Fö att varför nöja sig med ett pass

Efter min ridlektion på torsdagen bytte jag bara snabbt häst och så var det nästa lektion som var en hopplektion. Fick rida Cassu, en trevlig men väldigt stor häst. Vi hoppade bara lite smått, studs och så, övade balansen utan händer. Stigbyglarna två hål kortare än normalt och utan tyglar, krävde verkligen balans, plus att hästarna inte hoppat på ett tag och speciellt Cassu var väldigt ivrig och pigg. Men allt gick bra, jag hölls på ryggen även om det i mellan åt gick lite väl fort.

Han var en riktigt trevlig häst att rida, kände verkligen styrkan han har i sin kropp, men gick väldigt fint och lyssnade bra. Även om han gick fort då han blev ivrig, svarade han genast då jag bromsade in honom. Och även om han går väldigt fint i dressyren också tror jag inte att det är en häst jag skulle vilja rida så mycket, på något sätt kändes han lite för perfekt. Visst är det klart att det alltid går att jobba och det finns saker att jobba på men jag kände lite att det blev lite opersonligt, och jag älskar ju och söker personligheter hos hästar. Men kan definitivt tänka mig att hoppa med honom igen.

En old but gold bild på mig och Rella

<3 : Madde