Vem gillar whisper challenge?

Jag gillar YouTube, verkligen. Jag kollar på videos av olika vloggare dagligen och till de roligaste videorna hör olika challenges, t.ex smoothie challenge, enligt mig. Men på senaste tiden har alla gjort en challenge som heter whisper challenge, och den tycker jag verkligen inte om. Det är inget emot YouTubarna som gör dem utan mot konceptet i den. Den går ut på att en har hörlurar med hög musik och sedan ska den lista ut vad den andra säger, det kan vara frågor man ska svara på eller säga efter den andra. Och jag tycker det är tråkigt, och störande. Eftersom den med hörlurar inte hör någonting sitter den och skriker, vilket gör att man vill ha volymen lågt för att det är störande. Men den andra talar ju normalt så för att höra den måste man ha volymen högre. Så antingen ändrar man volymen hela tiden eller så lyssnar man på ett enda skrikande. Och jag förstår att det är skitroligt att göra det här, men tyvärr tycker i alla fall jag att det inte alls är roligt att kolla på. Tycker ni det är en rolig challenge eller håller ni med mig?

<3 : Madde

Inte ens speciellt deppad

Ja, jag tänkte också skriva om snön som dalat ner hela dagen här i södra Finland. Men inte direkt klaga, eftersom jag för en gångs skull inte behöver gå ut i det vädret i blöt snö på marken och blöt snö som kommer från himlen i kläder som inte är medlade för det. Glöm converse och tajta jeans, när man vaktar valp på landet är det gummistövlar, långkalsongen, ösas och vantar som gäller. Och att inte ens fösöka sig på en lite tunnare jacka för att det trots allt är plus grader, nej den varmaste rocken jag äger och inga problem. Okej där fröken störande positiv, det är inte så att jag njuter av att gå ut i det här vädret. Men jag måste medge att det var riktigt roligt att vara där ute och kolla på Vilson, som har sett snö typ tre gånger tidigare. Han älskar det och idag upptäckte han också hur roligt det är att springa efter snöbollar jag kastar iväg, och ännu roligare är det att springa efter mig i full fart över gården. Eller så kan han också bara studsa och springa omkring då jag filmar honom bara för att han typ världens sötaste när han blir ivrig över snön.

Allt det här fungerar bra, men då jag ska köra hem. Det är då jag inser att det inte var kul alls. Tog så klart extra länge att köra hem (värde dessutom tillbaka en gång då jag glömde min necessär) och jag har ännu lite dåligt samvete över att jag upptäckte bilen som kört av vägen för sent och redan var på väg in i rondellen att jag inte hann stanna (såg dock i backspegeln att en annan bil stannade). Och visst var det otroligt obehagligt då en bil körde om mig så att bilen blev intäkt i sörja och jag inte såg ett dugg. Men jag klarade mig bra hem, trots att mamma hann ringa och bli orolig (och ännu oroligare blev hon då jag inte svarade eftersom jag just då parkerade bilen på gatan). Men det bästa som hänt idag är meddelandet från bilbutiken, Tuppen är lagad och tvättad så imorgon åker vi och hämtar honom!

<3 : Madde

Det är så kul att du alltid satsar

Fredagen började med födelsedagsfest hos Sara, det är alltid så kul hos henne och att hon orkar ordna varje år är värt respekten.Även i år fanns det ett tema och det var mafia. För min del betydde det nät stay ups, kort kjol, kedja runt halsen och spets skjorta. Jag själv tyckte inte att det var den bästa outfiten, hade kunnat satsa mer för något ännu bättre (tyckte till exempel att det var dumt att jag inte hade röda läppar) men jag fick ändå höra att jag alltid satsar så mycket, och att det är väldigt kul. Sådant blir jag glad över, just för att jag älskar att klä ut mig och jag har faktiskt börjat inse och tycka att jag är ganska bra på det.

Igår var det spex som gällde, studentkåren (tror jag, inte insatt i studielivet riktigt ännu...) Thorax spex, tillsammans med Kumppis. Riktigt bra och värt att gå på. Men från ingenting har jag några bilder, inte ens en telefonbild på min outfit.

<3 : Madde

Jag är nog galen

Vinden viner så stt det kåter i skorstenen, det är grått ute och regnet kommer i vågrät riktitng ungefär. Jag vaktar en 9 veckors hundvalp som oberoende måste gå ut. Så mössan och varma rocken och stövlar på (i det här fallet ridstövlar då gummistövlarna blev hemma, inget ja tänker glömma på påsken) och så ut. Nå en snabb sväng ute så att valpen hinner göra sina behov tänker väl de flesta. Det här slutade med den längsta promenaden jag och Vili hittills gjort. Och så mysigt det var, vandra i lugn takt över åkrarna, se hur rocken och pälsen på hunden blir blöt, känner regndropparna mot kinden men har ändå varmt och torrt. Jag gick och tänkte att det här det är landeliv, och vad jag älskar det. Ingen som kan se mig så ingen som kan tycka att det ser förskräckligt ut mer ridstövlar och mjukisbyxor. Ingen som hör mig, så ingen som kan klaga då en sång dyker upp i huvudet och jag börjar sjunga. Och att dessutom ha världens sötaste valp som springer efter en är inte helt fel det heller. Nej det är nog här mitt hjärta ännu hör hemma. 

Förrgår då Vili för första gången fick vara och titta i ett stall, det ser ut som om jag tagit med mig mjukisdjuret. 

Och förrästen, i förrgår hade laddaren jag beställt till min dator kommit. Min laddare gick sönder så jag har inte kunnat ladda den annat än hemma med mammas laddare så från och med nu kommer jag ha full tillgång till datorn överallt igen. 

<3 : Madde

Så fin present

De hade inga planscher till salu på museet, jag var först lite besviken men sedan tänkte jag att det nog inte gjorde någonting. Utställningen var hur fin som helst och vi åt en super god lunch på ett galet mysigt café, besöker ni Salo, gå och är på "toinen keksi"! Sedan vände vi hemåt, vi skolan (tar det i ett annat inlägg då detta ska vara positivt). Och hemma gav mamma mig en påse med ett paket i. "Grattis för att sista skrivningarna är över" sade hon och jag började öppna. Det var ett stort tungt paket inslaget i papper från Fotografiska museet i Stockholm. Och inne låg något så fint som jag aldrig hade kunnat drömma om. Eller drömma om är just rätt ord, för visst hade jag drömt om att äga boken med Nick Brandts fotografier. Och det var precis vad som låg i paketet, boken är enorm och bilderna är precis som det ska vara. Hon är lite galen min mamma allt, eftersom det nog var en ganska dyr present för att skrivningarna var över. Hon hade köpt den senast hon var i Stockholm, jag vet inte om det var menat till detta men jag tror inte det, men i alla fall så hade hon inte öppnat paketet. Så mitt i en stor gråt attack med mascara över hela ansiktet började jag le och försökte tacka och krama min mamma så mycket jag kunde, jag var ledsen men kunde ädå inte förstå att jag på riktigt fått boken och var galet glad över det. Ett tillfället då jag både skrattat och gråtit, varit otroligt glad och ledsen samtidigt. Inte klokt det här.

Nu är ju problemet var jag ska förvara den, just för att den är så stor och det är ändå en bok man gärna har framme eftersom det ska gå att bläddra i den och titta på bilderna. Måste fundera ut det.
<3 : Madde

Förväntansfull

Jag är så otroligt förväntansfull den här morgonen. För ungefär fem år sedan gick jag på fotografiska museet i Stockholm och såg Nick Brandts otroligt fina bilder för första gången. Jag blev verkligen förälskad i hans sätt att fotografera, hans motiv och hans bilder. Så då mamma sade att de har ställt ut hans bilder i Salo och frågade om jag ville åka och titta tvekade jag inte. Att få se hans bilder av djuren i Afrika på nytt, veta hans historia att har inte fotograferar med zoom utan med ett fast objektiv så att han på riktigt är så nära djuren som det ser ut. Hans svartvita bilder är någonting av det finaste jag sett och även känslan han vill förmedla om att människan förstör de här djurens värld. Han arbetar mot tjuvjakt och miljöföroreningar med sina bilder, och han får verkligen frammedlat saker med sina bilder. Jag har faktiskt tänkt på att jag kanske ska köpa någon av hans bilder som stor affisch och sedan rama upp. Än så länge har jag bara min favoritbild som vykort, den är delvis min favoritbild därför att jag vet historien bakom den. Han följde lejonet i tre dagar och det bara sov, på tredje dagen kom det en vindpust och lejonet lyfte huvudet för att nosa på vinden, och bilden han tog i den sekunden är otrolig. Behöver jag säga att han är min idol inom fotograferingen?

Bilderna jag hittade var tydligt väldigt små men ikväll får ni se mera antagligen.
<3 : Madde

Får tillbaka honom innan påsk

Förra onsdagen hade jag mina sista skrivningar, matematikskrivningarna. Inget med det, förutom att det samma morgon inträffade en olycka.Inget farligt som tur men jag fick tyvärr inleda skrivningarna i ett chocktillstånd, vilket inte är att rekommendera. Det som hände var alltså att jag dumt nog tänkte att jag skulle ta bilen till skolan då jag skulle umgås med Dani efteråt, lite fira att skrivningarna nu var över för min del. Det gick bra tills jag kom till Haga rondellen, som är två minuter från skolan. Där upptäckte jag att jag var i fel fil och skulle byta, det var morgon och rusningstrafik och jag var inte tillräckligt försiktig. Det var inte den andra filen jag körde ini utan en annan bil. Jag körde alltså krock morgonen då jag körde till studentskrivningarna i matematik.

De ända bilderna jag har av honom är från första dagen, och då hette han ännu Bob (man får inte glömma att det trots allt var hans namn i två dagar)

Har inte orkat ta upp det här på morgonen, då det ännu några dagar efteråt var så jobbigt, men nu har jag insett att det inte är så farligt. Mamma hjälpte mig att göra skadeanmälan, ingen skadades, min bil går att köra med och det var min bil som tog mer stryk än bilen jag körde på. Min underbara pojkvän lånade utan vidare ut sin bil medan han är åtta dagar inne i militären (mot att jag igår körde dit honom och hämtar honom nästa veckas onsdag, men det är inget problem) och idag förde vi då min bil för att visas upp och så lämnade vi Tuppen där för reparation. Och det var goda nyheter, jag får tillbaka den (eller ja Tuppen är ju nog en han...) nästa vecka, före påsken. Det är super bra och det är till påsken jag måste lämna tillbaka Junttis bil, det kunde inte vara mer perfekt.

Jag har lärt mig en läxa, och vill ge alla ett tips. Bil till skrivningar är inte en bra ide. Som tur hände inget farligt, lite ny plåt och Tuppen är som förr. Och pengarna jag hade tänkt sätta på en belöning åt mig själv efter skrivningarna går i ställer till reparationen. Jag har insett att det här är sådant som kan hända.

Maskoten hänger fortfarande kvar, och har dessutom fått sällskap av en zebra på hatthyllan

<3 : Madde

Fågelfetisch

Mina scoutvänner brukar reta mig för att jag alltid ska fotografera fåglar, och de säger skämtsamt att jag helt tydligt har någon dold fetisch för fåglar. Och ja även på min senaste fotopromenad var fåglar det jag fotograferade mest, eller rättare sagt ett gräsands par som jag tror hade kommit tillbaka till Finland lite för tidigt, fanns lite för mycket is för dem.

Men jag har alltså en förklaring. Jag gillar ju att fotografera djur allra mest (konstigt då djur är det jag annars också gillar djur allra mest i livet...) och då man går omkring och fotograferar är fåglar de enda djuren man stöter på. Alltså blir det bara logiskt att det är de som fastnar i kameralinsen. Så det är djur jag fastnar för, inte speciellt fåglar.
<3 : Madde

Vårsolen kring pölen

Förra måndagen fick jag en ide jag inte fått på länge. Jag kände nämligen för en fotopromenad, vilken tid sedan jag gjorde det. Men jag hade ju inte jätte många alternativ om rutter och inte heller någon modell (chilin som alltid fungerade som det förr, motvilligt) men tog mig en långsam promenad runt Gallträsk och försökte få några bilder där vårsolen skulle synas, även om det knappast är så jätte vårigt mera. Men några halvbra bilder i alla fall, var ju ännu väldigt grått trots solen.

Isen låg ännu på

<3 : Madde

Vilson

Nu har jag varit dagmamma för Vili i två dagar. Så roligt, men samtidigt tungt, man håller ju koll på honom hela tiden, även då han sover. Men så sockersöt är han nog. Vi har övat att vara inne i hans bur med dörren stängd, vilket han inte har några problem med hittills i alla fall. Så har han även varit små stunder ensam inne, vilket också har fungerat riktigt bra. Men han har somnat varje gång jag satt in honom i buren, så jag vet inte hur han reagerar då han har mycket energi och sätts in dit, men det kanske kommer nästa vecka eller något. 

Idag har han dessutom träffat tre nya människor, Lumi som vaktade honom några timmar ensam medan jag måste iväg. Och så Juntti och Caius, som dessutom hade med sig Jeppe i bilen. Vilson fick träffa Jeppe snabbt, och även det gick riktigt bra, även om Jeppe nog inte gillade det direkt, men han hölls lugn och lät lilla Vili bita i svansen och skutta omkring. 

Och jag ska försöka bli bättre med kameran på honom, men det är inte så lätt då han aldrig är stilla, förutom då han sover. Och sådana bilder kan man ju inte bara ha, då han rör sig är det så himla snabba rörelser att de är svåra att få på bild.

Men en liten uppdatering på vad som händer med babyn efter en och en halv vecka i hans nya hem.

<3 : Madde

Svar på tal till Therese Lindgren

Jag följeren svensk tjej på YouTube som heter Therese Lindgren, jag tycker hon är söt och snäll och så vanligtvis, men denna video fick mig att tappa nerverna så mycket. Så först, se på videon och läs sedan vad jag har att svara, för här har jag faktiskt mycket att säga, och jag vill påstå att jag också har en del kunskap om direkta sakfel hon säger, snälla ta reda på fakta innan ni gör sådant här.



Okej, de flesta kan antagligen hålla med om att det är fel med djur som bor i för små utrymmen och så vidare. Men det första jag tog fel på var då hon börjar med att säga att hon inte menar hundar, katter och hästar. Då skulle jag vilja fråga, vad är det för skillnad på att hålla en hamster i en för liten bur som att ha en hund i ett för litet område. Om hon säger som argument att hamstrar i det vilda springer omkring på stora åkrar och gräver flera meter djupt i marken. Håller jag med om, men i så fall är det ju också fel att ha hundar inomhus överhuvudtaget och bara gå ut med dem några gånger om dagen. Hur många gånger man än går ut och hur långa promenader man än går med en hund kommer det aldrig att motsvara det naturliga, som är att ha ett flera hektar stort revir, leva i en flock och dessutom flytta på sig.

Eller hästar för den delen, vet hon månne att hästar i det vilda inte gör annat än rör på sig. De går eller springer precis hela tiden, vandrar för att komma till nya betesmarker och är hela tiden beredda på att spurta iväg. Så om hon tycker att det inte är okej att ha en hamster i ett mindre utrymme än i det vilda, varför skulle det då vara okej att ha hästar i ett mindre utrymme än i det vilda? För att de är större djur? För att hagarna ser större ut? Ja men tänk lite på proportionerna, en hage för en häst är exakt samma sak som en bur för en hamster. Så om det är din åsikt, försök nu i så fall ens vara entydig och säg inte mot dig själv.

Och så då hon börjar tala om kaniner om att de inte heller ska vara i bur för att de har långa bakben som är till för att springa med. Och så visas det film på en tam kanin i en bur och i den videon där vilda kaniner ska visas visas inte vilda kaniner. Utan harar! Snälla vän, det här är två olika arter, och ja harar har väldigt långa bakben och springer 80km/h och springer långa sträckor. Men de är inte kaniner, kaniner har inte alls lika långa bakben och kan inte alls springa lika fort på grund av det, så snälla kolla upp din fakta och gör inte stora sakfel i en sådan här video, det gör att trovärdigheten dalar.

Och till sist vill jag säga en sak, avel. Har du tänkt på det, det går inte att jämföra tamdjur som man har som husdjur mot deras vilda släktingar. De är så långt avlade att de antagligen inte ens skulle kunna få en funktionsduglig avkomma, vilket betyder att de är skilda arter. Så snälla människa, du kan inte mena allvar att du jämför två olika arter med varandra, att de är olika arter betyder just att de har olika beteende och olika behov, det vill säga du kan inte utgå från vilda arters behov och tro att våra avlade tama raser har exakt samma behov. För så är det inte. Sedan vad man tycker om avel är en helt annan sak och det tycker jag är ganska äckligt hur människan har lyckats manipulera djur så att de har blivit nya arter. Men det är som sagt en helt annan sak, våra tama husdjur har inte samma behov och beteende som deras vilda släktingar. Eller beter sig din hund kanske som en varg och försöker döda dig? Nej just det för att den är avlad för att inte göra det. Men det är tydligen helt okej, men det är inte okej att avla hamstrar för att bli människo-orädda? Ser ni motstridigheterna igen?

Jag tycker inte heller att man kan lägga upp en video där man skriker och svär och 12 åriga barn för att de har en kanin som de älskar, och kaninen älskar dem på samma sätt som en hund älskar sin ägare. Snälla skärpning, du säger att du är 28 år, bete dig som det då. Själv tycker jag att får trånga områden är det värsta man kan göra mot sitt djur, men ta reda på rätt fakta innan du uttalar dig, en tam hamster skulle antagligen få sådan panik och sådana stressreaktioner om de skulle släppas lös på ett fält, för de är inte vana vid det, de skulle antagligen dö av stress. Just för att de är en annan art, de har avlats bort från det beteendet, de behöver inte det längre.

Tack, hoppas ni orkade läsa till slut och kommentera gärna vad ni tycker! Jag vill gärna skapa diskussion kring det här för jag tycker det är ett väldigt intressant ämne och jag vill veta om det verkligen finns många som tänker på samma sätt. Kommentera!
<3 : Madde

5 tips för att orka plugga

Nu då jag i flera månader läst på studentskrivningar tänkte jag att jag ju kunde göra en lista med fem tips till er, kanske sådana som skriver nästa år eller någon som bara annars vill ha tips till att plugga inför vanliga prov eller så.

1. Planera. Jag börjar alltid med att kolla upp hur många dagar jag har på mig, ofta gör jag upp ett rutsystem med datum och så fyller jag i dagar då jag vet att jag har någonting som gör att jag inte kan läsa, till exempel en annan skrivning eller så något roligt veckoslutsprogram. Sedan kollar jag upp hur mycket jag har att läsa och försöker sedan dela upp det jämt mellan de dagar jag har. Och efter att jag skrivit ner det håller jag det oftast bättre, för jag stryker alltid över dagarna och jag kan ju inte stryka över om jag inte gjort det.

2. Hitta en bra plats. Jag vet att jag själv inte riktigt kan läsa hemma, det blir inte till någonting och jag kan inte sitta ner och koncentrera mig tillräckligt länge. Därför åker jag till biblioteket varje dag, eftersom det är mindre distraherande och på det sättet får jag även mera gjort.

3. Bestäm tiden. Ingen kan läsa hur länge som helst i streck, det är bara att lura sig själv. försök i stället bestämma en viss tid du ska läsa under en viss dag och har du läst så mycket under en dag kan du känna dig nöjd och sedan slappna av resten av dagen. Jag brukar ha stoppuret på på min telefon ibland och då känner jag mig nöjd då jag ser hur länge jag faktiskt suttit och pluggat aktivt.

4. Tillåt ledig tid. Tillåt dig själv att ta en lättare dag då och då, träffa en vän eller gör någonting annat roligt. Gör det inte för ofta bara, men då och då är det tillåtet.

5. Håll kvällarna heliga. Även om jag inte gjort någonting ute eller så på kvällarna på senaste tiden har jag inte heller läst under kvällarna. På kvällarna är jag läsfri, fri från skolböckerna. Då har jag i stället försökt att ta det lugnt och varvat ner. För sedan går jag ändå relativt tidigt och lägger mig, för att orka läsa på förmiddagen nästa dag, då jag vet att jag läser som bäst och är mest fokuserad.

Hoppas ni gillade denna lilla lista och kanske fick några tips. Vad tyckte ni om den? Kommentera gärna era egna bästa tips!
<3 : Madde

Get to know me better

Vad heter du? - Mette
Smeknamn? - Pes, Pesis, Petson, Lilli, Metson, Metström, Madde... 
Födelsedag? - 10 maj
Stjärntecken? - Oxe 
Yrke? - Studerande, abiturient
Längd? -170cm
Hårfärg? - Mörk brun
Ögonfärg? - Brun
Piercing? - Inga andra än ett hål per öra
Tatueringar? - Nej
Höger/vänster hänt? - Höger
Bästavän? - Vive, Dani, scoutkillarna och ja många fler också
Favoritfilm? - Harry Potter
Favoritserie? - Friends och Paradise Hotel
Favoritlåt? - Hatar den här frågan så mycket, eftersom ingen seriöst har samma favoritlåt längre än några månader typ
Favoritfärg? - Pink
Favoritrestaurang? - Seriöst ingen aning, det är ju bara typ snabbmatsrestauranger jag ätit fler än en gång på...
Favoritaffär? - Har ingen riktigt, är inte så bra på att shoppa
Favoritbok? - Harry Potter
Favorit tidning? - Vercko revyn
Favorit skor? - Scout-/stalls sneakersena, de är gamla smutsig fula och världens skönaste
Favorit plats? - Min säng <3
Var befinner du dig om 10 år? - Jobbar som journalist, har hund och häst och någon form av familj
Stationär eller bärbar dator? - Bärbar
Känsla just nu? - Nervös inför matematikskrivningarna 
Idol? - Walt Disney
Genre? - Vadå på musik? Pop och Schlager typ, joikning efter att Jon Hanrik var med i Mellodifestivalen
Vad tänker du på just nu? - På vad jag ska svara på den här frågan
Vad kollar du på? - Datorn
Vad har du på dig? - ABI-mjukisbyxor, min "anden-i-limpan-skjorta" och leopardstrumpor
Vad vill du bli när du blir stor? - Journalist
Hund eller Katt? - Hund
Coca Cola eller Pepsi? - Seriöst jag känner ingen skillnad
Vad köpte du senast? - Mat åt Molly och leksaker åt Vili
Språk? - Svenska som modersmål, finska, engelska och grunder i tyska och franska
Smsa eller ringa? - SMSa, kan inte tala i telefon

<3 : Madde

Lösa pärmar, varför?

På senaste tiden har jag läst flera böcker som har en lös pappers pärm, som går att ta bort eller smart nog användas som bokmärke om man viker in fliken mellan sidorna. Men allvarligt, jag avskyr den här sortens pärmar, och tyvärr är det alltför vanligt enligt mig. Viss det finns en praktisk grej, och det är just den att den går att använda som bokmärke. Men annars, jag tycker bara sådana är jobbiga.

Nu tänker ni ju att vad har det för skillnad, varför har jag så mycket emot det (kanske som jag inte förstår varför alla hatar godis med körsbärssmak som jag skrev om här) eller så finns det kanske någon som förstår mig och håller med fullständigt. Men jag ska förklara för en som inte förstår. Jag hatar faktumet att den inte hålls på plats, den halkar ner och glider omkring, jag får inget fast grepp om boken utan håller i stället i ett papper som ligger löst kring boken. Jag ryser bara av att tänka på det.

Och jo jag kan ju ta bort det, och det är precis det jag måste göra varje gång jag läser, ta loss och lägga den åt sidan, för att jag helt enkelt inte tål den sortens pärmar. Så är de oftast dessutom glansiga och då jag läst på min yoga matta klibbar de fast, inte en chans att jag kan dra boken lite närmare mig på mattan för det skapas alldeles för mycket friktion. Nej blä säger jag.

De flesta av er suckar och undrar hur jag kan ha sådana first world problems och klaga över dem så mycket. Och jag håller fullständigt med, jag är löjlig då jag dessutom kan lösa det här som jag ser som ett problem genom att lägga pärmen åt sidan då jag läser. Men jag bara undrar varför bokförlag sportar med det här, varför de skapar sådana pärmar, som jag inte ser någon nytta med. Jag tycker inte ens att det är snyggt, då de oftast går sönder i nedre kanten då de halkar ner och hamnar i kläm, fult och opraktiskt. Är det så svårt att trycka pärmbilden på själva hårda pärmen, eller mjuka för den delen om det handlar om en pocket? Vad är er åsikt eller har ni någonsin funderat på det?

<3 : Madde

Darrningar

Nu börjar det kännas, det känns i hela kroppen. Ja seriöst i hela kroppen, det är som små darrningar överallt. Tänk att jag i övermorgon kan giga här på mitt golv på min yoga matta (har försökt sluta ligga i sängen på dagarna då den söndrar min rygg...) och bara tänka att det inte finns någonting jag behöver göra. Och jag tänker inte röra en skolbok förrän efter påsken, jag tänker inte och det har jag lovat. Jag ska ta det lugnt, läsa, umgås med världens sötaste chokladvalp och så ska jag välkomna våren som hoppeligen nu är på väg (lycka till med det förresten då jag bor i Finland och det antagligen kommer att bli svinkallt ännu under våren...). Det är typ världens skönaste känsla jag känner nu, samtidigt är den blandad med lite dåligt samvete och lite skräck. För jag borde inte känna så här före på onsdagen efter klockan 15 och frågan återstår ju vad jag egentligen ska göra sedan? Nu har jag under ett och ett halvt år hela tiden haft någonting som jag borde läsa på, vad göra sedan då jag kan göra vad jag vill? Men jag lovar att det ska gå bra och att jag ska uppdatera er ofta. Kom igen nu kör vi hårt på bloggen!

Känner mig lite som gubben, vill både gömma huvudet i händerna på grund av skräck och av glädje 

<3 : Madde

Take a picture, fotoskola del 1

Hallojssan på er alla där ute. Funderade just på att jag faktiskt aldrig säger hej i början av min blogginlägg, är det oförskämt eller behövs det helt enkelt inte? Säg er åsikt, jag tänker bara inte på att jag kanske borde göra det men jaa.

Men det var inte grejen med det här inlägget, nej här skulle jag lite försöka förklara hur jag fotograferar och behandlar mina bilder. Och faktumet är att jag inte alls är säker på vad jag skulle berätta, så jag berättar lite grundgrejer, sedan kan ni ställa frågor angående fotografering under det här inlägget så tänkte jag sedan svara på frågorna i ett annat inlägg. Tror dessutom att jag bara presenterar alla funktioner på kameran här, då jag nu märker hur otroligt långt inlägg det blir annars.

 För det första, jag ftograferar med en Canon EOS 1000D, börjar bli lite gammal men fungerar helt bra i alla fall (har drömmar om en Canon 5D eller 3D, men vem har råd med sådant). Så är det inställningarna, ja fotograferar alltid med manual, det vill säga så att jag själv ställer in allt och bestämmer allt själv. Bara om jag ska fotografera någonting som rör sig snabbt och inte har kameran beredd switchar jag snabbt om till automat för att ens få en bild på saken som går att använda.

Så har vi inställningarna inom det manuala, det jag i huvudsak ändrar är slutartiden, bländaren och ISO värdet, alla andra inställningar har jag så gott som alltid samma och ändrar sällan. Slutartiden syns högst upp till vänster, och den berättar hur lång tid kameralinsen är öppen, det vill säga hur lång tid ljuset har på sig att strömma in. Ju ljusare miljö desto kortare slutartid, det vill säga högre siffror, här då det var en solig dag hade jag en slutartid på en 250ondedels sekund, det är så det fungerar, tiden räknas i SI-enheten sekunder. Bländaren hittar jag på min kamera bredvid slutartiden och den kan jag ändra genom att trycka in Av knappen ni ser på nästa bild, och sedan snurrar jag på samma hjul som för slutartiden. Bländaren justerar hur mycket ljus som släpps in, så slutartiden och bländaren fungerar beroende på varandra, brukar försöka höja och sänka dem ganska parallellt för bästa resultat. Där går det också att påverka, genom att ha en lite kortare slutartid för att få en skarp bild men sedan en låg bländare för att ändå släppa in mycket ljus. Alltså ju lägre bländare desto mer ljus kommer in, här har jag värdet på 11 eftersom solen som sagt lyste ordentligt. Minsta värdet brukar ligga mellan 4 och 5, det beror på ljuset hur låg kameran klarar av att ha den.

 ISO värdet justerar egentligen skarpheten, ju lägre ISO desto skarpare, men det leder samtidigt till en betydligt mörkare bild, så som ni nu börjar märka hänger allt ihop och man ska försöka att ändra allting jämt. Till exempel fotograferade jag i början bara genom att ändra slutartiden, vilket inte resulterade i de bästa bilderna. På skärmen står ISO värdet under bländaren och jag ändrar det genom att trycka på knappen som syns på första bilden intill hjulet med inställningsmöjligheterna. Då förflyttar sig kameran till en meny där alla övliga värden för ISOt finns och så väljer man där. Vanligtvis då jag fotograferar inomhus använder jag ISO 400 för att det är ganska pyssligt där i mitten, det leder inte till för mörka bilder men inte heller till allt för korniga med ett högt värde. Men samma soliga dag ändrade jag värdet till 200 utomhus.

Med dessa inställningar blev resultatet det här, och den undre bilden redigerade jag även en del. Jag kommer åtminstone att göra ett inlägg där jag visar hur jag redigerar och så ett med lite exempelbilder på vad som händer konkret då man ändrar inställningarna.

Nu vill jag veta vad ni tyckte om ett sådant här inlägg, inte gjort någonting liknande förr så vill gärna ha respons. Så vill jag också veta om ni vill ha mer av någonting, till exempel då jag förklarar mer inställningar, till exempel vitbalans och sådant som jag oftast inte ändrar speciellt mycket. Och kom ihåg att ställa era frågor här, om det var någonting ni inte förstod, jag var otydlig eller någonting helt annat ni undrar över angående fotografering. Och till slut vill jag även påminna om att jag är självlärd och inte är något proffs, jag har helt enkelt bara berättat hur jag själv fotograferar.

<3 : Madde

Bara måste

Idag gick jag och köpte mat åt Molly som vanligt, och då slog tanken mig. Visst får lilla Vilis dagmamma skämma bort honom lite? Och så var hundleksakerna på erbjudande 3 för priset av 2 så jag köpte tre små bollar till honom. På torsdagen då jag ska sköta honom första gången tänkte jag fotografera lite och kanske berätta vad han tyckte, trots att jag kanske tvivlar på att han tycker något speciellt.

Apnäven är min favorit, den känns dessutom väldigt hållbar och så är det ju riktigt snygg

Den röda piggbollen piper dessutom, får se vad han tycker. Märker ni att jag är taggad, älskar att köpa hundsaker. Förra året fick ju Chili också sina enda julklappar av mig.
<3 : Madde

Killarna leker

Filmade våra hundkillar lite då de lekte ute, eller då Chili mest försökte gå iväg och Vili sprang efter och ville leka. I slutet filmade jag också hur mycket huliVili älskade Chillens svans.

De två bästa <3 : Madde

Vili

Okej nu kommer alltså hela berättelsen om den lilla chokladklimpen. Han heter Vili och är en brun labradorvalp. Han tillhör min syster, Ana och kom hem till dem på onsdagen. Redan på torsdag kväll tittade jag in och sade hej, då var han riktigt blyg men blev min vän efter att jag gett honom godis. Idag skulle vi då träffas lite mera och han skulle även träffa tredje syster Natte och även Chili. Och förresten, jag glömde ju kameran så klart men tog en del bilder med telefonen, nu för tiden kan man ju till och med publicera bilder tagna med min telefon. 

De sprang omkring lite på gården, messt jagade Vili Chili som försökte komma undan valpens hopp och bit i svansen men båda skötte sig riktigt fint. Chili hade tålamod med den lilla och Vili kunde både bete sig riktigt bra och var både nyfiken och modig.

Några gånger fick Chili säga till då Vili bet för hårt i svansen eller hoppade för mycket i ansiktet, och då måste lillisen springa iväg lite, här var det tryggt bakom husses rygg. Men efter en liten stund var han tillbaka på Chili igen, nyfikenheten och ivern vann i alla fall.

Hej jag heter Vili

Så fick de också vara tillsammans inne en stund och även det gick riktigt bra, här var Vili dessutom super duktig och kunde hälsa som en stor hund redan. Eller i alla fall tills han såg Chilis viftande svans igen.

Och efter så mycket nya saker och nervositet och iver somnade båda nöjt efter en spännande dag

Idag var min mest spännande dag hittills, och jag fick träffa min storebror

Och nu är grejen alltså att de tog en valp just nu därför att jag eftersom jag inte har någon skola den här våren ska vara hos dem och sköta Vili på dagarna. På torsdagen börjar jag och sedan blir jag Vilis dagmamma, det är det jag har sett fram emot sedan början av året. Så ja, det kommer att komma upp mycket bilder och många inlägg om den här krabaten, han kommer att bli min nya vardag.
<3 : Madde