Teater is life

Ja nu kan jag säga att stressnivån börjar vara lite väl hög. Det är faktiskt under en vecka till genrep för spexet, och en vecka plus två dagar till premiären. Och är vi klara? Inte på långa vägar känns det som. Jag kan nog mina repliker, och många andras också och de kommer nog att sitta hos alla på premiären hoppas jag. Sångerna är klara, men långt ifrån övade och så att vi på riktigt kan dem. Vi har bara några få övningar på riktiga stället, och den centralaste rekvisitan fattas ännu. Vi har alltså inte allt helt på klart ännu. Det är bara att ta djupa andetag, och försöka tänka positivt. Det kommer att gå, det är klart att det går och det som inte går löser vi. För 28.10 är vi helt enkelt tvungna att stiga in på scenen. Och visst är det det här som är så fantastiskt med att spela teater, hur man än gör går det ändå alltid så här på något sätt. Det blir alltid stress, men saker brukar ha en tendens att lösa sig. Så trots att jag i galen stress på söndag kommer att rusa hem från spexövning för att sätta mig i bilen och gasa iväg mot Porkala och teaterövningen där är det värt det alla gånger. För att stå på scenen är bland det bästa som finns. Och än så länge har det gått bra med två olika manus bredvid varandra.

Som tur finns havet, klipporna och strandvägen nära till hands då man behöver en stressbefriande promenad.

<3 : Madde