Mörkrädd

Igår hade vi planeringskväll för höstens scouttermin. Underbara människor, kommer att få det här fixat och så vidare. Jag körde dit själv, friheten i att inte längre vara beroende av någon annan på scoutgrejer! Och så då jag körde hem halv 10 var det ju så klart redan ganska mörkt och Porkalavägen utan gatubelysning så måste jag ju så klart använda långa ljusen. Jag hittade dem ganska snabbt och började köra och allt gick bra och så vidare. Men jag märkte, attjag är nog lite mörkrädd allt.

Jag har alltid varit det, jag tycker mörker är obehagligt, jag hatar att inte se, det gör att jag känner mig så otrygg. Var som helst kan vad som helst finnas liksom. Jag har aldrig varit rädd då jag åkt bil i mörker, det är mera mysigt tycker jag. Men att köra ensam i mörkret är nog inget jag gillar, inte så att jag inte gör det eller att jag typ dör av rädsla, men lite obehagligt tycker jag faktiskt att det är. Sedan då man dessutom vet att skogen kryllar av de en massa djur som inte förstår att deras plats inte är på vägen, tur nog var det bara en hare jag såg igår, och den klarade sig fint över vägen.

Är ni mörkrädda? <3 : Madde