Here we go again

Få har väl missat att succéfilmen Mamma Mia som snurrar kring ABBAs musik har fått en uppföljare i år, tio år senare. Minns då jag som tolvåring gick med mamma och systrarna för att se både filmen på bio och sedan musikalen som var i Helsingfors från London under samma veckoslut. Och efter det har jag ju sett filmen säkert närmare 20 gånger, och den svenska musikalen som sattes upp på Svenska Teatern här förra året såg jag två gånger. Så det var ju en självklarhet att gå och se den här nya filmen. Dock misstänksam, kan man verkligen göra någonting som är värt att se tio år efter att en så otroligt bra film släppts, kommer det att hålla? Svaret: Benny och Björn kan! Punkt.

Kommer att försöka att inte avslöja för mycket vad som händer i filmen, men jag kan bara säga att den verkligen är värd att se. Jag tycker nog att första filmen är bättre, men kanske just för att den är den första. Dock har den här nya filmen ju fördelen att den kommer tio år senare, och nog har ju tekniken utvecklats sedan dess. Men filmen handlar ju alltså för den som missat om då Donna är ung, kommer till ön och träffar de tre potentiella papporna till dottern Sophie. Filmen utspelar sig både i dåtid och i nutid om vart annat, någonting som fungerar så otroligt bra i filmen. Jag måste här inflika att jag många gånger hört uttrycket att om man inte tänker på hur det är filmat eller klippt, så då har kameramannen och klipparen gjort ett bra jobb. Här måste jag säga att det går över det det, för filmen är verkligen s otroligt bra filmad och speciellt bra klippt. Satt många gånger och tänkte under filmen, att vilket jäkla snyggt klipparbete. Vet inte om det är en skada från utbildningen att jag tänker på det men i varje fall, det var verkligen bra!

Så för att sammanfatta det bra, bra story som håller, bra skådespelare och bra musik. Och ja fantastiskt klipp. Jag gick tillsammans med Ville på bio och vi kom båda ut därifrån och hade förälskat oss i varsin skådis, eller jag i två kanske. Unga Donna är helt otroligt vacker och jag måste säga att jag blev lite kär i både unga Bill och unga Harry. Och så alldeles fantastiskt att de på ett diskret men ändå fint sätt lyckats få med Benny och Björn på små ställen i filmen. Men ja, självklart fanns det lite saker om jag nu ska fundera på det som inte var helt suveränt. För det första musiken, den är riktigt bra och ABBA gör ju bra musik. Dock kändes det lite i filmen som att alla kändaste och bästa låtarna redan "var använda" i den första filmen och därför måste de ta in lite okändare låtar i den här filmen. Helt roligt det också, och de största hitsen fanns ju självklart med, men i alla fall. Skulle ha kunnat finnas någon låt till som man vet att precis alla kan.

Så måste jag påpeka de unga killarna, för det finns ju faktiskt en flashback scen i den första filmen, då Donna första gången ser papporna. Och tyvärr, de unga killarna i den nya filmen ser inte ut så som de gör i den flashbacken i första filmen. Så vet jag att många har kritiserat Chers insats som Donnas mamma i filmen, men det var inget jag reagerade på desto mera faktiskt. En sak som jag dock tyckte var synd var att Sophies två vänner inte alls finns med i den nya filmen. Donnas vänner finns både som unga och som äldre, men till den stora tillställningen i realtid som filmen kretsar kring kommer faktiskt inte Sophies vänner, vilket jag lite funderade på och undrade över. Hur var de inte där och stöttade och hjälpte till?

Se så mycket man kunde skriva om en film utan att egentligen nämna någonting om handlingen. Men summa summarum, gå nu och se filmen minst en gång! Det är det lätt värd.
<3 : Madde