Torka aldrig tårar utan handskar

I redan några år har jag tänkt att Jonas Gardells trilogi "Torka aldrig tårar utan handskar" skulle vara intressant läsning och något som skulle passa mig. I slutet på sommaren tog jag sedan tag i det och lånade den första boken. Och nu har jag läst alla tre.

Jag hade väldigt höga förväntningar. Jag väntade mig tre böcker som jag skulle sluka, jag skulle älska dem och bli ledsen över att det skulle gå så snabbt att läsa, samtidigt som jag skulle gilla att läsa dem väldigt mycket. Jag gillade böckerna, visst gjorde jag det. Men det var inte helt vad jag väntade mig. De var för de fösta inte skrivna som jag trodde, jag trodde de skulle vara mer som romaner, händelser som händer. Att man skulle följa en huvudperson (som skulle vara Jonas själv) genom HIV och aids tider i det homosexuella Stockholm. Men nästan inget kapitel är en uppföljning på det föregående, allt hänger ihop och knyter till samma ämne. Men läsaren får följa en hel del personer, och det kommer aldrig fram och författaren alls har lagt in sig själv i berättelsen. Och det är blandat med historia från personernas barndom till hur de har de under bokens nutid och en hel del fakta om ämnet också. Men då chocken över det lagt sig och jag förstod med hurdana ögon jag skulle läsa gillade jag böckerna.

Första och andra boken läste jag nog snabbt, det var inte så att jag inte kunde sluta läsa för att det var så bra. Men nog så att det var trevlig läsning och det blev inte tröttsamt. Tredje boken däremot tog tid, men absolut inte för att den inte var bra skriven eller inte intressant eller något sådant. Nej utan för att den var så tung att läsa, ämnet var så tungt och påverkade mig väldigt hårt. Jag påverkas inte så ofta så mycket av böcker på det sättet, jag gillar att läsa om tragedier som är verkliga historier. Visst tycker jag det är fruktansvärt men väldigt väldigt sällan börjar jag må direkt dåligt. Men den tredje boken, 3.Döden, behandlar just döden och hur så många dör, hur allt behandlas och hur de inte får dö som vem de är. Det påverkade högst antagligen vad som på senaste tiden har hänt i mitt liv att jag tog det så hårt. Bland annat har jag väldigt svårt för sjukhus och en stor del av boken utspelar sig i sådan miljö, och det är klart att döden aldrig är rolig att läsa om. Men ofta då jag läste denna bok måste jag bara lägga undan den en stund just för att ämnet blev för tungt att bara fortsätta läsa som om det inte skulle ha påverkat. Det kräver helt enkelt tid att kunna ta in det.

Absolut en trilogi jag rekommenderar. Vill du läsa bra språk, levande men ganska enkelt och läsvänligt språk. Vill du veta om hur det var att vara homosexuell bara 25-30 år sedan, i Sverige som man tänker och är så jätte öppet. Det är chockerande. Då ska du läsa de här böckerna, förvänta dig att det är ett tungt ämne i alla tre men att den tredje boken är galet mycket tyngre än de två första. Men definitivt läsvärt, och visst måste man läsa den tredje också om man läst de två första. 

<3 : Madde