Veckoslutet spenderades i en skog i Porkala, på scouternas strand Eliseberg. Där hade vi läger för vargungar och äventyrsscouter, det vill säga 7-12 åringar. Ett intensivt veckoslut med plaskigt tema. Det var tänkt att alla skulle vara ute med jollar och kajaker i princip hela lördagen. Tyvärr blåste det så hårt att det fick bli havsrelaterat program på land. Vi hade sjöscouttävling och lite genomgång av jollens delar. På kvällen fick de sedan åka ut en liten sväng. Jag hade ansvar för lördagens kvällsprogram för äventyrsscouterna, vilket var en masterchef tävling. De skulle göra en räkrisotto, de fick recept och ett bord fullt med ingredienser, allt de behövde och en massa annat. Det svåraste visade sig vara att följa receptet och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta riktigt då de satte igång. Ena laget hade svårt att tolka 1/2 lök, och läste det som en och en halv. Det blev deras fall tyvärr då deras hela risotto blev väldigt besk och inte smakade annat än lök. Det andra laget stekte inte löken tillräckligt länge så i deras var löken rå. Och att steka riset var så främmande för alla att ingen vågade göra det trots att det så tydligt stod i receptet. Slutresultatet var faktiskt ändå förvånande bra med tanke på hur lite de egentligen följde det som stod i receptet. Att Jonathan och Rasse i köket blev ivriga och gjorde en egen portion med tävlingsreceptet.
På söndagen blev det spårning för barnen. Jag själv befann mig på en första hjälp kontroll, min eviga favorit. Både om jag själv är med och tävlar eller om jag håller en kontroll. Jag spelade medvetslös, och jag fick väldigt varierande hjälp. Två grupper lyckades lägga mig på sida relativt snabbt, men båda skuffade mig bort från sig, så att det fanns risk att jag i en riktig situation skulle ha fortsatt rulla ned för berget vi befann oss på. Två stycken lade mig på rygg, och först till sist insåg att de gjorde fel och ändrade om mig på sidan. På rygg åker ju alltså tungan ner i halsen och patienten får ingen luft. Den sista gruppen gjorde ingenting med mig utom att kolla att om jag andades och försökte tala lite med mig.
Det var egentligen det jag mest var med i. Det blev ett fartfyllt veckoslut, med för lite sömn (ena natten så kallt att man inte kunde sova och nattvakt den andra), skratt, och bra sällskap. Jag tänkte i ett skede att det är så roligt och skönt att umgås med de andra ledarna, och alla förstår samma scoutspråk. Tänkte det då jag bad någon hjälpa mig att koila trossen, inget märkvärdigt men det finns så många som för det första inte skulle kunna det men även många som inte skulle förstå vad jag menade. Och frågan som finns i mitt huvud nu, hur klarar man ett scoutläger på 10 dagar om jag var så här trött efter två nätter?
<3 : Madde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar