Det här inlägget går lite i samma stil som det om havet, fast tvärt om egentligen. Jag älskar nämligen inte åska, jag avskyr det och är rädd för det. Jag kan tycka att det är ganska coolt, det blir ju fina bilder av blixtar och så och en storm kan faktiskt vara mysigt ibland inomhus om man sitter och kollar. Men helst har jag nog storm utan åska. Jag vet egentligen inte vad det är men det dova ljudet och elektriska urladdningarna tycker jag är skrämmande. Jag vet ju exakt vad det är som händer (har ju läst fysik inte sant) Och jag vet ändå att det är väldigt osannolikt att någonting skulle hända men i alla fall. Trots åskledare på husen är jag rädd att blixten kanske slår ner eller någonting.
Har aldrig fotat åskan själv, för rädd antagligen...
Nej jag vet egentligen inte som sagt, men det skrämmer mig trots att jag kan vara säker på att ingenting ska hända. Men vissa saker är bara sådana, en seglats i vår försökte jag förklara för en rädd liten tjej att ingenting kommer att hända. Det blåser lite hårdare och båten kränger lite mer än vanligt och vinden hörs som slag i seglen. Men allting är okej, hon kollade på mig och sade att hon vet allt det där, hon vet att ingenting kommer att hända och hon tror inte heller det men hon är ändå rädd. Precis samma sak är det med mig och åskan. Jag vet att ingenting händer och jag vet att jag är trygg, ändå skrämmer det mig.
Utklädd till någon som inte är rädd för åska
Det jag vet att jag är extra rädd för är klotblixtar. Jag vet hur ovanliga de är men jag har hört så skrämmande historier om dem att jag aldrig någonsin vill se en, det verkar så otroligt farligt. Det är ingen vanlig urladdning det är ett elektriskt klot som far omkring med hög hastighet och skickar urladdningar åt alla håll, det kan inte kontrolleras. De kan komma in i hus och blixtra till och huset är förstört och så vidare, skrämmande.
Jag har ändå hittat ett sätt att få mig relativt lugn under åska. Jag vet inte varför men av någon anledning hjälper det mig att räkna sekunderna. Ni vet tre sekunder mellan blixten och bullret, tre sekunder per kilometer. Exempelvis nio sekunder för att åskan är tre kilometer bort. Jag kan tänka mig att det ger mig någon sorts kontroll, då vet jag ändå lite mer var jag har åskan, om den är två kilometer bort vet jag ju att blixten inte kan vara där jag är, den är två kilometer bort. Så tycker jag på något sätt ändå om att räkna och höra åskan komma närmare och närmare, sedan vara rakt ovanför så att blixten syns exakt samtidigt som bullret hörs, och sedan igen höra hur det fortsätter och försvinner längre bort. Men visst, jag är nog riktigt rädd då den är rakt ovanför, även om jag i smyg tycker det är lite tufft ändå.
<3 : Madde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar