Mörkerrädsla

Jag tror att jag har varit mörkrädd hela mitt liv, har i alla fall varit det så länge jag kan minnas. När man är yngre är det ju något som är pinsamt att berätta, ingen erkänner att man är rädd för mörkret på riktigt. Varför är det så? För att "det är ju samma saker som på dagen som finns där"? Jag vet inte men jag vet att jag definitivt är mörkrädd.

Som yngre som jag alltid med en lampa på i mitt rum eller i rummet bredvid, nu gör jag inte det så ofta, ibland då jag är ensam hemma brukar jag antingen ha lamporna på i rummet intill eller min taklampa på lägsta ljus. Och ofta gör just mörkret att jag har svårt att somna (fast mitt sovande är ett helt kapitel för sig) och när jag är ensam hemma somnar jag oftast först efter flera timmars surfande eller läsande så att jag är riktigt riktigt trött och inte orkar tänka då jag stänger ögonen.

Varför är jag mörkrädd då? Eller vad är det jag är rädd för egentligen? Jag tror att det till mesta dels handlar om att jag inte vet vad som finns där. Då det är mörkt ser jag ju inte ordentligt och då kan ju egentligen vad som helst gömma sig där i mörkret. En psykopat mördare, en giftig orm eller en ande. När det är ljust ser jag att det inte finns någonting sådant där, mörkret gör att jag börjar fantisera om det och då kan det ju plötsligt finnas där. Nej fy fan.

Allvarligt talat vet jag inte vad som skrämmer mig, men jag tycker det är jobbigt att gå ut med hunden om kvällen då det är mörkt (bra att bo i Finland där det blir mörkt efter klockan fyra på vintern) och jag skulle aldrig sitta i enbart skenet av ett stearinljus ensam, hur mycket jag än gillar levande ljus.

Det är en väldigt jobbig rädsla, det är ju de flesta rädslor men i alla fall. Det är ju jobbigt eftersom det inte går att undvika mörkret, speciellt inte i det här landet. Det är jäkligt mörkt på vintern, och att vara rädd för någonting som är en del av vardagen som man inte kan påverka är väldigt jobbigt. Jag måste bara försöka övervinna min rädsla nästan varje dag. På veckosluten då jag kommer hem på natten kan jag nu vara utan att springa hem, jag går genom mörkret. Jag klarar av att vara ensam hemma och trots att jag är rädd vet jag att jag inte kan låta bli att föra ut hunden. Även om jag helst skulle ligga under en filt med datorn så fort det är mörkt ute.

 <3 : Madde