tisdag 25 november 2014

Nu kan jag skrika ut min ilska!

Nästan ett halv år har gått. Ett halvt år sedan finalen. I ett halvt år har jag måsta hålla inne den här hemligheten som jag nu bara kan skrika ut, vara rasande över och tycka att allt är skit och orättvist. Ett bra sista avsnitt i alla fall så kolla in det på arenan HÄR om ni inte redan sett det.

Men ja, nu till varför jag är så fruktansvärt arg! Ni minns att vi ledde med 6,5 poäng efter förra avsnittet. Vi visste inte hur mycket vi ledde, vi fick aldrig veta exakta poäng under tävlingen men då vi fick veta att vi ledde till finalen kände vi oss säkra, det skulle gå vägen för oss i alla fall. Tills vi fick veta vad finalen gick ut på, det var inte det att vi inte skulle ha gillat tävlingsuppgifterna. Mina favorittävlingar var då jag fick sitta längst fram i roddbåten och skrika och peppa Mäkelä som rodde allt vad han orkade, labbuppgiften var jag inte så förtjust i mest för att jag inte visste någonting om sådant. Och sista uppgiften i finalen var också kul, jag hade lite väntat på att vara i en sådan tävlingssituation där jag bara fick springa allt vad jag orkade, måste skita om jag fick lera över hela mig (vilket jag fick) och så vidare. Så uppgiften var det inget fel på.


Felet var ju i att precis allting nollades till finalen, det var ingen skillnad hur många poäng vi hade, hur mycket vi ledde eller vilken ställning vi hade, förutsättningarna var precis samma för alla. Vem som helst kunde ännu vinna då det var dags för finalen, visst för att det skulle bli bättre TV och för att alla skulle få en chans. Men nu fick ju alla inte en chans, alla fick två chanser, och de som klarat sig bra under resten av tävlingen blev återigen satta på samma linje som de redan en gång vunnit över och visat att de var bättre. Och att allt som avgjorde var turen, jag bara inte förstår hur man kan avsluta en tävling så, att finalen avgörs av turen.


Visst vi fick starta först i finalen, men i slutet hade vi bara 11 sekunders försprång, eftersom de även där tyckte att vår riktiga tid var för mycket, det skulle ha blivit för orättvist, så de halverade den tiden. Okej, det är så orättvist att vi har kämpat hela tävlingen för att få ett försprång att vi måste avstå från vårt försprång. Jag kan i denna dag, ett halvt år senare inte ännu heller förstå hur de bara kunde göra så, och orsaken bättre TV duger inte för mig, enligt mig var finalen en riktigt orättvis tävling.

Ni kan tycka att jag gråter och skyller ifrån mig för att vi inte vann, jag skiter i vad ni tycker. Se programmet innan ni dömmer mina åsikter i det här! Och faktumet att domarna förstod vår ilska, men de var inte de som satte tävlingsreglerna eller bestämde hurdant TV-program de ville ha. Då vi kom i mål på en tredje plats ser man i TVn hur vi satte oss ner på bergen, de har tagit med hela snutten då vi ser fejk glada ut, för sedan satt Dani och jag på varsin sida om Mäkelä och grät några tårar av ilska. Och faktumet är att de första dagen sade att det skulle vara bra TV om någon skulle gråta i någon avsnitt, men nej de ville inte ha det sedan tydligen, vilket jag nog är glad över nu. Men som sagt, orättvist var det!


Tack ändå för att jag fick chansen att delta i Merentutkijamestari, det var nog en av de bästa sakerna jag gjort. Jag blev både många erfarenheter, väldigt goda vänner och mycket kunskap rikare!
<3 : Madde

2 kommentarer:

  1. Nej shit va orättvist! Man kan väl knappast kalla de nån tävling om de börjar från noll i finalen?! logik??

    SvaraRadera