Att klara det

Ni som följt mig länge eller känner mig vet att jag är en tjej med oändligt många bollar i luften och att jag helt enkelt inte tycker att det är så farligt att ta in en till att jonglera med. Ibland blir det bara för mycket och bollarna ramlar i golvet och de sköraste, de av glas går sönder. Det hände förra våren. Jag vet inte vad som hände men då var jag riktigt nära att få även de mjukaste tygbollarna att gå sönder. Det var inte kul och jag vill inte uppleva det mer. Men vad gör jag då när studentskrivningarna tornar upp som en mur och helt tydligt visar att den nog kan krossa vilka bollar som helst? Jag är inte säker hur men jag ska klara det och samtidigt må bra.

Så stolt över mig själv att jag igår till exempel kunde säga att jag nog inte kan scouts just något under september, och det ska jag inte heller. Visst gråter jag inombords över att jag nog inte kan delta i ledarprogrammet som ordnas veckoslutet före biologiskrivningarna. Och tro mig jag har sett fram emot det, det skulle ordnas på min födelsedag och jag var en av de 4 som var anmälda till det på våren. Men ja...

Sedan ska jag läsa som jag gjort nu, i lugn takt och även ha tid att gå och sova i tid. Jag är en person som inte klarar dagen utan tillräcklig sömn, och därför ska ingen nattsömn ges åt studentskrivningarna. Jag borde bara ha en liten liten skrivgrej till scoutposten ännu före skrivningarna men annars behöver jag inte tänka på det. Och ja, jag är väldigt lycklig att jag ska tillbaka till Tvärminne, och jag tänker faktisk se det som lite läsning, om det sedan kommer den där jokerfrågan om Östersjön (som jag i hemlighet väntar på eftersom det är så aktuellt och inte har varit på länge) så har jag all info därifrån.

Jag vet inte vad annat men helt klart är det att jag inte tänker låta det döda mig och falla ner så lågt som jag gjorde på våren. Hur klarar ni av allt ni gör?
P.S Förlåt Lulu om jag lite stal iden på inlägget, puss D.S

<3 : Madde