torsdag 17 september 2015

Högt upp på väggen

Igår var jag inte slö, eller kanske lite efter skolan men det kompenseras snabbt upp med kvällsaktiviteten. En aktivitet som gör att jag knappt kan skriva det här inlägget då mina underarmar, mina biceps, triceps och ja egentligen alla muskler gör ont. Speciellt armarna då. 

Länge har jag tänkt att det skulle vara roligt att testa klättring, ett försök i Solvalla med skolan då jag var 12 eller lite boldering utomhus med instruktör på ett scoutläger räknas nog inte. Så då Kyllis på söndagen kom med det här förslaget, om jag ville komma med och klättra någon dag var beslutet inte svårt. Så efter klockan 18 i går kväll blev jag upphämtad och vi åkte in till stan för att klättra upp på väggen.

Jag var galet nervös, men min fina vän vet nog hur jag fungerar och hur han får mig lugn. Jag hade tidigare förklarat om en skoluppgift som jag är nervös inför men att det bara är att göra, man lär sig inte annars. Så sade han att det här är som den intervjun, det är bara att göra, det finns egentligen inget fel. Så testade jag först med självsäkrande, och första gången kändes det skrämmande, jag upplevde höjdskräck. Men med vilja tog jag mig ändå upp, det var en ganska lätt rutt så. Sedan bytte vi till svårare rutter och Kyllis säkrade mig. Och jag vet inte om det är skrämmande om man inte litar på den som säkrar, men jag litar verkligen på honom så det gick bra. När något kändes svårt ropade han goda tips från marken och varje gång jag fick kämpa lite extra och sedan tog mig vidare fick jag uppmuntrande kommentarer. Och då det ibland kändes omöjligt och hopplöst och jag morrade "det går ju inte" ropade han att jag skulle försöka mera och då jag lyckades fick jag höra "Du får sluta ljuga åt mig där uppe".

Kyllis uppe på väggen, han hittade några skolkompisar som kunde säkra honom medan jag vilade

Så ja, det var verkligen roligt, verkligen tungt och det var riktigt bra träning. Sällskapet kunde inte varit bättre tror jag och det var verkligen en lyckad kväll, inte riktigt säker hur jag kan tacka honom tillräckligt att han tog med mig och visade mig. Det känns i kroppen idag, fasar lite för dagens ridlektion med antagligen en stark häst. Kommer mina armar att hålla... Men definitivt något jag tror att jag kommer att göra igen, om han vill ha med mig igen så klart. Värt att testa helt klart!

<3 : Madde

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar