Veckan började lite trögt, jag fick veta att mitt uppdrag skulle vara att göra ett radioinslag till fredagens sändning, angående myndigheter på sociala medier. Jag var taggad för ämnet, sociala medier och jag är ju bara "match made in heaven". På måndagen reserchade jag och bokade intervjuer med skatteförvaltningen och polisen. Jag skrev även frågor, mest surfade jag omkring och kollade på alla hundbilder på polisens Instagramkonto.
På tisdagen hade jag sedan mina telefonintervjuer, i radiostudion för att spela in ljudet. Var ganska nervös för det, jag vet inte men jag gillar mer att vara i kontakt med folk direkt i stället för via telefon. En tyst paus blir så mycket längre då. Men det gick bra och i slutet av dagen rensade jag materialet och klippte ut delar jag kunde användas samt skrev en vision av inslagets manus.
Onsdagen var min telegramdag. Det vill säga, inslaget sattes åt sidan, jag hade ständig koll på FNB och andra nyhetsmedier och Smockas egen hemsida, skrev ner telegramnyheter och läste upp dem live klockan 11, 13 och 16. Det här var nog veckans sämsta dag för mig. Jag hade inte varit telegrammare tidigare och jag hade inte riktigt koll. Det här är inte någons fel, och ingen ska känna sig dålig för det här. Men jag kände mig lite ensam, jag frågade nog hjälp men jag vet inte allt var på något sätt så osäkert. Och jag som inte blir nervös på det sättet, alltså jag darrar och kan känna i magen lite men jag brukar inte bli så nervös för om jag ska uppträda eller någonting. Speciellt inte om det handlar om att tala på svenska, men situationen var annan.
Jag hade världens klump i magen och jag kände att jag nästan ville gråta. Hade i alla fall klart första telegrammet i tid och kunde öva på det flata gånger. Och så gick det riktigt bra. För de andra två sändningarna var jag inte alls lika nervös och inga större missar. Men min röst ger mig lite ångest. Jag vet att jag har problem med den och att jag måste träna den. Men ibland känns det så hopplöst, kommer jag någonsin kunna jobba på radio. Det som just nu är en dröm för mig.
På torsdagen klippte jag klart mitt inslag, blev nöjd med det och så. På fredagen lyssnade vi på veckans sändning, där mitt inslag var med och fick sedan feedback. Allt kändes riktigt bra och jag hade överlevt radioveckan. Men så efter att vi hade slutat kom min klasskompis och frågade om hur det gick med att om jag ska vara studiovärd nästa vecka. Jag fattade ingenting och fick sedan veta att det finns en möjlighet att jag inte alls får vara studiovärd, att en tvåa kanske tar min plats trots att han inte från början skulle vara med. Med en klump i magen gick jag till föreläsaren och frågade vad som händer, men ingen kunde ge ett svar. Han förklarade situationen och sade att han skulle utreda och meddela mig. Men det kändes rent förjävligt, ingen hade meddelat mig ett dugg och om inte min klasskompis skulle ha sagt det i tron om att jag redan visste skulle jag gladeligen ha gått till skolan på måndagen i tron om att jag ska vara studiovärd och sedan kanske inte få vara det. Tänk den chocken... Och jag ville så väldigt väldigt gärna få vara studiovärd. Och som tur fick jag till slut vara det, mer om det senare kanske.
Och ja, nu börjar jag blogga igen. Aktivt!
<3 : Madde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar