- Kindpussar och att hälsa på halvbekanta. Det här passar ju in på att jag nyligen gått på många studentfester. Men inte därifrån jag lade upp punkten på listan i alla fall. Men jag är inte ett fan av kindpussar, jag förstår inte grejen, tycker det är ett dumt sätt att hälsa på. Och ja det värsta är ju då man ska hälsa på någon halvbekant, man vet inte om man känner varandra så bra att det är läge för an kram eller om den andra ens minns dig så att du ska skaka hand, och ska du presentera dig för det kan ju också vara så att du inte känner igen personen men den känner igen dig. Problemen tar aldrig slut.
- Nervösa skratt. Det här tycker jag är så störande, då folk är nervösa och inte vet vad de ska göra och försöker lösa situationen med att skratta. Nej, bara nej, då hör ju alla hur osäker du är och du förvärrar bara situationen. Och dessutom tycker jag sådant skratt låter väldigt störande och det hörs på långt håll att det är fejk. Usch, sluta med sådant.
- Fel attityd hos föreläsare. Det här måste jag bara lägga med för att jag blir tokig av att en föreläsare har attityden att den är överlägsen, ingen annan kan någonting och ingenting är roligt utan det är kall fakta och det är allvarligt. Jag anser speciellt inte att skrivande kan vara en sådan grej.
- Hur händerna luktar efter att man skurit lök. Jag skär sällan lök, men då jag gör det luktar mina händer väldigt illa flera dagar efteråt, oberoende av hur många gånger och med vad jag tvättar dem. En sak jag inte förstår är hur sådana som skär lök varje dag klarar det, hur kan man gå omkring med händer som luktar så illa hela tiden? Eller blir man immun, luktar det inte om man gör det ofta, vad är grejen?
- Då uppgifter blir ogjorda trots att någon lovat sköta det. Ni vet, man sitter på ett möte och planerar, eller bara planerar annars. Så är där en person som säger att ja det här kan jag ta på mitt ansvar och fixa det. Men sedan då saken ska vara fixad har personen inte ens börjat, den har inte tagit kontakt med någon om att uppgiften blir eller blivit ogjord, och påminner man blir den nästan arg. Nej snälla, jag förstår att man ibland tar sig vatten över huvudet, alltid hinner man inte, eller glömmer bort. Allt sådant kan hända. Men blir man påmind och ändå inte gör det eller meddelar att man inte kommer att hinna göra det i tid, då blir jag arg. För om personen skulle meddela att hej jag kommer inte att hinna göra det, så blir man kanske lite ledsen men det måste man också förstå och då går det att hitta en lösning. Men det går inte om ingenting hörs, sedan blir det för sent.
Så där, håller ni med mig, eller inte? Lämna en kommentar, och vad tycker ni är extra störande?
<3 : Madde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar