tisdag 11 september 2018

En måndag som inte gick riktigt som tänkt

Min måndag den här veckan började inte helt som planerat. Jag vaknade tidigt av ett meddelande på Facebook (ja jag kunde ha telefonen på ljudlös och det är mitt eget fel, men jag brukar inte vakna av ljudet och så) och tänkte att då kan jag ha en lugn morgon och ha det skönt. Det slutade, som alltid då man tänker så fick jag riktigt bråttom. Mötte sedan upp mina vänner för att cykla till skolan, men fick så bråttom att jag glömde att ta med mig min lunch till skolan. Vi hann precis börja cykelturen innan det smällde och mitt framdäck på cykeln var platt. Så jag hade inget annat val än låsa fast cykeln vid en lyktstolpe och hoppa på en buss mot skolan. Bussen är dock långsammare och kom ungefär 15 minuter sent till skolan.

Det betyder dessutom att jag måste skynda mig hem direkt efter skolan för att hinna föra cykeln på reparation innan stället nära mig stänger. Och så måste jag gå till närmaste bankomat för att ta ut pengar eftersom cykelstället endast tar kontanter. Så ja, inget program med lek och tävlingar för mig. Det här är nog en av mina värsta måndagar någonsin, även om jag inte brukar tycka att det är så jobbigt. Jag fick dock cykeln in på reparation och klar redan till nästa morgon, så kunde ta den till skolan i dag. Sedan arbetade jag en hel del med skolarbeten, eftersom kursen jag går nu är sjukt intensiv. Kvällen avslutades dock på ett bra sätt med att jag först fick kattbesök på mitt rum (ja ni läste rätt, och jag berättar mer sen) och en tacomoddag med mitt tjejgäng här, tycker nog jag kan börja kalla oss ett tjejgäng så småningom.


<3 : Madde

2 kommentarer:

  1. Ah, vilken otur. Jag läste dock först att du vart med i en cykelolycka och tänkte vilken tur endå att du använder cykelhjälm. En liten punktering är egentligen inte så farlig, bara irriterande.

    På tal om hjälm, använder även dina vänner det eller är du ensam som har hjälm när ni cyklar till studierna? Hur är det hemma i Finland? Jag funderar på det eftersom jag själv skulle vilja använda cykelhjälm, men jag vet inte om jag vågar sticka ut så mycket. Ingen av mina vänner cyklar med hjälm.

    Tack för en skön blogg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej och tack för din kommentar! Nej som tur var det bara en punktering, men inte det jag ville den måndagsmorgonen och jag hatar att vara försenad så...

      I mitt kompisgäng är jag den enda som cyklar med hjälm ja. Och visst har jag ödslat (alldeles för) många tankar på det att jag cyklar med hjälm och ingen annan. Men jag tror att det handlar om att bara våga, vilket är lättare sagt än gjort, men är de vettiga personer och bra vänner kommer de inte att bry sig och inte döma dig för att du cyklar med hjälm. I Finland cyklar jag så gott som aldrig så kan inte svara på hur jag skulle göra där eller hur mina vänner gör, men jag tycker definitivt att du ska ta på dig hjälmen om det är så du känner. För jag tror att vi bara måste använda mer och mer hjälm för att få bort tabun och töntstämpeln från det. Kämpa på! :*

      Radera