Där jag trivs

Min första segeltur för i år i går. Härligt, vädret var perfekt och allt gick bra. En perfekt dag då även de yngsta fick gör mycket, då det inte blåste så mycket orkade de dra och styra och allt annat. Jag njöt, vågade mig dock inte på shorts, vilket var smart eftersom jag nästan frös lite i ett skede och annars hade det passligt. Vi såg en massa fågelungar och hade helt enkelt en skön tur med lill tvålkoppen. I mogen ska jag segla igen, hoppas självklart på lika fint väder, det är ju önsketänkande men tänk om sommaren verkligen blir sådan här!

<3 : Madde

Veckoslutet och planer

Hej på er, lite dålig uppdatering under veckoslutet. Jag tog verkligen lite ledigt efter att sista egentliga skoluppgiften var inlämnad. Fredagkvällen började med ridlektion på en ganska störande Patsy som tyckte att precis allt var skrämmande, alltså mycket värre än vanligt och slutade på en efterfest i Otnäs. Jag som trodde det skulle bli en lugnt kväll men inte då.

På lördag morgon åkte vi sedan med Jonathan ut till holmen, tog det lugnt, jag redigerade bilder och så spelade vi spel på Miniclip. Den nostalgin alltså! På söndag åkte jag hem och sedan till Vik. Där hjälpte jag min klasskompis Louise att städa ur sin lägenhet och flytta sina saker till ett förvaringsrum i Hertonäs. Sedan bjöd hon på mat på en Nepalesisk restaurang, supergott.

Ny vecka nu då, mera sommarlov framför. Har inte gjort så mycket idag, var på en halv timme foam rolig. Så jäkla skönt, kände bara vid ett skede hur en knut i ryggen släppte och avslappningsvågen gick genom typ halva ryggen. I kväll blir det segling för mig, första gången i år. Så härligt, vädret kunde ju inte var bättre helt enkelt men samtidigt är jag lite nervös just för att det är första gången och det alltid känns som om jag hinner glömma allting på vintern. Så blir jag i Porkala och myser åtminstone en dag med Vili, åker bland annat till veterinären och kollar upp varför han kliar sig så mycket. Resten av veckan bjuder på mera segling, mys och studentfester. Ha en skön vecka!

Sneak peak från fotoredigeringen, visar upp mera bilder från den festen i ett annat inlägg

<3 : Madde

Hölls ombord

Efter en paus på två veckor var det dags för ridlektion igår igen. Hopplektion igen. Lucky igen. Han som slängde av mig senast jag red alltså, eller jag vill inte riktigt säga att han slängde av mig för det gjorde han nog inte egentligen. Men denna gång hölls jag på ryggen. Han var riktigt riktigt rolig att rida och herregud så söt den ponnyn är. Lite trög ibland men han hoppar väldigt fint och går dressyr väldigt fint också. Jag fattar inte hur man kan göra annat än gilla honom. Vi hoppade bara lite små hinder, lite studs och långa svängar.

I kväll ska jag rida igen, mysig fredagskväll med andra ord. Älskar att vara i stallet då där inte är någon annan, så mysig stämning.

<3 : Madde

Syskonkärlek

Jag är med i en Facebook grupp där det säljs böcker på svenska, i Finland. Nyligen såg jag att där fanns en bok av Katarina von Bredow till salu, för ett löjligt billigt pris. Har aldrig blivit besviken på hennes böcker så jag kollade upp boken och sedan köpte jag den. Syskonkärlek är den femte av Katarina von Bredows böcker jag läst, och hon gör en verkligen inte besviken. De flesta av hennes böcker riktar sig mer till sådana i åldern runt 15 kanske, hon skriver ganska lätt men ändå väldigt bra och fängslande och hon beskriver kärlek i en massa olika situationer och på ett otroligt bra sätt. Den här boken "Syskonkärlek" har en lite äldre målgrupp kanske, och jag tycker den passade mig riktigt bra. Så är även huvudpersonerna i boken lite äldre än de i de andra böckerna jag läst av henne.

Det handlar om ett syskonpar, en bror och en syster som förälskar sig i varandra och sedan alla komplikationer och utmaningar det ställer till med. Vad som händer då folk får veta, vem de kan tala med och så vidare. Det låter lite skumt och jag var faktiskt inte helt övertygad om ämnet men på något sätt gör hon att även den här boken är väldigt bra och jag drogs i alla fall med väldigt mycket och var på deras sida. Boken är skriven lite som om det skulle vara en sann berättelse, då det är systern Amanda som är berättarjaget och skriver det som att brodern, Ludvig bett henne skriva om det här just innan han dog.

Det handlar om otroligt starka syskonband som sedan utvecklas till någonting mer och till slut förlorar de sitt syskon då de inte längre kan se på varandra med de ögonen. Man ska inte skrämmas av ämnet och jag rekommenderar verkligen den här boken. Jag läste ut den väldigt snabbt och igår då jag läste ut den läste jag närmare 150 sidor samma dag. Det var långt efter min planerade läggdags då jag tänkte att jag har 30 sidor kvar och jag bara måste läsa dem nu. Vilket jag sedan gjorde.

Det känns nu som att jag inte har så mycket att säga annat än att jag tyckte väldigt mycket om boken och att jag rekommenderar denna och alla andra böcker av Katarina von Bredow. På Goodreads gav jag boken 4/5 stjärnor, mest för att jag är kräsen och så gott som aldrig ger fem stjärnor. En egenskap jag kanske inte tycker så mycket om, skulle gärna vara lite mer generös, men man ska verkligen flörta bra för att få högsta betyg av mig.

Betyg: 4/5
<3 : Madde

Sommaren fortsätter med skolarbete

Dag två i Porkala. Vilmar har så varm att han inte ens vill gå ut och gå, så då vi går går vi någonstans och simmar. Men jag måste egentligen sitta och skriva hela hela tiden. En kursdagbok börjar nu vara klar, har lite kvar att skriva men jag har alla anteckningar till det hemma så det är bara att skriva ihop det i kväll. Värre är det med själva kursessän, en essä om valfritt ämne om någonting som behandlats under kursen. MEN man måste referera till minst fyra bokkällor. Jag har lyckats få tag på exakt två böcker och två essäer som räkas som källor. Det betyder alltså att jag måste hitta någonting att skriva om som nämns i alla fyra, inte det lättaste kanske. Som tur får man skriva på svenska trots att undervisningen gick på engelska. Men jag satsar på att i dag och i morgon samla all fakta och på fredag förmiddag skriva ihop det och sedan skicka in. Nu är jag ändå förtjänt av en paus i solen med en bok.

Tulpanerna i Kungliga trädgården som ersatte Amsterdam

<3 : Madde

Sommarlov?

Ja nu är första året på universitetet över. Tänk så sjukt egentligen, jag började ju nyss och visste ingenting och jag var galet nervös för att inte hitta vänner i gruppen. Nu i efterhand kan jag ju bara skratta åt det, vänner det finns det i min klass! Men inga föreläsningar mer, bara dryga 10 sidor essäer att skriva mera. Vädret är perfekt sommarlovsväder och jag gick faktiskt ut och testade att geocacha i stan. Gick runt mest i Brunsparken och letade, hittade tre stycken på kort tid. Insåg att det är betydligt lättare i stan och att det inte finns så mycket cachar med så hög svårighetsgrad. Men roligt var det i alla fall, att solen dessutom sken och det var otroligt varmt gjorde det ännu bättre.

På eftermiddagen åkte jag till skolan för att ha spexmöte. Historien börjar ta form och snart kan vi nog börja skriva manus på riktigt. På hösten är det planerat att Soc&Koms första spex ska äga rum. Jag kommer självklart att stå på scenen och så är jag då med i manus- och planeringsgruppen redan nu. Kan inte berätta riktigt någonting men det kommer finnas inslag av sådant jag gillar riktigt riktigt mycket!

<3 : Madde

Allt sket sig eller ska du ta en hutt?

Resan till Stockholm tillsammans med härliga studiekamrater var det. På onsdag eftermiddag träffades vi vid terminalen och steg ombord på båten. Vi åt på buffé och alla verkar ännu förundrade över mängden räkor jag åt. Men hej, jag älskar räkor och det finns inte så mycket annat gott på båtbuffén. Så fortsatte kvällen och natten främst nere i våra c-hytter, under bildäck. På grund av för mycket snack om båtkatastrofer som Titanic och Estonia blev min natt sömnlös och fylld med mardrömmar.

Så när vi på torsdag morgon var framme i Stockholm hade jag sovit alldeles för få timmar men det var bara att köra på. Det var nämligen dags för vårt första, och enda studiebesök till Stockholms Universitet. Vi hade en tight tidtabell och första missen kom redan då vi insåg att vi inte är vid en terminal nära tunnelbanan som vi trott. Det blev alltså en lång promenad, med otaliga trappsteg kändes det som. Så tog vi tunnelbanan fem minuter innan vårt studiebesök skulle börja till Stockholms universitet. Vet ni vad som väntade där? Jo, journalistiken ligger inte där. Vi hade tagit fel och måste ta tunnelbanan igen, byta och sedan gå ännu lite till. Vi kom nästan en timme sent till besöket, men de var ändå vänliga och trevliga där och besöket var fint.

Framtiden eller?

Det började dock kännas att vi inte ätit på sex timmar så då vi var klara bestämde vi oss för att åka till hostellet, lämna sakerna och sedan äta. På väg från tunnelbanan inträffade en intressant incident som skrämde upp mig rejält till slut. Då vi gick där hörde vi att någon gick bakom oss och ropade högt och argsint, jag förstod inte först att det var åt oss. Men det var det, vi fick höra saker som hora och att vi ska brinna i helvetet för att vi tagit hans pengar. Han följde med oss ända till hostellet. Där körde ägaren iväg honom men efter en stund kom han tillbaka och kom till och med upp för trappan, in i hostellet. Då blev jag verkligen rädd och visste inte vad jag skulle göra. Han blev bortkörd en gång till och vi fick numret till securityn som vi skulle ringa om han gav oss mer problem. Det gjorde han som tur inte och vi åt en god lunch/middag.

Efter att kollat på ishockeymatch och spelat biljard en stund i en bar gick vi tillbaka till hostellet. En del gick ännu ut till diverse ställen men ungefär hälften stannade kvar och kvällen slutade med att vi åt chips och tittade på Sunes sommar från min dator.

Jag sov riktigt gott i hostelsängarna och vaknade ber nästa morgon. Den dagen bestod mest av vandrande omkring på stan. Vi promenerade genom Gamla Stan och Kungliga trädgården tills vi kände att det var dags för lunch. Efter lunchen var det shopping och mera strosande som gällde. Vi hittade även en härlig terass med blommande äppelträd där några av oss tog en cider eller ett glas vin.

Efter lite vilande var det middag som gällde och sedan gick vi alla på ett glas till en annan restaurang. Efter det bestämde de som drabbats värst av den så kallade J-pesten (väldigt många var riktigt ordentligt sjuka under resan och detta blev influensans namn) att det var dags för sömn så de gick hem. Vi andra fortsatte en stund på en intressant queer-klubb. Där drack jag kanske världens sötaste cider, och om någonting är för sött för mig då är det sött! Men länge var vi inte där heller och så tog vi en ganska skön promenad hem.

Sista dagen började med sovmorgon, packande och sedan en frukost som mera blev en brunch. Så gick vi via butiken och till Fotografiska museet. Jag såg Nick Brandts utställning för tredje gången, nya fotografier nu ändå. Jag tror aldrig jag slutar älska hans bilder och bli så tagen av dem. De rör en på djupet, speciellt om man har de känslor för djur som jag har. De två andra utställningarna som fanns där var fantastiskt fina de med, men ja inget vinner Brandt.

Efter det var det dags att återigen stiga på båten som skulle ta oss hem. Det började med att vi kollade semifinalen i ishockey tillsammans med många andra finländare. Och vilken glädje det blev då Finland tog sig till final, hela båten firade. Vi hade en väldigt rolig kväll, spelade spelmaskin, gick i taxfree och annat som sig bör på båten. Vi spelade turnering i air hockey och jag blev den regerande mästaren av alla! Jag blev så lycklig och så fick jag också höra att det nu är tradition att Elis och jag spelar mot varandra i air hockey varje gång då det är ishockey vm.

Jag måste även berätta om helvetet. På vägen till Stockholm var alla våra fyra hytter på samma ställe och vi hade en trevlig koloni nästan. Nu var det så att två hytter var på samma ställe, en var en korridor bort och en var väldigt långt bort från de andra. Det var den hytten jag skulle sova i och jag blev irriterad på att den var så långt borta att jag döpte den till helvetet eftersom jag då jag skulle beskriva till de andra var den var sade att den är där. Så visste alla att det var den hytten man syftade på då man sade det ordet. Det slutade sedan med att jag inte sov där utan de som gick och lade sig lite tidigare sov där i stället och jag fick sova i en av de hytterna som var på samma ställe. Och denna gång som jag riktigt bra på båten också, vaknade bara en gång och behövde lugna mig lite.

Jag har redan skrivit långt och allt går inte att få med, allt ska inte tas med men ungefär här slutar vår resa. Så var det bara morgonen, att säga hejdå och ta spårvagnen hem. En lyckad resa trots att det skedde många missar på vägen. Från planen om Amsterdam till Stockholm, till ett inställt och ett försenat studiebesök och så vidare. Jag har skrattat, gråtit, varit trött och hungrig, irriterad, myst och upplevt massor. Tack alla som var med!

 Kan inte avsluta med en bättre bild <3 : Madde

Har jag?!

Ingenting betyder starkt nej, en 

✔️ betyder klart ja, annars finns en förklaring.

Avlossat en pistol? Om inte luftgevär gills och det tror jag inte
Gått på en blind date? 
Skolkat från skolan? Skolkat och skolkat, tror att jag någon gång inte varit på en icke obligatorisk föreläsning som jag känt var onödig.
Sett någon föda? En katt
Sett någon dö? 
Besökt Kanada? Mellanlandat med flyg där
Besökt Hawaii?
Besökt Las Vegas?
Besökt Asien? ✔️
Besökt Afrika? 
Besökt Florida?
Varit i Mexiko? ✔️
Besökt Australien?
Sett Grand Canyon i verkligheten?
Åkt helikopter?
Varit i L.A.?
Besökt New York City?
Gråtit dig till sömns? Så många gånger att det inte går att räkna
Nyligen målat med färgpennor? Ja i min målarbok för vuxna
Sjungit karaoke? Säkert någon gång
Betalat en måltid med enbart mynt? ✔️
Busringt
Skrattat så du gråtit? ✔️
Fångat en snöflinga på tungan? 

✔️ 

Har barn?
Har djur? ✔️ <3
Badat näck? ✔️
Åkt slalom? ✔️
Åkt vattenskidor? Om det räknades som att åka, jag hade skidorna på fötterna och en båt drog mig men jag lyckades aldrig stå upp och åka på riktigt. 
Campat i tält? Vadå varje år på scoutläger eller?
Åkt motorcykel? 
Hoppat ut ur ett flygplan? 
Gjort något som skulle kunnat döda dig? Vissa skulle kanske säga att det är en risk varje gång på hästryggen, och så kör jag ju bil, inga jätte farliga situationer men...
Gjort något som du kommer ångra i resten av ditt liv? Visst, alltid ångrar man saker, jag känner att jag är duktig på att säga olämpliga saker tyvärr.
Ridit på en elefant? ✔️
Ridit på en kamel? ✔️
Ätit kakor, tårta eller glass till middag? Inte så att jag minns ett specifikt tillfälle men säkert nog. 
Varit med på TV? ✔️
Varit med i tidningen? ✔️ 

Stulit en trafikskylt?
Varit med i en bilolycka? Då vi körde ut med Jonathan räknas väl.
Legat på sjukhus?
Donerat blod? ✔️
Betalat böter under de senaste 12 månaderna? Inte ännu, kanske snart om jag får betala för att min bil flyttades av andra.
Blivit rånad?
Spenderat en natt i häktet?
Har en piercing? Bara örhängen, och de räknas väl inte.
Tatuerat mig?
Kört bil? ✔️
Ägt/äger min drömbil? Jag älskar Tuppen men nog finns det bättre och finare än det. 
Varit i en polisbil?
Gift dig?
Skilt dig?
Blivit kär? ✔️
Betalat en främlings mat?
Kört över 200km/h?
Djuphavs dykt?
Hittat en död kropp?
Bott själv? Aldrig i en lägenhet eller i ett hus där ingen annan bott samtidigt, men nog under ett par veckor "bott" ensam.
Åkt Ubåt?

<3 : Madde

Om vänner

Jag började här om kvällen tänka på några av mina allra närmaste vänner, och hur de alla är nära mig på så olika sätt.När jag börjar skriva det här inlägget är jag inte ens säker på att jag kommer att publicera det men tanken är att jag lite ska reflektera över i vilka situationer jag kontaktar vem.

Vive lärde jag känna ganska snabbt efter att jag flyttat till Grani, vi började spela badminton samtidigt och lärde känna varandra där. Riktigt bra vänner blev vi ett par år senare då vi började gymnasiet tillsammans, under första året gjorde vi allt tillsammans i princip. Det är kanske första gången någonsin jag har känt känslan av att aldrig behöva vara orolig för att bli utan par i någon uppgift där man ska välja par. Det var liksom en självklarhet att vi var par. Vi har varit bra vänner sedan dess men nu ses vi inte så ofta mera, men jag känner att det inte gör någonting. Hon är en person jag vet att alltid finns där. Jag kan kontakta henne efter att vi inte hörts på en månad och fråga om hon vill träffas för jag vill testa en ny hårfrisyr. Och hon svarar ja. På samma sätt som hon kontaktar mig och frågar om jag vill gå på bio spontant.

Vi är båda lika halvgalna och vi förstår varandra, oftast kontaktar vi varandra för att göra någonting kul och ibland lite knäppt. Men vi brukar ändå nästan alltid glida in på djupare ämnen och jag vet att jag i princip kan tala om allt med henne. Det fina är att hon dessutom förstår, för hon har upplevt ganska samma grejer som jag i högstadiet. Och en annan fin sak är att jag kan säga till henne att jag inte gillar någon som jag vet att hon är bra kompis med, och hon blir inte ledsen eller arg utan hon säger okej jag förstår alla kommer inte överens med alla och hon accepterar att vi tycker olika. Det är en egenskap jag själv skulle önska jag hade lite mer av.

Så har vi Jonathan, personen som samtidigt är en bästa vän och en pojkvän. Jag vet inte vad jag ska säga mer än att han känner mig i grund och botten. Han kan läsa mig som en öppen bok och förutspå vad jag ska säga eller göra innan jag gör det. Vi kan dra varandra till vansinne men det är okej, vi kan båda vara oss själva i varandras sällskap att det är sjukt. Jag önskar alla en sådan person i sitt liv, personen som vet vad du vill ha för dipp till dina chips. Om någon annan vet vad jag vill ha för dipp, snälla kommentera!

Dani, min härliga lilla pitbull (hon har själv sagt att hon skulle vara en sådan om hon skulle vara hund och test har också bevisat det). På sitt fullständigt ärliga sätt att säga saker tror jag ibland att hon är arg på mig eller någonting i den stilen men jag har lärt mig att jag inte kan tänkta så. Dani är den som gjort så mycket för mig och faktiskt inte själv mått så bra utan att jag vetat det. Men hon säger att det är okej, för hon ville göra det för mig. Vi kan tjafsa och hon kan tycka att jag är löjlig, jag kan säga åt henne att nu är det så här och att hon måste försöka förstå mig. Men jag kan tala med henne om det mesta som inte många andra förstår, hon förstår och vi förstår varandra. Oftast är vi på det den andra föreslår, vi blir ivriga av samma saker helt enkelt. Att ingen någonsin kommer att förstå hur vi kan hoppa i luften och skratta så vi dör om någon säger pungräka, elegant tångräka (palaenom elegans), kilkki eller havstulpan.

Bröderna Kylander, Kyllis och Rasse är kanske de snällaste personerna jag känner, jag kan inte förstå hur någon kan vara sådan. Kyllis lärde jag känna bättre i och med att jag ville det på grund av en crush på honom. Det blev inget av det någonsin och jag kan tycka att det kanske var bäst så nu i efterhand. Nu är vi i alla fall riktigt nära kompisar, om det är någonting på riktigt på riktigt vet jag att jag till och med kan ringa honom och gråta i panik och han kan lugna ner mig bara genom att vara där i andra ändan och tala med mig och fråga mig frågor. Han är personen som faktiskt frågade mig en gång då jag mådde dåligt om jag vill messa, tala i telefon eller att han kör hem till mig och talar på riktigt. Skulle aldrig kunna be honom om det och så befann jag mig faktiskt på Åland då.

Men också då vi var i Ruka och jag tänkte att det skulle vara bra med en skidlektion för mig (eller mamma tänkte) och jag frågade hur man kan bli hans elev då han var skidlärare. Vad gör han? Jo i stället för att förklara det åt mig och göra så att han skulle ha fått en till kund säger han att vi kan ses klockan 17 då hans arbetsdag tar slut och så kan vi skida och göra övningar. Och så tar han mig och klättra och sådant, jag vågar dessutom göra en massa saker som klättra högt och skida på en skida för jag litar så mycket på honom.

Rasse litar jag också mycket på, vi har känt varandra länge och i början tyckte han nog att jag mest var jobbig och störande och jätteliten. Han är ju fyra år äldre så då man är 16 är en 12-åring ganska liten. Men nu är vi väldigt nära och jag vet att jag kan kontakta honom om jag vill prata, han har oftast tid och lyssnar gärna. Och på samma sätt frågar han mig också om hjälp om det är något bekymmer han tror att jag vet mera om. Det tycker jag verkligen om med honom att han respekterar mig på ett fantastiskt sätt och jag känner verkligen att han tänker att det finns saker som jag är mycket bättre på än han, och han tar mig på allvar.

Rasse är personen jag skulle gå till om någon är elak mot mig och jag vet att han skulle få mig att känna mig mycket bättre. Och samtidigt har vi så roligt ihop, ingen får mig att skratta så som Rasse när han vill få mig att skratta. Han tar med mig på saker även om jag kanske inte är den bästa att ha med i alla situationer men han visar verkligen också att har på riktigt uppskattar mitt sällskap. Någon som visar att den på riktigt vill umgås med en och som genuint är intresserad av det man har att säga, det är någon fin. Och sådan är Rasse.

Det var personerna jag hade tänkt skriva om idag, det är absolut inte alla det finns flera till. Tack för att ni finns i mitt liv och för att ni är just de ni är och vill vara mina vänner!
<3 : Madde

Från första kvällen i hostelrummet

Thinkin of: Inte mycket, hjärnan är ganska tom just nu

Watching: Följer bara serien Ex on the Beach just nu. På söndag då jag kommer hem kommer det finnas ett nytt avsnitt att kolla på för mig.

Reading: Syskonkärlek av Katarina von Bredow, hur glad blev jag inte då boken damp ner genom brevinkastet bara ett par timmar innan jag åkte iväg till Stockholm.

Planning: Vad jag ska gör av min lediga månad, hur jag ska fira midsommar och allt annat. Precis som vanligt planerar jag precis allting.

Wearing: Ljusa jeans och en ljusröd stickad tröja.

Listening to: Hur folk planerar vad de ska göra nu, senare i kväll och så vidare.

Eating: Ingenting men funderar på om jag borde ta några chips ...

Wanting: En hund! Finns så många fina hundar här, och alla verkar ha med sina hundar överallt. Har sett både breton och brun labrador i dag. Men ja alltså hund vill jag väldigt gärna ha.

Looking forward to: De kommande dagarna i Stockholm och just nu en bättre nattsömn än förra natten på båten då jag mest vaknade upp ur mardröm efter mardröm om diverse båtolyckor.

<3 : Madde

3 saker

3 saker jag ser fram emot
– Resan till Stockholm
– Sommarlov
– Då boken Glassvärdet kommer ut

3 saker jag vill
– Läsa skönlitteratur
– Sitta på hästryggen
– Mysa

3 saker jag gör ofta
– Kollar Youtubeklipp
– Tänker på vad jag borde göra
– Skriver saker

3 saker jag gillar
– Hundar
– Myskvällar med vänner
– Havet

3 saker jag inte gillar
– Stress
– Tidsoptimism och att inte planera sin tidtabell
– Regn då jag befinner mig utomhus

3 saker jag borde
– Plugga
– Packa
– Redigera bilder

3 saker jag kan
– Planera
– Tala inför människor
– Umgås med djur

3 saker jag inte kan
– Sjunga
– Vara spontan
– Bada bastu

3 saker jag blir lugn av
– Hästar
– Kramar
– Att ha koll på läget

3 saker jag blir stressad av
– Oplanerade situationer
–Tentamen
– Att vara försenad

3 saker jag gjort i helgen
– Kollat Eurovision
– Varit på hundkurs
– Firat min och tre andras födelsedag med familjen

3 saker jag gjort den senaste veckan
– Tävlat i Omtänk
– Lärt känna nya människor
– Bloggat

<3 : Madde

Idag bär det av

Väskan är snart packad och jag har skrivit läsårets sista saltent. Nu ska vi åka iväg på resa till Stockholm med ämnesföreningen. Så himla roligt, halv sex i kväll avgår båten och det väntas en kul kväll ombord, så tre dagar i Stockholm och båten tillbaka. Vi ska bland annat besöka Stockholms universitet och TV4. Eventuellt Fotografiska också. Känns så skönt, även om tenten inte gick så fruktansvärt bra är det skönt att nu veta att det inte är några föreläsningar kvar. Bara några skrivuppgifter och dem kan man ju göra ute i solen till och med. Nu tar vi sommarlov och resa med fantastiska människor!

Några av de på bilden följer med idag

<3 : Madde

1944

Jag tycker att jag också borde säga några saker om årets Eurovision, som de trogna tittare jag är. Jag tänkte göra det lite som en lista, en lista på lösryckta åsikter jag tänkt medan jag kollat på semifinalerna och finalen.

• Jag kollade nästan allt på livestream från SVTplay och jag måste säga att det var den sämsta kommentatorn jag stött på. Vem slänger kommentarer som "Ja Finland kommer inte att vinna men idag får de i alla fall vara nummer ett". Okej gilla inte låten men jag tycker inte att en kommentator ska få säga sådana åsikter som kan påverka publiken och röstarna. Klart oschysst tycker jag.
• Mest var det konstiga kommentarer, som i Nederländernas nummer då det hålls en paus och man ska göra vad man vill; "Jag undrar vad ni gjorde under tystnaden, själv hade jag en fruktstund". Just det, på tio sekunder. Och vilken kommentator hoppar in och talar på programledarna då de ska presentera vem som gått vidare, och säger vem hon själv vill att ska gå vidare. Då jag insåg att kära Svenska Yleockså stramar bytte jag dit för jag blev så störd.
• Vad tycker jag om vinnaren? Nej jag gillar inte numret och inte sången, jag tycker inte att hon borde vunnit. Själv hejade jag på Australien, både för att jag gillade numret och låten och för att det dessutom skulle vara intressant att se hur de ordnar det med att de är i ett annat land men de ordnar.
• Jag tycker årets slogan "Come together" inte är så bra, men jag gillar designen av maskrosfröna som flyger från olika ställen av världen och gör Globen till en maskrosboll.
• Att röstningssystemet var annorlunda tycker jag så där om. Jag tycker det är roligt att få veta hur olika juryn och publiken röstat, ingen som kollade kan ju ha missat vad som hände med Polen. Samtidigt tycker jag om poängutdelningen och gillade inte riktigt hur speedat allting var och att de bara berättade vem som fick 12 poäng. Och trots att det var uppsnabbat så tog hela grejen längre tid än normalt, vilket gjorde att min nattsömn den natten bara blev några få timmar men det hör kanske inte hit. Och jag tyckte så otroligt synd och Tjeckien då de fin 0 poäng av publiken, stackarna.
• Att se Måns Zelmerlöf på scenen är ju alltid lite godis för ögonen så stort plus för hans programledarskap och uppträdanden. Så tyckte jag det var lite roligt att det blev någon sorts grej att publiken ropade mera år Petra trots att Måns nog är större.

Så där, lite mixat, lite allt, vad tycker ni? Vem borde ha vunnit eller var det Ukraina som var rätt vinnare med 1944?

<3 : Madde

Jakthund?

På söndag morgon ringde väckarklockan klockan sex på morgonen. Efter fyra timmar sömn klädde jag på mig och körde till Ikea och mötte upp Ana och Vili. Så styrde vi vidare norrut och ut i skogen. Där ordnades en kurs för retrivrar, apporterande hundar. En kurs inför ett slags första prov för dem.

Då "domaren" kom och hälsade blev han självklar väldigt glad och han tyckte att det var riktigt riktigt  roligt.

Mycket annat var spännande och att sitta och vänta var nästan det jobbigaste.

Första punkten var spårning, han skulle följa ett spår, hitta en kanin och hämta den till föraren.

Det svårare spåret sprang han in i skogen men kom tillbaka utan någon kanin.

Så fick han testan det lättare spåret och vilken stolt hund som kom tillbaka med en stor vit kanin.

Nästa punkt, apportering av en mås i vatten.

Inga problem för honom att simma efter den, men sedan uppstod tyvärr problem då han inte hämtade upp den ända upp på land.

Men en fin simmare är han, och han har roligt.

Sist skulle han leta upp och hämta fem stycken kråkor.

Visst hittade han kråkorna men ville inte riktigt ta upp dem och bära dem så mycket.

Allt syns inte på bilderna så klart, därför skrev jag om hur det gick medan bilderna får visa situationer som blev fina på bild, och ingen vet att han egentligen inte gjorde uppgiften som tänkt. Men jag tyckte i alla fall att det var roligt att vara med, Vili hade också roligt och bra träning var det på många sätt. Många hundar på samma ställe som man vill leka med, skott som avfyras hela tiden och långa väntetider.

<3 : Madde

Idésprutan går till...

På fredag klockan 17 samlas då alla som ska pitcha eller sköta Powerpoint i årets Omtänk tävling. Det tardock ungefär en halvtimme innan vi verkligen får gå in i festsalen och få instruktionerna vi kommit dit för. Vi får veta var vi ska stå på scenen, när vi ska gå vart och så vidare. Ungefär 18:05 kör livesändningen igång, programledarna håller sitt introtal, domarna presenteras och tävlingsuppgiften förklaras åt tittarna.

Så kör allting igång, vi har ännu flera frågor men vi tänker att det är lugnt eftersom vi är grupp 12 och det är många före oss. Vi sak titta på hur de gör. Samtidigt som jag gläds åt vår startnummer tycker jag det är lite synd, för de tio (det fanns ingen grupp 2) grupperna före oss är jag för nervös för att kunna koncentrera mig. Fast jag inser nu att jag inte heller noterat de två grupperna efter oss speciellt bra.

Ganska i början kommer två appar med lite liknande funktioner som vår, ingen exakt samma och ingen med platsbestämningsfunktionen men i alla fall. Och då en grupp, vars idé är nyheter från hela världen, blir hackade på av domarna för att de tänkt använda sig av Google Translate grips jag lite av panik. Jag försöker se mig om efter någon i mitt lag och ge dem en panikartad blick. Jag hittar ingen och kan bara försiktigt viska till Evelina bravad mig om vår idé är för lik deras. Vi försöker lugna varandra.

Så blir det äntligen vår tur. Vår idé blir kort presenterad av programledarna och sedan ställer vi oss upp på scenen och kör. Det mesta går bra, då jag säger vår slogan för andra gången har jag efteråt märkt att jag säger "Lyser där du står" i stället för "Lyser upp där du står", men inget värre. Domarna ställer riktigt svåra frågor till oss men vi lyckas tackla och ha svar på allt, jag är stolt över oss.

Under pausen där domarna ska göra sitt beslut får vi många komplimanger, både av vänner och lärare. Lärare kommer fram och gratulerar oss, att vi hade en bra presentation och att vi var duktiga för att vi kunde vår pitch utantill, vilket ingen annan kunde. Och då man hör spekulationer är Flashpoint så gott som alltid en tippad vinnare.

Så är det dags för prisutdelning. De ger ett hedersutnämnande och säger vem som blivit andra. Ingen av de är vi. Vi har talat och hoppas på en vinst, är ganska säkra på åtminstone topp tre. Så med bara vinnaren kvar att presentera hoppas jag som aldrig förr. Men det är inte vi. Jag blir besviken, det blir jag men alltid går det inte hela vägen och någonting i vår idé gjorde att vi inte lyckades övertyga domarna. Inte för att hitta ursäkter och jag tycker faktiskt vinnarna är värda sin vinst men en sak som jag upplevde var lite konstigt finns. Nämligen att det sedan onsdagen poängterats hur viktigt det är med en realistisk idé och att vi därför satsat på något som verkligen går att genomföra men att domarna sedan motiverar valet med meningen "Kanske inte helt realistiskt ännu men..." Men grattis Pressit i alla fall, och duktigt jobbat alla. Jag hade ett super lag och jag hoppas jag inte var för jobbig med min vinnarinstinkt.

Bilderna har Sofia tagit, tack.

Här hittar ni hela programmet, vid 1:10.00 ungefär hittar ni där vi börjar och 2:4.30 börjar prisutdelningen

<3 : Madde