Jag har en snöleopardgecko, en ödla alltså. Wow tänker kanske vissa, andra tänker gud vad löjligt. Själv håller jag mig nog mera på gud vad löjligt sidan. Min Molly är verkligen onödig, och Juntti och jag brukar skämta om att jag borde ha en samling med onödiga djur. Och så hemskt svårt är det inte heller att sköta henne. Och visst jag tycker själv att det är konstigt för inte får jag ju speciellt mycket ut av henne eller så, ändå är jag fäst vid henne och gillar henne och kommer bli sjukt ledsen dagen då hon lämnar mig. Men ja nu till vad jag gör då jag sköter henne. Det tar allt som allt kanske en timme i veckan, om man räknar med resorna efter mat.
För det första är hon rumsren, har varit det från dagen jag fick henne. I åtta års tid har hon gjort sina behov i exakt samma hörn. Och det gör det mycket lättare för mig att putsa upp det. För det är klart att jag måste göra det. Det är lite jobbigt ibland, för hon är väldigt nyfiken och vill komma och kolla vad man gör men samtidigt blir hon rädd om hon kommer för nära och då kan hon bita eller rymma. Hon har bitit mig några gånger, det gör inte det minsta ont eftersom hon saknar tänder, men eftersom det är en så hastig rörelse hon gör då hon biter rycker man själv till oberoende och då blir hon ännu skräddare eller kan till och med bli skadad då jag rycker tillbaka min hand. Och jo hon är en ödla som kan tappa svansen om hon blir skrämd. Och nej hon har inte gjort det.
Jag plockar bort avföringen, som bara är små hårda korvar med en plastgaffel, lite som att mocka hos en häst
Ungefär en gång i veckan åker jag in till en Faunatar, oftast den i Sello och köper sådana här fältsyrsor. Fem i veckan är bra men om det har gått en lite längre tid kan jag bra ta några extra. Och det är inte som om hon skulle dö om hon inte fick mat en gång i veckan, hon klarar sig lätt två veckor, det gör hon alltid då vi har varit på två veckors resa. Då brukar jag i alla fall mata henne lite extra just innan vi åker och sedan typ genast då vi kommit hem.
Sedan släpper jag in syrsorna i terrariet en och en, förr släppte jag alla på en gång utan problem men nu då hon börjar ha levt ungefär halva sitt liv och lite längre är hon inte lika snabb att fånga dem så om jag släpper att försvinner i alla fall hälfter in under en sten och gömmer sig där tills de dör utan att hamna i Mollys mage. Men snabb som tusan på att fånga dem är hon, men hon kan bara koncentrera sig på en åt gången.
Och sedan sväljer hon dem hela, hon gillar inte syrsor med för långa känselspröten eller ben, de vänder sig lätt så att de sticker ut ur munnen i hennes ögon. Dycker hon för hårt på syrsan får hon hälften av munnen full av sand, vilken hon sedan står och försöker spotta ut febrilt.
Och vatten så klart. Hon har två vattenskålar, i vanliga fall har hon bara vatten i den ena men är jag borta en längre tid fyller jag båda och lägger ibland till även annat vatten, det avdunstar snabbare än hon dricker. Och det är en pryd brud det här, inte en chans att hon låter någon se på då hon dricker, då går hon tillbaka och väntar på att få lugn och ro igen.
Hoppas ni gillade inlägget och kanske fick en lite närmare inblick i vad det innebär att ha en ödla.
<3 : Madde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar