Sedan jag hörde om boken "Själarnas ö" av Johanna Holmström i podcasten "Mellan raderna" har jag velat läsa den, men samtidigt varit lite osäker för om boken är för skrämmande för mig. Men nu i maj tog jag i alla fall tag i det och läste boken. Och det var värt det gången hundra, och jag hade nog inte behövt oroa mig så mycket för det skrämmande. Visst undvek jag att läsa den om kvällarna då jag var ensam och annars också lite rädslig av mig men boken var inte skrämmande på det sättet.
Det handlar alltså om ett sjukhus för psykiskt sjuka kvinnor på Själö i Åbo skärgård. Hospitalet har funnits på riktigt och boken är fritt baserad på patientjournaler från dess aktiva period i början på 1900-talet. Läsaren får följa med två av patienterna på nära håll och även en av sköterskorna, men man lär nog känna flera andra intagna på hospitalet.
Det är ganska grymt att läsa om hur patienterna behandlas, hur de diagnostiseras och så vidare. De flest har ingen psykisk sjukdom alls, om man jämför med dagens diagnoser, men kvinnorna är där bland annat för epilepsi, att de är lesbiska eller har besvärlig PMS (som självklart inte var ett uttryck då men man fattar att det är det det handlar om). Grymt men samtidigt intressant och dessutom viktigt att veta hur saker har skötts i vårt land och i övriga världen.
Boken är otroligt välskriven och jag rekommenderar verkligen att läsa boken, och jag lovar att vågar jag läsa så vågar nog nästan vem som helst. Alltid då boken beskrivs och talas om låter den så hemsk och skrämmande men jag tyckte i alla fall inte att den var så skrämmande att läsa som jag hade väntat mig. Visst det är ju inte trevligt att någon dränker sina barn, ser hallucinationer och så vidare. Men som sagt, väldigt bra bok både språkmässigt och berättelsemässigt. Läs den.
<3 : Madde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar