- Att journalister inte kan gruppindelning. Det här har speciellt jag och Jannica från min klass retat upp oss på så otroligt mycket. I skolan gör vi mycket praktiska övningar i små grupper, det klassiska sättet att dela upp i grupper är ju att räkna ett, två, tre, fyra och så vidare. Och varenda gång det här händer försöker läraren dela upp det så att man räknar till det antalet som man ska vara i personer. Om vi ska ha grupper på tre personer så delar man ett, två, tre, ett, två, tre. Varenda en som någonsin har delat upp i grupper fattar ju att det inte går, på det här sättet bildas tre stycken grupper och eftersom vi är ungefär 20 blir det ungefär 6-7 per grupp. Okej om det skulle hända en gång, men då detta händer VARJE GÅNG. Jag blir galen, varje dag samma procedur att det tar så otroligt länge att göra gruppindelning för att ingen fattar att man räknar till så många grupper man ska ha, INTE till hur många det ska vara per grupp. Och största delen av klassen håller med och inser inte felet som görs varje gång, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Ni vet att jag älskar er ändå klassen!
- Huvudvärk. Vadå det gillar väl ingen? Nej ingen gillar det och jag minns faktiskt inte helt vad jag tänkte när jag skrev ner ordet på min telefon i min störigt lista. Men jag antar att det var under Smocka perioden då jag så gott som varje dag kämpade med huvudvärk.
- Ni vet känslan då man ska nysa, ni vet stickande känslan i näsan och ni bara väntar på att ni ska dra in luft och nysa ut den. Men så kommer aldrig nysen, fy fan. Jag skrev ner punkten fete att jag en hel dag gått omkring med den här känslan utan att lyckats nysa. Kanske det mest jobbiga som finns, det kliar och sticks och känslan är bara just den som man har då man ska nysa. Men man nyser inte.
- När jag blir kallad Nette. Jag vet, Mette är inte det vanligaste namnet och M låter ganska lika som N men ändå jag gillar inte det alls. Jag fattar att man kan missuppfatta, men jag tycker Mette är ett finare namn än Nette och jag vill inte bli kallad det. Och ja, jag kan bli så störd på det att jag till och med åt våra vargungar nästan argt slänger ur mig "Jag heter Mette!!!" innan jag svarar på deras fråga. Kalla mig inte det tack.
- Tidsoptimister, jag är själv en sådan tidspessimist och hatar att vara sen. Jag är så gott som aldrig sen och får panik av att inte vara i tid, jag blir så stressad då någon inte är i tid och dessutom är helt lugna. Inga skuldkänslor, ingen stress, ingenting, vad är problemet. Och snälla, det är inte så svårt att vara i tid, om det skulle vara svårt skulle fler människor vara försenade. Som det är nu är det alltid samma personer som är försenade, dessa tidsoptimister.
- Gratistidningar som ringer på dörrsummern. Det här är ett nytt fenomen sedan jag flyttade till Helsingfors och bor i höghus. Man kan ju alltså nere vid porten ringa på till en lägenhet så att man uppifrån lägenheten kan trycka på en knapp så att dörren öppnas. Jag blir livrädd varje gång, jag går ensam hemma vet att absolut ingen ska komma hit mera idag, jag har kanske på mig min favorit outfit när jag är ensam hemma - Springbyxor, sport bh och munkjacka. Och så ringer summern, livrädd vid första signalen gör jag ingenting, vid andra signalen inser jag att jag måste kolla vad det är och går mot dörren. Vid tredje signalen är jag redan nästan där och lyfter telefonluren för att kolla vem som är där. Och vad får jag för svar? Jo "Kamppi-Eira lehti" det vill säga en gratistidning som delas ut i området, men den som delar ut dem har inte nyckel till huset utan måste ringa på för att kunna dela ut tidningarna. Gillar inte.
<3 : Madde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar