Min PMS

I högstadiet och början av gymnasiet var det inte ovanligt att jag på grund av min mes tvingades gå hem från skolan. Min mensvärk var helt enkelt outhärdlig, det gick inte. Jag hade så ont och jag mådde så illa, i gymnasiet tvingades jag till och med spy på skolans toalett en gång på grund av det här, och även några gånger på Hoplax och Grankulla tågstation. Det var inte ett undantag om jag mådde så illa att jag spydde. Då jag efter några år förstod att det här inte är normalt och att man inte ska behöva ha det så här uppsökte jag gynekolog och fick p-piller, som jag ätit sedan dess.

Och det har hjälpt, inte en enda gång har jag haft sådana smärtor att jag inte kunnat röra mig eller mått så illa att jag spytt. Visst känner jag av det varje gång och tar ibland en värktablett men det är helt okej, det fungerar. Dock har min PMS i stället blivit så galet mycket värre. Jag tror inte det var så farligt i början, men de senaste åren har det varit riktigt jobbigt. För mig själv och folk i min omgivning. Det är verkligen som att jag nästan blir en helt annan person, och jag kan inte riktigt kontrollera vad jag gör eller säger. Speciellt till vissa personer som står mig nära.

Och jag vet inte riktigt hur det sätter igång, för jag kan nämligen vara hur glad som helst hela dagen och tro att allting är som normalt. Men så kan någon liten grej få mig att förvandlas och jag tycker att det som hänt är så dumt och hemskt och oacceptabelt att jag kan bli som ett monster, tjura, skrika och gråta och hålla på. Och när någon sedan efteråt frågar vad det var så kan jag inte själv heller förstå varför jag reagerade så.

Det är en sak som är väldigt svårt att förklara och folk brukar bli väldigt konfunderade över hur jag inte kan kontrollera mig och tänka igenom det jag ska göra innan. Men svaret är bara att det inte går i det tillståndet. Och jag ville skriva det här inlägget kanske för att lite förklara vad som händer och varför, visa andra att de inte är ensamma med jobbigt PMS humör och helt enkelt berätta hur jag har det. För det är verkligen riktigt jobbigt och jag har varit till gynekologen och talat om det här flera gånger, testat en hel del knep men ingenting verkar fungera riktigt på riktigt. Och till sist tycker jag allvarligt talat inte att man ska behöva leva med sådant här, så jag söker även lite tips om någon har.

<3 : Madde