Det är ju fruktansvärda berättelser och jag måste säga att när jag vaktade Vili ensam i ett stort gammalt hus klarade jag inte av att läsa boken. Eller jag läste den en kväll och sov sedan under fyra timmar den natten för att jag tyckte att jag hela tiden hörde steg på övre våningen. Men även om den är ganska ryslig och så är den alldeles sjukt bra! Speciellt första halvan. I mitten är det riktigt spännande och då läste jag 150 sidor under en kväll och kunde bara inte sluta. Vill inte berätta allt för mycket men jag tycker nog att så gott som alla kan läsa den.
Den är inte skrämmande på det sättet att jag inte kan sova på flera månader, det är ju ingen deckare. Problemet var kanske att jag började tänka för mycket och även googla på Frizl fallet och då blev det liksom ännu läskigare. Men sådana här böcker kan man ju alltid läsa dagtid, eller om man inte är ensam. Enda minuset är, och därför gav jag bara 4/5 på Goodreads, att klimax i boken kommer lite för snabbt, man har nästan halva boken kvar när det mest spännande är över. "Slutet" är liksom väldigt långt, ni vet det finns alltid en slutdel i en bok där saker sammanfattas och så vidare. Även om slutet i den här boken är viktig och jag förstår varför det fått så mycket plats skulle jag ändå kanske har kortat ner det.
Men Donoghue har verkligen lyckats fånga hur allting ser ut och känns genom den lilla killen Jack, för boken berättas ur hans synvinkel. Så ja, jag rekommenderar boken men om ni tycker psykfall är obehagliga, välj var och när ni läser.
Förstår inte riktigt varför den heter "Room" också på svenska då den på andra språk är översatt till ordet för rum på det språket. Finns dock en annan svensk version som heter "Inlåsta".
<3 : Madde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar