Igår var jag på stugan med Jonathan hela dagen och natten. Det var en riktig höststorm och det var faktiskt ganska mysigt att sitta i en liten stuga vid havet och höra blåsten och vågorna. Det var så klart iskallt då vi kom dit, men redan efter en halv timme kunde vi leva normalt i köket och sovrummet, de andra rummen struntade vi i att värma upp på riktigt, fungerade som kylskåp så att man inte behövde gå ut i onödan.
Det var mörkt redan vid klockan 18 och eftersom vi tittade på kriminalfilmen Wallander var jag riktigt rädd (är fortfarande rädd för mörker ja). Jag var alldeles säker på att hela skogen nog var full av seriemördare och jag då jag gick ut för att hugga veden mindre skulle se att yxan var borta eller något liknande. Försökte länge övertala Jonathan att vi nog inte behöver gå i bastun, det är så långt dit (50m) och det är så mörkt. Han struntade i mig och sade att han i alla fall tänker gå dit. Och inte ville jag ju bli ensam i stugan heller så jag följde med. Och det vara riktigt bra, efter en stund kändes det mycket bättre och jag var sjukt nöjd över att ha övervunnit mina rädslor så fint.
Snurran gick på riktigt mycket hela tiden
Men visst är det lite konstigt, det är ju inte egentligen så bekvämt att komma till en iskall stuga, måsta elda hela tiden för att det ska hållas varmt och sedan vaknar man nästa morgon av att det är iskallt för att ingen så klart eldat under natten. Men vi gillar båda sådant, Juntti nog mer extremt än jag, jag skulle nog kunna komma till en varm stuga, jag hatar att måsta sitta inne med ytterrocken på den där första halvtimmen som stugan värms. Han var riktigt glad över att det blåste så hårt, han önskade på sommaren att vi skulle boka in en höststorm då vi var i Tvärminne, så blev det inte men det här var ju nästan lika bra i alla fall, höststorm vid havet i alla fall.
<3 : Madde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar