Han är hemma hos mig igen!

Inlägget om när Tuppen gick sönder fick en hel del visningar, så jag antar att jag måste berätta att allt har löst sig och att han står ute på gatan tryggt hemma hos mig igen. Fick rådet av bärgningsbilsföraren att om de från bilservicen inte ringt på morgonen så skulle jag ringa dem. Så klockan 11 bestämde jag mig att nej nu har de varit öppna i tre och en halv timme och de skulle ha ringt mig direkt på morgonen så nu ringer jag. Ringde deras telefonväxel säkert fem gånger utan att få svar. Så hittade jag personalen på hemsidan också och började ringa till dem, ringde tre av fem utan att få svar. Så prövade jag växeln en gång till och fick äntligen svar. Och svaret var att den var reparerad och klar och färdig att hämtas. Det var tändkabeln som hade gått av.

Jag blev faktiskt lite irriterad på att då jag frågade vad som var felet så svarade han bara att de hade bytt den kabeln och någonting annat. Jag frågade flera gånger vad felet var och fick bara samma svar vad de hade gjort. Fick tills lut fråga, hade den kabeln gått av utan att ens veta om den kan det. Då kunde han svara att det hade den. Blev irriterad eftersom jag tycker det är en självklarhet att jag ska få veta vad min bil har för fel och om jag dessutom frågar det rakt så måste de väl kunna förklara. Jag vill ju veta vad som hänt där under motorhuven och inte bara vilka åtgärder de gjort. Sådan är jag och jag kräver att få vet så att jag förstår och vet vad som hänt. Jag tycker inte man kan leva i en sådan bubbla och inte veta saker. Skulle jag till exempel bara fört min bil och fixas första gången oljelampan började lysa skulle jag fortfarande inte kunna fylla på olja, och det tycker jag är viktigt att kunna och veta hur man kollar om det behövs mera om man äger en bil. Och nej jag vet att jag inte hade kunnat fixa det här själv, det är inte det jag menar, men jag har i alla fall rätt att veta vad som gått sönder i min bil.

Eftersom de stängde tidigare än jag skulle hinna dit från jobbet var Natte snäll och åkte där via på vägen då hon åkte till Tvärminne i dag. Hon betalade och hämtade nyckeln, så kom hon via mitt jobb och gav mig nyckeln. Efter jobbet beställde jag en taxi som körde mig till servicen, på försäkringens bekostnad givetvis, och sedan körde jag hem med min egen lilla Tuppen.

Jag tänkte igår att nog har jag det allt bra med så många människor runt mig som hjälper när någonting oväntat som det här händer. Mamma som på söndag kväll satte sig i bilen och körde 120km för att skjutsa hem mig och väntade 20minuter med mig på bärgningsbilen. Pete som gav en analys och berättade hur jag skulle ringa försäkringsbolaget och ta reda på vad jag kan få för ersättningar, vilket sedan ledde till att jag snabbt och smidigt fick fixat en bärgningsbil. Jonathan som på kvällen då jag efter att lite ha slappnat av grät lite en stund (säkert lite chock och känslan av hopplöshet över hur jag ska lösa jobbresorna nästa dag) talade med mig i telefon och förklarade att allt fixar sig, vilket det gjorde. Och så Natte som åkte och löste ut min bil så att jag fick tillbaka den redan igår. Tack!

<3 : Madde