Barn

Jag gillar barn, det har jag nu kommit fram till efter att först varit patrulledare i tre år och nu snart ledare för yngre scouter i ett år. Visst är det tungt och jobbigt ibland och man måste verkligen köra stenhårt och vara 110% vaken trots att man inte har sin bästa dag eller med några timmar för lite sömn i kroppen. Men jag gillar det ändå, att hålla på med barn är kul och känslan då du vet att du har övervunnit deras förtroende och då du ser att de litar på dig och ser upp till dig.

På förläggningen presenterade jag mig vid den första flagghissningen "Jag är Mette, och med mig har man alltid kul". Efter några programpass då någon liten kille inte tyckte att det vi gjorde var så roligt och han tyckte att jag var för sträng med kollen på hur de hanterade sågarna sade han att jag hade lurat dem då jag sade att man alltid har kul med mig. Men då jag sedan lyckades göra "brödrosten" till nästan allas favoritlek under veckoslutet bara genom att ha ordentliga ljudeffekter som de alla skrattade åt då jag var brödrost. Att det fick en pojke att peka på mig och säga brödrost sju gånger i rad så att jag till slut måste säga att han måste ta någon annan. Det får mig att le, att le riktigt stort då jag har kommit hem och ligger trött på min säng.

Även de lite äldre äventyrsscouternas vänskap lyckades jag vinna, och det var riktigt roligt trots att jag tidigare tyckt att de är de allra jobbigaste, 10-12 är en jobbig ålder på barn. Men det här gick inte med att ha roliga ljud i en lek, men även här använde jag nog rösten. Dessa fick jag kontakt med två timmar på kvällen då jag satt i deras tält och vaktade så att allt skulle gå bra med deras kamin. Eftersom jag hade första turen var det meningen att hälften skulle få vara med lite och se hur allt gick till och så vidare men det var ju klart att alla fem var vakna båda timmarna jag satt där. De två timmarna gick överraskande snabbt och gick till största delen ut på att jag berättade historier, historier ur mitt liv.

Då vi kom dit till vår tur ville de höra en godnattsaga sade de och jag sade att jag kan ju nog berätta att jag gillar att berätta berättelser. Efter en stund kom jag fram till att jag nog var bäst på att berätta något som hänt mig på riktigt, så frågade jag dem hur gamla de var och började med berättelser ur mitt liv då jag var i deras ålder. Det var inga märkvärdiga berättelser, hur jag blev scout, min första lägerkärlek, min korgbollskarriär och så vidare. Men de gillade det och ville hela tiden ha en till berättelse, och vaktparet Riina sade också att trots att jag inte berättade något märkvärdigt berättade jag på ett sådant sätt att det var fängslande och det är ju alltid kul att höra att man har en bra berättarröst. Då vår tur närmade sig sitt slut ville de inte ens att vi skulle gå och frågade hur många gånger som helst om vi kan komma tillbaka ännu på natten. Nog var de också riktigt söta.

Under det här veckoslutet har jag fått det bekräftat för mig själv, att jag är bra och kan handskas med barn. Jag vill inte alls skryta men jag är helt enkelt så glad över att det gick så bra. I väldigt många test där man testat vad för slags studier och jobb som skulle passa mig får jag resultat som barnträdgårdslärare eller liknande. Och visst hade det säkert varit roligt men när jag har tänkt efter tror jag ändå inte att det skulle gå egentligen. Eftersom en mycket stor hobby för mig går ut på att ha att göra med barn och så vidare, att sedan dessutom jobba med barn varje dag och antagligen i framtiden även ha egna barn skulle helt enkelt bli för mycket. Men jag ska försöka få sommarjobb som har med barn att göra, vilket jag nog gjorde förra sommaren och var riktigt nära att få ett men föll på mållinjen där. Men i alla fall, ett lyckat veckoslut återigen.

<3 : Madde