Att ändra ett tankesätt från ett halvt år tillbaka

Den senaste månaden har jag flera gånger sagt, och ännu fler gånger tänkt tanken "Jag borde ju inte vara här i Finland, jag borde vara på utbyte". Och även om jag har accepterat att jag inte åkte till Sverige i slutet på augusti, även om jag fortsatte mitt liv här och även om jag positivt tänker att jag åker om ett år så är visa saker fortfarande ganska jobbiga med det. Och det finns liksom undermedvetet så det är svårt att verkligen hitta orsaken, som jag har gjort nu.

Det handlar om att vissa saker helt enkelt inte känns lika roliga eller motiverande att göra. Saker som jag tidigare älskat att göra eller i alla fall gillat mycket. Nu känns en del saker mest jobbiga och påtvingade. Och förra veckan slog det mig, jag tror att jag har hittat orsaken. Jag tror det beror på att jag så länge, åtminstone ett halvt år gick och ställde in mig själv och därmed min hjärna på att jag kommer att lämna vissa saker i mitt liv på paus under ett års tid. Min hjärna har helt enkelt varit så inställd på att jag inte kommer att göra en del saker så nu då jag har fortsatt med det i varje fall känns det ganska konstigt. Det känns helt enkelt lite fel på något sätt.

Jag kan egentligen inte beskriva känslan speciellt bra men jag är ganska säker på att det är på grund av det här som vissa saker inte känns så kul längre. För tillfället är det bland annat scoutingen som känns så för mig. Tidigare älskade jag att göra allt som hade med det att göra, träffa scoutledarkompisarna, hålla möten för barnen och se dem lära sig någonting nytt. Allt var liksom någonting roligt som jag såg fram emot. Men just nu känns det mesta faktiskt lite jobbigt. Jag tycker det är tröttsamt att gång på gång få påminna barnen om att koncentrera sig på rätt sak och jag ser faktiskt inte ens fram emot scoutiga evenemang.

Och det känns så konstigt, det är den hobby som jag egentligen älskar, som har gett mig så mycket och som på något sätt också varit ett galet stort stöd då jag behövde det i mitt liv. Stället där jag träffat flera av mina allra bästa vänner, till och med kärleken. Och nu känner jag inte ens mig speciellt motiverad att åka dit. Men som sagt tror jag att det beror på att min hjärna har varit så inställd på att ha en paus därifrån och att jag nog snart kommer att hitta glädjen i att hålla på med det igen. Och även andra saker som jag känner likadant inför, bland annat studierna för tillfället.

<3 : Madde