Allt jag önskade

Jag tror att jag har kommit fram till att jag nu läst alla utom en av Lucy Dillons böcker. Varför älskar jag dem så mycket? Hon skriver om helt vanliga människor, med vanliga problem, hennes böcker är enkla att läs, lite sorgliga men ändå fina och slutar bra. Och ja så ska vi ju inte glömma det där med hundar, hon har alltid med hundar i sina böcker. Inte kanske som huvudroll men de har alltid en betydelse och jag tycker hon får fram så otroligt bra hur mycket en hund verkligen kan göra och hjälpa i en svår situation. Och så gillar jag faktiskt också att även om berättelserna är helt olika så dyker det ofta upp karaktärer från de andra böckerna.

Nu har jag då läst hennes bok "Allt jag önskade" som handlar om en skilsmässa. Det är ett par som är föräldrar till två små barn och den yngre blir djupt traumatiserad av händelserna. Hon slutar prata i princip helt och ingen anpassar sig speciellt bra till den nya familjekonstellationen. Det blir till slut barnens fasters mopsar som är en stor hjälp på vägen till lösningen. En ganska sorglig berättelse men samtidigt mysig och skön att läsa. Skulle inte säga att det är Dillons bästa, men definitivt läsvärd!

Den enda boken jag inte hr läst av henne är "Tango för vilsna själar". Den är jag faktiskt lite misstänksam mot, eftersom den inte har någon hund på omslaget och det inte heller nämns någonting om en hund på baksidan. Måste kanske läsa den bara för att ta reda på om hon verkligen gjort någonting så radikalt som skrivit en bok utan en hund. Har ni läst den? Är den bra och innehåller den en hund?

Gillar även lite att jag har svårt att se vad omslaget föreställer innan jag läst boken. Efteråt är det sedan så självklart.

<3 : Madde