Jag är nog galen

Vinden viner så stt det kåter i skorstenen, det är grått ute och regnet kommer i vågrät riktitng ungefär. Jag vaktar en 9 veckors hundvalp som oberoende måste gå ut. Så mössan och varma rocken och stövlar på (i det här fallet ridstövlar då gummistövlarna blev hemma, inget ja tänker glömma på påsken) och så ut. Nå en snabb sväng ute så att valpen hinner göra sina behov tänker väl de flesta. Det här slutade med den längsta promenaden jag och Vili hittills gjort. Och så mysigt det var, vandra i lugn takt över åkrarna, se hur rocken och pälsen på hunden blir blöt, känner regndropparna mot kinden men har ändå varmt och torrt. Jag gick och tänkte att det här det är landeliv, och vad jag älskar det. Ingen som kan se mig så ingen som kan tycka att det ser förskräckligt ut mer ridstövlar och mjukisbyxor. Ingen som hör mig, så ingen som kan klaga då en sång dyker upp i huvudet och jag börjar sjunga. Och att dessutom ha världens sötaste valp som springer efter en är inte helt fel det heller. Nej det är nog här mitt hjärta ännu hör hemma. 

Förrgår då Vili för första gången fick vara och titta i ett stall, det ser ut som om jag tagit med mig mjukisdjuret. 

Och förrästen, i förrgår hade laddaren jag beställt till min dator kommit. Min laddare gick sönder så jag har inte kunnat ladda den annat än hemma med mammas laddare så från och med nu kommer jag ha full tillgång till datorn överallt igen. 

<3 : Madde