lördag 2 november 2013

Jag vill ha er levande hem killar!

Jag har gått omkring och varit orolig ända sedan jag pussade Juntti hejdå igår. Han åkte iväg på kurs. Men inte vilken kurs som helst, en kurs som låter närmast livsfarlig. Och inte bara han ju, i alla fall Kumppis och Kyllis är också där. Kanske helt bra att jag inte vet om där är någon annan som jag måste vara orolig för. Det handlar om en viss sjöräddningskurs.


Förra natten vet jag att de till exempel har sovit, knappast inte en blund, i livflottar i havet! Fattar ni att det ju inte är torrt i dessa livflottar! Fattar ni att havsvattnet är runt 6 grader! Fattar ni att det är typ minusgrader på natten! Det sista jag har hört av dem är ett mess jag fick igår kväll efter att jag somnat. Där Juntti berättade att nu tar de bort telefonerna från dem. Jag som trodde att han ändå skulle kunna berätta mellan varven att de lever.


Och det här är nu inte bara jag som överreagerar, det är på riktigt ingen rolig lätt kurs. Kumppis studerar ju till sjökapten och har gått en sjöräddningskurs där. Men den lär inte ska vara något mot den här scouternas kurs, scouternas kurs är betydligt mycket värre. Och när jag sitter i bussen med Juntti och han utbrister "Jag har nog aldrig varit rädd då jag ska på ett scoutevenemang, men nu är jag...". Om han är rädd, då är det inget att leka med. Egentligen vill jag ju bara hålla i honom och säga att ingen fara, den här kursen är nog inget för dig, kom så åker vi hem till mig och har myskväll i stället. Så klart gjorde jag inte det, men hade bra gärna velat.


Det här är en kurs som jag själv nog inte tänker gå. Jag vet ju att det innebär att jag inte kan få de där hög sjö pappren, det är ju därför alla de här typerna går den, men jag klarar mig nog utan dem. Jag är målmedveten och tycker det är bra att övervinna mina rädslor, och dem finns det mycket av, men det här går över min gräns. Om det krävs mycket för att jag ska våga tända ett nödbloss på båtförar- respektive skärgårdsskepparkurs klarar jag nog bara inte av det här. gillar inte att simma i höga vågor eller i mörkret och en simbassäng där en vågmaskin, regnmaskin och mörker gör det till en storm mitt i natten och där försök göra någonting... Jag skulle gripas av sådan panik...


Jag vill bara ha hem mina killar oskadda. Det allra bästa skulle vara att jag redan imorgon skulle få krama om dem alla, men ett ärligt mess från Juntti duger nog också. De skulle inte sova båda nätterna i livflotten, men tydligen ska de inte ändå få sina telefoner. Har sett en bild på honom på Fisscs Facebook sida, i bassängen i dagsljus med en livflotte utan vågor utan regn. Men desto mera uppdateringar a´har jag inte fått. Och nu är jag dessutom ensam hemma, ganska rädd och alla som jag vanligtvis pratar/chattar med i dessa situatoiner är inte tillgängliga. men har ändå lite Facebook sällskap, så kanske jag klarar mig...

Det här är flera månader sedan, och där redan ser det iskallt ut. Och det är på dagen. Nu är det på natten och det är november!

Älskar er killar, överlev <3 : Madde

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar