Gymnasieelevens bekymmer

Sällan har jag varit så här trött som jag var i slutet av dagens skoldag. Jag kunde knappt hålla ögonen öppna sista lektionen och bara tanken på att jag hade en massa skolgrejer som måste göras hemma fick mina ögon att bli ännu tyngre.

Jag visste att det här skulle bli en tyngre period än den förra. Men nu har jag förstått att den verkligen är tung! Jag har en massa läsämnen. Svåra läsämnen. Svåra läsämnen som jag måste satsa på. Och visst är jag taggad och tänd på att satsa fullt på biologi2 och fysik4. Det känns som att de här ämnena, nu ska det för fan gå bra, jag måste bara köra stenhårt från början till slut. Det är bara ett problem, jag måste som i varje period satsa hårt på matematiken också. Dessutom har jag nu både finska och engelska, och de är inte av mina starkaste ämnen, så de kräver lite mera plugg av mig än vad de gör av andra. Och så skulle jag ju inte villa få ett alltför dåligt vitsord i min historia kurs... Vad då Lärkansyndrom?

Gjorde i dag upp min periodplanering inför den här perioden... Det finns mycket i den. Jag måste läsa mycket och jag måste plugga mycket. Jag klarar nog det tror jag, det är bara min tid som tar slut. Jag skulle kanske klara det om jag då jag kom hem halv fem satte mig vid skrivbordet och pluggade till klockan nio. Men glöm då inte att jag är vrålhungrig då jag kommer hem, jag måste äta mellanmål och senare även middag. Lätt en timme bort från lästiden. Och har jag dessstuom träning är det ytterligare en och en halv timme bort, här talar vi om onsdagar då jag är hemma en timme tidigare. Och ja ni fattar det blir aldrig lika mycket tid som man egentligen borde ha.

Och liksom, jag har ett annat liv än skolan, så är det bara. Visst jag kan strunta i att träffa mina vänner, jag kan säga åt min pojkvän att jag inte hinner träffa honom, jag kan säga att jag inte kan fortsätta hålla scoutmöten och vara på evenemang, jag kan strunta i att träna (och få sämre kondition på köpet) och jag kan sluta gå till stallen, som jag gjort hel mitt liv, som betyder hur mycket som helst för mig. Klart att jag kan det, men vad gör jag då om lite mindre än två år? Då har jag gått ut gymnasiet och förhoppningsvis tagit studenten. Jess! Men vad har jag kvar? Inga vänner. Ingen pojkvän. Inga hobbyer. Inget överhuvudtaget att göra på fritiden. Det funkar ju bara inte, och jag kan också säga att jag skulle bryta ihop totalt och bara gå in i väggen utan dessa saker. Jag behöver annat än skolan!

Jag är medveten om att gymnasiet inte är lätt, speciellt inte med de val jag gjort. Men jag vet också att det är det här jag vill, jag vill köra det så här. Men jag kan inte göra annat än mitt bästa, och jag ska verkligen köra på hårt och göra allt för att orka och inte stressa men få bra resultat. Och så klart hinna med allt det andra.

<3 : Madde