Smutsig, trött och mygggbiten men lycklig som sällan

För en vecka sedan på tisdag smet jag lite tidigare från jobbet, slängde i mig en fryspizza, bytte kläder och susade mot Täktom. Jag skulle äntligen äntligen på rida igen. Något jag inte gjort på hela sommaren, och det var fantastiskt. Fick höra då jag sagt att det är så synd att jag inte ridit på så länge att tänk hur kul det är då du äntligen får göra det. Och det var det, jag var så lycklig. Jag fick rida tjockisen Raffe, som är lite slö och inte har så mycket livsglädje alltid.

Har ridit honom förr men denna gång var det faktiskt näst intill kärlek mellan oss. Fick order av att sätta igång honom ordentligt från första steget så att han skulle fatta, detta gjorde jag och lathet kände jag inte av hos hästen. Två och en halv timme var vi ute i skogen, red till Sandö, galopperade över ängar och på skogsvägar, travade genom skogen och städ med bromsar och myggor. Min sadel ville inte riktigt hålla fast vi båda spände den och ändrade och sadlade om, efter varje galopp satt den snett och höll på att glida runt igen. Det var antagligen för att formen på hästen är som en cylinder och att han svettades som bara vad, man skulle lätt ha kunnat tro att vi varit och simmat med sadelgjorden efteråt.

Rocker som nyfiket kollade på mig då vi sadlade om en av otaliga gånger

Jag har varit lycklig över ridturen i en vecka. Tänkt tillbaka på språnget han tog över ett litet dike som han tvekade så länge på och på känslan då han drog med en enda tanke, att vinna över Rocker. Han har nämligen en tävlingsskalle och tydligen ska man låta honom vinna för då tycker han det är roligt att vara med. Perfekt match eller hur?! Och att luta sig framåt vifta lite med spö på sidan om honom och mana på för att hinna ifatt de andra, det är en härlig känsla. Insåg bara att man inte kommer från det att jag verkligen är hästtjej och att jag måste få göra sådant här.

Och det är ju bara för härliga landskap att rida genom, kola på kalvar bland annat.

<3 : Madde