Veckoslutsseglats

Vet inte om det kan räknas som en långseglats om man seglade tre dagar och sov två nätter i båten, men det var alltså första etappen av vår långseglats i år. Tyvärr den enda etappen jag kunde delta, men skönt att få lite segling i varje fall i år, njöt nästan varje stund ute på havet och en stor del av tiden i hamn.

På fredag eftermiddag då vi startade var det lovad riktigt ordentlig blåst och de mörka molnen såg oroväckande ut. Och vädret bjöd nog på en hel del överraskningar. Vissa stunder blåste det inget, andra kom det riktigt ordentliga pustar så att vi tvättade däcket några gånger. Emellanåt försökte solen skina lite för att himlen i nästa stund skulle öppna sig och ösa ner regn. Allt gick bra, men vi kanske skulle ha undvikit att vid en lugn stund tycka att vi ville ha mera segel då båten inte rörde sig någonstans. Vi fick snabbt ångra det då vi hade båten mer vågrätt än lodrätt. Poängteras kan att Tvesovla kränger väldigt lätt och mycket men i varje fall. Största delen åkte vi trots allt för motor då det blåste så infernaliskt mycket motvind. Men emellanåt blåste det så mycket att inte ens motorn ville orka mot vinden. Men bra kom vi trots allt i hamn på Barösund, dock hade vi en till situation då bensinen tog slut precis innan hamn.

Dag två bjöd även den på bra med vind men vi klarade oss utan några missöden och vädret var betydligt bättre. Solen sken i princip hela dagen och trots att det blåste kunde jag segla i top stora delar av dagen. Planen från början var att segla till Jussarö men på grund av vindarna bestämde vi oss för att inte fara och leka så långt ut, vi tog i stället i hamn i Rödjan på Älgö. En mysig liten hamn som dock låg i total radioskugga, vilket ju var en aning jobbigt ibland. Det fanns en naturstig på ön hade vi hört så vi bestämde oss för att gå den, dock hittade vi fel stig och gick egentligen bara på en normal skogspromenad, lite failat men i varje fall. Och så skulle vi kolla in sjön på ön och öni sjön, för det är coolt med en ö som har en sjö på sig och sjön har en ö i sig. Vi hade tänkt att vi skulle stanna och simma vid sjön eller någonting, men det var bara vass hela vägen runt sjön så det fungerade inte heller.

Men vi hade en riktigt skön kväll på ön, låg och läste någon timme, spelade lite frågesport och bara chillade. Barnen försvann flera timmar under kvällen och så insåg vi att de hittat ett ställe mitt på ön där det fanns internetuppkoppling, vilket förklarade en hel del. Men denna radioskugga var alltså också anledningen att jag inte kunde publicera något inlägg på lördagen. Alldeles intill hamnen fanns det också en hage med får och jag var ju i himlen och fick min terapidos där jag satt och myste med ett lamm som kom och lade sig vid mig och ville bli kliad. Myys!

Här kan ni även se hur min hand jag skadade ser ut nu, det har läkt bra och är endast lite uppskrapat kvar.

På söndagen styrde vi färden mot färdens slutpunkt, Hangö. Det blåste återigen bra och då vi skulle hissa segel gick det inte som på Strömsö, det blåste så hårt att motorn inte orkade hålla oss upp mot vinden så vi fick dra ner seglen igen och köra motor en stund. Under tiden revade vi om till tredje reven och i en skyddad farled drog vi sedan upp seglen. Vi seglade på så bra ett tag och mot slutet drog vi faktiskt ner förseglet och seglade med bara storsegel, och ändå var vår marschfart närmare 6knop (veckoslutets rekord 7,3 knop och marschfart där kring 6,5). Vi var alltså framme i Hangö redan vid klockan 13. Vi tog en glass och rundvandring i Hangö och åt ännu middag tillsammans alla på båten. Själv stannade jag kvar med den nya besättningen till klockan 21 på kvällen då jag tyckte att jag skulle ta mig till lägenheten här i Hangö för att orka med jobb nästa dag. Ville egentligen bara stanna kvar på båten, seglatser och scoutgäng är det bästa.

Under den här underbara bilden från solnedgången på Rödjan måste jag ännu skriva några ord om hur bra vår seglats faktiskt var. Jag skeppade då veckoslutet då seglatsens yngsta deltagare var med, vilket ju ofta betyder att samtalsämnena inte är det man vanligtvis snackar om, men oj vad fel jag hade. Med dessa fyra barn satt vi första kvällen och diskuterade böcker i två timmar, en alldeles underbar diskussion där de flesta deltog, hade åsikter och delade med sig av boktips och diskuterade böcker vi läst. Och för att toppa en sådan diskussion talade vi nästa dag medan vi seglade en hel del om pride, då det var prideparad i Helsingfors, om jämställdhet, om feminism och om världens ledare i dagens läge. Och dessa bra och intressanta diskussioner med tolv åriga barn, så jäkla intressant och bra och hur stolt blir man inte av att dagens barn verkligen funderar på dessa saker, ifrågasätter varför det heter "styrman" etc. Vad gjorde jag själv då jag var tolv, nå inte tänkte jag på om samhället var rättvist och hur mycket språket påverkar i alla fall.

Och på tal om att vara stolt över barnen måste jag även tillägga att känslan att få ta dem på deras första långseglats med övernattning är obeskrivlig. Att se hur de utvecklas från dag till dag om inte nästan från timme till timme. Hur de förstår hur saker på båten fungerar, styr i hårda vindar, lär sig att våga be om hjälp då krafterna inte hjälper och hittar balansen och inte är osäkra då båten kränger. Att se det här hända framför ögonen på en är bara fantastiskt. Och trots att mina smalben var mer blå än någon annan färg på grund av att jag varje gång slog dem då jag tog bojen. Trots att jag var mer än lovligt trött efter att ha rusat till hamnen på fredagen från jobbet och seglat hela veckoslutet för att sedan åka på jobb igen. Trots att det ibland gick riktigt mycket på nerverna, trots att jag valde att tillbringa mina sista lediga dagar innan en jobbstrike på 24 dagar (kanske mer om det senare) är det så värt det på grund av det jag just räknat upp. Det är en hobby som tar mycket men oj vad mycket mer det ger tillbaka. För vad är tappad energi och lite irritation när upplevelserna ger en allt det här.

Och för att avsluta inlägget en bild som beskriver precis hur galet scouting är. För det är ju alldeles normalt att dingla i ett bildäck för att fiska upp en vattenflaska som fallit i havet.

Nu är jag tillbaka i vardagen men i vår nyskapade snapchatgrupp för scoutledarna kan jag bli avundsjuk och drömma mig tillbaka då de som är på seglats nu skickar bilder. Medan Annica och jag sitter på jobb på varsitt håll och längtar tillbaka till havet.
<3 : Madde