att inte dyka upp på scenen. Jag försökte dock hinna med båda och hittade sig mig själv på Bergåsas scen i en bröllopsklänning, som det inte alls är jag som ska ha på mig. Ni hör ju, men nu ska jag fortsätta och fixa inför seminariet i dag och sedan kunna slappna av för att festa i kväll.

Igår skötte jag en rastning i snöstormen, hade manusmöte och skrev spexsånger i skolan och hade sedan påskmiddag med en del av familjen hemma. I dag är det som sagt J–Semi och J–Fest som gäller, på semi ska våra panelister tala om nyheter på sociala medier och temat för festen är pyjamasparty så det ska nog bli en bra dag!

I morgon är det kandijobb och faktiskt en filminspelning som gäller. Jag ska vara med i Kulturfondens video med föreningar de har understött, för att representera J–Komm. Så ska jag även hinna till stallet och rida. På torsdagen och fredag är det de sista förberedelserna inför Smocka, och vi har två stora möten med alla som deltar i arbetet som börjar nästa vecka. Spännande. Jag ska dessutom fotografera porträttbilder av alla.

På fredag efter mötet bär det genast av till Bergåsa för nu är det generalrepetition som gäller och nu borde allting sitta inför premiären på lördag, pirrigt. På söndagen är ingenting inplanerat så det blir antagligen att jobba med avhandlingen en hel del och försöka ta sig tillbaka från premiärbubblan. En bra och intensiv vecka som det ser ut.

Boka biljetter nu!

<3 : Madde

Påskens sällskap

I år har hela familjen firat påsk på olika håll i Europa, och jag har egentligen varit den enda som har varit hemma i Helsingfors. Dock har jag faktiskt inte bott hemma utan ett drygt kvarter hemifrån finaste Chili, medan Natte och Battan har solat sig i Barcelona. Chili är ju min älskade gamling, som kom till vår familj innan jag ens hade börjat grundskolan. Jag var sex år då jag satt i bilen på väg hem från Lappland med det lilla knyttet till valp som skulle bli vår. Och 15 år senare får jag fortfarande mysa och umgås med honom.

<3 : Madde

Den enda gången jag backar är när jag tar sats

Det här kan vara mitt ärligaste inlägg, men jag ska försöka sätta lite ord på mina känslor. Jag mår inte bra för tillfället på grund av omständigheterna i livet. Det här kan nog vara den tuffaste våren i mitt liv hittills och det är väl lite därför det har tagit så många dagar att skriva det här ena inlägget. Men jag har vetat att jag vill publicera det den här veckan och därför finns det ju inget annat att göra än att faktiskt ta och skriva ihop det nu. För den här veckan har varit en av de veckorna som har varit extra jobbiga.

Jag har för det första haft mens och de flesta vet nog att den veckan inte är en bra vecka för mig, jag har hundra känslor på en gång, smärtor och så vidare. Så då jag vanligtvis ganska ofta varit ledsen den här vintern och våren har det varit många många gånger värre den här veckan. Och det hjälper faktiskt inte att jag vet att det är på grund av att hormonerna pikar, jag mår som jag mår i alla fall. Så det ledde till panikattacker och ångest i mängder i början på veckan.

Men så kände jag i alla fall att jag vill försöka göra det bästa av situationen och få in lite roligt trots det här under veckan. Föreslog då att vi skulle hänga tisdag kväll med Ville, vilket slutade med att vi gick för att äta efter skolan. Vi gick till ett av mina favoritställen, nämligen "Lost in Helsinki" (tänk dig ett koncept där en bar, restaurang och café blandas och det blir en klockren fungerande helhet där du kan ta en kaffe, en drink, äta dig mätt eller bara sitta och studera) och jag tog en rätt jag har ätit där tidigare som jag vet är fantastiskt god.

Den här gången var den lika god men jag tappade ganska snabbt aptiten och började må ganska illa. Trodde till en början att det berodde på mensen eftersom jag ibland kan må riktigt illa på grund av det. Men kvällen slutade med att jag tvingades kräkas två gånger på restaurangen och sedan insåg att nu måste jag hem och vila. Det blev helt enkelt en natt med matförgiftning. Förstår inte vad det var, men det kan ju vara en liten bakterie som hoppat på var som helst och jag har haft otur.

Så onsdagen låg jag ganska utslagen och resten av veckan har mest rullat på, inte det bästa humöret men som vanligt bättre mot slutet av veckan. Men med det här inlägget vill jag egentligen säga lite det som rubriken säger. Mitt liv må vara riktigt kasst just nu, jag är ledsen och jag har haft en skitvecka, men nån dag kommer det att vara bättre. Den dagen kanske inte kommer så snart för det kommer att ta tid, men det kommer att komma en dag då det inte gör så ont, en dag då jag kan tala och berätta om det utan att börja gråta och en dag då jag kanske kan se positivt på saker. Och den dagen, då kommer jag att köra så hårt och bara kunna vara så stark och lyckas med det jag gör. Uttrycket "den enda gången jag backar är när jag tar sats" är lånat men just i den här stunden och situationen i livet ger den mig mycket. Jag är inte på topp nu, men det kommer att betyda att jag tar sats för att kunna göra någonting storslaget då jag samlat den kraft som behövs. Eller något i den stilen.

Och under den här tiden som jag inte mår så bra är jag bara så glad att det finns människor runt om mig sm förstår och finns där. Att jag har vänner som jag kan sitta runt ett middagsbord med och bara känna hur tårarna rullar då vi talar om det och det är okej och det faktiskt känns bra att tala. Att skriva romanlånga meddelanden om hur det känns och vad jag vill, och få romanlånga meddelanden med pepp, förståelse och kärlek. Vänner som bara vill umgås utan att tala om allt, bara fokusera på att ha roligt just då och för en liten stund glömma allt. Alla styrkekramar och allt annat alla gör för mig, tack! Allt det här gör att jag känner mig lite mindre ensam nu då jag känner mig som allra mest ensam. Nu kämpar jag vidare.

<3 : Madde