Att "sitsa" i Sverige

Under mina tre veckor i Uppsala har jag nu hunnit gå på två sitser här, eller middagar som det heter. Det känns dock så konstigt att kalla det middag, för middag äter jag ju varje dag, men att gå på sits, det är ju något extra. Men eftersom konceptet är mer än välbekant hemifrån tänkte jag skriva ett inlägg och jämföra lite, samt även berätta om den senaste sitsen, där vi blev riktiga medlemmar av studentunionen och döpta i Fyrisån.

Jag har alltså deltagit i en internationell middag, där vi utbytesstudenter fick lära oss hur man gör och hur allting fungerar, samt en för de nya studerandena, och därmed även oss utbytesstudenter. Den första skillnaden man märker är definitivt priset på middagarna här, jämfört med sitserna hemma. Hemma betalar vi i regel 15 euro för en sits med alkohol. Här kostar middagarna mellan 300 och 400 kronor, så betydligt dyrare (kommer i ett annat inlägg att ta upp att det inte alls är speciellt billigt att leva som studerande i Sverige). Och det som ingår i priset tycker jag faktiskt inte att gör det prisvärt alls. I Finland får vi en trerätters middag, tillagad av frivilliga studenter och sedan fem portioner alkohol (fördrink, öl/cider, snaps, vin och punch). Här ingår i regel i priset en öl (om man vill dricka cider i stället måste man anmäla det som en specialdiet) och två glas vin. Vill man ha snaps eller punch måste man köpa drinkbiljetter skilt, för 40 kronor styck. Maten är snäppet bättre än hemma men inte så mycket att det skulle väga upp över det dubbla priset. Och vill man ha en till snaps hemma kostar det 2 euro, så även det är dubbelt så dyrt.

Miriam, Stefanie och Melody som jag har häng ganska mycket med här. Och ja, jag är den enda av oss från Skandinavien och den enda som inte är blond.

Det här med prisen beror ju på att allt är lagligt, de säljer laglig alkohol, har riktig personal som lagar maten, serverar och så vidare. Självklart kostar det, men jag tycker faktiskt att vår system hemma är riktigt fungerande, och det gör att alla har möjlighet att komma.

Till vad som händer på middagen då? Min erfarenhet av middagarna här att det är mycket "finare" och mer formellt än hemma. En massa tal och saker som händer. Och visst sjungs det under middagarna, men det är minsann inga snapsvisor. Det är riktiga sånger, som ska sjungas fint och inte alls samma sånger som vi sjunger hemma. De jag hittills känt igen i sångboken här är Sibboborna (som heter Brännvinet bränner) och siffervisan, och dem har vi alltså inte sjungit utan jag har bara sett dem i boken. Och vi kan ju glömma att i slutet på sitsen dansa loss på borden till "Looking for freedom" eller ha tävlingar mellan borden. Dessutom är ju allt så otroligt mycket större här, vi har bord med bokstäver och alfabetet räcker nästan inte till. Jag satt senast vid bord L och då satt jag nästan i mitten.

Nåja, som ni märker gillar jag nog vårt finska koncept lite mer, men det är ändå roligt att gå på middag, umgås med människor, äta god mat och så vidare. På lördagen var jag då på småttingmiddagen för alla nya. Efter middagen fick vi en påse över huvudet och ledda ut på gården och ledda i ett led runt omkring skolområdet i en massa cirklar för att förvirra bort oss. Efter en lång väntan i den kalla natten utan att se någonting och med folk som sprang runt oss och skrek och skrämde oss hela tiden blev vi en och en förda till en vikingahövding, där fick vi huvan borttagen och han frågade "dop eller dom". Jag tror jag svarade dop, men innan jag hann säga orden till slut ropade de som lett mig FYRIS! Ån som rinner genom Uppsala heter alltså Fyrisån. Så blev vi släpade till kanten på en brygga och fick befallningen hoppa. Så var det bara att hoppa i och blöta ner sig i vatten och lera, för det är bara lera i hela ån.

Väl uppe ur ån fick vi kramar av ordförande för unionen och några till, en unionspin och lyckönskningar för att vi nu är riktiga medlemmar. Sedan väntade ordentlig dusch och (svensk) bastu innan efterfesten. Dock var det redan ganska sent efter det allt det här och jag hade i alla fall haft så mycket adrenalin i kroppen att vi inte riktigt var festsugna, så vi tog vår gratis drink i baren och cyklade hem. Ett riktigt roligt äventyr och jag var osäker om jag verkligen ville, för man kunde välja, för nu i efterhand är jag så glad att jag gjorde det och ganska stolt över mig, för jag är ju både mörkrädd och hatar kallt vatten. Så ja ytterligare ett lite tuffare lägerdop utan någonting äckligt att äta. Nu är jag i alla fall döpt till Ultunesare.

Så ja, jag har deltagit i två roliga middagar och haft ett spännande men i efterhand roligt dop och tycker nog bättre om sitserna hemma. Ja och en sak ännu, vi efterskålar här. Alltså efter att ha skålat och druckit skålar vi tillbaka igen i omvänd ordning. Jag vet att vissa gör det här även i Finland, men det är jag inte heller ett fan av. Och jaghar nog fått det bekräftat att uttrycket "i Sverige kan man ha roligt även utan alkohol, i Finland kan man ha alkohol utan att ha roligt" stämmer. Och jag säger absolut inte att den finska alkoholkulturen är bättre, nejdå. Märker bara att Sverige är så otroligt mer involverande, måste följa alla lagar och så vidare då det kommer till alkohol, och därför inte heller kan ge mer än en öl och ett glas vin till sådana som ska hoppa i ån. Och jag har ändå trott att vi haft ungefär lika stränga lagstiftningar som grannlandet här, men inte då. Och ja på ett sätt är det väl antagligen bra.

<3 : Madde