Mer än ett favoritdjur

Jag har länge tänkt på att skriva det här inlägget. Men det känns lite jobbigt, för det känns så svårt, jag vet inte hur jag ska beskriva det. För med det här inlägget vill jag nämligen förklara min kärlek till hundar. För det är verkligen inte som vem som helst det här med mig och hundar, enligt mig finns det inte mycket bättre än hundar. Det är inte bara det att hund är mitt favoritdjur, det är så mycket mer.

Alla bilder i det här inlägget blir på Vili, för det är de hundbilderna jag har på min dator. Skulle ju ha borrat ha någon på Chili också.

Till exempel så fråga Vive mig på midsommaren vad det absolut bästa jag vet är, i hela världen. Jag svarade hundar, det var det bästa jag kunde komma på. Det är verkligen så att jag inte tror att jag skulle kunna vara tillsammans med någon som inte gillar hundar eller är allergisk. Visst om jag blir riktigt riktigt kär men jag tror ändå inte, jag vet allvarlig inte hur jag skulle lösa det om jag tvingades dela mitt liv med någon som hindrar mig från att ha hund. Jonathan har faktiskt nyligen fått misstankar om hundallergi och jag greps av sådan panik. Högst antagligen är han inte det men det var verkligen så att jag sade åt honom att nej han får inte vara allergisk, att han inte kan vara tillsammans med mig och vara hundallergiker.

Min högsta dröm är typ att ha en egen hund, och jag hoppas faktiskt att jag inom några år har min egen dog. Det är faktiskt så att jag ibland, ganska ofta, hellre ungås med hundar än med människor (jag vet hur hemskt det låter). Jag vill ha någon jakthund, det vet jag. Vi har alltid haft jakthundar och vi har faktiskt diskuterat det med min ena syster att de trevligaste hundarna vi träffats har nog egentligen alla varit jakthundar. De har ett trevligt lynne och tycker om att jobba men är ändå mysiga och så. Jag älskar att se hundar jobba och träna med hundar och så vidare men jag vill ändå ha någon som tycker om människor och inte lever bara för det där jobbandet, har hört att till exempel polishundar och vallhundar lätt blir sådana. Att de älskar att valla eller att söka upp saker osv men inte bryr sig så mycket om att umgås med människor. Just nu funderar jag mest på att den rasen jag skulle vilja ha är en liten münsterländer. Har aldrig träffat någon på riktigt men de verkar trevliga och är väldigt söta och pysslig storlek tycker jag. Skulle gärna träffa en sådan för att få mera bekantskap med rasen. Så har någon en sådan och skulle vilja träffa mig så hör av er!

Bus

De som känner mig ens lite vet att min kärlek till hundar inte är som vanligt hundgillande, och jag har blivit förvånad många gånger hur mycket folk verkligen fattar utan att jag  talat mycket om det. Jag antar att det trots allt märks på mig trots att jag inte talar om det. Så jag vet inte heller riktigt om man märker det på mig eller inte, det är en egenskap jag vill att folk ska veta om mig. För då kanske jag får träffa fler hundar och nej jag vet inte, men det känns bra att folk vet det. Men nu får det väl räcka, hoppas ni förstått, jag älskar hundar!

<3 : Madde