Ridlektion med Patsy. Är ni förvånade? Nej, inte jag heller. Det börjar lite kännas onödigt att skriva om ridlektioner då de börjar likna varandra allt mer då jag rider henne mer och mer. Igår kom vi i alla fall fram till att det är helt onödigt för mig att försöka hålla på och byta spöhand hela tiden (som man då vanligtvis alltid byter då man byter varv). Hon blir bara galet stressad av det och börjar skygga och hoppa omkring och koncentrationen försvinner och hon blir ännu mer spänd. Så jag kan riktigt bra rida med spö i ytterkant och då jag byter gör jag det helst i skritt. Jag suckar lite och skakar på huvudet ät henne men samtidigt skulle jag väldigt gärna få henne att lita på mig. Funderar själv också på att jag säkert borde rida henne med ett lite kortare spö.
Annars var hon fin och igen tänkte jag väldigt många gånger att hon är nog en häst i sådan storlek som jag verkligen gillar. Jag får henne verkligen att gå och då hon inte stressar eller är rädd är hon underbar. Är fortfarande inte säker vad jag tycker om henne och jag har ju absolut inte samma kärlek till henne som till Gallis, men för tillfället tror jag att det känns bäst att rida lilla P.
Snyggare, sötare och trevligare personlighet. Beslutsångest level 1000
<3 : Madde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar