Att övervinna

Som jag sagt befinner jag mig i Porkala med Vili. Ensam. Inga problem jag trivs. Men som många som känner mig vet är jag väldigt ängslig av mig och blir lätt rädd, speciellt på kvällen. Som tur är det mindre än en vecka till midsommaren, vilket betyder att det inte blir mörkt. Och det hjälper redan mycket, för mörkerrädsla det lider jag av har jag ju berättat. Men just i kväll blåser det väldigt mycket, nästan så att det är storm och så har det ju regnat hela dagen. Det är en tryckande känsla och det ligger åska i luften.

Sådana oväder gillar jag inte, och ännu mindre om jag är ensam. Lamporna har redan blinkat några gånger och visst vet jag att strömavbrott är någonting som hör att bo på landet till. Men jag gillar verkligen inte strömavbrott. Inte bara det att det är så jobbigt, man kan ju inte använda någon elektricitet och på landet betyder det även toaletten (landeflicka som man är fick jag först ungefär ett år sedan veta att i städer fungerar inte toaletten på samma sätt utan det handlar om vattentryckskillnader eller någonting. Är fortfarande fascinerad av att man kan använda toaletten om det skulle bli strömavbrott i staden.)

Men det blir på något sätt en sådan kall känsla, och även om man ser nu för det är så ljust ute blir det ändå ett slags mörker. Ljuset blir kallare och det är en speciell känsla, den vill jag helst inte uppleva ensam. Jag har ju Vili, och jag vill extra mycket veta var han är hela tiden när vädret är sådant. Och så har jag både datorn och telefonen i laddning och hoppas verkligen att deras ström inte tar slut sedan. Jag ska nämligen försöka hålla mig lugn med bra och mysiga serier och annat sådant.

Jag är övetygad om att jag kommer att klara det och trots att jag är lite skraj nu så känner jag att jag verkligen vill klara det här nu, det som gav mig ganska mycket styrka var faktiskt att jag tänkte att min dröm ju är att bo på landet i framtiden, i ett stort hus. Och då måste jag ju klara av att vara ensam där oberoende av väder och annat, även om jag självklart inte vill bo där helt ensam. Men ibland måste man vara ensam och trots att jag hatar det är det sådant man måste klara av. Nu ska jag ta en sista kvällspromenad med Vili och sedan kan vi mysa ner på riktigt.

<3 : Madde