Ingenting säger Åland och Sottunga så mycket som korna som går omkring där. Under barndomens somrar hängde vi mesta tiden av dagen hos kossorna med kusinen. Vi lärde känna dem, fick dem att inte vara rädda för oss, med mycket vilja och nu i efterhand inser jag att vi måste ha haft ett stort tålamod också. För de här djuren, de låter dig inte röra dem hur som helst. Vi gav dem alla egna namn, även om de självklart hade riktiga namn men dem kunde ju inte vi. Vi hade långa tabeller där vi skrev upp namnen, vad de hade för nummer i örat (så att vi kunde kolla om någon samma fanns med nästa år) och även vems favorit det var. Och nej, man fick inte ha samma favorit som någon annan. Så när jag är på Sottunga måste jag gå och hälsa på korna, även om jag nu inte har tålamodet att sitta med dom hela dagen och inte alls kommer lika nära som då vi var små. Vi kunde ju sitta på dem då de låg ner och i vissa speciella tillfällen även rida på dem. Så förutom tålamod och vilja var vi även väldigt orädda, det var ju bara att testa och se vad som hände. Men i varje fall, här några bilder på när jag var och hälsade på dem förra veckan.
Den helbruna tyckte jag var riktigt söt, även om den också var blyg och kanske inte den smartaste
Korna som går här, väntar antingen kalv eller är ungdjur, ganska mysigt egentligen att fira sista tiden av graviditeten ute på grönbete, eller vad vet jag vad korna tänker.
Personlighetsmässigt fastnade jag lite för den här, nyfiken och modigast av dem verkade det som.
<3 : Madde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar