Knäckebrödet. Innan jag åkte föreslog mamma att jag skulle ta med ett paket surskorpor hit om jag kom att sakna det. Men tyvärr mamma, det svenska knäckebrödet slår nog våra surskorpor ganska ordentligt.
Att de på tågen här har ungdomsrabatt upp till att man är 25 år. Vem behöver då använda sig av studentrabatten, som jag inte är 100% säker att fungerar med det kortet jag har. Så i stället för att riskera att betala böter kan jag bara skriva in att jag är 22 år och därmed får ungdomsrabatt.
Att gräddfilen säljs i förpackningar på 3dl. Alltså tänk bara, man får ju 1dl mera dipp bara så där.
Allt finns ju faktiskt att få på svenska, även om folk inte talar svenska med mig. Böcker till exempel, på varken bokhandeln eller biblioteket behöver man söka efter hörnet och hyllan där de samlat svenska böcker, för i stället är det svenska böcker överallt och de andra språken har ett litet undangömt hörn.
Cykeltrafiken som fungerar. Speciellt i Uppsala, där alla cyklar är det en fröjd med riktigt bra cykelvägar och -leder som gör att man oftast inte behöver cykla mitt bland bilarna. Skulle det vara så här utvecklat i Helsingfors skulle jag definitivt cykla mera!
Skolans resurser. Här vet jag ju inte om det stämmer men man får i alla fall bilden av att i alla fall mitt universitet här har betydligt mer resurser och möjligheter att utveckla sina faciliteter och sina utbildningar. Att skolan till exempel har hundar för vissa utbildningar, en hel park där landskapsarkitekterna får leka runt och att vissa av byggnaderna dessutom är moderna och snygga medan andra är gamla men bevarade, fina och mysiga. Jag vet inte hur man studerar sådana här yrken i Finland, men att ett universitet skulle äga djur till utbildningen tror jag nog inte vi har.
Min cykel som tar mig runt i Uppsala, speciellt fin tycker jag att den höstiga allén längs Fyrisån är.
<3 : Madde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar